På tal om Internationell Författarscen

Ska vi #prataomdet? Om ångest och känslor av att det är mitt eget fel? Ja, jag missar Paul Auster när han kommer i maj. En pinsam historia jag helst inte vill tänka på. Det var inte så att jag inte visste om det. Jag visste mycket väl att han skulle komma och när biljettsläppet var. Men det är en av dessa Alfons Åberg "jag ska bara"-moment i livet. Och plötsligt inser man att det är fullbokat. Nåja, men nu har jag lärt mig min läxa, skakar av mig och kommer definitivt sitta först på rad när Jonathan Franzen kommer i september! Tipset om du som jag också klantat till det och saknar biljett till Paul är att du har möjlighet att följa programmet direktsänt i Klarabiografen och i Studio 3. Det är fri entré och ingen förbokning, dvs inte ytterligare att tillfälle att göra om sina misstag. Jag kommer definitivt att sitta bänkad i någon av de lokalerna! Skammen lämnar jag hemma.

Internationell Författarscen: Tom Rachman

Varje gång jag går på Internationell Författarscen på Kulturhuset blir jag lika upprymd och glad. Likaså ikväll. Och full av beundran. Killen är född samma år som jag och vad har man själv åstadkommit? Ja, inte en roman i alla fall och det är inte mycket som slår det i min värld. Men då pratar vi en bra roman. Att släppa en svensk dussindeckare räknas inte. Och De Imperfekta är en bra roman. Men det återkommer jag till när jag läst ut den. Men vad jag kan säga är att den är väldigt intressant i både innehåll och upplägg. Romanen i stora drag kretsar kring en tidnings födelse och fall, mycket passande belägen i Rom, och olika personer knutna till tidningen. En annan aspekt jag tycker är roligt när man lyssnar på honom är att han är en debutantförfattare. Någon som fortfarande har en relativt ny offentlig identitet att förhålla sig till. Sen kommer applåderna och jag, som alltid, är den rodnande nörden som går fram i slutet för att få mitt ex av boken signerad men varken vågar räcka upp handen vid "frågestunden", samtala med författaren eller ens säga något till subjektet om min läsupplevelse. Detta verkar dock gälla fler i publiken än mig även om tack och lov det alltid brukar vara någon modig själ som räcker upp handen. Signeringen? "Hope you enjoy the last bit!" eftersom jag trots allt lyckas få ur mig att jag bara läst halva boken (hämtade ut den igår). Nu kan jag inte vänta på att kasta mig i säng och fortsätta med resten och Tom, jag inte bara hoppas, jag är rätt säker på att jag kommer att tycka om resterande del av boken! Recension kommer. För er som inte kunde komma ikväll publicerade DN idag en intervju med honom.

Ur askan i elden

Som en punkig aproach till Fantasy är China Miévilles bok Kraken. Den har elementen som nästan garanterar att få mig på fall. London, Natural History Museum, en intendent/konservator, en bevarad jättebläckfisk med mytiskt rykte. Det skulle kunna varit en flört med 1800-talet i modern skrud. Men så var det den där lilla detaljen om Fantasy eller New Weird om man ska vara noga med subgenre. New weird skulle nästan kunna vara min grej om man ser till den del av definitionen som menar på att det är realistic, complex real-world models as the jumping off point for creation och gärna om det har något av en dark streak. Jag är inte emot parallella sanningar eller mytiska inslag, tvärtom jag har alltid dragits till vad jag skulle kalla det metafysiska i konst exempelvis. Men här blir det lite väl slap stick för mig och även om det är intelligent, fast paced slap stick så blir det för cartoonish. Sen måste jag tillägga att jag även om jag i vanliga fall läser nästan uteslutande på engelska pga en förkärlek till anglo så upplevde jag, det delvis påhittade, språket i Kraken svårt och bidrog istället för ett rappt flöde snarare till att ytterligare skapa distans mellan mig och boken.

Som jag skrev innan så var det här inte alls vad jag förväntat mig. Ändå tog jag mig 3/4 delar in i boken - mycket slarvigt läst i slutet - innan jag tog mig i kragen och slet mig från tentaklernas grepp. Det blir inte bättre. Det kommer inte att plötsligt bli en bok du minns med kärlek. Och det är svårt att erkänna för sig själv att man inte gillar en författare/bok man haft höga förhoppningar inför. Men desto mer glad blev jag då att få, nästan förbjudet, lägga undan den utan att den var utläst och istället dyka ner i Oates-land och Blonde som jag i motsats till Kraken tidigare haft delade känslor inför och sen älska den från första stund. Vilken frihet att få vältra sig i en fragil och känslomässigt laddad miljö efter att ha vandrat en stund i Lustiga huset med talande tatueringar och hopvecklade människor i inslagna paket. Precis innan jag öppnade Kraken skrev jag i min recension om The Terror att jag inte ville utforska Dan Simmons andra böcker pga Fantasy-stämpeln men så gick jag ur askan i elden in i en full blown Fantasy freak som China. Jag måste beundra Helenas full on approach till Fantasy eftersom jag fortfarande har väldigt svårt för den genren (i bokform ska tilläggas, filmer not so much), och vill man få en bra uppfattning om vem China är som författare får man det bäst genom att se honom själv berätta om sin senaste bok Embassytown. Något jag borde gjort innan jag klickade på Bekräfta Köp. Hade jag betygsatt mina recensioner hade jag ändå inte kunnat ge boken lågt betyg för helt klart är att om New Weird är något man gillar då är Chinas roman antagligen kronan på verket. Det är bara inte min kopp te. Piruett har också läst och recenserat Kraken.

Mitt påskägg har ett tunt skal

I helgen ska jag resa norrut och då blir det mycket umgås kring mat och dryck som sig bör men i egna stunder, på planet dit och hem, vänder jag mig mot Blonde. Jag har väntat i 10 år på att läsa den. Tvekat. På ämnet, på Oates. Återkommit. Funderat. Och äntligen haft vett att ge mig hän den. Kommit endast 45 sidor in i boken och inser att den här boken kommer att få ta tid. Vill inte missa ett tonskifte, inte en nyansskillnad. Med Norma Jeane i huvudrollen krävs det samma dragningskraft som hon i verkligheten besatte och Oates lever till fullo upp till uppgiften och förväntningarna. Det känns som det går nervtrådar genom boken. Jag vet, det är alldeles för tidigt för utlåtanden men Oates har här lyckats skapa något som känns oerhört autentiskt in spirit. I slutändan vill alla tolka Marilyn genom sitt eget filter. Trots att jag endast nibblat på boken är jag redan partial till Oates' version.

2011 Pulitzer Price winner och handlingens obetydelse eller icke obetydelse

I en recension av årets Pulitzer Price Winner Jennifer Egans bok A Visit From the Goon Squad beskriver The New York Times' Will Blythe perfekt det jag menar med handlingens obetydelse för en roman. Vi, Will och jag, är rörande överens om att detta var vår övertygelse ända till vi läste vår senaste roman. I Wills fall en Pulitzer Price pärla om vi får tro honom och därmed en mycket angenäm anledning till omvärdering. I mitt - den litterära motsvarigheten till MIB. Något som fått mig att börjat tvivla på min skygglappsapproach gentemot en boks handling. Separata anledningar, same conclusion: kanske handling i vissa fall är en stor del av bokens vinna eller försvinna, trots allt. Även om jag vill poängtera att det aldrig kan vara hela kakan.

Följderna av min vägran att läsa summeringen av handling i mitt urval av bok har i mitt fall lett till att jag blivit tagen gisslan, and not in the good way, av mitt snedsteg Kraken de senaste dagarna. Har väldigt svårt att avbryta en bok så istället skummar jag igenom den mycket mycket ytligt. Vet inte varför jag gör det. Antar att jag så sällan gör snedsteg att jag är lite i chocktillstånd och har svårt att acceptera att jag verkligen inte är bergtagen av boken. Var så övertygad om att jag skulle älska den (innan jag hade helt klart handlingen för mig) och nu känner jag att åtminstone är skyldig boken att ytligt hänga med i storyn och stick it out 'til the end. Nu inför kvällsläsningen har jag dock ratat den till förmån för Blonde. En historia vars handling vi i alla fall i stort känner mycket väl. Inga halvgudar, bläckfisksekter, spionerande ekorrar, origamiskt hopvecklade skurkar, organiska pistoler ("bullits are gun-eggs") eller kommunicerande lyktstolpar där inte (hoppas jag)!

List lover

När jag går igenom listan på 1001 böcker att läsa innan du dör ser jag att facit för egen del blir 48/1001 lästa och än en gång påminns jag om stressen att läsa böcker. En angenäm stress mind you men än dock en stress. Nej, jag har ingen prestige och jag behöver inte ta mig igenom listan men faktum är att i listan finns flera böcker/författare som jag redan tänkt läsa och flertalet står hemma i bokhyllan och väntar. Detta är ju mer att se som tips på välskrivna, intressanta böcker. Det finns en anledning till att pyramiderna i Egypten är så välbesökta och att Similan islands är överexploaterat av snorklare. Det är en fantastisk upplevelse och det är säkert en stor del av nedanstående böcker också (med risk för att låta som en folkpartist som vurmar för en litterär kanon). Enligt O har också läst listan och listar sina want-to-reads.

However kan jag inte riktigt hålla med en litterär lista om rekommenderad litteratur som inte inkluderar Big Daddy Shakespeare - what's up liksom?

Sen måste jag påpeka det totalt idiotiska i att min blogg heter Abibliofobi då det obestridligen betyder ”the morbid fear of running out of books to read”. Efter att ha läst listan inser jag naturligtvis att jag absolut inte är någon abibliofob. Jag känner snarare en stark stress: so many books, so little time! Vad är den matchande diagnosen för det? Dvs att livet inte är långt nog för att läslistan skulle hinnas med. Running out of books to read? Knappast. Men ok då om vi menar att man ständigt behöveromge sig av 30 + olästa böcker hemma för att känna ett lugn... då är det väl något av en abibliofob i mig trots allt...

Viktorianskt odjur blev MIB

Som jag tidigare nämnt så har jag svårt för baksidetexten av en bok. Jag tittar alltså inte så mycket på själva handlingen som förankring till mitt val. Jag förlitar mig istället på andras (väl valda personers) rekommendationer och kritikers utlåtanden (även dessa såklart med egen källkritisk blick). Det blir dock en del överraskningar som följd till detta tillvägagångssätt.

Som nu, med Kraken av China Miéville. Jag var väldigt sugen på att fortsätta min 1800-tals stämning från The Terror. Även om jag visste att det utspelades i nutid så kan man få den känslan. Istället har jag ganska snabbt insett att jag plockat ut en litterär Men In Black med en urban Gaiman. Kanske inte helt fel, kanske måste jag bara vänja mig. Har kommit ca 100 sidor in så jag får nog ge det 100 sidor till innan jag kan helt börja tycka till. Hittills är jag måttligt road, men inte hooked. Jag vet inte när jag tänkte på MIB sist - kanske var det för nio år sedan när II:an kom ut, samma dag som jag tänker Men In Black så ser jag notisen att nu kommer III:an.. Kanske är det dags att börja modifiera mitt tillvägagångssätt när det gäller urval till att inkludera ett getöga på handlingen ändå.

Below the thunders of the upper deep;
Far far beneath in the abysmal sea,
His ancient, dreamless, uninvaded sleep
The Kraken sleepeth: faintest sunlights flee
About his shadowy sides; above him swell
Huge sponges of millennial growth and height;
And far away into the sickly light,
From many a wondrous grot and secret cell
Unnumber'd and enormous polypi
Winnow with giant arms the slumbering green.
There hath he lain for ages, and will lie
Battening upon huge seaworms in his sleep,
Until the latter fire shall heat the deep;
Then once by man and angels to be seen,
In roaring he shall rise and on the surface die.
- The Kraken, Tennyson, 1830

The Terror

Två skepp, ett fruset Arktis, sökandet efter the Northwest Passage i mitten på 1840-talet - what could possibly go wrong? En hel del visar det sig snart.

Denna historiska roman, inspirerad av Franklins polarexpedition, har jag verkligen längtat efter och var således den första jag öppnade av min senaste monsterbeställning från den engelska nätbokhandeln. Expeditionen brukar anses vara en av de största tragedierna i upptäckarresandets historia och det med god anledning. Dan Simmons målar i The Terror upp en fiktiv version om vad som hände de 129 själar ombord på HMS Erebus och HMS Terror. Och han gör det bra. Det märks att han är väl påläst och han kryddar även sagan om Terrors och Erebus redan fascinerande öde med ett övernaturligt inslag. Trots denna förvrängning tappar han inte i realism. Man riktigt känner den påträngande kölden och mörkret och monstret som rör sig på isen delar samma verklighet som frostbitna tår. Det är smakfullt levererat och på intet sätt ballar det ur à la King. Detta mycket tack vare grundliga efterforskningar (vilket den detaljerade källistan i slutet bekräftar och är uppenbart genom läsningen), som ger både trovärdighet och närvaro, samt att det övernaturliga inslaget är återhållsamt och inte dominerar romanen. De drygt 900 sidorna (kvalar definitivt in som tegelsten) gick aldrig trögt att läsa och jag upplevde inte heller att boken hade någon svacka. Istället är det en långdragen, molande spänning som i stämning passar perfekt. En arktisk expedition är ju på intet sätt en explosiv händelse utan mer ett maraton än ett sprintlopp. Möjligtvis att jag blir rastlös de sista 70 sidorna, men det ligger i min natur mer än i bokens.

Höll mig också från att googla fakta om den verkliga händelsen till efter jag avslutat boken vilket ger en bonusmaterial-känsla för den som inte riktigt vill släppa taget om expeditionens karaktärer bara för att man slagit igen boken. För den som är överkänslig för spoilers (som jag) och inte vill få hintar om innehåll som inte sker förrän 500 sidor in i boken, respektive 830 sidor in för den delen (!), gör klokt i att undvika baksidetexten (i alla fall var så fallet i min engelska utgåva). Trots mitt fina betyg till The Terror, som jag kommer att minnas som en fantastisk bokresa länge, kommer jag nog inte ge mig på någon av Dan Simmons tidigare romaner. Är inte riktigt sugen på att ge mig hän sci-fi. Det är ungefär som att jag älskade Peter Jacksons Sagan om Ringen-filmer men jag vill ändå inte bänka mig framför Bad Taste med en bunke popcorn.

Nu gäller bara att bestämma hur man går vidare. Fortsätter man i marin riktning kan man gå either 1800-tals berättarstil och Vi, De Drunknade eller fiska efter fler monster som i Kraken. Alternativt fortsätta i den historiska romanens spår och plocka Blonde eller The Forgotten Garden från hyllan. Så många val... Några tips på en bra övergång?

Höll Kraken i min hand i ett par minuter tills jag ändå bytte och ger Vi, De Drunknade en chans. Havet som gemensam faktor och sen spänner den från 1848 och framåt så kopplingen kändes rätt. För att inte tala om att Carsten stått i min bokhylla länge nu så det kändes overdue.

Uppdatering:
Öppnade Vi, De Drunknade kl.23.50 igår kväll och trött som jag var var det enda jag kunde tänka: "oj, vad liten text..." dessutom kändes berättarstilen inte lockande, snarare tillgjord. Med det sagt dömer jag inte ut den, det var bara helt fel just nu. Nej, jag längtade genast tillbaka till Kraken. Sagt och gjort i morse var det the Natural History Museum i London och en giant squid som följde med mig på motorvägsbussen till jobbet!

Tematrio: Historiska romaner

Historiska romaner är right up my alley så tack Lyran för denna tematrio. The kostymdrama of litterature helt enkelt. Mums skriker mitt hjärta! Få saker piskar upp en suggestiv stämning som en riktigt bra historisk roman.


The House at Riverton av Kate Morton är precis den typ av roman jag älskar att läsa. Upstairs, downstairs. Utspelar sig på 1920-talet. Komplicerade syskonrelationer och familjehemligheter. Ett dödsfall. Ett riktigt nöje att läsa helt enkelt.

Middlesex av Jeffrey Eugenides är en annan typisk bok för mig, ett episk släktdrama med (igen) familjehemligheter som spänner sig från massinvandringen till Amerika, över 1920-talet till 1960-talet. Minns att jag sträckläste och älskade den. En riktig kandidat till omläsning och då jag anser att livet är för kort för att hinna läsa allt vilket ger mig ångest (där av bloggtiteln) är en omläsning ett starkt betyg.

The Terror av Dan Simmons är en underbar historisk roman som använder Franklins arktiska expedition som bakgrund och inspiration med ett övernaturligt skräckinslag. Den är så bra att jag lägger upp den på min lista trots att jag har ett par hundra sidor kvar att läsa. Den är så väl skildrad och researchen så grundlig att den isande kylan kryper in i märgen och man riktigt känner vibrationerna när skeppet kränger och ger efter för isens pressande rörelser. Fantastiskt! Att jag läst den under snöfall och avfrostning av frysen gör saken inte sämre. Andra som läst The Terror är Marias bokliv, Det mörka tornet.

Jag har dock flera jag inte läst och ser fram emot så jag bjuder på en lista av förhoppningar också. Höga förväntningar och väntelistan i min bokhylla är:

Wolf Hall av Hilary Mantel (vinnare av Man Booker Prize 2009)
The Pillars of the Earth av Ken Follett
Atonement av Ian McEwan
Distant hours av Kate Morton
Forgotten garden av Kate Morton
Possession av A.S. Byatt
Blonde av Joyce Carol Oates 

Ja, listan skulle kunna göras absolut hur lång som helst känner jag.
Märker också att jag läser hyfsat flitigt äldre litteratur och biografier över historiska personer och på så sett också får mitt stora behov av time traveling tillfredsställt.

Bloglovin'

Försöker lära mig detta runt omkring bloggandet (pinga, blogglovin' etc.). Även om jag mest skriver för egen del är det roligt om man även kan ingå i ett något större sammanhang. Då jag, som jag nämnt tidigare, aldrig lyckats med någon bokcirkel får diskussionerna föras på nätet och då är det ju fördelaktigt om man kan lägga ut ett spår av brödsmulor så likasinnade hittar hit.
Följ min blogg med bloglovin'

The King of Maine

De stora namnen i min barndom/ya var Agatha Christie, Roald Dahl och inte minst the man, the myth, the concept Stephen King. Christie-böckerna stod till stor del redan i mammas bokhylla hemma, Roald Dahl lånades på bibliotek medan jag har starka minnen av längtan efter nya romansläpp à la King i bokhandeln och tunga fyrkantiga paket på julafton. Minns en varm sommar när jag var 13 år och sträckläste Det i två tjocka inbundna volymer. King utgjorde en stor del av min bokhylla på mitt flickrum. Detta lilla privata King-bibliotek - jag ägde i stort sett allt utgivet från 1974-1987 - har dock (om inte fallit i glömska) blivit kvar hos mor i en kartong på en vind.

Nu när både Helena och Fiktiviteter dammat av Kingen i sina inlägg väcks lusten att läsa honom igen. Jag kommer nog aldrig göra mig av med de nedpackade volymerna hos mor, och förhoppningsvis ska jag någon gång ta tag i att packa upp dem och ge dem den värdighet de bör ha för att ha varit en sådan stark influens i mitt läsande, men det är inte dem jag längtar efter nu. Nu känner jag mig sugen att läsa på originalspråk så as we speak håller min önskelista på Book Depository att fyllas med IT, Skeleton Crew, Cujo... Alla dessa favoriter från förr som jag nu ska få återupptäcka. Märker dock att jag vill ha dem i de 70- och 80-tals utgåvor jag läste på min tid så det får nog bli mycket nosande på antikvariat. Har svårt för nyutgåvornas sterila utseende som sätter idén om en författarserie före den individuella boken. Detsamma gäller hans författarskap. Min tilltro till det började vackla i slutet av 1980-talet och jag gav helt upp hoppet kring 1993 och aldrig återvänt till honom sedan dess. Trots att det gått nästan 20 år sedan jag bläddrade i en King-roman minns jag tydligt Kingens fabläss för uttrycket ögonen tränger ut ur sina hålor och undrar stilla om upprepandet av denna fras dominerar originalspråket också eller om det kan röra sig om saker lost in translation. Ni vet, "eskimåer har 300 ord för snö" eller som i Himlen i Bay City med den återkommande grålila himlen på svenska som på originalspråk skiftar från mauve till turquoise, violet och pervenche.

Jag har svårt att prata om King utan att nämna filmatiseringarna. En av mina all time favorite movies har sedan jag var gammal nog att våga se den (vilket var relativt ung) har varit Kubrick's The Shining. Såg filmen innan jag läste boken och där kan man lugnt säga att detta är en av de få gånger då filmen är bättre än boken.. En annan filmatisering jag sett flera gånger är The Dead Zone som är en väldigt fin skildring av Kings roman (och har den där typiskt Kingiska sorgen som underton) med älskade och briljanta Christopher Walken i huvudrollen. När Mr.Kings dock själv ger sig på att producera sina litterära verk till tv-serier och tv-filmer spårar det ur på klassiskt King-manér, vilket är i och för sig är underhållande i sig. Roligt är också att han brukar ge sig på en Hitchcock, dvs själv dyka upp i små statistroller.

Hur som helst, nu ser jag emot att återbekanta mig med the King of Maine och kanske, kanske plocka ett och annat "nytt" guldkorn (dvs 1990-tal och framåt) nu när Helena tipsat om Bag of Bones...

Paperback lover

Jag köper sällan inbundna böcker, jag gillar dem inte. Jag kan därför inte sälla mig till uttrycket hardcover worthy som Helena brukar använda även om jag förstår att hon menar om författaren är fantastiskt kan man inte vänta till paperback edition kommer ut så man spree:ar på en inbunden. Hittade följande artikel i The Guardin där man utvecklar varför den (moderna limmade) inbundna boken är subpar to packerback. Ett mjukt omslag är billigare, smidigare att ta på bussen och jag älskar hur ryggen rynkas under läsningen. Tyvärr innebär detta att man måste vänta längre för att få sätta tänderna i nyutgivna böcker. När utgivningen i "rätt" format till slut kommer finns det dock ytterligare ett problem. När man beställer böcker på engelskspråkiga The Book Depository t.ex. måste man gissa sig till vilket format på boken de egentligen menar när det står paperback. Om man ändå skrev ut de engelska motsvarigheterna till pocket, storpocket och häftad så skulle livet bli lite enklare. Nu får man gå på priset och gissa att de billigaste är pocket och sen blir det lite överraskningsmoment när man får paketet i lådan...

Tall Paper Back aka storpocket - oftast för otymplig för min smak. 
Trade paperback (TPB) aka häftad - den bästa storleken för favoritböckerna. 
Mass-market paperback - pocket. Kan vara motiverad för en lättsammare on-the-go-bok.

Spoilers

I processen att välja bok går jag nästan bara på recensioner, bokbloggares tips, andra författares blurbs osv. När jag skummar igenom inlägg/recensioner får man akta sig för spoilers så jag undviker mittenpartiet som brukar avslöja mer än önskat. Detta brukar funka bra då jag egentligen inte letar så mycket efter handling utan mer stämning, genre, tidstypisk era bland annat för att bilda min uppfattning. Aldrig läser jag baksidestexten och på så sätt avgör vad som hamnar på den långa önskelistan. Vågar inte ens läsa baksidan på den bok jag bär med mig dag ut och dag in (jag är en långsam läsare så en bok är oftast min följeslagare i veckor). När jag nu dock kommit 450 sidor in i The Terror tror jag att det är fritt fram att vända på tegelstenen och snegla på baksidan och där - och jag borde inte bli förvånad! - är anledningen till att jag inte läser baksidor: här avslöjas saker som händer way way för långt in i boken för att få kallas lockande. Regel: ligger händelsen över hälften in i boken är det en spoiler, inget annat, och borde vara straffbart. Toppar listan gör Winter's Bone där man i baksidetexten syftar till händelser som inte inträffar förrän i slutet på boken .

Och just som jag skriver detta inlägg tar jag en kort paus och kollar DN Boks recension av Philip Roths Indignation på nätet och även fast jag hoppar över det berömda mittstycket lyckas Jonas Thente ändå klämma in slutödet för romanfiguren i sista meningen utan förvarning. Straff!

Bokcirklar

Jag känner mig som en bokcirkelperson tills jag inser att jag inte alls är det. Gillar inte att läsa efter bestämda noter, vill inte disciplineras av någon annan än mig själv, har svårt att ta andras inspiration till bokval då jag tror jag vet bäst vad jag är sugen på härnäst men främst har jag svårt att införliva mig i flocken då jag läser som ett lapptäcke, den ena boken vävs in i nästa kanske i ett gemensamt tema eller som en motreaktion. Jag älskar det organiska i min typ av läsning och en bokcirkel är i slutändan alldeles för fascistoid i sin struktur för mig. Möjligtvis skulle jag göra som Maria Montazami och dyka upp med boken under armen, bjuda på vin och sedan låta samtalet flöda om allt annat än. Den enda bokcirkel jag lyckats hålla mig till är den i P1, Sveriges Radio (Anna Karenina). Kommer definitivt följa densamma för Blonde. I övrigt, möjligtvis att en nätbaserad variant skulle kunna passa mitt lynne. Någon som provat?

The Book Depository

Innan hade jag en crush på Adlibris men då jag främst läser engelska böcker har jag hittat en ny hjärtevän - The Book Depository! Billigare än svenska nätbokhandlar och gratis frakt worldwide. Den har också en funktion där de underrättar en via mail om någon bok på ens önskelista går ner i pris. Min debutbeställning blev lite av en monster sådan med delvis detta tema. Både Kraken och The Terror har hittat sin väg hem till mig. De skickar böckerna individuellt så de ryms (om det inte är en tegelsten som The Terror) i brevinkastet och man slipper hämta ut paketet på närmaste utlämningsställe även om jag förstår att många ser detta som en del av ritualen, en slags julaftonsförväntan när man får ett paketavin i lådan. The Book Depository förväntar jag mig ska förgylla mitt läsberoende for a long time to come.

Förutom monsterlitteraturen blev det följande lista. Samtliga faktiskt nya bekantskaper, många dock sedan länge på min önskelista:

The Northern Clemency - Philip Hensher (the great american novel men det är england och 1970-tal. Älskar familjekrönikor och episka romaner så jag hoppas den här levererar)
The Crossing Places - Elly Griffiths (Arkeologi + cold case senario måste ju bara vara right up my alley!)
The Janus Stone - Elly Griffiths
Becoming Strangers - Louise Dean (ett wild card som jag är inte helt övertygad om men det var bokrea vilket tillåter spontana inköp)
Thunderstorm - Erik Larson
Murder on the Eiffel Tower - Claude Izner (mord i förra sekelskiftets Paris. Mums! Och här finns det ju mer att hämta i serien om man skulle bli hooked vilket jag dearly hoppas)
The Woman In Black - Susan Hill
Blonde - Joyce Carol Oates (äntligen har jag bestämt mig för att ge mig på Oates. Det här är ett författarskap jag verkligen ber till bokgudarna att jag uppskattar då det isf finns en nästan aldrig sinande källa av böcker. Flitig dam, helt enkelt)
Sea Change - Robert Goddard (Igen, en chansning, men med beskrivningen "Set in 18th-century London, Amsterdam and Rome, this mystery involves mysterious packages, murder and financial scandal" kunde jag förståeligt inte motstå)

Sherlock + Dr Watson + Mary Judith Russell = Sant

Jag har precis börjat läsa Sherlock Holmes och börjar som sig bör med A Study in Scarlet från nådens år 1887 där Sherlock gör sin debut och där även Watson och Sherlock blir introducerade för varandra för första gången. Ser fram emot att följa deras relation och se den utvecklas vid sidan av alla härliga mord och mysterier. Då filmerna färgats så mycket av sin tid blir det också ett nöje att själv få upptäcka dessa två herrars karaktärer som möts vi också för första gången. I förlängningen måste jag ju efter jag betat mig igenom alla äventyr i kronologisk ordning kasta mig på Laurie R Kings uppföljande romaner om Sherlock Holmes fru. Det finns inget bättre än att påbörja en lång litterär resa och veta redan från början att man har allt nöje framför sig!

Söndagsenkäten del II (har man sagt I måste man säga II)

26. Favoritkokbok?
Senast jag blev riktigt inspirerad av en kokbok var Markus Samuelssons Africa on my mind: smaker, recept och intryck från hela kontinenten.
27. Mest inspirerande bok du läst i år (fakta eller fiktion)?
Inspirerande vet jag inte, men den bok som fick mig att försvinna i en helt annan värld var The Passage av Justin Cronin.
28. Favoritlässnacks?
En kopp te. Allt för fingrarna flottar för mycket. Har hängett mig åt ostkrokar emellanåt vilket både flottar och smular.
29. Nämn ett fall där hypen förstörde din läsupplevelse?
Murakami har jag fortfarande inte riktigt förstått tjusningen med. Men vet inte om det hade med pre-hype att göra.
30. Hur ofta håller du med kritikerna angående en bok?
Ofta.
31. Vad tycker du om att ge bra/dålig kritik?
Jag har nog svårare att beskriva varför jag gillar en bok, att tolka och analysera if you will, då jag gärna vill behålla den rena upplevelsen och inte sönderanalysera. Lättare då att plocka sönder en undermålig bok eller uttrycka personliga pet peeves.
32. Om du kunde läsa på ett främmande språk, vilket skulle du välja?
Franska.
33. Mest skrämmande/hotfulla bok du någonsin läst?
Jag fick lätta rysningar igår kväll av senast lästa meningen i House of Leaves innan jag slog ihop den för att sova. Har inte hunnit långt, lite skeptisk so far - men i all den distansen lyckades boken ändå ge mig chills. Ser fram emot att fortsätta ikväll...
34. Skrämmande/hotfull bok du inte vågat påbörja?
Sluta-röka-böcker.
35. Favoritpoet?
Kristina Lugn.
36. Hur många böcker brukar du ha lånade från biblioteket samtidigt?
Jag brukade låna skönlitteratur, 1-2 st, som jag sen aldrig hann läsa klart i tid. Nu lånar jag bara facklitteratur och det sporadiskt men i drösar. Senast 10+ böcker om blommor då jag blev med balkong i somras.
37. Hur ofta brukar du återlämna böcker till biblioteket olästa?
Inte numera då jag inte längre lånar skönlitt, se ovan. Men förut - nästan alltid.
38. Vilken är din favorit bland fiktiva karaktärer?
Bra fråga. Vet faktiskt inte. Den får jag klura vidare på.
39. Vilken är din favorit bland fiktiva skurkar?
Vampyrflickan i Låt den rätte komma in.
40. Vilken sorts bok tar du mest sannolikt med dig på semestern?
Tänker ta med mig Shantaram nästa gång jag reser. Tjock, så den räcker länge. Tar med ett par till för variation. Brukar ta med mig något som är relativt lättläst (dvs inte tät som Kandre, det ska vara lite flyt i läsandet) och gärna med relevans till resan. Behöver inte bokstavligt utspela sig i det landet ex. men någon koppling kan förhöja läsupplevelsen.
41. Det längsta du har varit utan att läsa?
Jag brukar få reader's block och kan gå månader utan att läsa. Som tur är var det några år sedan jag upplevde en sån svacka.
42. Nämn en bok du inte kunde/ville avsluta?
De vilda detektiverna av Bolaño. Gav t.o.m. bort den. Det händer inte ofta.
43. Vad distraherar dig lättast då du läser?
Högt ljud på tv:n eller ljud från flera ljudkällor samtidigt. Högt men diffust ljus från ex grannen. Kyla. När jag har för mycket annat i livet som gnager går det absolut inte att läsa mer än ett par rader innan tankarna vandrar iväg.
44. Bästa filmatisering av bok?
Sagan om Ringen måste det bli, men då har jag inte läst böckerna heller.
45. Sämsta filmatisering av bok?
Ojojoj. Tycker de flesta misslyckas. Blev senast besviken på Winter's Bone.
46. Den största summa pengar du spenderat i en bokhandel på en och samma gång?
På nätbokhandeln ca 900:- och dagar efter la jag till en bok så summan blev över 1000:-. Roligt att lägga monsterbeställningar men det ger såklart en bismak av ångest också.
47. Hur ofta skummar du igenom en bok innan du läser den?
Aldrig. Läser inte ens baksidan förrän jag är säker på att jag kommit så långt att det inte längre är risk för spoilers. Jag kollar dock alltid lite snabbt var nästa kapitel ligger.
48. Vad får dig att sluta läsa en bok mitt i?
Retliga huvudkaraktärer. Böcker som är rent dåliga. Är dock rätt selektiv i mitt läsande så det händer inte alltför ofta.
49. Har du dina böcker organiserade?
Nope. Eller nja, jag har de jag gillar i den öppna bokhyllan och skammen i det täckta skåpet.
50. Föredrar du att behålla dina böcker eller ge bort dem efter att du läst dem?
Jag vill behålla alla. Utom uppenbarligen Bolaño då.
51. Finns det böcker du undviker?
Svenska moderna deckare, chicklitt. Sånt Amalia ger +++ och blir omskrivet som "lättläst!". Svenska översättningar av brittiska och amerikanska författare.
52. Nämn en bok som gjorde dig arg?
De vilda detektiverna av Bolaño.
53. Nämn en bok du inte trodde du skulle gilla men gillade?
Har för vana att inte läsa sånt jag inte tror jag kommer att gilla. Livet är för kort!
54. En bok du trodde du skulle gilla men inte gillade?
Ja, då får jag väl säga De vilda detektiverna av Bolaño igen, med risk för att låta tjatig.
55. Bästa skuldfria nöjesläsningen?
All läsning är skuldfri och njutning.

Söndagsenkäten del I (en torsdag långt senare)

Bokbabbels Söndagsenkät Supreme:

1. Favoritbok i barndomen?
Astrid Lindgrens böcker. Den läsupplevelsen går inte att glömma.
2. Vad läser du just nu?
Några sidor Anna Karenina kvar som hängt kvar sen i somras. Kappläser The Passage av Justin Cronin med min sambo - han på ljudbok och jag den traditionella analoga vägen. Samt Dark Places av Gillan Flynn.
3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Inga för tillfället.
4. Dålig bokvana?
Att köpa för många böcker. Jag läser alldeles för sakta för mitt boksug. Jag är otålig i början och i slutet av en bok, den enda gång jag riktigt trivs är i mittenpartiet.
5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Ingenting.
6. Har du en läsplatta?
Nej.
7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
Jag måste nästan ha flera på gång samtidigt eftersom jag som jag tidigare skrev är en ganska otålig - dock paradoxalt nog långsam - läsare. Kan inte ägna månader åt bara en bok utan måste känna som om jag är en bokmal med en 3-4 st parallellt.
8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Inte alls, men andras bloggande är en ständig källa till att hitta nya författarskap. Faller dock för samma genre som innan - kommer t.ex. inte börja läsa YA böcker bara för att många vurmar, utan egentligen bara MER av det jag redan älskar.
9. Sämsta boken du läst i år?
Murakami är en stark kandidat. Minns inte ens titeln nu. Jo, Beatleslåten. Ni vet. Norwegian wood! Ogillar hans flummiga manligt översexualiserade approach. Har dock Fågeln som vrider upp världen i hyllan som jag ska ge mig på nån dag.
10. Bästa boken du läst i år?
Oj, svårt... Första halvan av The Passage var väldigt medryckande men årets höjdpunkt för mig har helt klart varit Ian McEwans On Chesil Beach och Saturday! The Road av Cormac McCarthy var också väldig, väldig bra.
11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Jag skäms inte att säga sällan. Jag har inte tid för sådant. Har nog med att hinna läsa allt jag har på min lista innan jag dör.
12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
Romaner med en touch av darkness på ett eller annat sätt. Språkligt fantastiska. Gärna med inslag av historik. Hög kvalité även om det rör sig om en klassisk deckare. Tips från säkra källor.
13. Kan du läsa på bussen?
Absolut! Läser en timme på bussen varje dag. Är jag mitt i ett spännande stycke läser jag till och från busshållplatsen också...
14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
Liggandes i en nedsutten soffa med en brasa i bakgrunden. Det finns inget bättre soundtrack till en god bok.
15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Jag lånar ut böcker, men vill gärna ha tillbaka dem. De är högt värdesatta i mitt hem, de är mina vänner. Att själv låna böcker gör jag sällan. Jag tänker att verkar boken så bra att jag vill låna den vill jag äga den och jag vill läsa med all intensitet och hundöron och stryka under bra citat etc. Verkar den inte så bra har jag inte tid att lägga på boken.
16. Viker du hundöron i dina böcker?
Som sagt ovan, hundöron.
17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Som sagt ovan, stryker under fantastiska meningar.
18. I studierelaterade böcker då?
Där skriver jag i marginalen, ja.
19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Engelska, engelska, engelska. Men så är också mina favoritförfattare oftast engelskspråkiga och jag vill läsa på originalspråk. Läser jag en författare vars originalspråk jag inte förstår väljer jag översättning som ligger närmast det språket, ex en tysk författare läser jag på svenska och en spansk skulle jag nog läsa den engelska versionen av.
20. Vad får dig att älska en bok?
Vackert språk. Stämning. Karaktärer.
21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Jag pratar nog allmänt varmt om böcker jag älskar så avgör mottagaren själv om det verkar vara något för den personen. Har svårt att sätta mig i andras sits och avgöra att den här kommer du att gilla!
22. Favoritgenre?
Romaner med en sorglig/mörk streak.
23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Det måste bli faktaböcker.
24. Favoritbiografi?
Läser sällan biografier.
25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Nej.

Utebliven läsning

Här har jag det perfekta tillfället att bara läsa läsa läsa. Är på tjänsteresa och har ett hotellrum alldeles för mig själv. Med i packningen har jag Dark-Adapted Eye och The Passage, men inte ens öppnat någon av dem hittills. Istället blir det surfa, dricka te och Hollywoodfruar. Man skulle kunna tro att en bok kräver lugna omgivningar och obegränsat med tid, men det är liksom lite för tyst och jag kommer mig inte för att öppna pärmarna. Antagligen kommer väl läslusten istället knacka på dörren när, väl hemma, ett surrigt Sthlm pockar på uppmärksamhet. Kanske är det helt enkelt så att mina böcker och jag saknar vår gemensamma bas; den sammetsklädda nedsuttna 1800-talsimitation till soffa?

Ian McEwan på Internationell Författarscen

Åh jag kan inte tänka mig något trevligare en fredagskväll än att gå och lyssna på Ian McEwan på Kulturhuset, och då ska ni veta att jag brukar ha mycket trevliga ost- och vinfyllda fredagar! Vilket brilliant mind han är! Och witty och ironisk precis som britter bör vara. Jag var verkligen fylld av lycka när jag tog t-banan hem. Ett litet minus för intervjuaren då som i mitt tycke inte alls kunde följa McEwans glittrande samtalsflöde. Synd också att alla är så blyga för att ställa frågor, undertecknad inte allra minst. Kom hem och fortsatte kvällen med att klicka mig direkt till Youtube för att se när Richard Dawkins samtalar med McEwan, om religion. Vilken fantastisk kombo de två utgör!

Men tillbaka till Kulturhuset. Måste säga att jag ställt mig lite tveksam till Solar tidigare, med tanke på genren - en komedi, som även Ian påtalade är en svår, gruppspecifik och daterad genre - men efter högläsningen av scenen som utspelar sig på ett tåg med huvudrollsinnehavaren, en medpassagerare och en chipspåse i centrum så känner jag mig faktiskt bara positiv inför hans senaste verk. MEN mer sugen är jag dock att backtracka till de något mörkare dagarna och romaner som Cement Garden och Enduring Love, hans tidigare verk under en tid då han tydligen gick under namnet Iam McAbre. Har läst Saturday och On Chesil Beach i sommar/höst vilka både toppade betygskalan och sköt Ian direkt upp bland favoritförfattarna för mig! Balanserar nu mellan en iver att läsa hela hans repertoar nu nu nu och en lyxig känsla av att jag har större delen av kakan kvar... Måste jag nämna att jag nördigt ställde mig i kön för en signering?