Jag har alltid varit lockad att läsa brevväxlingsböcker. Att få krypa tätt inpå och leva nära någons relation, ja nästan som tredje hjulet, att vara flugan på brevpapperet - för mig verkar det oemotståndligt. Främst har jag väl spanat på den mellan Gustav III och Katarina den stora, men det har aldrig blivit av. Så läste jag den här övertygande recensionen om korrespondensen mellan Nelly Sachs och Paul Celan och kände att det här måste jag bara läsa! Citaten ur korrespondensen hettar till i texten som ex när de skiljs åt i Paris (!) 1960 skriver Nelly: ”Att skiljas är så svårt och av-sked ett iturivet ord, av vilket en del blev kvar på stationen.” eller (ur recensionen) 'De har det tyska språket, det judiska arvet och minnena från Förintelsen gemensamt. Inte undra på att de kände behov att dra upp vad Sachs kallar en ”smärtans och tröstens meridian” mellan Paris och Stockholm.' Hon säger också till Paul att ”Er skulle jag vilja skydda mot Er egen sorgsenhet”. Alla egna ord känns överflödiga och malplacerade.
Jag har aldrig läst varken Nelly Sachs eller Paul Celan och inte heller hade jag tidigare hört talas om dem. Kanske kommer jag genom deras brev även upptäcka deras poesi, eller så visar det sig att deras ord är som bäst när de är privata.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar