I väntan på Alan

Har inhandlat biljett till nästa veckas Internationell Författarscen. I rampljuset denna gång: Alan "The Line of Beauty" Hollinghurst. Bäst att skynda läsa The Stranger's Child med andra ord, en lovande historia med tyngd, knappt 600 sidor med 1913 som backdrop. Ett underbart spontaninköp på en resa. Kanske innebär det läslycka att den är "född" på en flygplats. Sådana böcker har i allmänhet ett extra lyster om sig tycker jag. Det gör ju inte saken sämre att vedeldningen i kakelugnen börjat och kläder i ull och silke kommit fram ur garderoben.

Och boken börjar bra, mycket bra - som en BBC-filmatisering av ett kostymdrama, så där snyggt och värdigt. Där finns the estate såklart (navet i mången god historisk roman, här vid namn "Two Acres"), poeten, coming of age-kvoten fylld av en 16-årig Daphne, en tidslinje över decades och en händelse som kommer prägla familjen utlovar baksidetexten.

Fler som beger sig till Kulturhuset på torsdag? För de som inte tänkt tanken kan jag locka med att med kampanjkod ALAN kostar biljetterna bara 100 pix istället för normala 150.

The uncommon reader

Det är något grovt fel på ordningen i världen när sambon läser Gone Girl - en Flynn - innan mig! Han är nämligen ingen storläsare, det blir ett par böcker (och då menar jag bokstavligen 1-2) per år! Han har dessutom även lyckats tjuvstarta The Twelve utan min tillåtelse. Ok, vi började samma dag men han startade på förmiddagen när jag var ute på ett ärende och eftersom han är ljudboksläsare och jag en fullkomlig sköldpadda när det kommer till analog läsning - men föredrar den formen och vill inte byta - kommer han definitivt ligga steget före och, gud förbjude, få veta slutet innan mig! Idag har jag haft möjlighet att läsa ikapp men tröttheten av en förkylning sitter i och jag vill helst sova. Har jag tappat stinget? Jag hoppas inte det, jag hoppas det är en tillfällig förlamning due to frostnätter.

Ett febrigt brott

I min jakt på bra svenska böcker - jag har som bekant historiskt varit underwhelmed av Sveriges utbud - har jag lyckligtvis hittat fram, via fellow bokbloggare, till Feberflickan av Elisabeth Östnäs. En mörk historia i bite size-format på nätta 128 sidor. Skönt tycker jag, min kärlek till tegelstenar till trots.

Många har redan nämnt bokens släktskap till Lizzie Borden, bl.a. Mats "Cirkeln" Strandberg i sin blurb på baksidan och det är mer än en rättvis jämförelse. Boken skuggar fallet, nästan utan avvikelser: duvorna, matvanorna, magsjukan, apoteket - listan kan göras lång. Detta är inte bara inspirerat av det fascinerande fallet från 1890-talet, det är ett regelrätt försök att krypa in under skinnet på Lizzie genom att skapa Luna. Bara detaljer skiljer fiktion från fakta, såsom just namnen - Lizzie/Luna, Bridget/Birgit. Och jag mer än förstår fascinationen med Lizzie Borden och lockelsen att spinna en roman runt henne.

Vi bjuds direkt in i kärnan av händelsen utan att riktigt veta exakt vad den händelsen är, men vi anar. Snart inser man att bokens berättarjag lever i en verklighet som antagligen skiljer sig från vår och det är inte helt behagligt att lämnas ensam med henne. Det opålitliga och suggestiva rimmar extremt bra med vad jag brukar gå igång på överlag och jag är glad att hitta en svensk författare som gör ett ordentligt försök fånga denna flyktiga stämning. Är dessutom oerhört förtjust i eran (sekelskifte 1800/1900) och den framträder tydligt i den detaljerade omgivningen utan att förvandla boken till ett kostymdrama. Denna omgivning som förövrigt befinner sig i ett mycket passande och väl beskrivet förfall. Flera gånger stannar jag upp och myser, eller ryser, vid en god formulering.

Det är dock något litet extra som fattas mig för att det ska lyfta till briljanta nivåer à la A judgement in Stone av Ruth Rendell, något som jag inte kan sätta fingret på. Tänkte någonstans i första tredjedelen av boken att det här är väldigt bra men också att jag väntade på att det skulle lyfta eller skifta snart, vilket det på ett sätt gjorde när fler personer klev in på scenen men inte på det sätt jag hoppats. Jag vill inte brodera ut för mycket här med tanke på de som inte ännu läst boken utan nöjer mig med att säga att trots min giriga längtan efter en fullpott som inte infriades så förstår jag hyllningarna och rekommenderar den varmt till alla de - som jag - gillar litterärt mörker. Personligen hoppas jag på att nästa alster kan det lyfta det lilla extra jag behöver för att också kunna jubla, för det vill jag ju.

Om man efter läsningen fått mersmak och känner sig modig kan man ta in på Lizzie Borden Bed and Breakfast (som ja, drivs i Huset) som kör den välkomnande slogan: Where everyone is treated like family...

Andra som läst är Swedish Zombie, Bokmilaskogen, Fiktiviteter, Lingonhjärta och Tidningen Kulturen.

Stort tack till  Columbi Publishing för recensionsexemplar!

Effektiv studieteknik

Trots att jag älskar ämnet jag läser och överhuvudtaget allmänt törstar kunskap så är jag inte den bästa, ok jag är rent ut sagt sämst på, att disciplinera mig själv. Är en alldeles för stor livsnjutare, min egen curlingförälder och skyggar därför måsten, även trevliga, som elden. Jag lyxade därför till det igår med både ädla bubblor, flertalet trevliga ostar och förbjuden frukt - anklever - och inte en sida läst. Idag tar jag mig i kragen tänkte jag och smet direkt iväg på föredrag där jag lärde mig en massa om helt andra saker. Nu är det truely panik om jag ska hinna läsa 500 sidor idag+imorgon och ytterligare ett par, trehundra må+tis, smälta it all för att sedan kunna redovisa det på ett snyggt sätt på onsdag. Studietaktiken jag anammar för att inte stray från böckerna är att ha tv:n på som sällskap (utan ljud) men bara köra operationstv och akutendokumentärer. Sprutor och blod är, trots min förkärlek för spänningslitt och skräck, något jag absolut inte klarar av så så fort jag känner mig lockad att bryta och fastna i ett tv-program tittar jag upp och möts av ex en kvinna vars hand är nästan helt avhuggen av hennes man som attackerat henne med matchete och blickan tvingas bort/ner i kurslitten igen. Det är lika effektiv som en elstöt vid bad behaviour. Det gäller att ha självkännedom och förekomma sina svagheter. Säger hon och sitter vid bloggen och hänger... Ja, fast efter flera timmars akademisk korvstoppning måste man ta en paus. Tv:n visar dock fortfarande nån som tappar tänder så efter inlägget blir det näsan i boken igen. The Twelve? Såg jag inte röken av vilket känns som en märklig blessing.

Läshelg med en twist

Har en hel helg av läsning inplanerad, underbart tänker ni, however är det enbart studier som gäller! Men en överhängande tenta nästa vecka är det ett absolut måste och med alla utandsresor har jag faktiskt inte öppnat en enda bok av studielitteraturen nu har känslan av måstet stegrat till nära nog panikångest! Lugnar mig själv med vetskapen att det finns omtentor. MEN för att försvåra situationen ytterligare har jag idag fått en avi om att The Twelve har lagts på lådan med destinationen mitt hem. Dyker den upp imorgon så har jag ett svårt beslut att ta: antingen helt ignorera den och låta den ligga ensam i mörkret i postens uthämtningslokal (otänkbart) eller hämta ut barnet som sig bör (det enda rätta och värdiga) men låta den ligga och glimra i ett hörn utan att lockas öppna första sidan (vilket vi vet är inkörsporten till nästa sida och nästa). Beslut, beslut. Kanske dyker den inte upp och då är det lugnt. Men vem vill hoppas på nåt sånt?

Jerkajubileum

Nu när jag är tillbaka vid rodret igen måste jag värma upp med en jerka. Enligt Lyran så är det den 100:e så det är bara att gratta! Jag uppskattar alltid en anledning till en stunds litteraturgrunnande på helgkvisten. 

Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?

Jag måste erkänna mig rätt ointresserad av Nobelpriset i litteratur. Varför? Ja, kanske för att det sällan har stor relevans på mitt läsande. Det leder sällan till att jag hittar nya favoriter just där mer än andra ställen som andra prisutdelningar och bokbloggsinlägg. Därför har jag inte kollat upp Mo Yan ännu och vet därför inte om det är något som lockar. Det var inget namn jag hört innan men så är jag inte så inläst på asiatisk litteratur.

Då tyckte jag att det var långt mer spännande med vem som skulle få Nobelpriset i fysik efter det bekräftats att man (med stor säkerhet) funnit Higgs partikel, ”Guds partikel”. DET kallar jag spännande! Nu blev det ju inget i år tyvärr men vi får hoppas på nästa år.

I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

Jag har en önskelista på Adlibris och en på Book Depository och de innehåller 350 st titlar vardera. Kan tillägga att jag inte adderat Mo Yan någon av de listorna. Eftersom jag bor lite snålt tilltaget i kvadratmeter har jag dock inte mer än ca 70 st olästa hemma. De har tillsammans med lästa titlar spillt ut ur bokhyllan och staplas nu på golvet upp till fönsterbrädan där högen fortsätter. Bodde jag generösare skulle de förökas lavinartat med skräckblandad förtjusning. Älskar nämligen att ha olästa framtida favoriter framför mig eftersom the anticipation inför en läsning oftast är halva nöjet samtidigt som jag vill sluka alla olästa böcker exakt samtidigt.

Oktoberfest

Men what the -! Här vänder man bokbloggarvärlden ryggen en dryg månad och så har jag helt missat att det släppts en pinfärsk Morton - The Secret Keeper - och en ny Susan Hill! Skämmes ta mig fan! Litteraturomvärldsbevakningen hos mig har uppenbarligen legat på ett pinamt låg nivå och det straffar sig direkt. Båda alster verkar tack och lov troget följa grundreceptet för en klassisk Morton respektive Hill och det kliar ordentligt i det gamla adlibrisfingret. Känner för att kickstarta den kalla säsongen med en ordentlig oktoberfest i den digitala varukorgen.

På tal om Hill, någon som läst Simon Serrailler-serien och kan lovsjunga eller avråda? Har bara läst hennes fristående. Vet att jag ställt frågan förr men utan lycka. Det här lilla paketet såg bara så lockande ut även om det naturligtvis är slutsålt just nu...

Nobel Schmobel

I veckan gjorde jag min fjärde och sista utlandsresa inom 1,5 månad. Mycket hotell och lite läsande alltså. Men desto mer konst, konst, konst och kultur! Detta har inneburit en hel del bokinköp som till 99% består av konsthistoriska böcker och utställningskataloger. Men det enda skönlitterära inköpet är stort nog: The Twelve av Justin Cronin! Har väntat i två år (!) på den och äntligen klickat hem vad jag hoppas blir en riktig förflyttning in i Cronins postapokalypiska värld! Att jag älskade The Passage är ett understatement! I mitt universum är denna release långt mer spännande än Nobelpriset i litteratur.

Mitt danskort är fullt

Ville bara stanna och vinka mellan destinationer. Har inte gett upp på varken blogg eller läsandet men september månad är bara en sån där fulltecknad tid där jag förutom arbetar heltid och studerar 75% även reser tre ggr utom landet och en inom, under loppet av fyra veckor. Kan dock avslöja att jag påbörjat The Stranger's Child av Alan Hollinghurst (ni vet, The Line of Beauty-killen) och att förutom att den har precis rätt tidigt-sekelskife-(s)känsla har en gedigen omkrets och ett frestande omslag. Återkommer om detta när jag återvänt från - wait for it - Paris! :-)

Festen är över

Jag vill inte vara pessimist, men kära vänner - sommaren är slut, festen över. Det är ingen fara, det kommer en höst med raggsockar, filtar, varma koftor, litteraturbrasor att kura upp vid med en god bok. Det är nu min läsning tar fart! Under sommaren har jag alltså inte kunnat röra i en bok. Jag är lite speciell, jag vet, jag läser som bäst mellan A och B: på tåg, t-banan, på trottoaren när jag bokstavligen går mellan två platser. Så snart jag är ledig och har lugn och ro går läsningen desto trögare.

Med kvällskylans ankomst har jag dock nu läst klart den bok jag påbörjade innan mitt sommaruppehåll: Krogen (L'Assommoir) av Émile Zola och vilken fantastisk bok det är! Inte läst på originalspråk, tyvärr, men översättningen måste varit spot-on för språket var precis så bra som man bara kan önska sig mellan två pärmar.

För den som inte läst Zola är han socialrealism, humor och svärta. Det är omfattande beskrivningar och detaljerade skildringar. Krogen innehåller rikligt med dråpliga situationer och tragikomiska karaktärer. Och så går det utför såklart, vilket i och för sig inte är så konstigt när man skriver om en förfriskad arbetarklass i 1800-talets Paris. 

Krogen är en fristående del i släktsagan om Rougon-Macquarts och den första i serien jag läser. Ser att den efterföljande från 1880 heter Nana - vilket är en av Krogens romanfigurer, fast i den förekommer hon lite i periferin - och blir genast sugen på att plocka upp den! Känns som Tana Frenchs grepp fast 130 år tidigare. Som matfantast är jag också väldigt pepp på att läsa Hallarna. Överhuvudtaget älskar jag Paris och 1800-tal så put the two together och vi har här ett vinnande koncept som jag kan återkomma till igen och igen. Hurra för Zola!

Off the radar

När de flesta planerar enorma sommarhögar av böcker och njuter av en säsong som innebär att läsningen går in i årets högsta växel - går min i dvala. Återkommer så snart jag har kämpat mig upp ur lästorkans kvicksand och har något att rapportera.
Over and out.

Lite söndagshumor

Som skeptiker misstänker jag genast att det är en hoax och att bilden är manipulerad men här kan man se att den finns listed som en retailer för Oxford University Press. Perhaps en golden oldie men den fick mig att le denna söndag.

Efterlysning

Den unge Linné, Prins Eugen Waldemarsudde.
Bild lånad av Carl Eldhs Ateljémuseum

Den 29 maj läste jag i DN:s kulturdel om en kommande bokutgivning i år som skulle samla all offentlig konst i Stockholm. Tyvärr skrev jag inte upp varken titel eller förlag och mina sökningar på nätet ger inga resultat. Är det någon som känner igen detta och vet vilken bok jag menar? Jag blev så glad när jag läste om den och kände att det här måste jag bara införskaffa! Har verkligen längtat efter en samlad redogörelse för Stockholms statyer, tunnelbaneutsmyckningar etc.

2. En bok som...

… har med en tid jag saknar att göra.

Blir nästan lite illamående om jag tänker på barndomen, för den var precis som i Astrids böcker: läskig, magisk, sorglig, underbar, viktig, storslagen, oförutsägbar, rolig. Det var spännande att befinna sig ett nykläckt stadium där världen fortfarande var något nytt att förstå sig på och klara sig i, samtidigt som jag ändå är oerhört lättad över att vara vuxen trots att energin sinar, åren rusar fram, sommarlovet inte längre existerar och julafton tappat sin charm. Men vad jag definitivt saknar är hur böcker greppade tag i en och särskilt då Astrids böcker! Kom ihåg att jag seriöst funderade som liten att skicka henne ett brev och berätta hur bra jag tyckte att hon var. Det brevet skickade jag aldrig men får jag egna barn skall jag definitivt fylla deras bokhyllor med hennes böcker!

Welcome to the jungle

A doomed expedition

A Victorian-minded explorer - "mad and manly" - ger sig 1925 in i hjärtat av Amazonas för att söka mytomspunnen försvunnen civilisation of legends and rumours, never to return. Vem älskar inte en doomed expedition à la Victoriana? (Hello!) Det är en tid av utforskande av världens alla hörn, från Antarktis till Sydamerika: för kartläggning, äventyr, exploatering, berömdhet, odödlighet. David Grann försöker i The Lost City of Z utreda vad som egentligen hände Lt. Colonel Percival Harrison Fawcett och hans party som endast bestod av hans älste son med kamrat. Detta leder även David in i den täta djungeln i expeditionens spår. Fawcett var en man's man och britt ut i fingerspetsarna. Jag älskar citat som (om kannibalism): "Starvation blunts one's finer feelings". Han såg på fellow expeditionsmedlemmar som drabbades av diverse skador, parasiter och sjukdomar som svaga och föraktade dem öppet. Själv var han i mångas och egna ögon immun mot djungelns faror och kunde inte misslyckas. Så länge som ett 20-tal år efter försvinnandet är hans fru fortfarande övertygad om att vilken dag som helst kommer han återvända och knacka på dörren. Det här är en bok fylld med spiritualism, exotism och besatthet i en välskriven redogörelse av insamlade fakta och myter om sökandet efter Z, ett nytt El Dorado.

Jag älskar naturligtvis det här, det passar mig som hand i handske, och efter att ha läst om ett par vintriga expeditioner förlagda under denna era var det härligt att byta temperatur till en svettig, tryckande och grön wilderness. Brad Pitt har köpt filmrättigheterna men jag vet inte om produktionen startat eller när den planeras vara klar.

Litterära referenser: expeditionen inspirerade bl.a. Arthur Conan Doyle att skriva The Lost World. Handlingen i Evelyn Waughs A Handful of Dust sägs bygga delvis på Fawcetts försvinnande. I Indiana Jones and the Seven Veils hjälper en fiktiv Percy Indy. Percys son Brian Fawcett - som inte följde med på expeditionen - sammanställde brev och annat skriftligt från far i boken Exploration Fawcett. Jag mötte Lassie i sammanhanget: Ian Flemmings (daddy of James Bond) bror gav sig ut på en räddningsexpedition efter Fawcett.

Percy Fawcett - a total bad ass

1. En bok som...

… har med något som finns i vårt kylskåp att göra.

Bild lånad av Who Cut the Cheese?

Det här är första delen i den femtonaktade utmaningen. Den som känner mig vet att jag älskar ost. Den vet också att jag älskar ostaffären Androuet. Och den bör veta att jag har ett signerat exemplar av Världens bästa ostar och vinerna därtill som är skriven av Vincent Lefevre från Androuet och Håkan Larsson. I mitt kylskåp har jag förnuvarande Brillat Savarin, en fransk klosterost tillverkad av mjölk från rosmarinsbetande getter samt en hård ost med svart tryffel. Har dessutom just bett sambon köpa hem Gruyère Réserve. Och det är måndag. (Detta är naturligtvis förutom de vanliga färskostarna och hårdostarna samt både buffel- och ko-mozzarella).

Utmaningssugen

Jag såg följande utmaningen hos Enligt O som i sin tur plockat upp den från Tina O och jag blev lite sugen på att haka på. Det gäller att skriva om 15 böcker utifrån nedanstående lista:

I följande ordning presenteras en bok som…
1 … har med något som finns i vårt kylskåp att göra.
2 … har med en tid jag saknar att göra.
3 … har med en ovana jag har att göra.
4 … har med något jag ser fram emot att göra.
5 … påminner mig om min barndom.
6 … har med en onödig sak som gör mig ”lycklig” att göra.
7 … har med en plats jag vill till just nu att göra.
8 … har med något nödvändigt ont att göra.
9 … har med en blomma jag tycker om att göra.
10 … har med något uppifrån att göra.
11 … har med en semesterresa jag har gjort att göra.
12 … har med en sak jag aldrig ska göra att göra.
13 … påminner mig om min ungdom.
14 … har med idag att göra.
15 … gör mig glad.

Tv-serie-maraton

En bokbarriär

Det finns en maskin som bevakar oss alla ständigt, analyserar insamlad data och förutspår vem som kommer befinna sig i en farlig situation med dödlig utkomst. Regeringen sållar informationen i två delar: relevant (national security) och irrelevant (civila). Två män som av världen tros vara döda, Harold och John, tar sig an de irrelevanta fallen och har gjort det sin livsuppgift att hindra att oskyldiga drabbas. Jag vet att den är töntig med banala tekniska inslag, men jag är hooked på Person of Interest. Gillar dessutom de litterära inslagen i tv-serien. Som i avsnittet 'Baby Blue' då av en oväntad händelseutveckling de två herrarna (huvudpersonerna) plötsligt har en liten baby att ta hand om och skydda. I brist på annat får de använda böckerna i deras privata bibliotek och stapla i en cirkel för att fungera som playpen (ses till höger i bild). Och i näst sista avsnittet sitter John och läser den snygga utgåvan av Crime and Punishment, Random House utgivning från 1956, jag önskar jag ägde - översatt 1914 av min favoritöversättare Constance Garnett.

På tal om litteratur och tv-serier har jag precis sett samtliga avsnitt (hittills) i andra säsongen av GoT. Epic! Älskar att vänta och sedan köra en maratonsittning en regnig helg. Imorgon får man avnjuta sista avsnittet. Har inte läst böckerna men funderar starkt på att läsa nästa bok i ledet! För vem kan vänta till nästa säsong? Visst följer tv-säsongerna böckerna - dvs säsong 1: A Game of Thrones, säsong 2: Clash of Kings etc?

Läskramp tvingar fram brott mot kardinalregel

Jag var inne i ett underbart läsflyt när jag bara ville läsa ALLT, ALLT, ALLT och sen blev det boende på hotell i veckan ensam. Rena rama döden för mitt läsande. Hur skall jag komma igång igen? Dels har jag en recensionsbok som jag känner press att läsa.  Inte för att jag inte vill, den verkar hur bra som helst och jag har själv bett om den, men känslan av att jag har ett åtagande stressar mig när jag har läskramp. Sen har jag ett flertal andra böcker som är påbörjade men ingen lockar just nu. Jag vill inte bara tuffa på genom några tröga sidor och hoppas att det lossnar. Jag vill njuta av mina böcker. Jag tror inte heller att lösningen är att börja ytterligare en bok vid sidan av de fyra, fem jag redan läser. Jag har inga YA-böcker hemma och längtar inte heller efter att läsa en sådan annars hade ju det kunnat kicka igång läsandet kanske med tanke på att de brukar vara lättsmälta och snabblästa.

Nej, jag har bestämt mig för att bryta kardinalregeln "boken först, filmen sen" är den bästa medicinen. Läser nämligen Dorothy L. Sayers första bok för tillfället och var helt övertygad om att hon skulle vara right up there bland andra favoriter. Helt övertygad, inga tvivel. Har nu läst en bra bit in och är inte charmad av debonair Lord Peter Wimsey och har inte heller kommit särskilt bra in i mordgåtan heller. Kom precis på att jag har lånat BBC-filmatiseringen av serien av en kollega och har således Strong Poison, Gaudy Night och Have His Carcase hemma på DVD. Kanske kommer jag in i stämningen och blir sugen på att läsa klart Who's Body? efter det. Det är inte utan att det tar lite emot att gå emot sina principer men ibland måste man vara lite okonventionell för att bryta ett dåligt mönster! Dessutom passar mord utmärkt på en söndagkväll.

Har ni några bra husmoderstips mot läskramp?

Mission Impossible

Hotellnatt 1.
Är på resande fot på en av de notoriska tjänsteresorna vilket i normala fall innebär rena rama ökenlandskapet vad gäller läsning. Tog med tre böcker för att försäkra mig om att om andan föll på skulle jag ha rätt bok till hands. Så har jag äntligen öppnat en bok. Det går inte snabbt men jag har i alla fall börjat. Avbryter för ett avsnitt av Person of Interest. Boken: Haren med bärnstensögon av Edmund de Waal. Antal sidor lästa: 8. Har inte ens kommit igenom förordet, men jag misströstar ej. Nästa kväll hoppas jag kunna fortsätta vår begynnande vänskap!

Hotellnatt 2.
Hemkomst sen. Somnade ifrån PoI igår. Gör nytt försök. Somnar igen. Inte en tanke på läsning.

Hotellnatt 3.
Upprepar mönstret från föregående natt.

Snart ger jag upp och skiter i att packa med tunga böcker på mina tjänsteresor. Kanske är det enda som till slut får läslusten att vakna.