The uncommon reader

Det är något grovt fel på ordningen i världen när sambon läser Gone Girl - en Flynn - innan mig! Han är nämligen ingen storläsare, det blir ett par böcker (och då menar jag bokstavligen 1-2) per år! Han har dessutom även lyckats tjuvstarta The Twelve utan min tillåtelse. Ok, vi började samma dag men han startade på förmiddagen när jag var ute på ett ärende och eftersom han är ljudboksläsare och jag en fullkomlig sköldpadda när det kommer till analog läsning - men föredrar den formen och vill inte byta - kommer han definitivt ligga steget före och, gud förbjude, få veta slutet innan mig! Idag har jag haft möjlighet att läsa ikapp men tröttheten av en förkylning sitter i och jag vill helst sova. Har jag tappat stinget? Jag hoppas inte det, jag hoppas det är en tillfällig förlamning due to frostnätter.

Ett febrigt brott

I min jakt på bra svenska böcker - jag har som bekant historiskt varit underwhelmed av Sveriges utbud - har jag lyckligtvis hittat fram, via fellow bokbloggare, till Feberflickan av Elisabeth Östnäs. En mörk historia i bite size-format på nätta 128 sidor. Skönt tycker jag, min kärlek till tegelstenar till trots.

Många har redan nämnt bokens släktskap till Lizzie Borden, bl.a. Mats "Cirkeln" Strandberg i sin blurb på baksidan och det är mer än en rättvis jämförelse. Boken skuggar fallet, nästan utan avvikelser: duvorna, matvanorna, magsjukan, apoteket - listan kan göras lång. Detta är inte bara inspirerat av det fascinerande fallet från 1890-talet, det är ett regelrätt försök att krypa in under skinnet på Lizzie genom att skapa Luna. Bara detaljer skiljer fiktion från fakta, såsom just namnen - Lizzie/Luna, Bridget/Birgit. Och jag mer än förstår fascinationen med Lizzie Borden och lockelsen att spinna en roman runt henne.

Vi bjuds direkt in i kärnan av händelsen utan att riktigt veta exakt vad den händelsen är, men vi anar. Snart inser man att bokens berättarjag lever i en verklighet som antagligen skiljer sig från vår och det är inte helt behagligt att lämnas ensam med henne. Det opålitliga och suggestiva rimmar extremt bra med vad jag brukar gå igång på överlag och jag är glad att hitta en svensk författare som gör ett ordentligt försök fånga denna flyktiga stämning. Är dessutom oerhört förtjust i eran (sekelskifte 1800/1900) och den framträder tydligt i den detaljerade omgivningen utan att förvandla boken till ett kostymdrama. Denna omgivning som förövrigt befinner sig i ett mycket passande och väl beskrivet förfall. Flera gånger stannar jag upp och myser, eller ryser, vid en god formulering.

Det är dock något litet extra som fattas mig för att det ska lyfta till briljanta nivåer à la A judgement in Stone av Ruth Rendell, något som jag inte kan sätta fingret på. Tänkte någonstans i första tredjedelen av boken att det här är väldigt bra men också att jag väntade på att det skulle lyfta eller skifta snart, vilket det på ett sätt gjorde när fler personer klev in på scenen men inte på det sätt jag hoppats. Jag vill inte brodera ut för mycket här med tanke på de som inte ännu läst boken utan nöjer mig med att säga att trots min giriga längtan efter en fullpott som inte infriades så förstår jag hyllningarna och rekommenderar den varmt till alla de - som jag - gillar litterärt mörker. Personligen hoppas jag på att nästa alster kan det lyfta det lilla extra jag behöver för att också kunna jubla, för det vill jag ju.

Om man efter läsningen fått mersmak och känner sig modig kan man ta in på Lizzie Borden Bed and Breakfast (som ja, drivs i Huset) som kör den välkomnande slogan: Where everyone is treated like family...

Andra som läst är Swedish Zombie, Bokmilaskogen, Fiktiviteter, Lingonhjärta och Tidningen Kulturen.

Stort tack till  Columbi Publishing för recensionsexemplar!

Effektiv studieteknik

Trots att jag älskar ämnet jag läser och överhuvudtaget allmänt törstar kunskap så är jag inte den bästa, ok jag är rent ut sagt sämst på, att disciplinera mig själv. Är en alldeles för stor livsnjutare, min egen curlingförälder och skyggar därför måsten, även trevliga, som elden. Jag lyxade därför till det igår med både ädla bubblor, flertalet trevliga ostar och förbjuden frukt - anklever - och inte en sida läst. Idag tar jag mig i kragen tänkte jag och smet direkt iväg på föredrag där jag lärde mig en massa om helt andra saker. Nu är det truely panik om jag ska hinna läsa 500 sidor idag+imorgon och ytterligare ett par, trehundra må+tis, smälta it all för att sedan kunna redovisa det på ett snyggt sätt på onsdag. Studietaktiken jag anammar för att inte stray från böckerna är att ha tv:n på som sällskap (utan ljud) men bara köra operationstv och akutendokumentärer. Sprutor och blod är, trots min förkärlek för spänningslitt och skräck, något jag absolut inte klarar av så så fort jag känner mig lockad att bryta och fastna i ett tv-program tittar jag upp och möts av ex en kvinna vars hand är nästan helt avhuggen av hennes man som attackerat henne med matchete och blickan tvingas bort/ner i kurslitten igen. Det är lika effektiv som en elstöt vid bad behaviour. Det gäller att ha självkännedom och förekomma sina svagheter. Säger hon och sitter vid bloggen och hänger... Ja, fast efter flera timmars akademisk korvstoppning måste man ta en paus. Tv:n visar dock fortfarande nån som tappar tänder så efter inlägget blir det näsan i boken igen. The Twelve? Såg jag inte röken av vilket känns som en märklig blessing.

Läshelg med en twist

Har en hel helg av läsning inplanerad, underbart tänker ni, however är det enbart studier som gäller! Men en överhängande tenta nästa vecka är det ett absolut måste och med alla utandsresor har jag faktiskt inte öppnat en enda bok av studielitteraturen nu har känslan av måstet stegrat till nära nog panikångest! Lugnar mig själv med vetskapen att det finns omtentor. MEN för att försvåra situationen ytterligare har jag idag fått en avi om att The Twelve har lagts på lådan med destinationen mitt hem. Dyker den upp imorgon så har jag ett svårt beslut att ta: antingen helt ignorera den och låta den ligga ensam i mörkret i postens uthämtningslokal (otänkbart) eller hämta ut barnet som sig bör (det enda rätta och värdiga) men låta den ligga och glimra i ett hörn utan att lockas öppna första sidan (vilket vi vet är inkörsporten till nästa sida och nästa). Beslut, beslut. Kanske dyker den inte upp och då är det lugnt. Men vem vill hoppas på nåt sånt?

Jerkajubileum

Nu när jag är tillbaka vid rodret igen måste jag värma upp med en jerka. Enligt Lyran så är det den 100:e så det är bara att gratta! Jag uppskattar alltid en anledning till en stunds litteraturgrunnande på helgkvisten. 

Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?

Jag måste erkänna mig rätt ointresserad av Nobelpriset i litteratur. Varför? Ja, kanske för att det sällan har stor relevans på mitt läsande. Det leder sällan till att jag hittar nya favoriter just där mer än andra ställen som andra prisutdelningar och bokbloggsinlägg. Därför har jag inte kollat upp Mo Yan ännu och vet därför inte om det är något som lockar. Det var inget namn jag hört innan men så är jag inte så inläst på asiatisk litteratur.

Då tyckte jag att det var långt mer spännande med vem som skulle få Nobelpriset i fysik efter det bekräftats att man (med stor säkerhet) funnit Higgs partikel, ”Guds partikel”. DET kallar jag spännande! Nu blev det ju inget i år tyvärr men vi får hoppas på nästa år.

I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

Jag har en önskelista på Adlibris och en på Book Depository och de innehåller 350 st titlar vardera. Kan tillägga att jag inte adderat Mo Yan någon av de listorna. Eftersom jag bor lite snålt tilltaget i kvadratmeter har jag dock inte mer än ca 70 st olästa hemma. De har tillsammans med lästa titlar spillt ut ur bokhyllan och staplas nu på golvet upp till fönsterbrädan där högen fortsätter. Bodde jag generösare skulle de förökas lavinartat med skräckblandad förtjusning. Älskar nämligen att ha olästa framtida favoriter framför mig eftersom the anticipation inför en läsning oftast är halva nöjet samtidigt som jag vill sluka alla olästa böcker exakt samtidigt.

Oktoberfest

Men what the -! Här vänder man bokbloggarvärlden ryggen en dryg månad och så har jag helt missat att det släppts en pinfärsk Morton - The Secret Keeper - och en ny Susan Hill! Skämmes ta mig fan! Litteraturomvärldsbevakningen hos mig har uppenbarligen legat på ett pinamt låg nivå och det straffar sig direkt. Båda alster verkar tack och lov troget följa grundreceptet för en klassisk Morton respektive Hill och det kliar ordentligt i det gamla adlibrisfingret. Känner för att kickstarta den kalla säsongen med en ordentlig oktoberfest i den digitala varukorgen.

På tal om Hill, någon som läst Simon Serrailler-serien och kan lovsjunga eller avråda? Har bara läst hennes fristående. Vet att jag ställt frågan förr men utan lycka. Det här lilla paketet såg bara så lockande ut även om det naturligtvis är slutsålt just nu...

Nobel Schmobel

I veckan gjorde jag min fjärde och sista utlandsresa inom 1,5 månad. Mycket hotell och lite läsande alltså. Men desto mer konst, konst, konst och kultur! Detta har inneburit en hel del bokinköp som till 99% består av konsthistoriska böcker och utställningskataloger. Men det enda skönlitterära inköpet är stort nog: The Twelve av Justin Cronin! Har väntat i två år (!) på den och äntligen klickat hem vad jag hoppas blir en riktig förflyttning in i Cronins postapokalypiska värld! Att jag älskade The Passage är ett understatement! I mitt universum är denna release långt mer spännande än Nobelpriset i litteratur.