Festen är över

Jag vill inte vara pessimist, men kära vänner - sommaren är slut, festen över. Det är ingen fara, det kommer en höst med raggsockar, filtar, varma koftor, litteraturbrasor att kura upp vid med en god bok. Det är nu min läsning tar fart! Under sommaren har jag alltså inte kunnat röra i en bok. Jag är lite speciell, jag vet, jag läser som bäst mellan A och B: på tåg, t-banan, på trottoaren när jag bokstavligen går mellan två platser. Så snart jag är ledig och har lugn och ro går läsningen desto trögare.

Med kvällskylans ankomst har jag dock nu läst klart den bok jag påbörjade innan mitt sommaruppehåll: Krogen (L'Assommoir) av Émile Zola och vilken fantastisk bok det är! Inte läst på originalspråk, tyvärr, men översättningen måste varit spot-on för språket var precis så bra som man bara kan önska sig mellan två pärmar.

För den som inte läst Zola är han socialrealism, humor och svärta. Det är omfattande beskrivningar och detaljerade skildringar. Krogen innehåller rikligt med dråpliga situationer och tragikomiska karaktärer. Och så går det utför såklart, vilket i och för sig inte är så konstigt när man skriver om en förfriskad arbetarklass i 1800-talets Paris. 

Krogen är en fristående del i släktsagan om Rougon-Macquarts och den första i serien jag läser. Ser att den efterföljande från 1880 heter Nana - vilket är en av Krogens romanfigurer, fast i den förekommer hon lite i periferin - och blir genast sugen på att plocka upp den! Känns som Tana Frenchs grepp fast 130 år tidigare. Som matfantast är jag också väldigt pepp på att läsa Hallarna. Överhuvudtaget älskar jag Paris och 1800-tal så put the two together och vi har här ett vinnande koncept som jag kan återkomma till igen och igen. Hurra för Zola!