Läskramp tvingar fram brott mot kardinalregel

Jag var inne i ett underbart läsflyt när jag bara ville läsa ALLT, ALLT, ALLT och sen blev det boende på hotell i veckan ensam. Rena rama döden för mitt läsande. Hur skall jag komma igång igen? Dels har jag en recensionsbok som jag känner press att läsa.  Inte för att jag inte vill, den verkar hur bra som helst och jag har själv bett om den, men känslan av att jag har ett åtagande stressar mig när jag har läskramp. Sen har jag ett flertal andra böcker som är påbörjade men ingen lockar just nu. Jag vill inte bara tuffa på genom några tröga sidor och hoppas att det lossnar. Jag vill njuta av mina böcker. Jag tror inte heller att lösningen är att börja ytterligare en bok vid sidan av de fyra, fem jag redan läser. Jag har inga YA-böcker hemma och längtar inte heller efter att läsa en sådan annars hade ju det kunnat kicka igång läsandet kanske med tanke på att de brukar vara lättsmälta och snabblästa.

Nej, jag har bestämt mig för att bryta kardinalregeln "boken först, filmen sen" är den bästa medicinen. Läser nämligen Dorothy L. Sayers första bok för tillfället och var helt övertygad om att hon skulle vara right up there bland andra favoriter. Helt övertygad, inga tvivel. Har nu läst en bra bit in och är inte charmad av debonair Lord Peter Wimsey och har inte heller kommit särskilt bra in i mordgåtan heller. Kom precis på att jag har lånat BBC-filmatiseringen av serien av en kollega och har således Strong Poison, Gaudy Night och Have His Carcase hemma på DVD. Kanske kommer jag in i stämningen och blir sugen på att läsa klart Who's Body? efter det. Det är inte utan att det tar lite emot att gå emot sina principer men ibland måste man vara lite okonventionell för att bryta ett dåligt mönster! Dessutom passar mord utmärkt på en söndagkväll.

Har ni några bra husmoderstips mot läskramp?

Mission Impossible

Hotellnatt 1.
Är på resande fot på en av de notoriska tjänsteresorna vilket i normala fall innebär rena rama ökenlandskapet vad gäller läsning. Tog med tre böcker för att försäkra mig om att om andan föll på skulle jag ha rätt bok till hands. Så har jag äntligen öppnat en bok. Det går inte snabbt men jag har i alla fall börjat. Avbryter för ett avsnitt av Person of Interest. Boken: Haren med bärnstensögon av Edmund de Waal. Antal sidor lästa: 8. Har inte ens kommit igenom förordet, men jag misströstar ej. Nästa kväll hoppas jag kunna fortsätta vår begynnande vänskap!

Hotellnatt 2.
Hemkomst sen. Somnade ifrån PoI igår. Gör nytt försök. Somnar igen. Inte en tanke på läsning.

Hotellnatt 3.
Upprepar mönstret från föregående natt.

Snart ger jag upp och skiter i att packa med tunga böcker på mina tjänsteresor. Kanske är det enda som till slut får läslusten att vakna.

Ändrad relationsstatus

Adlibris och jag har gått från "In an Open Relationship" till "It's Complicated". Efter fadäsen med bokcirkelnsboken som kom så sent och mitt bouncande tillbaka samt deras utsträckta hand (se kommentar på Hytter näven-inlägget) så har jag än en gång beställt en bok - som inte dök upp. Ok, fine att den (igen) är slutsåld och att det skedde i samma stund som jag klickade köp (det står trots allt Vi reserverar oss för eventuell slutförsäljning i orderbekräftelsen) men varför får man (igen) inga besked (som utlovats skall ske: se kommentar på tidigare inlägg)? Nu gick jag själv in för att kolla vad som händer och sker (bearbetas? skickad?) under mitt konto och ser orderstatus: "Avbeställd av Adlibris". Varför inte skicka ett mail med info samtidigt som de avbeställer ens order? Jag kanske verkar picky men vi är många boknördar som bara trampar och väntar och längtar efter vi klickat köp så ett par dagar hit eller dit gör skillnad.

Passande nog handlar helgens jerka om detta med nätbokhandlar -
Många beställer sina böcker från Bokus eller Adlibris. Har du andra tips på internetbokhandlar eller liknande där man kan få tag på böcker till åtkomliga priser?
- och jag måste säga att jag på senare tid nästan helt övergått till The Book Depository eftersom jag främst läser engelska titlar ändå och de har både fri frakt, schyssta priser, snabba leveranstider samt att jag uppskattar deras Editor's top picks och Our book recommendations. Utöver det (om man vill) kontaktar de en så fort någon av böckerna på ens önskelista droppar i pris - vilket de gör hyfsat ofta - och de kör regelbundet drives med exempelvis 10% rabatt på hela ordern. Använder numera Adlibris nästan uteslutande för de få svenska titlar om år jag köper. Bokus har så fult utseende på sin hemsida så den undviker en estet som jag och Amazon är bara förvirrande med sitt "vi säljer ALLT"-koncept.

Missade tåget

Jag hade sett fram emot att följa med på resan till Sydafrika med Bokmania och alla andra på surftåget. Så ringer en vän som precis återvänt från London och allt är som bortblåst! Once again har "riktiga livet" intervened och tur är väl det! Att man har ett sånt också menar jag. Hoppas alla som dock hoppade på det digitala tåget hade en trevlig resa. Hoppas det kommer fler chanser!

Jerk(a): Dan Simmons

Hög tid för jerka:

Upptäckte du någon ny författare under förra året som du kan berätta lite om?

Förra årets absoluta höjdpunkt i den littterära delen av mitt liv var The Terror av Dan Simmons. Dan Simmons hade jag innan inte ägnat mycket tanke då jag uppfattade honom som en Sci-Fi-författare. Nu vet jag bättre. Även om Sci-Fi fortfarande är hans backbone så att säga så har han ägnat vissa böcker åt horror. Har för inte så länge sedan på inrådan från Helena även inhandlat Drood i ära av Dickens-året med höga förväntningar!

Men nu var utmaningen inte att berätta om böckerna utan om författaren. Något jag blev besviken över att snubbla över på nätet var att många inlägg pekar på att Dan Simmons har rätt högervridna och trista åsikter. Jag hittade bland annat den här kommentaren på Dans egna forum angående 9/11 (hela tråden kan du läsa här):

Dan S. comments: 

Last autumn, in writing FLASHBACK (my near-future, early 2030's, dystopian novel that I'm finishing only this week), I described the large mosque that had gone up right next to the site of the still-not-rebuilt-in-the-future World Trade Center site and thought that I was being too cynical.

I've learned that in such areas of current political cupidity, one can't be too cynical. We have incubated generations of progressive-intellectual-trained multiculturalists who are so completely inclusive of all other cultures, mores, values, and political viewpoints that they have no soul, no core, and no values of their own. And who seem incapable of seeing evil for what it is.

On Cinco de Mayo, the DENVER POST had a long, orgasmically happy feature article about thousands of Hispanic primary-level elementary kids from various city schools being transported to a huge city auditorium to hear a dance, song, narration celebration of Mayan and Aztec cultures (their historic cultures, they were told.)
Celebrating the Aztec culture? Inculcating Aztec values to American kindergarten kids? The educators have lost their minds.

Where was the City of New York and the families of those murdered on 9-11-01 when that obscenity of a mosque was granted the right to build anywhere near Ground Zero? The last thing those doomed men, women, and children heard on those three hijacked airliners before they died was their killers triumphantly shouting "Allahu Akbar!" What's wrong with us?
DS

Edited by Dan Simmons (05/11/10 11:00 AM)

Hade jag orken att läsa hans enormt långa inlägg på sin hemsida skulle jag säkert få en helhetsbild av vem Dan Simmons egentligen är. Det är en ork jag dock bara lägger på hans romaner. Tog mig dock igenom introduktionen till 20-årsjubileumsutgåvan av Carrion Comfort vilket var en enda lång harang om hur det praktiskt gick till när han skrev/gav ut boken (inklusive kostnader, nedlåtande beskrivning av hans kvinnliga publisher - som var kort, fet och blek och hade på sig osmickrande kläder etc - samt en massa klapp på egen axel). Är Dan inte en right-winged creepazoid (som Stephen King skulle sagt) så slår han mig åtminstone inte som en särskilt sympatisk och ödmjuk människa.

Tur att jag kan skilja bok från författare!

Jag, Ingemar Stenmark

Självporträtt

Har fått någon typ av overload i hjärnan och svingar vilt åt höger och vänster med mitt läsande. Kastat mig på Émile Zolas Krogen (som kom härom dagen), samtidigt som jag öppnat Dorothy L. Sayers Whose Body? och Belinda Bauers Finders Keepers. Läser även aktivt Stephen Kings 11.22.63 som legat och vilat lite på senaste tiden. Har i vanliga fall ett par, tre stycken böcker parallellt men det brukar lösa sig naturligt - så fort man kommit in i en av dem ordentligt fortsätter man bara med den tills den är utläst. Vill nu genuint läsa samtliga ovanstående böcker lika mycket att det resulterar i ett hetsigt slalomläsande. Det värsta är väl att jag samtidigt även sneglar på fler böcker vid sidan om (Tana French, Elly Griffiths). Har hamnat i ett girigt läsande som känns långt ifrån rogivande. Hä bar å åk!

Tillägg: Glömde ju att jag även är begravd i The Lost City of Z av David Grann...

Som en boll kommer jag tillbaks till dig, Adlibris

Och så tar det inte lång tid så är jag på det igen. Pratade med syster på telefonen och hon bad om tips på bra romantisk bok i vår. Jag kunde inte annat än att gå in på nätbokhandeln och handla En Dag, presentförpackad och skicka iväg med en liten hälsning. Vilken fantastisk liten funktion när man bara vill göra någon glad. Kostar näst till ingenting att överraska med en pocket och jag gillar att man kan välja presentpapper och lägga till några personliga ord.

Nu håller vi bara tummarna att hon gillar den också. Har ännu inte träffat någon som inte är lyrisk så jag är inte orolig. Dessutom är hon exakt den generationen och kommer, förutom relationsskildringen, älska tidsreferenserna! Adlibris, allt är förlåtet!

The gift that keeps on giving

Hytter med näven åt Adlibris!

En besviken Zola

Tänkte vara med på Nationalmuseums bokcirkel imorgon då de läst och diskuterar Émile Zolas Krogen. 'De' säger jag eftersom jag beställde boken för flera veckor sedan och paket kom - idag! En dag innan bokcirkeln. En bok på över 500 sidor. Really?! Det säger sig ju självt att en långsamläsare som jag inte kan se ett David vs Goliat scenario här, bara en stor skrattande Goliat. Så gick det med den bokcirkeln! ¡Ay, caramba! Adlibris! Not ok.

Sinister, Strålande, Shirley

Dang! That's how you do it! På ca 30 sidor lyckas Shirley Jackson bygga stämning, öka tempo och leverera ett fantastiskt slut samtidigt som novellen The Lottery (1948) är jam-packed med symbolik. Något jag inte går in närmare på här för de som ännu inte läst The Lottery. Det är svårt att tala om något av så litet omfång utan att avslöja för mycket. Jag överlåter det till Shirley att själv introducera er till sin värld. Jag kan bara lyfta på hatten i beundran.

Har länge velat läsa Jackson och detta var min första kontakt med henne. Om hon bemästrar en novell på detta exemplariska sätt ryser när jag tänker på vad hon kan vara kapabel till inom ramen för en roman, ex The Haunting of Hill House. Jag ryser alltså innan jag ens har boken i min ägo. DET måste vara the mark of a true genius!

Min första pekbok

aka Min första ebook på touchscreen: The Killing Circle av Andrew Pyper

Det här borde vara min kopp te, it ticks all the boxes: struggeling författare ☑, skrivcirkel ☑, oförklarliga olyckor ☑, seriemördare ☑. Men enter Sandman och det blir lite för cartoonish för min smak, too much bogeyman. Cartoonish kan funka, tänk Tiny Wife eller Gaiman, men då måste man ta det hela vägen. Det här kändes varken hackat eller malet pga att vi skall undra hela tiden om det är eller inte är något övernaturligt bakom morden. Det blir inte heller skrämmande eller läskigt vilket är synd eftersom det är lite den thrillen man vill ha när man blockar upp en bok i kategorin mordhistoria. Det är som att köpa en biljett till en berg-och-dal-bana och upptäcka att det är Nyckelpigan.

Huvudpersonen känns lite avskärmad och lågt i energi. Det som känns avskärmat är på samma gång det grepp jag brukar gilla i böcker: ett drömskt förhållande karaktärerna emellan, just för att de är så övertydligt karaktärer i en fiktiv värld och författaren spelar ut det medvetet. Samma ton kan man hitta hos främst Paul Auster men också i Dennis Lehanes Patient 67. Alltså inte att böckerna liknar varandra som i "har du läst xxx se även xxx", men att berättelsen - det narrativa i sig - har ett egenvärde. Det här är helt enkelt storytelling. Jag förstår anti-hero grejen men tycker att det dämpar stämningen genom att man som läsare ställs något utanför boken och tittar in. Det tar udden av nerverna.

Det som ändå får mig att i hyfsat snabb takt vända blad är bl.a. fina referenser till läsning, skrivande, narrativ och karaktäruppbyggnad. "It’s because we’re both readers. Not by passion necessarily, but by character. Observers. Critics. Interpreters." Stundtals glimrar formuleringar till ordentligt.

Eftersom jag inte dras med i den sk suspensen (som jag tycker boken saknar) är strukturen en fördel. Boken är uppdelad i fyra delar vilket ändå bryter upp, fångar mitt intresse på nytt och accelererar berättelsen, del 2 är bättre än del 1 osv., samt vändningar som kommer och överraskar med jämna mellanrum. Intressant blir det när det skiftar till rädsla och besatthet och man som läsare börjar misstro de flesta, inklusive berättarrösten. Något som får mig att tänka på the opening statement i In The Woods av Tana French: "What I am telling you, before you begin my story, is this - two things; I crave truth. And I lie." Gillade The Guardians så jag hade ännu högre förväntningar på denna med tanke på den litterära flirten vilket eventuellt bidrar till den något svala recensionen.

Summeringen: Jag tycker det är veligt. Pyper har både velat äta kakan och ha den kvar och ambivalensen mellan det övernaturligas vara eller icke vara lämnar mig som läsare lite frustrerad.

Cute Overload: Cat Edition

The Mid-Sentence

Hittade The 25 Most Awkward Cat Sleeping Positions som jag bara inte kan låta bli att dela. Bara för att det är söndag och när jag varit på festligheter och baluns dagen innan så brukar jag förutom pizza crave:a cute animal babies. Innocent och soothing. Har tyvärr inga egna djur att gosa med så jag får nöja mig med youtube-videos etc. Jag håller inlägget bokrelaterat genom att en av positionerna heter The Librarian och att det är väl dokumenterat att katter och litteratur är starkt länkade till varandra.

The Librarian

Polarskräck i vårens sista köldknäpp

Peary Artic Expedition, 1909

Eftersom jag fullkomligt älskar expeditioner på svårframkomliga, ödsliga platser på jorden förstod jag genast att Dark Matter av Michelle Paver var en bok för mig. Året är 1937 och en grupp engelsmän beger sig till Nordpolen för att göra mätningar över ett års tid. Behöver jag nämna att denna, som alla, expeditioner från denna tid är doomed? En arktisk ghost story som tillsammans med vackra haunting fotografier som ackompanjerar berättelsen gör mig väldigt, väldigt nöjd och jag spinner som en katt genom hela läsningen. Något enkel, jag gillar ju som bekant mastodont-The Terror, men stort pluspoäng som sagt för det visuella inslaget. Hon kunde inte ha hittat en bättre plats på för att låta det okända, mörka krypa närmare. Det är isolerat, det är evig natt vintertid och cabin fever lurar runt hörnet. Det finns en ständig påminnelse om ens dödlighet och annars harmlösa vardagliga situationer kan i Arktis innebära fara på liv och död.  Det är alltså inte svårt att känna sig liten och obetydlig; det är människan som är det onaturliga inslaget i den miljön.

Det finns många aspekter av den här historien jag älskar: klasskillnaderna, frågan om det verkligen är bättre att känna till allt eller om genom att bara nämna det onämnbara framkallar det?, männens relation till varandra, männens relation till djuren - i detta fall främst de huskys de tar med på expeditionen och hur man måste hålla sig till en rutin - hur icke signifikant eller funktionslös den än må vara - för att försöka behålla sin sanity.

Jag imponeras av Michelle Pavers research inför boken som gör att beskrivningarna av miljön känns autentiska, man riktigt känner den påträngande, bedövande kylan och hur ögonen sakta vänjer sig vid det svagt månupplysta mörkret. Vilket i sin tur leder till att Jack Millers - huvudpersonens - reaktioner och tankar blir trovärdiga. Vilket i sin tur leder oss till att se det Jack ser. Den är inte terrifying, men den är creepy och chilling på det där sätt som sig bör med spökhistorier.

Nu blir man givetvis sugen på andra böcker i genren polarskräck, ex. Last Rituals av Yrsa Sigurdardottir, White Heat av M.J. McGrath, At the Mountatins of Madness av H.P. Lovecraft, Victim of the Aurora av Thomas Keneally och icke-fiktiva redogörelser som The Worst Journey In the World om Robert Falcon Scott's ill-fated expedition till sydpolen och The Greely Arctic Expedition.... Den som inte ännu läst The Terror av Dan Simmons har juvelen kvar!

Men först har jag tänkt kasta mig in i nästa doomed expedition - The Lost City of Z i det djupaste, mörka Amazonas...

Challange accepted!

Tänkte när jag gick till Annikas sida för att kolla helgens jerka att vad det är blir skall jag ta tillfället i akt att applådera hennes kreativitet och sitt kontiuerliga förmåga att få mig att reflektera och ägna, ibland långa, inlägg åt en fråga. Och så handlade frågan passande om just bokbloggsutmaningar! So here it goes:

Brukar du delta i bloggutmaningar och i så fall vilka? Finns det någon utmaning du saknar men som du själv inte orkar/vill/kan dra igång?

Jag följer alltså mer eller mindre slaviskt jerkan. Den tillför något till mitt läsande genom att få mig att titta i backspegeln och se vissa böcker ur ny vinkel. Stor applåd till Annika för hennes alltid engagerande frågor! Ibland hoppar jag också på Tematrion.

På andra plats på utmaningar kommer enkäter. Enkäter, enkäter, enkäter. Jag är en sucker för enkäter! Sån är jag utanför cybervärlden också. Jag fyller exempelvis gladeligen i SL:s utdelade kundundersökning på bussen och fastnar oproportionerligt länge på frågon som har en skala på 1-5 där 5 är "håller med fullständigt" och 1 är "håller inte med alls" till SL-kvinnan kommer och nästan rycker enkäten ur handen på mig.

Utmaningar jag gillar men kanske inte följer är läsutmaningar typ Läs Dickens i år (Oups! Det var visst en jag själv hittade på riktad till mig själv) eller Klassikersommar eller Strindberg osv. Mycket enkelt: jag läser inte på det sättet. Jag låter den ena boken leda mig till nästa så jag har mycket svårt att i förväg bestämma vad jag ska läsa. Det närmsta jag kommer en läsutmaning är att jag i alla fall försöker sia om vart den röda tråden kommer leda mig i boktolvan, men det är inget jag sedan följer - kollar den i efterhand mer som ett facit för att se hur det gick! Att följa en läsutmaning är för mig som att göra en årsbudget (vilket jag inte gör) - då blir det ju aldrig några överraskningar! Läsning skall aldrig vara en plikt. Antar att det beror på att jag läser så långsamt så om en läsutmaning tar ca 5 böcker i anspråk så är det en ganska lång läsperiod för mig med ett snitt på ca 2/mån. Läser man 5/vecka förstår jag att man kan hoppa på en här, en där.

Det finns nog ingen utmaning jag direkt saknar vad jag kan komma på förutom att jag saknar jerkan så fort den har sommaruppehåll...

Book spine poetry

Nästan som eleverad kylskåpspoesi är Nina Katchadourians projekt Sorted Books.

What is art?, 1996/2008

A day at the beach, 2001

Primitive Art, 2001

Choo choo train

Bild från Bokmania

15 maj är det äntligen dags för en litterär tågresa igen. Jag hade ju otur med den om Rumänien så jag hoppas allt fungerar bättre nu när vi reser till Sydafrika. Arrangör är FritzStåhl och det är Ivana från Bokmania som är lokförare. Böcker som tas upp är bl.a. Agaat av Marlene van Niekerk och Deon Meyers Den sista safarin. Anmälan kan du göra här. 100 platser finns i vagnen.

Stephen Kings 1 maj -tal

Tax Me, for F@%&’s Sake!

Trött på högerns bullshit

Och Kingen being Kingen, använder han uttryck som "creepazoids" när han ska beskriva Tea Party-högern eller meningar som "The majority would rather douse their dicks with lighter fluid, strike a match, and dance around singing “Disco Inferno” than pay one more cent in taxes to Uncle Sugar.". Hela artikeln.