"Låt den rätte komma in"
John Ajvide Lindqvist
*****
De första meningarna av en bok är magiska. Inviten till en okänd historia. Första kontakt. De mest filade slipade orden i en bok. Men så bokens baksida - både bildligt och bokstavligt talat. Vem skriver dessa avtändande och missvisande sammanfattningar som allt som oftast bara tjänar som spoilers? Inför mina inköp bildar jag istället min uppfattning från recensioner (bra recensioner är inte synonymt med en bra bok, källkritiska ögon krävs) och så öppnar jag boken och första sidan.
Så ibland stöter man på det man söker, som i "Låt den rätte komma in", en fantastisk ovanlig melankolisk berättelse om en förort på tidigt 1980-tal, om en vampyr i Blackeberg, om en svårt mobbad kille och om kärlek:
"Blackeberg.
Man kanske tänker kokosbollar, kanske tänker knark. 'Ett anständigt liv'. Tänker tunnelbanestation, förort. Sedan tänker man inte så mycket mer. Bor väl folk där, som på andra platser. Det var ju därför det byggdes; för att folk skulle ha någonstans att bo."
Så visste jag att det här är min bok. En älskad bok. Favorit. Har redan tejpat ena sidan.
Har inte läst ut boken än, inte ens läst hälften men men då jag nu öppnade s.165 på nationaldagen och blottade en referens till det kommunistiska spöket visste jag att det finns ingen tid att spilla när det kommer till att tipsa om Ajvides briljans.
Tillägg: Det flirtas friskt med Morrissey - bl.a. syftar bokens titel på "Let the right one slip in", och även citat förekommer. Jag har förstått att han nu går fullt ut då han sitter och knåpar ihop en tjock bok om spöken som citerar The Smiths. Man messar inte med husguden Morrissey ostraffat så jag förväntar mig stordåd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar