måndag 29 oktober 2012

Ett febrigt brott

I min jakt på bra svenska böcker - jag har som bekant historiskt varit underwhelmed av Sveriges utbud - har jag lyckligtvis hittat fram, via fellow bokbloggare, till Feberflickan av Elisabeth Östnäs. En mörk historia i bite size-format på nätta 128 sidor. Skönt tycker jag, min kärlek till tegelstenar till trots.

Många har redan nämnt bokens släktskap till Lizzie Borden, bl.a. Mats "Cirkeln" Strandberg i sin blurb på baksidan och det är mer än en rättvis jämförelse. Boken skuggar fallet, nästan utan avvikelser: duvorna, matvanorna, magsjukan, apoteket - listan kan göras lång. Detta är inte bara inspirerat av det fascinerande fallet från 1890-talet, det är ett regelrätt försök att krypa in under skinnet på Lizzie genom att skapa Luna. Bara detaljer skiljer fiktion från fakta, såsom just namnen - Lizzie/Luna, Bridget/Birgit. Och jag mer än förstår fascinationen med Lizzie Borden och lockelsen att spinna en roman runt henne.

Vi bjuds direkt in i kärnan av händelsen utan att riktigt veta exakt vad den händelsen är, men vi anar. Snart inser man att bokens berättarjag lever i en verklighet som antagligen skiljer sig från vår och det är inte helt behagligt att lämnas ensam med henne. Det opålitliga och suggestiva rimmar extremt bra med vad jag brukar gå igång på överlag och jag är glad att hitta en svensk författare som gör ett ordentligt försök fånga denna flyktiga stämning. Är dessutom oerhört förtjust i eran (sekelskifte 1800/1900) och den framträder tydligt i den detaljerade omgivningen utan att förvandla boken till ett kostymdrama. Denna omgivning som förövrigt befinner sig i ett mycket passande och väl beskrivet förfall. Flera gånger stannar jag upp och myser, eller ryser, vid en god formulering.

Det är dock något litet extra som fattas mig för att det ska lyfta till briljanta nivåer à la A judgement in Stone av Ruth Rendell, något som jag inte kan sätta fingret på. Tänkte någonstans i första tredjedelen av boken att det här är väldigt bra men också att jag väntade på att det skulle lyfta eller skifta snart, vilket det på ett sätt gjorde när fler personer klev in på scenen men inte på det sätt jag hoppats. Jag vill inte brodera ut för mycket här med tanke på de som inte ännu läst boken utan nöjer mig med att säga att trots min giriga längtan efter en fullpott som inte infriades så förstår jag hyllningarna och rekommenderar den varmt till alla de - som jag - gillar litterärt mörker. Personligen hoppas jag på att nästa alster kan det lyfta det lilla extra jag behöver för att också kunna jubla, för det vill jag ju.

Om man efter läsningen fått mersmak och känner sig modig kan man ta in på Lizzie Borden Bed and Breakfast (som ja, drivs i Huset) som kör den välkomnande slogan: Where everyone is treated like family...

Andra som läst är Swedish Zombie, Bokmilaskogen, Fiktiviteter, Lingonhjärta och Tidningen Kulturen.

Stort tack till  Columbi Publishing för recensionsexemplar!

Inga kommentarer: