Mötet

En legend inom litteraturen och för mig personligen har gästat Stockholm och Internationell Författarscen för första gången på 9 år och jag var där! Jepp, inget type-o, jag fick alltså tag på biljett samma dag! Som jag ojjat mig sen jag insåg att det var slutsålt och jag saknade biljett! Drömde ju också, som ni vet, en känslomässig dröm om mannen natten innan! Så det här var onekligen ett laddat möte för mig.

New York-triologin höjde honom direkt en av mina absolut favoritförfattare och hade jag vetat då att mitt nu gulnande exemplar av boken skulle bli signerat av mannen själv hade jag nog svimmat. Han blev något av en litterär husgud hos mig, men på senare tid måste jag dock erkänna att jag varit lite sval inför hans verk. På senare tid märker jag dessutom hur jag blandar ihop många av hans böcker. Hur var det nu Orakelnatten gick? och var det i Book of Illustrations som...? osv. Ett ointresse växte sakta hos mig. Tills jag ser honom. Hooked igen. Läser just nu Invisible och gillar! och känner modet återvända och gammal vänskap rekindle. Känner att vi kan gå vidare nu, Paul och jag och mötas på "äldre dar".

Och så var det det här med signeringen... Paul såg på mig med sin berömt intensiva ögon och sa inte alls "let's get outta here" men istället "thank you" och vände sedan blicken mot nästa person i kön. Under en sekund dock så var jag tillbaka i drömmen...

Fotnot: Förvånades över att Paul Auster läspar. Inte oklädsamt, men oväntat.