The Terror

Två skepp, ett fruset Arktis, sökandet efter the Northwest Passage i mitten på 1840-talet - what could possibly go wrong? En hel del visar det sig snart.

Denna historiska roman, inspirerad av Franklins polarexpedition, har jag verkligen längtat efter och var således den första jag öppnade av min senaste monsterbeställning från den engelska nätbokhandeln. Expeditionen brukar anses vara en av de största tragedierna i upptäckarresandets historia och det med god anledning. Dan Simmons målar i The Terror upp en fiktiv version om vad som hände de 129 själar ombord på HMS Erebus och HMS Terror. Och han gör det bra. Det märks att han är väl påläst och han kryddar även sagan om Terrors och Erebus redan fascinerande öde med ett övernaturligt inslag. Trots denna förvrängning tappar han inte i realism. Man riktigt känner den påträngande kölden och mörkret och monstret som rör sig på isen delar samma verklighet som frostbitna tår. Det är smakfullt levererat och på intet sätt ballar det ur à la King. Detta mycket tack vare grundliga efterforskningar (vilket den detaljerade källistan i slutet bekräftar och är uppenbart genom läsningen), som ger både trovärdighet och närvaro, samt att det övernaturliga inslaget är återhållsamt och inte dominerar romanen. De drygt 900 sidorna (kvalar definitivt in som tegelsten) gick aldrig trögt att läsa och jag upplevde inte heller att boken hade någon svacka. Istället är det en långdragen, molande spänning som i stämning passar perfekt. En arktisk expedition är ju på intet sätt en explosiv händelse utan mer ett maraton än ett sprintlopp. Möjligtvis att jag blir rastlös de sista 70 sidorna, men det ligger i min natur mer än i bokens.

Höll mig också från att googla fakta om den verkliga händelsen till efter jag avslutat boken vilket ger en bonusmaterial-känsla för den som inte riktigt vill släppa taget om expeditionens karaktärer bara för att man slagit igen boken. För den som är överkänslig för spoilers (som jag) och inte vill få hintar om innehåll som inte sker förrän 500 sidor in i boken, respektive 830 sidor in för den delen (!), gör klokt i att undvika baksidetexten (i alla fall var så fallet i min engelska utgåva). Trots mitt fina betyg till The Terror, som jag kommer att minnas som en fantastisk bokresa länge, kommer jag nog inte ge mig på någon av Dan Simmons tidigare romaner. Är inte riktigt sugen på att ge mig hän sci-fi. Det är ungefär som att jag älskade Peter Jacksons Sagan om Ringen-filmer men jag vill ändå inte bänka mig framför Bad Taste med en bunke popcorn.

Nu gäller bara att bestämma hur man går vidare. Fortsätter man i marin riktning kan man gå either 1800-tals berättarstil och Vi, De Drunknade eller fiska efter fler monster som i Kraken. Alternativt fortsätta i den historiska romanens spår och plocka Blonde eller The Forgotten Garden från hyllan. Så många val... Några tips på en bra övergång?

Höll Kraken i min hand i ett par minuter tills jag ändå bytte och ger Vi, De Drunknade en chans. Havet som gemensam faktor och sen spänner den från 1848 och framåt så kopplingen kändes rätt. För att inte tala om att Carsten stått i min bokhylla länge nu så det kändes overdue.

Uppdatering:
Öppnade Vi, De Drunknade kl.23.50 igår kväll och trött som jag var var det enda jag kunde tänka: "oj, vad liten text..." dessutom kändes berättarstilen inte lockande, snarare tillgjord. Med det sagt dömer jag inte ut den, det var bara helt fel just nu. Nej, jag längtade genast tillbaka till Kraken. Sagt och gjort i morse var det the Natural History Museum i London och en giant squid som följde med mig på motorvägsbussen till jobbet!

10 000 besök triggar köpfest!

Det var en riktigt Aftonbladsk inläggsrubrik, men det här är lite sensationellt om än i blygsamma mått mätt - jag vet, en oxymoron. Idag passerade räknaren på bloggen 10,000 besök-gränsen. Hurra! Jag inser att det är anspråkslöst för en blogg in general men för den här bloggen är det stort så det ska firas med - naturligtvis - en monsterbeställning! Den som hängt med ett tag vet att jag haft ett sjukligt långt köpstopp som nu firar 7 månader. Jag har inte svultit dock utan haft gott om goda böcker i min hylla, hämtat hem nygamla ur cirkulationshyllan på jobbet samt läst flera nya spännande recensionsexemplar. Men nu smäller det! Bara för att tillfällen som dessa är som upplagda för att utnyttjas till kalas och bokbeställningar. Särskilt om de inträffar på en måndag.

Naturligtvis går det inte att välja favoriter ur en önskelista - det vore som att ha favoritbarn i barnaskaran - men den här gången föll valet på följande uppställning:

200-jubileumsåret av Dickens födelse lockar naturligtvis och först tänkte jag läsa Great Expectations men så inspirerades jag av Helenas Dickenstips och efterföljande kommentarer och kammar istället hem trion The Moonstone, The Mystery of Edwin Drood och Drood (963 sidor av fantastiska Dan Simmons aka Mr Terror!).

Nämner vi The Terror kommer vi osökt in på arktiska romaner med onaturliga inslag och då kunde jag inte motstå Dark Matter. Man måste ju passa på medan våren dröjer - snart är säsongen slut för dessa typ av böcker!

The Turn of the Screw av Henry James har jag velat läsa länge så den fick slinka ner i kassen. Av samma skäl hamnade även The Chatham School Affair där. 1800-tal och lite aka-porr. Say no more.

En bok som gick ifrån att ligga högt upp på min måste-läsa-lista till att bli en nagel i ögat är One Day. Såg den i England för säkert tre år sedan och tänkte "den ska jag köpa, bara inte just nu" - men så gick tiden och tick, tock är den inte bara översatt till svenska, den har haft enorm framgång även här (vilken riktig solskenshistoria för då enmannaförlaget Printz Publishing) och finns på varenda pressbyrå, sen gick den och blev film och alla har läst/sett den. Utom jag. Så varje gång jag ser den, vilket varit väääldigt ofta senaste året, blir jag påmind om att jag ännu inte läst den. Sånt kan göra att det tar emot att plocka upp den bara för att det blivit sån grej av det hela (jag vet, löjligt), men nu ska jag äntligen göra det. Jag blir officiellt den sista personen i västvärlden att läsa One Day.

Inte fullt lika infekterad är min sena läsning av The Lovely Bones som också den filmatiserats. Förväntar mig lite lätt puttrande "mysig" läsning. Jag säger "mysig" inom citationstecken eftersom trots att det gäller ett fiktivt barn känns det inte helt rätt att se fram emot att läsa om ett mördat sådant.

Tana French var en av mina stora upptäckter förra året och nu väntar mig den tredje boken - Faithful Place - i hennes dominoliknande serie; en bikaraktär i en bok får agera huvudperson i nästa bok osv. Förra året var lite överhuvudtaget ett uppvaknande för mig rörande böcker i serieform - vilket tillfredsställande format - och tripp, trapp, trull beställer jag även hem nr 3 i Elly Griffiths serie om den plufsiga (ja, det måste nämnas eftersom det verkar vara centralt i böckerna av okänd anledning) hjältinnan Ruth Galloway: The House at Sea's End. Här kan man alltså gotta sig i att det goda fortsätter, och det med nästan omedelbar verkan: Tana Frenchs fjärde bok Broken Harbor kommer om 101 dagar och Elly Griffiths fjärde bok Room Full of Bones är redan ute i handeln!

Det fanns ingen tvekan att The Night Strangers och The Small Hand skulle ner i godispåsen. Dessa två ligger högt på listan. Motiveringen känns överflödig. The Small Hand är nog högst upp på listan av samtliga böcker - jag menar Susan Hill (!) i kombination med en huvudkaraktär som är en antiquarian bookseller (!) - och riskeras därmed att slukas i en enda njutningsfull girig tugga. En amuse-bouche med andra ord.

Tidigare har jag bara läst Barbara Wine, Ruths pseudonym, och gillade men när det var dags att välja en "riktig" Ruth Rendell finns det ju en diger lista - where to begin? Jag kom fram till att A Judgement in Stone kändes som en bra början.

Efter senaste tiden Haunted House-läsningar kändes det även naturligt att läsa Shirley Jackson och Andrew Pyper. Valet föll idag på Pyper - The Guardians. Även om jag förstått att den kanske inte är lika haunted som man kan ledas tro eller hoppas. Har ändå en känsla av den kan vara högst läsvärd. Den känslan består av hälften magkänsla och hälften pålitlig rekommendation.

En riktig bubblare är The Lost City of Z som jag hoppas ska vara, in lack of a better word, rafflande. Har för mig att någon av de bloggar jag följer har pratat sig mycket varm om denna, men minns nu inte vem det var tyvärr. Men, jag menar en bok som beskrivs handla om "life, death and obsession in the Amazons" måste väl vara rafflande? Minst.

Sist och minst är The Tiny Wife av Andrew Kaufman, ingen tungviktare direkt med sina 111x178mm, som får agera pralinen efter den här brakmåltiden.

Tänk vad en misslyckad dag på bokrean kan göra för köpsuget! (Yeah right, som om jag inte hade detta gnagande begär inom mig hela hösten/vintern. Som om man inte har det jämt and always.) Nu sitter jag här som en varg i någon av Bröderna Grimms sagor och slickar mig om munnen och bara väntar...

The Book Depository

Innan hade jag en crush på Adlibris men då jag främst läser engelska böcker har jag hittat en ny hjärtevän - The Book Depository! Billigare än svenska nätbokhandlar och gratis frakt worldwide. Den har också en funktion där de underrättar en via mail om någon bok på ens önskelista går ner i pris. Min debutbeställning blev lite av en monster sådan med delvis detta tema. Både Kraken och The Terror har hittat sin väg hem till mig. De skickar böckerna individuellt så de ryms (om det inte är en tegelsten som The Terror) i brevinkastet och man slipper hämta ut paketet på närmaste utlämningsställe även om jag förstår att många ser detta som en del av ritualen, en slags julaftonsförväntan när man får ett paketavin i lådan. The Book Depository förväntar jag mig ska förgylla mitt läsberoende for a long time to come.

Förutom monsterlitteraturen blev det följande lista. Samtliga faktiskt nya bekantskaper, många dock sedan länge på min önskelista:

The Northern Clemency - Philip Hensher (the great american novel men det är england och 1970-tal. Älskar familjekrönikor och episka romaner så jag hoppas den här levererar)
The Crossing Places - Elly Griffiths (Arkeologi + cold case senario måste ju bara vara right up my alley!)
The Janus Stone - Elly Griffiths
Becoming Strangers - Louise Dean (ett wild card som jag är inte helt övertygad om men det var bokrea vilket tillåter spontana inköp)
Thunderstorm - Erik Larson
Murder on the Eiffel Tower - Claude Izner (mord i förra sekelskiftets Paris. Mums! Och här finns det ju mer att hämta i serien om man skulle bli hooked vilket jag dearly hoppas)
The Woman In Black - Susan Hill
Blonde - Joyce Carol Oates (äntligen har jag bestämt mig för att ge mig på Oates. Det här är ett författarskap jag verkligen ber till bokgudarna att jag uppskattar då det isf finns en nästan aldrig sinande källa av böcker. Flitig dam, helt enkelt)
Sea Change - Robert Goddard (Igen, en chansning, men med beskrivningen "Set in 18th-century London, Amsterdam and Rome, this mystery involves mysterious packages, murder and financial scandal" kunde jag förståeligt inte motstå)

Polarskräck i vårens sista köldknäpp

Peary Artic Expedition, 1909

Eftersom jag fullkomligt älskar expeditioner på svårframkomliga, ödsliga platser på jorden förstod jag genast att Dark Matter av Michelle Paver var en bok för mig. Året är 1937 och en grupp engelsmän beger sig till Nordpolen för att göra mätningar över ett års tid. Behöver jag nämna att denna, som alla, expeditioner från denna tid är doomed? En arktisk ghost story som tillsammans med vackra haunting fotografier som ackompanjerar berättelsen gör mig väldigt, väldigt nöjd och jag spinner som en katt genom hela läsningen. Något enkel, jag gillar ju som bekant mastodont-The Terror, men stort pluspoäng som sagt för det visuella inslaget. Hon kunde inte ha hittat en bättre plats på för att låta det okända, mörka krypa närmare. Det är isolerat, det är evig natt vintertid och cabin fever lurar runt hörnet. Det finns en ständig påminnelse om ens dödlighet och annars harmlösa vardagliga situationer kan i Arktis innebära fara på liv och död.  Det är alltså inte svårt att känna sig liten och obetydlig; det är människan som är det onaturliga inslaget i den miljön.

Det finns många aspekter av den här historien jag älskar: klasskillnaderna, frågan om det verkligen är bättre att känna till allt eller om genom att bara nämna det onämnbara framkallar det?, männens relation till varandra, männens relation till djuren - i detta fall främst de huskys de tar med på expeditionen och hur man måste hålla sig till en rutin - hur icke signifikant eller funktionslös den än må vara - för att försöka behålla sin sanity.

Jag imponeras av Michelle Pavers research inför boken som gör att beskrivningarna av miljön känns autentiska, man riktigt känner den påträngande, bedövande kylan och hur ögonen sakta vänjer sig vid det svagt månupplysta mörkret. Vilket i sin tur leder till att Jack Millers - huvudpersonens - reaktioner och tankar blir trovärdiga. Vilket i sin tur leder oss till att se det Jack ser. Den är inte terrifying, men den är creepy och chilling på det där sätt som sig bör med spökhistorier.

Nu blir man givetvis sugen på andra böcker i genren polarskräck, ex. Last Rituals av Yrsa Sigurdardottir, White Heat av M.J. McGrath, At the Mountatins of Madness av H.P. Lovecraft, Victim of the Aurora av Thomas Keneally och icke-fiktiva redogörelser som The Worst Journey In the World om Robert Falcon Scott's ill-fated expedition till sydpolen och The Greely Arctic Expedition.... Den som inte ännu läst The Terror av Dan Simmons har juvelen kvar!

Men först har jag tänkt kasta mig in i nästa doomed expedition - The Lost City of Z i det djupaste, mörka Amazonas...

Jerk(a): Dan Simmons

Hög tid för jerka:

Upptäckte du någon ny författare under förra året som du kan berätta lite om?

Förra årets absoluta höjdpunkt i den littterära delen av mitt liv var The Terror av Dan Simmons. Dan Simmons hade jag innan inte ägnat mycket tanke då jag uppfattade honom som en Sci-Fi-författare. Nu vet jag bättre. Även om Sci-Fi fortfarande är hans backbone så att säga så har han ägnat vissa böcker åt horror. Har för inte så länge sedan på inrådan från Helena även inhandlat Drood i ära av Dickens-året med höga förväntningar!

Men nu var utmaningen inte att berätta om böckerna utan om författaren. Något jag blev besviken över att snubbla över på nätet var att många inlägg pekar på att Dan Simmons har rätt högervridna och trista åsikter. Jag hittade bland annat den här kommentaren på Dans egna forum angående 9/11 (hela tråden kan du läsa här):

Dan S. comments: 

Last autumn, in writing FLASHBACK (my near-future, early 2030's, dystopian novel that I'm finishing only this week), I described the large mosque that had gone up right next to the site of the still-not-rebuilt-in-the-future World Trade Center site and thought that I was being too cynical.

I've learned that in such areas of current political cupidity, one can't be too cynical. We have incubated generations of progressive-intellectual-trained multiculturalists who are so completely inclusive of all other cultures, mores, values, and political viewpoints that they have no soul, no core, and no values of their own. And who seem incapable of seeing evil for what it is.

On Cinco de Mayo, the DENVER POST had a long, orgasmically happy feature article about thousands of Hispanic primary-level elementary kids from various city schools being transported to a huge city auditorium to hear a dance, song, narration celebration of Mayan and Aztec cultures (their historic cultures, they were told.)
Celebrating the Aztec culture? Inculcating Aztec values to American kindergarten kids? The educators have lost their minds.

Where was the City of New York and the families of those murdered on 9-11-01 when that obscenity of a mosque was granted the right to build anywhere near Ground Zero? The last thing those doomed men, women, and children heard on those three hijacked airliners before they died was their killers triumphantly shouting "Allahu Akbar!" What's wrong with us?
DS

Edited by Dan Simmons (05/11/10 11:00 AM)

Hade jag orken att läsa hans enormt långa inlägg på sin hemsida skulle jag säkert få en helhetsbild av vem Dan Simmons egentligen är. Det är en ork jag dock bara lägger på hans romaner. Tog mig dock igenom introduktionen till 20-årsjubileumsutgåvan av Carrion Comfort vilket var en enda lång harang om hur det praktiskt gick till när han skrev/gav ut boken (inklusive kostnader, nedlåtande beskrivning av hans kvinnliga publisher - som var kort, fet och blek och hade på sig osmickrande kläder etc - samt en massa klapp på egen axel). Är Dan inte en right-winged creepazoid (som Stephen King skulle sagt) så slår han mig åtminstone inte som en särskilt sympatisk och ödmjuk människa.

Tur att jag kan skilja bok från författare!

Tematrio: Historiska romaner

Historiska romaner är right up my alley så tack Lyran för denna tematrio. The kostymdrama of litterature helt enkelt. Mums skriker mitt hjärta! Få saker piskar upp en suggestiv stämning som en riktigt bra historisk roman.


The House at Riverton av Kate Morton är precis den typ av roman jag älskar att läsa. Upstairs, downstairs. Utspelar sig på 1920-talet. Komplicerade syskonrelationer och familjehemligheter. Ett dödsfall. Ett riktigt nöje att läsa helt enkelt.

Middlesex av Jeffrey Eugenides är en annan typisk bok för mig, ett episk släktdrama med (igen) familjehemligheter som spänner sig från massinvandringen till Amerika, över 1920-talet till 1960-talet. Minns att jag sträckläste och älskade den. En riktig kandidat till omläsning och då jag anser att livet är för kort för att hinna läsa allt vilket ger mig ångest (där av bloggtiteln) är en omläsning ett starkt betyg.

The Terror av Dan Simmons är en underbar historisk roman som använder Franklins arktiska expedition som bakgrund och inspiration med ett övernaturligt skräckinslag. Den är så bra att jag lägger upp den på min lista trots att jag har ett par hundra sidor kvar att läsa. Den är så väl skildrad och researchen så grundlig att den isande kylan kryper in i märgen och man riktigt känner vibrationerna när skeppet kränger och ger efter för isens pressande rörelser. Fantastiskt! Att jag läst den under snöfall och avfrostning av frysen gör saken inte sämre. Andra som läst The Terror är Marias bokliv, Det mörka tornet.

Jag har dock flera jag inte läst och ser fram emot så jag bjuder på en lista av förhoppningar också. Höga förväntningar och väntelistan i min bokhylla är:

Wolf Hall av Hilary Mantel (vinnare av Man Booker Prize 2009)
The Pillars of the Earth av Ken Follett
Atonement av Ian McEwan
Distant hours av Kate Morton
Forgotten garden av Kate Morton
Possession av A.S. Byatt
Blonde av Joyce Carol Oates 

Ja, listan skulle kunna göras absolut hur lång som helst känner jag.
Märker också att jag läser hyfsat flitigt äldre litteratur och biografier över historiska personer och på så sett också får mitt stora behov av time traveling tillfredsställt.

Viktorianskt odjur blev MIB

Som jag tidigare nämnt så har jag svårt för baksidetexten av en bok. Jag tittar alltså inte så mycket på själva handlingen som förankring till mitt val. Jag förlitar mig istället på andras (väl valda personers) rekommendationer och kritikers utlåtanden (även dessa såklart med egen källkritisk blick). Det blir dock en del överraskningar som följd till detta tillvägagångssätt.

Som nu, med Kraken av China Miéville. Jag var väldigt sugen på att fortsätta min 1800-tals stämning från The Terror. Även om jag visste att det utspelades i nutid så kan man få den känslan. Istället har jag ganska snabbt insett att jag plockat ut en litterär Men In Black med en urban Gaiman. Kanske inte helt fel, kanske måste jag bara vänja mig. Har kommit ca 100 sidor in så jag får nog ge det 100 sidor till innan jag kan helt börja tycka till. Hittills är jag måttligt road, men inte hooked. Jag vet inte när jag tänkte på MIB sist - kanske var det för nio år sedan när II:an kom ut, samma dag som jag tänker Men In Black så ser jag notisen att nu kommer III:an.. Kanske är det dags att börja modifiera mitt tillvägagångssätt när det gäller urval till att inkludera ett getöga på handlingen ändå.

Below the thunders of the upper deep;
Far far beneath in the abysmal sea,
His ancient, dreamless, uninvaded sleep
The Kraken sleepeth: faintest sunlights flee
About his shadowy sides; above him swell
Huge sponges of millennial growth and height;
And far away into the sickly light,
From many a wondrous grot and secret cell
Unnumber'd and enormous polypi
Winnow with giant arms the slumbering green.
There hath he lain for ages, and will lie
Battening upon huge seaworms in his sleep,
Until the latter fire shall heat the deep;
Then once by man and angels to be seen,
In roaring he shall rise and on the surface die.
- The Kraken, Tennyson, 1830

Skrivet i ljus

Moderna Museets fotografiska samling sträcker sig från 1840 till vår samtid. Just nu finns ett smått fantastiskt urval utställda i Modernas omfattande utställning En Annan Historia.

En annan historia: I kamerans våld visar samtida fotobaserad konst. 
En annan historia: Se världen! presenterar perioden 1920 till 1980.
En annan historia: Skrivet i ljus lyfter fram pionjärer från 1840 fram till 1930.

The Angel at the Tomb, 1870 

© Julia Margaret Cameron

Jag koncentrerade mig (naturligtvis) på de äldre fotografierna fram till 1940-talet. Salarna är späckade av fantastiska bilder och känner jag kräver definitivt ett ombesök. Några personliga favoriter måste jag dock nämna. Ingen fångar skönhet i prerafaelitisk anda som Julia Margaret Cameron. Hennes bilder innehar en konstnärlig intention på ett sätt som det avbildande, dokumentära fotografiet innan inte hade. Det är tydligt att hon söker en målerisk kvalité fast i fotografisk form. Hon använde exempelvis samma modell som prerafaeliterna till vissa fotografier. I många av hennes bilder står dock hennes parlormaid Mary Hillier modell, t.ex. i den stunning avskalade men ack, så sensuellt lidande "Call, I follow, I follow, let me die!", vars titel är en lånad rad i en dikt av Tennyson, 'Lancelot and Elaine' från Idylls of the King (1859), i vilken Elaine drivs till vansinne av obesvarad kärlek, samt i The Angel at the Tomb från 1870. Det här är viktorianskt på den allra högsta nivån! Litterär fotnot: Virginia Woolfs mor var en av Camerons modeller.

Call, I follow, I follow, let me die!
© Julia Margaret Cameron

Utställningen innefattar också en del som belyser resandet och landskapet. Här finns pyramiderna, Konstantinopel och Andrées polarexpeditionen. Måste här bara inflika min oerhört starka dragning till polarexpeditioner! Tänk The Terror. Den som vill ha en annan litterär referens här (det är trots allt en bokblogg även om det obviously kilas in en hel del konst) kan väl inget vara mer lämpligt än Stridbergs Stjärna. Personligen är jag inte lockad till boken trots min faiblesse för tidigt upptäcksresande. Har inga som helst hopp om att den lever upp till någon kvalité att tala om, inte ens kvalitativ underhållning. I salen för landskapsfotografier hänger också den alldeles exceptionella samlingen av Watkins foton som dokumenterar den amerikanska västern under tiden för guldrushen, mer specifikt Yosimites fantastiska bergiga landskap från 1860-talet. De är förvånansvärt stora (mått: 51,3 x 41,9 cm) tagna med hans  "Mammoth Camera" och man kan bara föreställa sig vilket jobb det ändå krävdes att släpa ut utrustningen i naturen på den tiden när man inser negativen, dvs glasplåtarna, var i 1:1 skala till fotografiet.

Three Brothers, 1861

© Carleton E Watkins

Sekreterare vid tyska radion, 1927/ca 1975
© August Sander/BUS 2011

Något man definitivt inte bör missa när man besöker utställningen är delar ur August Sanders projekt Menschen des 20. Jahrhunderts - People of the 20th Century, som består av svart-vita porträtt av det tyska samhällets medborgare under 1900-talets första hälft, grupperade i undergrupper. Vad sägs om den spektakulärt chica sekreteraren vid tyska radion till vänster? Det är klart att det här också väcker reaktioner med funderingar kring intention och man tolkar naturligtvis också detta med förförståelse om Nazityskland som kom inte långt senare så det här är utan tvekan ett projekt jag skulle vilja fördjupa mig i.



Och så lite mer litterärrelaterat: Duane Michals som också ingår i samlingen utgår ofta ifrån litterära förlagor och så lägger han till text till sina bilder som förstärker men inte sällan motsäger motivet. I hans "textfotografier" behandlas existensiella teman som döden, lycka, saknad, ensamhet och minnet. "No one can reproduce my handwriting, but someone else can always make a new print", har han själv sagt, liksom "Seeing words on a page pleases me. It is like a trail I've left behind me, uncertain, strange markings [...]."

This Photograph is My Proof, 1974
© Duane Michals 

"This photograph is my proof. There was that afternoon, when things were still good between us, and she embraced me, and we were so happy. It did happen, she did love me. Look see for yourself!"

An Unfinished Letter to Someone Who Once Loved Me  (1976)
© Duane Michals 

"An unfinished letter to someone who once loved me. Dear friend, I still have the keys you gave me. I saved everything. It is a symptom of my illness. You are my infection. But I am getting better. There is something I have to tell you. I hope you can understand. Sometimes when I know you are not home I enter your apartment. It pleases me to see it just as I remember it. I saw your new blue sweater. How lovely you must look wearing it. There was a letter from some man whose name was unfamiliar on your desk. I wonder who he is. Once I placed my head on your pillow, where you sleep. I could still smell your hair. I want "

Bokbloggsjerka

Helgens bokbloggsjerka ställer frågan:
Vilken bok har den mest fantastiska titeln enligt dig?

Instinktivt svarar jag The Terror, The Passage, Saturday, Spill och inser att jag älskar korta titlar med lite tyngd. När jag målade var det så jag betitlade mina målningar också. Av alla korta titlar måste väl ändå Atonement krönas som vinnare eller i alla fall hamna väldigt långt upp på listan. Titeln är precis lika vacker som den gröna klänningen i filmatiseringen. Men då jag inte någonsin skulle beskriva mig som konsekvent så älskar jag även vissa längre titlar: The Tenderness of Wolves, The Timetraveler's Wife, The Decline and Fall of The British Empire. Ska jag nämna en svensk titel förutom Spill får det bli Döda Vita Män. Den hamnar inte jättehögt upp på listan men väl värd en omnämning för proviniensens skull.

Tillägg: inser naturligtvis så här i efterhand att de långa titlarna väldigt väl korresponerar saker i övriga livet jag älskar, dvs kontraster (tenderness/wolves, timetraveler/wife, decline/empire). Jag älskar att bära en silk slip med tjocksockar och kofta och kan inte få nog av det vackra och äckliga i naturen och 17/1800-tals trädgårdar och zoo där man försökt tämja det vilda. Se där! Man är tydligen mer konsekvent än man tror...

Bokalfabet

Inspirerad av Bokbloggstafetten och specifikt En full bokhylla är en rikedoms inlägg samt eftersom jag har en fabläss för listor kommer jag här med mitt eget bokalfabet. Jag blandar titel och författare om platsbristen så kräver - vissa böcker/författarskap måste bara representeras. Av samma skäl kan den svenska titeln förekomma eller den engelska ibland beroende på plats och inte vilken version jag egentligen läste. Och en och annan fuling som varken har bokstaven i början på titel eller i författarens namn förekommer. Man kan inte fila hur länge som helst, man måste hinna läsa idag också!

A – Aliide Aliide av Mare Kandre. En av de böcker man verkligen drabbas av. Det oerhört förtätade språket och den subvärld barn lever i som hon skapar, som är så bekant för oss men som man glömmer att man levt i många gånger, drog mig in från första sidan.

B – Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Minns att det började med att jag skulle tvinga mig själv att lägga en halvtimme var dag på denna för att komma igång då jag trodde som de flesta att det här skulle bli relativt tråkig läsning men ville ändå av litteraturhistoriska skäl läsa den. Slutade som en av mina favoritböcker.

C – Cujo av Stephen King får representera Kings arsenal av böcker åren 1974-1993. Var väldigt förtjust i just Cujo dock och överlag gillar jag Kings realistiska böcker samt de böcker där det övernaturliga inte helt tar över. Kingen fyllde mina hyllor för 20 år sedan. Det här var Young Adult för mig. Jag är nyligt blivit sugen på omläsning på originalspråk.

D – Den Hemliga Historien av Donna Tartt var den bok mina närmaste hållit högt medan jag inte föll som en fura. Misstänker att mycket av detta delvis beror på att översättningen skapade en distans mellan mig och boken. Minns den som kall och inte på det läskiga kallblodig-sättet utan livlös och kunde inte musta upp engagemang för den. Införskaffat den i originalspråk och planerar omläsning. Så många människor kan inte ha fel!

E – Elisabeth I av Anne Somerset. Jag har läst många böcker om just Elisabeth I, The Tudors och Henry V och Somerset och Alison Weir är två av de författare jag återkommer till här. Precis som med alla historiska böcker måste det vara en kvalité i det som presenteras och det här är en läsvärd och väl underbyggd bok.

F – Frankenstein av Mary Shelley. En fantastisk och djupt sorglig historia jag älskade och när jag många år senare läser The Terror (som tyvärr inte fick plats här) tänker jag på monstret Mary skapat och funderar på omläsning.

G – Gargoylen av Andrew Davidson. Denna står definitivt på min läslista och har så gjort sen den kom boksläppet. Är hyfsat säker på att jag kommer att gilla den så den får en svårtfylld G-plats i min lista.

H – The House at Riverton av Kate Morton var en riktigt underbar läsupplevelse för mig. Älskar upstairs/downstairs-miljön och Kate Morton har en Barbara Vine-förmåga att låta något ligga och pyra under bokens gång. Det blir spännande ur en familjehemlighetsaspekt utan att det måste användas specialeffekter som överdrivet mycket gory details.

I – Inte som andra döttrar av Nancy Spungen. Tyckte mycket om den här boken när jag var yngre och den var precis så där bladvändarlätt att läsa med en hel del fotografier insprängda vad jag minns. Skönt färgsprakande omslag som andas punk. Älskar för övrigt glossiga fotografier i biografier. Nancy och Sid kommer aldrig kommer att upphöra fascinera.

J – Middlesex av Jeffrey Eugenides är för mig en mycket fin representant för det stora med episka berättelser. Den ger en väldigt individuell röst narrativt utrymme för en berättelse som spänner över tre generationer. Den lästes under en vecka i Grekland vilket passade perfekt då huvudpersonen har grekiskt påbrå och en portion av händelserna utspelar sig där.

K – Kärlekens historia av Nicole Krauss. Nicole är Sverigeaktuell på Internationell Författarscen imorgon. Den här boken såg jag en kvinna på bussen läsa och efter jag googlat den lät det som en bok för mig. Tyvärr blev jag oförklarligt inte så förtjust. Den får ändå vara med på ett hörn som representant för mitt Peeping Tom-beteende efter andras läsande på kommunala transportmedel. Vet t.ex. att Maria i Sahara Hotnights läste Varulven nu i april.

L – Lugn bara Lugn av Kristina Lugn. Detta var i en period då jag läste (och skrev) mycket dikter, aka tonåren (såklart). Är fortfarande mycket förtjust i Kristina Lugn som person till skillnad från många andra som verkar provoceras av hennes sävlighet och missförstår den som ointelligens. De hör helt enkelt bara betoningen, inte innehållet. Minns när jag såg henne i mina young adult-år på Folkungagatan och att jag var på vippen att stanna henne bara för att få säga hur mycket jag tyckte om hennes poesi.

M – Murder on the Orient Express av Agatha Christie får representera min kärlek för Christies romaner och vad som fångade mig som ung flicka. Minns hur jag fick reda på vem mördaren var i 10 små negerpojkar innan jag läst ut den. Min första spoiler och till denna dag den som stört mig mest.

N – New York triologin av Paul Auster läste jag under en period då jag flyttat från min hemstad för gott och bodde några år i ett grannland. Sträckläste den på gräsmattor bakom kyrkor och stadshus. Tyckte då att detta var bland det bästa jag läst. Speciell också för att den rekommenderas mig av en person som inte längre finns kvar.

O – Othello av William Shakespeare. Ingen lista om mitt litterära liv utan Shakespeare. Othello är kanske inte den jag direkt tänker på då utan jag fastnade väldigt för Hamlet som läst och läst om och sett fyratimmarslånga filmatiseringar med Kenneth Branagh på repeat. Underbar dramatik! Men Othello är inte fy skam heller.

P – The Passage av Justin Cronin. En bok som jag läst parallellt med min sambo (han tog ljudboksvarienten och jag den analoga). Att få dela bok med den man tycker om var så obeskrivligt mysigt. Den här boken är dessutom en av de bästa jag läst förra året. Får lite Stephen King-vibbar av det bra slaget. Det absolut bästa är att det dessutom är första delen i en triologi så det finns mer att längta efter!

Q – Don Quixote av Miguel de Cervantes. En klassiker med de rätta ingredienserna. Inhandlades av mig i slutet på 1990-talet och står fortfarande i förhoppning att rätt tid för mig och väderkvarnarna ska dyka upp.

R – Revolutionary Road av Richard Yates. En bok som så slående beskrev något som ligger väldigt nära mig själv och den fas i livet jag är i just nu. En riktigt suburbroman med ett djupt mänskligt innehåll. Den utgör också en så precis skildring av en tidsera utan den filtrering och tillbakablick en historisk roman trots allt utgör på gott och på.

S – Saturday av Ian McEwan. Det här var den första McEwanbok jag läste och språket, språket, språket! Vilken mästare på formuleringar och stämningsskapande. Går och suger på resten av hans litterära verk som står väntande i hyllan på att plockas upp. Vill inte stressläsa hans kollektion och sedan inte ha något kvar.

T – The Time Traveler's Wife av Audrey Niffenegger. Den första och enda bok som fått mina ögon att tåras. Älskade den för det. Sedan dess har jag harbored en dröm om att någon gång få döpa en dotter till Alba. Det är det här jag menar när jag pratar om magi och realism.

U – Under det rosa täcket av Nina Björk hyllades på sent 1990-tal och visst hade den sina poänger minns jag också. Personligen är jag nog i så fall mer intresserad av feminism tidigare i (förra) seklet. Men pga brist på böcker jag läst som börjar på U får Nina ta en onödigt stor plats här.

V - Vägen av Cormac McCarthy. Precis så bra som jag förväntat mig. En långdragen apokalyptisk resa.

W - Whitman: Poems av Walt Whitman. Ett exemplar som gulnat i bladen och som jag minns luktade rökelse och pachuli. Ungdomsperioden igen. Jag är inte så mycket för modern lyrik (undantaget min förtjusning i Lugn) utan älskar 1800-tals poesi framför allt.

X – Här går jag bet...

Y – Berättelsen om Pi, av Yann Martel. Det är mycket passande att titeln är Berättelsen om Pi för det här är verkligen klassisk berättarkonst som klingar mycket symbolik och fabel utan att vara övertydlig.

Z – House of Leaves av Mark Z. Danielewski får tränga sig in på denna plats. En bok som jag som boknyfiken inte kunde låta bli på grund av sin expremeniella skrivsätt i format och struktur. Den visade sig dock ganska snabbt att (som jag ändå anat) det exprementiella fort överskuggar den underliggande berättelsen och man tappar intresset för att läsa upp- och ned och diagonalt. Har några sidor kvar att skumma igenom. Finns dock guldkorn i referenser och fotnötter.

Å – Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro står fortfarande på hyllan i väntan på att bli läst. På grund av svårigheten att hitta en boktitel på Å får den ändå vara med då den verkar vara en klockren upstairs/downstairroman för mig. Har sett filmen som jag inte älskade men tror den gör bättre ifrån sig som bok där man till fullo kan utforska konsten att säga mycket genom att säga litet.

Ä – En jävla helg av Helen Zahavi. Jaja, vet att det är en long shot men det finns ett Ä med i titeln... I mina tonår läste jag den här och älskade den. Vilken skön känsla att kunna vända offerroll mot förrövare. Får man moralpanik är detta inte boken för dig för här hejar man på Bella när hon går på sin smått aburda killing spree. Snacka om empowerment gone wild! Märker att många av mina gamla favoriter skulle jag vilja läsa om.

Ö – Öster om Eden av John Steinbeck är även den oläst av mig men älskar andra Steinbecks som ex. Möss och Människor och East of Eden står definitivt på läslistan.

Att få ihop den här listan var faktiskt svårare än jag trodde men roligt att få en anledning att reflektera över sitt bokliv.

Have yourself a merry (Scottish) Christmas

Så bär det av till Skottland över jul! Kan det faktiskt, praktiskt bli mysigare? I think not. Naturligtvis behöver jag relatera läsningen till resandet. Jag kommer kanske inte att läsa något när vi är där då jag har fullt upp med att vara i Skottland då, men läser gärna något skotskt i mellandagarna! Frågan blir då: vilka böcker med kopplingar till Skottland är värda att läsa? Genast börjar jag tänka på Scottish Crime Fiction som jag ännu inte givit mig på: Denise Mina, Ian Rankin (kanske inte min kopp te?), Kate Atkinson, Karen Campbell och Helen Fitzgerald. En definitiv kandidat i kategorin är dock en Crime Fiction som ligger lite längre bakåt i tiden: The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde. I volymen som faktiskt heter The Strange Case Of Dr Jekyll And Mr Hyde And Other Tales Of Terror ingår även andra rysliga berättelser med inslag av både vampyrism, Olalla, "a tale of ... tainted family blood", och obehagligheter som likskändning baserat på verklighetens Burke and Hare murders - The Body Snatcher, "which shows the murky underside of medical practice". Jag kan också slå till på en biografi över Mary, Queen of Scots. Det kan vara nog så mysrysigt! Det enda Skottlandrelaterat som mig veterligen står i min bokhylla är Sherlock Holmes (Arthur Conan Doyle är född i Edinburgh). Ett alternativ är ju att plocka något man är sugen på och efterkonstruera en svag länk till Skottland. Exempel: Wolf Hall av Hilary Mantel vann The Walter Scott Prize for historical fiction 2010. Tipsa gärna om du kommer på något litterärt läsvärt vare sig det andas kilt och haggis i den minsta form eller är ett full blown Loch Ness Monster.

Ur askan i elden

Som en punkig aproach till Fantasy är China Miévilles bok Kraken. Den har elementen som nästan garanterar att få mig på fall. London, Natural History Museum, en intendent/konservator, en bevarad jättebläckfisk med mytiskt rykte. Det skulle kunna varit en flört med 1800-talet i modern skrud. Men så var det den där lilla detaljen om Fantasy eller New Weird om man ska vara noga med subgenre. New weird skulle nästan kunna vara min grej om man ser till den del av definitionen som menar på att det är realistic, complex real-world models as the jumping off point for creation och gärna om det har något av en dark streak. Jag är inte emot parallella sanningar eller mytiska inslag, tvärtom jag har alltid dragits till vad jag skulle kalla det metafysiska i konst exempelvis. Men här blir det lite väl slap stick för mig och även om det är intelligent, fast paced slap stick så blir det för cartoonish. Sen måste jag tillägga att jag även om jag i vanliga fall läser nästan uteslutande på engelska pga en förkärlek till anglo så upplevde jag, det delvis påhittade, språket i Kraken svårt och bidrog istället för ett rappt flöde snarare till att ytterligare skapa distans mellan mig och boken.

Som jag skrev innan så var det här inte alls vad jag förväntat mig. Ändå tog jag mig 3/4 delar in i boken - mycket slarvigt läst i slutet - innan jag tog mig i kragen och slet mig från tentaklernas grepp. Det blir inte bättre. Det kommer inte att plötsligt bli en bok du minns med kärlek. Och det är svårt att erkänna för sig själv att man inte gillar en författare/bok man haft höga förhoppningar inför. Men desto mer glad blev jag då att få, nästan förbjudet, lägga undan den utan att den var utläst och istället dyka ner i Oates-land och Blonde som jag i motsats till Kraken tidigare haft delade känslor inför och sen älska den från första stund. Vilken frihet att få vältra sig i en fragil och känslomässigt laddad miljö efter att ha vandrat en stund i Lustiga huset med talande tatueringar och hopvecklade människor i inslagna paket. Precis innan jag öppnade Kraken skrev jag i min recension om The Terror att jag inte ville utforska Dan Simmons andra böcker pga Fantasy-stämpeln men så gick jag ur askan i elden in i en full blown Fantasy freak som China. Jag måste beundra Helenas full on approach till Fantasy eftersom jag fortfarande har väldigt svårt för den genren (i bokform ska tilläggas, filmer not so much), och vill man få en bra uppfattning om vem China är som författare får man det bäst genom att se honom själv berätta om sin senaste bok Embassytown. Något jag borde gjort innan jag klickade på Bekräfta Köp. Hade jag betygsatt mina recensioner hade jag ändå inte kunnat ge boken lågt betyg för helt klart är att om New Weird är något man gillar då är Chinas roman antagligen kronan på verket. Det är bara inte min kopp te. Piruett har också läst och recenserat Kraken.

Spoilers

I processen att välja bok går jag nästan bara på recensioner, bokbloggares tips, andra författares blurbs osv. När jag skummar igenom inlägg/recensioner får man akta sig för spoilers så jag undviker mittenpartiet som brukar avslöja mer än önskat. Detta brukar funka bra då jag egentligen inte letar så mycket efter handling utan mer stämning, genre, tidstypisk era bland annat för att bilda min uppfattning. Aldrig läser jag baksidestexten och på så sätt avgör vad som hamnar på den långa önskelistan. Vågar inte ens läsa baksidan på den bok jag bär med mig dag ut och dag in (jag är en långsam läsare så en bok är oftast min följeslagare i veckor). När jag nu dock kommit 450 sidor in i The Terror tror jag att det är fritt fram att vända på tegelstenen och snegla på baksidan och där - och jag borde inte bli förvånad! - är anledningen till att jag inte läser baksidor: här avslöjas saker som händer way way för långt in i boken för att få kallas lockande. Regel: ligger händelsen över hälften in i boken är det en spoiler, inget annat, och borde vara straffbart. Toppar listan gör Winter's Bone där man i baksidetexten syftar till händelser som inte inträffar förrän i slutet på boken .

Och just som jag skriver detta inlägg tar jag en kort paus och kollar DN Boks recension av Philip Roths Indignation på nätet och även fast jag hoppar över det berömda mittstycket lyckas Jonas Thente ändå klämma in slutödet för romanfiguren i sista meningen utan förvarning. Straff!

Tematrio i tegelstensformat

Lyrans Noblessers famösa Tematrio tar upp jullovsläsning och tegelstenar och följaktligen kan jag inte motstå eftersom jag är en tegelstensböna. Here we go:

The Terror av Dan Simmons tänker jag fortfarande på emellanåt. Recension hittar du här. Tänk is, snö, 1800-tal med tillhörande odjur och ett knakande i skrovet som minner om Titanic. Perfekt för säsongen!

Anna Karenina av Leo Tolstoj - denna följeslagare som gäckat mig under 2011. Dessa 70 sidor som aldrig blir utlästa trots att jag älskar boken. Pre-nyårslöfte: Måste.Läsa.Ut.Anna.Karenina.I.År. Punkt.

Shantaram av Gregory David Roberts är en tegelsten jag numera betvivlar att den någonsin blir läst. Inköpt med tanke att släpa med den på en solig semester någon gång. Tar gärna feedback på den om någon läst? Kan inte bli strandad med en dålig bok helt enkelt. Pun intended.

Dagens citat (alt. Dagen sidan-3-kille)

“I recognize terror as the finest emotion and so I will try to terrorize the reader. But if I find that I cannot terrify, I will try to horrify, and if I find that I cannot horrify, I'll go for the gross-out. I'm not proud. ”

On another note: Kingen är som läskigast när han skall vara mysig.