Denna historiska roman, inspirerad av Franklins polarexpedition, har jag verkligen längtat efter och var således den första jag öppnade av min senaste monsterbeställning från den engelska nätbokhandeln. Expeditionen brukar anses vara en av de största tragedierna i
upptäckarresandets historia och det med god anledning. Dan Simmons målar i The Terror upp en fiktiv version om vad
som hände de 129 själar ombord på HMS Erebus och HMS Terror. Och han gör det bra. Det märks att han är väl påläst och han kryddar även sagan om Terrors och Erebus redan fascinerande öde med ett övernaturligt inslag. Trots denna förvrängning tappar han inte i realism. Man riktigt känner den påträngande kölden och mörkret och monstret som rör sig på isen delar samma verklighet som frostbitna tår. Det är smakfullt levererat och på intet sätt ballar det ur à la King. Detta mycket tack vare grundliga efterforskningar (vilket den detaljerade källistan i slutet bekräftar och är uppenbart genom läsningen), som ger både trovärdighet och närvaro, samt att det övernaturliga inslaget är återhållsamt och inte dominerar romanen. De drygt 900 sidorna (kvalar definitivt in som tegelsten) gick aldrig trögt att läsa och jag upplevde inte heller att boken hade någon svacka. Istället är det en långdragen, molande spänning som i stämning passar perfekt. En arktisk expedition är ju på intet sätt en explosiv händelse utan mer ett maraton än ett sprintlopp. Möjligtvis att jag blir rastlös de sista 70 sidorna, men det ligger i min natur mer än i bokens.Höll mig också från att googla fakta om den verkliga händelsen till efter jag avslutat boken vilket ger en bonusmaterial-känsla för den som inte riktigt vill släppa taget om expeditionens karaktärer bara för att man slagit igen boken. För den som är överkänslig för spoilers (som jag) och inte vill få hintar om innehåll som inte sker förrän 500 sidor in i boken, respektive 830 sidor in för den delen (!), gör klokt i att undvika baksidetexten (i alla fall var så fallet i min engelska utgåva). Trots mitt fina betyg till The Terror, som jag kommer att minnas som en fantastisk bokresa länge, kommer jag nog inte ge mig på någon av Dan Simmons tidigare romaner. Är inte riktigt sugen på att ge mig hän sci-fi. Det är ungefär som att jag älskade Peter Jacksons Sagan om Ringen-filmer men jag vill ändå inte bänka mig framför Bad Taste med en bunke popcorn.
Nu gäller bara att bestämma hur man går vidare. Fortsätter man i marin riktning kan man gå either 1800-tals berättarstil och Vi, De Drunknade eller fiska efter fler monster som i Kraken. Alternativt fortsätta i den historiska romanens spår och plocka Blonde eller The Forgotten Garden från hyllan. Så många val... Några tips på en bra övergång?
Höll Kraken i min hand i ett par minuter tills jag ändå bytte och ger Vi, De Drunknade en chans. Havet som gemensam faktor och sen spänner den från 1848 och framåt så kopplingen kändes rätt. För att inte tala om att Carsten stått i min bokhylla länge nu så det kändes overdue.
Uppdatering:
Öppnade Vi, De Drunknade kl.23.50 igår kväll och trött som jag var var det enda jag kunde tänka: "oj, vad liten text..." dessutom kändes berättarstilen inte lockande, snarare tillgjord. Med det sagt dömer jag inte ut den, det var bara helt fel just nu. Nej, jag längtade genast tillbaka till Kraken. Sagt och gjort i morse var det the Natural History Museum i London och en giant squid som följde med mig på motorvägsbussen till jobbet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar