Helgens
bokbloggsjerka ställer frågan:
Vilken bok har den mest fantastiska titeln enligt dig?
Instinktivt svarar jag The Terror, The Passage, Saturday, Spill och inser att jag älskar korta titlar med lite tyngd. När jag målade var det så jag betitlade mina målningar också. Av alla korta titlar måste väl ändå Atonement krönas som vinnare eller i alla fall hamna väldigt långt upp på listan. Titeln är precis lika vacker som den gröna klänningen i filmatiseringen. Men då jag inte någonsin skulle beskriva mig som konsekvent så älskar jag även vissa längre titlar: The Tenderness of Wolves, The Timetraveler's Wife, The Decline and Fall of The British Empire. Ska jag nämna en svensk titel förutom Spill får det bli Döda Vita Män. Den hamnar inte jättehögt upp på listan men väl värd en omnämning för proviniensens skull.
Tillägg: inser naturligtvis så här i efterhand att de långa titlarna väldigt väl korresponerar saker i övriga livet jag älskar, dvs kontraster (tenderness/wolves, timetraveler/wife, decline/empire). Jag älskar att bära en silk slip med tjocksockar och kofta och kan inte få nog av det vackra och äckliga i naturen och 17/1800-tals trädgårdar och zoo där man försökt tämja det vilda. Se där! Man är tydligen mer konsekvent än man tror...
2 kommentarer:
Korta, kärnfulla titlar eller längre, mer poetiska verkar vara melodin. Som vanligt får de mittemellan stå tillbaka :)
Precis så är det. Det är samma lika som när folk skapar sig alter egon - de är alltid Jesus, aldrig en Svensson med ett kontorsjobb. Mittemellan blir utan applåder.
Skicka en kommentar