What I talk about when I talk about Murakami

Det har gått en stund men nu hoppar jag på jerkan igen. Helgens fråga lyder:

Finns det någon bok som har fått översvallande recensioner men som du själv absolut inte tyckte om?

Inte bara en bok, jag passar på och yxar ett författarskap: Murakami. En sådan unison hyllning från så väl recensenter som bokbloggare fick mig, trots att jag inte läst något av honom innan, för några år sedan, i hypens hjärta, att köpa hela fyra böcker av honom på ett bräde. Det fanns liksom ingen tvekan om att det här skulle vara något jag skulle älska.

Jag började med Kafka på stranden och faktiskt var jag lite nöjt glad där i första halvan av boken men sen gick vi skilda vägar för att aldrig hålla hand igen, jag och Haruki. För med Norwegian Wood blev det genast sämre med gubbsnusk och tröttsamma 1970-tals flumvibbar. Tänkte att nu ger jag What I talk about when I talk about running en chans då. Den är ju i alla fall inte skönlitterär, det är kanske här han når fram till mig med något profound, men usch så trist liten bok det visade sig vara. Poänglös vars titel var långt bättre än innehållet. Det får jag ändå ge honom att hans boktitlar har varit av kvalité.

Kvarstår gör då Fågeln som vrider upp världen. Det sägs att det är hans bästa. Den är också något av en tegelsten och då det i andra fall snarare peppar än avskräcker mig känns det i detta fall tungt. Måste man då läsa den bara för att den står i hyllan? Bara för att den är så omtalad? Ja, jag anser att man (läs: jag) måste det. Vill en gång för alla se om han kan leva upp till forna förväntningar, men är den också tradig kan jag nästan garantera att den läggs ner.