Festen är över

Jag vill inte vara pessimist, men kära vänner - sommaren är slut, festen över. Det är ingen fara, det kommer en höst med raggsockar, filtar, varma koftor, litteraturbrasor att kura upp vid med en god bok. Det är nu min läsning tar fart! Under sommaren har jag alltså inte kunnat röra i en bok. Jag är lite speciell, jag vet, jag läser som bäst mellan A och B: på tåg, t-banan, på trottoaren när jag bokstavligen går mellan två platser. Så snart jag är ledig och har lugn och ro går läsningen desto trögare.

Med kvällskylans ankomst har jag dock nu läst klart den bok jag påbörjade innan mitt sommaruppehåll: Krogen (L'Assommoir) av Émile Zola och vilken fantastisk bok det är! Inte läst på originalspråk, tyvärr, men översättningen måste varit spot-on för språket var precis så bra som man bara kan önska sig mellan två pärmar.

För den som inte läst Zola är han socialrealism, humor och svärta. Det är omfattande beskrivningar och detaljerade skildringar. Krogen innehåller rikligt med dråpliga situationer och tragikomiska karaktärer. Och så går det utför såklart, vilket i och för sig inte är så konstigt när man skriver om en förfriskad arbetarklass i 1800-talets Paris. 

Krogen är en fristående del i släktsagan om Rougon-Macquarts och den första i serien jag läser. Ser att den efterföljande från 1880 heter Nana - vilket är en av Krogens romanfigurer, fast i den förekommer hon lite i periferin - och blir genast sugen på att plocka upp den! Känns som Tana Frenchs grepp fast 130 år tidigare. Som matfantast är jag också väldigt pepp på att läsa Hallarna. Överhuvudtaget älskar jag Paris och 1800-tal så put the two together och vi har här ett vinnande koncept som jag kan återkomma till igen och igen. Hurra för Zola!

Litteratursommelier

Till upplösningen av The Likeness avnjöts ett par glas underbart djupt, bärigt Babylon's Peak från Sydafrika. Inget jag hade testat innan och inget jag faktiskt själv valde, världens finaste sambo kom hem med flaskan, men det passade alldeles utmärkt till en bra thrillers sista sidor (förutom till den helstekta oxfilén). Litterärt blod måste helt enkelt paras upp med ett rött vin, det förstår de flesta. Sen tycker en ordnörd som jag också om namnet på flaskan. En fullträff mao.

The Likeness - Tana French

Den här helgen ägnades till stor del till åt att läsa (ut) The Likeness, Tana Frenchs andra bok som är lätt knuten till hennes första, In The Woods. En av karaktärerna, Detective Cassie Maddox, återkommer nämligen och tar en ännu mer central plats. In The Woods cirkulerade egentligen kring hennes partner Rob Ryan. The Likeness kan definitivt läsas fristående även om den vinner så mycket på att man läst In The Woods innan för att förstå Cassies sinneslag och situation att jag skulle rekommendera det. Det är som att byta upp sig från ett riktigt gott rött vin till ett Amarone - ännu djupare och komplexare. Jag älskar hur Tana French bygger upp denna "serie". För mig, som föredrar fristående romaner men är rastlös i början och slutet av en roman och därför verkligen förstår tjusningen med serier där första sidan är som mitten av boken eftersom man inte har den där startstäckan, är detta den perfekta kompromissen! Upplägget är alltså att hon låter en av personerna i föregående bok ta rampljuset i nästa och en karaktär ur den fördjupas sedan i den tredje i en litterär dominoeffekt. I tredje boken, Faithful Place, får vi således följa Frank Mackey - Cassie Maddoxs chef i The Likeness. Den är från 2010 och jag hoppas verkligen att det snart kommer en fjärde.

Nu till själva innehållet mer än den litterära strukturen. Det här är en thriller i ordets rätta bemärkelse. Ni vet precis scenerna när någon bryter sig in i en misstänkts hus och man vet att den förmodade mördaren är på väg tillbaka och man bara sitter på nålar av tanken på att huvudpersonen ska bli påkommen! Eller som i Hitchcocks fantastiska Fönstret åt gården (1954) när James Stewart observerar sin granne genom kikare från sin rullstol i sin lägenhet mittemot och plötsligt möts av blicken av den misstänkte mördaren som tittar tillbaka! Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen och jag hoppar till lika mycket varje gång - ja, jag skriker rätt ut - allt pga den uppbyggda spänningen innan. Hitchcock är en mästare på detta! The Likeness är en 700 sidor sådan lång uppbyggd spänning, även om den är mer Donna Tartts DHH än klassisk Hitchcock, och jag njöt och rös hela vägen. Jag har förstått att man inte slänger sig med DHH-referenser hur som helst, det vore som att slänga sig med Twin Peaks-liknelser lättvindigt, så jag måste få med fotnoten att jag faktiskt inte föll huvudlöst för DHH men det speglar inte vad jag tycker om The Likeness. The Likeness liknar DHH i allt jag faktiskt gillade; den märkliga stämningen i den uteslutande akademiska klicken av den enskilda gruppen. I efterhand har jag tillskrivit att jag inte blev vild över DHH dels en hajpad rekommendation av likasinnade människor som ledde till skyhöga förväntningar men inte minst den svenska översättningen och har därför numera The Secret History i originalspråk i min ägo. När tiden är rätt ska jag ge den en stor fet andra chans. Ok, tillbaka till The Likeness: spänningen höll tyvärr inte riktigt hela vägen, det finns vissa crucial parts jag tycker tappade i Volt så om jag delade ut betyg skulle det bli 4+/5. Men det här är riktigt, riktigt bra och jag har sagt det förr, Tana har blivit en av årets (för mig) nya favoriter! Mao är jag inte ledsen att detta blev mitt enda köp från Shakespeare and Company (stämpel på försättsbladet och allt) och det är something för en Paris-lover som jag.

Själva handlingen kan jag nämna kort. Som ni märker vill jag sällan prata alltför mycket om konkret handling eftersom jag själv är baksidesfobiker som vill att handlingen ska unfold sida för sida allt allt efter som man läser. Men för den som vill ha ett litet hum kan jag avslöja att Cassie, som numera jobbar på Dublin’s Domestic Violence Unit, kallas till en mordplats och när hon ser offret förstår hon varför. The blurb:

‘I knew her from somewhere, I’d seen that face a million times before. Then the whole world went silent, frozen, darkness roaring in from the edges and only the girl’s face blazing white at the centre; because it was me, blue-lipped and still, with shadows like dark bruises under my eyes.’

Nå, säg mig att ni inte fick rysingar av det? Det är två (2!) meningar, people, av bokens 700 sidor. Detta är en must-read.

Shakespeare and Co

Av alla titlar att köpa på det anrika Shakespeare and Company i Paris föll valet till slut på  
The Likeness av Tana French. Ni vet, uppföljaren till In the Woods som jag tyckte så mycket om. På ett sätt ville jag gå därifrån med en Susan Hill eller en klassiker, kanske t.o.m. fransk. En riktigt bra faktabok hade också varit klockrent, och jag tittade lite på Emperor of all Maladies av Siddhartha Mukherjee. Det absolut utopiska valet hade dock varit en bra biografi om Marie Antoinette. Men nu blev det Tana som fick äran att stämplas av den blå stämpeln. För det är ju inte bara en souvenir att ånjutas vid hemkomst utan också något man vill bläddra i direkt och just då hade jag suget efter en modern spänningsroman och den där känslan av att veta vad man får med en uppföljare, karaktärer man redan har ett förhållande till. Har inte hunnit så långt i den - det var ju tid som gick åt åt att äta anklevermousse, musslor och ankbröst också - men det jag läst gör ingen besviken om man som jag gillade "ettan".

Promenerade också genom Jardin du Luxembourg till den charmiga Tea and Tattered Pages där en grönögd huskatt lounge:arde slött på bokhögarna och jag sprang på skylten "Unattended children will be sold as slaves" på hyllan mellan C och D på fiction. Det är en kanske inte välkänd bokhandel, den ligger lite off, men den var rar och ägaren var gammal och trevlig. Hyllorna fylls av begagnade pocketböcker och när jag stod där försökte jag desperat komma på någon bok som utgått och jag sökt länge. Kom därför naturligtvis inte ihåg en enda sådan titel och gick därifrån tomhänt. Så här i efterhand kan jag säga att det kanske inte är en affär jag varmt rekommenderar, men det var ändå ett lite mysigt ändock kort besök.

Bland boquinisterna hittade jag heller inte något att ta med mig hem, men här handlar det som så ofta om ekonomi och ekonomi. Jag hade inte råd och pga att jag inte hade råd åkte jag med RyanAir med endast handbagage med en viktrestriktion på 10 kg och fler böcker än guideboken, Tana och den katalog jag köpte om Versaille i Versaille hade fått bägaren/bagaget att rinna över.

Tillägg: inser precis att den Bloglovin'-symbol jag valt är Eiffeltornet. Vad kan jag säga: I'm in love with Paris, aren't we all? 

Höst innebär jerka

Och för mig är detta höstens första bokbloggarjerka. Denna gång lyder frågan:
Läser du helst bokserier eller föredrar du fristående böcker eller kanske en mix av båda?

Det är faktiskt först i år jag upptäckt bokserien. Egentligen har jag bara läst en enda tidigare vad jag kan minnas och det är att jag följt Agatha Christies Poirot (och enstaka Ms Marple). Jag var ingen Isfolket-läsare (vilket var stort i min ungdom), inte heller var jag en typisk flickrumsläsare (Jane Austen, Kulla-Gulla, Anne på Grönkulla) - min lillasyster slukade dock dessa typ av böcker. Jag har inte hakat på vampyrrusningen heller och hårdkokta deckare har intresserat mig föga. Men i år har jag läst flera böcker med uppföljare och märker vilken treat det är att inte helt behöva säga adjö. Hittills har det alltså blivit:

Heartsick - första boken i en serie där vi får följa en av bokvärldens most twisted characters; seriemörderskan Gretchen Lowell

The Janus Stone, The Crossing Places - arkeologi, saltängar, mysrys och allas vår Ruth, en antihjälte de flesta skulle vilja dela en kanna te med.

In the Woods - Grådassig miljö med barndomens olust och även här mord med arkeologiska inslag där jag förstår att man får följa en av huvudpersonerna in i nästa bok.

Murder in the Eiffel Tower - en serie jag dock inte känner mig lockad att fortsätta trots element som borde vara klockrena för en sån som jag.

Nåväl, tillbaka till frågan: jag vurmar dock fortfarande för de fristående böckerna där en klassiker bär sig själv. Serier framstår för mig mest som underhållning, även om underhållning också kan vara av kvalité och en klassiker också kan vara underhållande. En fulländan roman ger dock så mycket mer. Men jag säger som jag brukar säga till mina prentantiösa ateljévänner back in the day som envisades med att bara se konstfilmer om helgerna: "Ibland behöver man en Julia Roberts-rulle!" Och det står jag fortfarande fast vid.

Tana French - en ny favorit

Så läste jag då ut Tana Frenchs In the Woods innan resan som planerat. Det var kärlek vid första ögonkastet. Minns inte vilken bok jag läste innan men minns att när jag öppnade första sidan på In The Woods kände jag mig hemma igen. Möjligtvis var det min tid med Ruth Galloway som hade luckrat upp stämningen med ett enkelt språk och en, förlåt, lite banal storyline. Don't get me wrong, jag älskade att hänga med Ruth och det var så där mysigt som det bara kan bli med en rå våt kyla i grunden och en handstickad tröja i ull, en varm kopp te i en Wedgewood-kopp och en brasa men jag saknade språket och en tätare berättelse. Det fick jag hos Tana.

In the Woods fokuserar på två händelser, en mordutredning i nutid och en incident tjugo år tidigare då två barn spårlöst försvann. Även om största delen av boken kretsar kring polisens utredning finns här mycket utrymme för att bygga karaktärer. Tana blottar deras imperfektioner och deras relationer slutar ofta i någon form av besvikelse. Stämningen i boken är klart uppgiven vid tillfällen och utan att säga för mycket får inte alla frågor fullständiga svar och det är inte riktigt klart hur nästa bok kommer att se ut. Har dock förstått att vi får återse en av huvudkaraktärerna, Cassie, i alla fall i The Likeness och jag är definitivt spekulant på att köpa hem den snarast för att få fortsätta leva i Tana Frenchs värld.

På en ytligare not måste jag dock, som den inbitna estet jag är, inflika att stackars Tanas författarporträtt inte kommer att rankas högt i min imaginära laminerade lista av favoritförfattarporträtt.

Men innan vi åker...

har jag tänkt läsa ut In the Woods av Tana French. Med en sommaraptit för död och en läggning för välformulerade meningar var jag hooked från första sidan! Har endast läst 1/6 av boken och stannade hemma idag enbart för att viga dagen åt att avancera mitt sidantal på rätt sida om balansen läst-oläst. Vore retligt att släpa med sig 600 sidor bok till andra sidan jordklotet för att jag har 100 sidor kvar - samtidigt kan man ju inte släppa karaktärer sådär, det är ju som en high five left hanging. Så otrevlig kan man inte vara mot en favorit. Dessutom handlar det om en mordutredning som antagligen inte ser sitt slut förrän sista sidorna. Vem kan lägga sådant åt sidan? Nej, det återstår bara en lösning: att shapeshifta till en snabbläsare (normalt sett är jag en hopplös långsamläsare). So, so long for now. Jag har ett boktåg att hinna med called In the Woods!

På en orelaterad not kan du följa Böcker x 3 som fyller år idag och firar med ett riktigt inläggskalas med ett inlägg i timmen under hela dagen! I know I will.