När jag läser
Sharp Objects läser alla andra
Dark Places. När jag hittills läst 18 böcker i år har många andra bokbloggare läst 50+ (och detta är dessutom i vissa fall föräldrar till små barn)! Hur är det fysikaliskt möjligt att läsa så snabbt? Eller hoppar man över språket och satsar på de stora dragen, dvs handlingen? Jag har försökt träna på att läsa snabbare men tycker jag tappar för mycket på vägen. Personligen vill jag stanna vid varje ord, varje meningsuppbyggnad. Många gånger vända tillbaka, läsa om meningen. Stryka under. Nu tror jag dock inte att dessa personer jag talar om läser slarvigt, vilket gör mig imponerad, lite förbryllad och mycket avundsjuk över deras övernaturliga förmåga att rapidläsa med kvalité. Tankarna för mig till
Stan Lee's Superhumans. Min småputtrande läshastighet skulle iof inte göra mig så mycket om jag trodde jag skulle leva för alltid. Men: so many books, so little time! Som det är nu får jag skumläsa recensioner för nyutgivna böcker och ducka spoilers. Lite antiklimax blir sen det att utropa "vilken debut!" två år efter utgivningsdatum. Känner att jag ständigt går med en litterär skuld, alltså inget katolskt i ordet skuld utan mer som ständigt ligga efter i ett maratonlopp. Skillnaden mellan "läst"-högen och "vill läsa"-höger växer sig större för var dag då jag upptäcker mer än fler nya böcker per år jag vill läsa än jag hinner konsumera. Debutanter som poppar upp här och var, nygamla författarskap man upptäcker som skrivit i 20 år och man nu måste backtracka till debuten och fram till dagsläget samt alla klassiker från 1800-talet och framåt man har att ta igen! Hade detta varit en fabel skulle jag kunnat luta mig tillbaka i läsfåtöljen och förnöjt förlita mig på att evolutionen gör ett giant leap med mig och tack vare en mutation kommer jag att leva till att bli 525 år och outread them all, men jag betvivlar dock som vuxen fablernas rättvisepatos. Dessutom är jag inget djur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar