Flatliner söker finna gnistan i Paris

När alla andra bullar upp med megabeställningar på Book Depository eller Adlibris på hösten och ökar sitt läsande till max sjunker mitt oroväckande lågt. Snart går jag in i koma. Efter Jonathan Franzen på Internationell Författarscen tog läslusten fart (den kvällen) och sen flatline... Träningen går minst lika trögt. Där jag var peppad för två-tre veckor sen är jag nu uttråkad och provocerad, bitter och arg på min otillräcklighet.

Nu stundar dock en lång weekend i Paris och även om jag inte kommer att läsa mer än guideboken där så hoppas jag att allmänhumöret stiger och att det romantiska, drömmande, gotiksmyckade Paris ska smitta av sig på mitt läsande när jag kommer hem. Trött i fötterna av att vandra runt i staden, jakten på la belle epoque, förnöjd och mätt på champagne, musslor, châteaus, pain, ost (!), kyrkogårdar, trädgårdar. Då hoppas jag att jag sjunker ner i den slitna fåtöljen hemma och öppnar en bok. För att hjälpa stämningen på traven ska jag beställa hem lite ved tills dess.

Trots läströtthet har dock bokhyllan ökats med tre nya böcker på senaste tiden, dock ej skönlitterära. Det är istället tre gedigna utställningskataloger jag är extremt peppad på att läsa (vid annat tillfälle såklart): en om modernistiska kvinnor bl.a. Tyra Lundgren, en om Lee fucking Miller och slutligen bombastisk prolitärkonst i Peredvizjniki, en utställning jag längtat efter i ett år och inte ännu sett. Där som med böcker - jag vill dra ut på nöjet och vänta och längta.

Fotnot: Tillägger att jag är inte avdomnad inombords. Kärleken till böcker falnar aldrig. Det är själva akten att läsa som plötsligt känns som sit ups.