I processen att välja bok går jag nästan bara på recensioner, bokbloggares tips, andra författares blurbs osv. När jag skummar igenom inlägg/recensioner får man akta sig för spoilers så jag undviker mittenpartiet som brukar avslöja mer än önskat. Detta brukar funka bra då jag egentligen inte letar så mycket efter handling utan mer stämning, genre, tidstypisk era bland annat för att bilda min uppfattning. Aldrig läser jag baksidestexten och på så sätt avgör vad som hamnar på den långa önskelistan. Vågar inte ens läsa baksidan på den bok jag bär med mig dag ut och dag in (jag är en långsam läsare så en bok är oftast min följeslagare i veckor). När jag nu dock kommit 450 sidor in i The Terror tror jag att det är fritt fram att vända på tegelstenen och snegla på baksidan och där - och jag borde inte bli förvånad! - är anledningen till att jag inte läser baksidor: här avslöjas saker som händer way way för långt in i boken för att få kallas lockande. Regel: ligger händelsen över hälften in i boken är det en spoiler, inget annat, och borde vara straffbart. Toppar listan gör Winter's Bone där man i baksidetexten syftar till händelser som inte inträffar förrän i slutet på boken .
Och just som jag skriver detta inlägg tar jag en kort paus och kollar DN Boks recension av Philip Roths Indignation på nätet och även fast jag hoppar över det berömda mittstycket lyckas Jonas Thente ändå klämma in slutödet för romanfiguren i sista meningen utan förvarning. Straff!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar