Viktorianskt odjur blev MIB

Som jag tidigare nämnt så har jag svårt för baksidetexten av en bok. Jag tittar alltså inte så mycket på själva handlingen som förankring till mitt val. Jag förlitar mig istället på andras (väl valda personers) rekommendationer och kritikers utlåtanden (även dessa såklart med egen källkritisk blick). Det blir dock en del överraskningar som följd till detta tillvägagångssätt.

Som nu, med Kraken av China Miéville. Jag var väldigt sugen på att fortsätta min 1800-tals stämning från The Terror. Även om jag visste att det utspelades i nutid så kan man få den känslan. Istället har jag ganska snabbt insett att jag plockat ut en litterär Men In Black med en urban Gaiman. Kanske inte helt fel, kanske måste jag bara vänja mig. Har kommit ca 100 sidor in så jag får nog ge det 100 sidor till innan jag kan helt börja tycka till. Hittills är jag måttligt road, men inte hooked. Jag vet inte när jag tänkte på MIB sist - kanske var det för nio år sedan när II:an kom ut, samma dag som jag tänker Men In Black så ser jag notisen att nu kommer III:an.. Kanske är det dags att börja modifiera mitt tillvägagångssätt när det gäller urval till att inkludera ett getöga på handlingen ändå.

Below the thunders of the upper deep;
Far far beneath in the abysmal sea,
His ancient, dreamless, uninvaded sleep
The Kraken sleepeth: faintest sunlights flee
About his shadowy sides; above him swell
Huge sponges of millennial growth and height;
And far away into the sickly light,
From many a wondrous grot and secret cell
Unnumber'd and enormous polypi
Winnow with giant arms the slumbering green.
There hath he lain for ages, and will lie
Battening upon huge seaworms in his sleep,
Until the latter fire shall heat the deep;
Then once by man and angels to be seen,
In roaring he shall rise and on the surface die.
- The Kraken, Tennyson, 1830