You've read it, I've read it, The NY Times definitely read it. Freedom av Jonathan Franzen. Den Stora Amerikanska Romanen.
Det är inte för intet att man nämner Tolstoy i samma mening som Franzen. Jag tänkte nämligen också på Tolstoy när jag läste Freedom. Närmare bestämt Anna Karenina. "All happy families...", you know the drill. Utan medvetet uppsåt har jag läst dessa två giganter parallellt. Tonen är helt annorlunda (såklart) men sättet att behandla många grand themes samtidigt genom att låta människorna i romanen våndas och kämpa med/mot sina egna ställningstaganden gör att det finns oförnekligen likheter. Han går också in i de olika karaktärerna ur deras synvinkel på ett, trots allt, distanserat sätt och vi upplever inte en sammanhållande handlingsdriven röd tråd. War and Peace nämns också i boken, lite kaxigt kanske, vid fler än ett tillfälle så parallellerna till den ryske författaren är naturligtvis mycket genomtänkta. Själv har jag tyvärr inte läst den så inga egna direkta reflektioner kan inte göras. Kommer nog dock onekligen ofrivilligt att tänka på Franzen när/om jag läser War and Peace i framtiden. Tänkte för övrigt även på Saturday av Ian McEwan, specifikt att föräldrar och barn diskuterar moral och aktuella utrikespolitiska händelser med varandra och får representera varsin sida. Strax efter tanken slagit mig omnämns Atonement i förbifarten. Ämnen som belyses är familjerelationer, rivalitet/tävlan (Katz vs Walter, Jenna vs Jonathan, Patty vs världen etc), amerikansk utrikespolitik, djur- och naturvård, otrohet, i viss mån religion samt den något okonventionella bubblaren mänsklighetens (över)population. Och slutligen, naturligtvis, strävan efter utopin FRIHET i stort och smått - som land och individuellt - med alla dess komplikationer. Titeln namedrop:as genomgående i romanen. Kanske är det därför den höjts från att vara a great American novel till att vara The Great American Novel, eftersom den behandlar kärnan av det amerikanska samhället och den stöttepelare landet är grundat på.
Så, trots skyhöga förväntningar måste jag säga att jag blev inte besviken. Istället blev jag redan från första delen, där grannskapet där The Berglunds bor och personerna i det presenteras, snarare hooked. Det är intelligent och mycket pricksäkert om den amerikanska medelklassen, det är realism i detaljrikedomen och nästan humoristiskt komplicerat. Franzens sätt att berätta känns contemporary och dialogen flyter på mindre distanserat än i de omgivande beskrivningarna. Det är volymiöst och yvigt som hans hår och medryckande på det där medvetna självsäkra smooth american way. Ni vet, så där flytande som Kingen också kan leverera. Tryggt och bekvämt som en one-piece . Det finns ingen riktig mening att prata alltför mycket om handlingen här - boken är mer än välkänd - men jag kan säga att jag tyckte hemskt mycket om den även om det var några få saker jag kunde hoppat över. Jag orkar exempelvis inte introduceras till flertalet nya personer på s. 525 in i boken. För min del kunde viss (sen) information kring Pattys familj strukits helt och likaså kunde nog detaljerna kring Walters projekt kortats ner. Även om boken i stort är distanserad i sitt förhållande till dess invånare upplever jag inte att Franzen skulle gjort sig lustig på karaktärernas bekostnad. Tvärtom ömmar jag riktigt för dem i slutet, snudd på rörd, till stor förvåning för mig själv eftersom även om jag gillat att följa personerna genom boken har jag frankly inte gillat någon av dem särskilt mycket. Så till den stora frågan: lever Freedom upp till kraven på Den Stora Amerikanska Romanen? Själv tycker jag att den inte riktigt når de höjderna. Starkt dock och absolut värd både läsning och beröm!
 |
| Songbird, Cerulean Warbler |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar