tisdag 1 november 2011

The Likeness - Tana French




















Den här helgen ägnades till stor del till åt att läsa (ut) The Likeness, Tana Frenchs andra bok som är lätt knuten till hennes första, In The Woods. En av karaktärerna, Detective Cassie Maddox, återkommer nämligen och tar en ännu mer central plats. In The Woods cirkulerade egentligen kring hennes partner Rob Ryan. The Likeness kan definitivt läsas fristående även om den vinner så mycket på att man läst In The Woods innan för att förstå Cassies sinneslag och situation att jag skulle rekommendera det. Det är som att byta upp sig från ett riktigt gott rött vin till ett Amarone - ännu djupare och komplexare. Jag älskar hur Tana French bygger upp denna "serie". För mig, som föredrar fristående romaner men är rastlös i början och slutet av en roman och därför verkligen förstår tjusningen med serier där första sidan är som mitten av boken eftersom man inte har den där startstäckan, är detta den perfekta kompromissen! Upplägget är alltså att hon låter en av personerna i föregående bok ta rampljuset i nästa och en karaktär ur den fördjupas sedan i den tredje i en litterär dominoeffekt. I tredje boken, Faithful Place, får vi således följa Frank Mackey - Cassie Maddoxs chef i The Likeness. Den är från 2010 och jag hoppas verkligen att det snart kommer en fjärde.

Nu till själva innehållet mer än den litterära strukturen. Det här är en thriller i ordets rätta bemärkelse. Ni vet precis scenerna när någon bryter sig in i en misstänkts hus och man vet att den förmodade mördaren är på väg tillbaka och man bara sitter på nålar av tanken på att huvudpersonen ska bli påkommen! Eller som i Hitchcocks fantastiska Fönstret åt gården (1954) när James Stewart observerar sin granne genom kikare från sin rullstol i sin lägenhet mittemot och plötsligt möts av blicken av den misstänkte mördaren som tittar tillbaka! Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen och jag hoppar till lika mycket varje gång - ja, jag skriker rätt ut - allt pga den uppbyggda spänningen innan. Hitchcock är en mästare på detta! The Likeness är en 700 sidor sådan lång uppbyggd spänning, även om den är mer Donna Tartts DHH än klassisk Hitchcock, och jag njöt och rös hela vägen. Jag har förstått att man inte slänger sig med DHH-referenser hur som helst, det vore som att slänga sig med Twin Peaks-liknelser lättvindigt, så jag måste få med fotnoten att jag faktiskt inte föll huvudlöst för DHH men det speglar inte vad jag tycker om The Likeness. The Likeness liknar DHH i allt jag faktiskt gillade; den märkliga stämningen i den uteslutande akademiska klicken av den enskilda gruppen. I efterhand har jag tillskrivit att jag inte blev vild över DHH dels en hajpad rekommendation av likasinnade människor som ledde till skyhöga förväntningar men inte minst den svenska översättningen och har därför numera The Secret History i originalspråk i min ägo. När tiden är rätt ska jag ge den en stor fet andra chans. Ok, tillbaka till The Likeness: spänningen höll tyvärr inte riktigt hela vägen, det finns vissa crucial parts jag tycker tappade i Volt så om jag delade ut betyg skulle det bli 4+/5. Men det här är riktigt, riktigt bra och jag har sagt det förr, Tana har blivit en av årets (för mig) nya favoriter! Mao är jag inte ledsen att detta blev mitt enda köp från Shakespeare and Company (stämpel på försättsbladet och allt) och det är something för en Paris-lover som jag.

Själva handlingen kan jag nämna kort. Som ni märker vill jag sällan prata alltför mycket om konkret handling eftersom jag själv är baksidesfobiker som vill att handlingen ska unfold sida för sida allt allt efter som man läser. Men för den som vill ha ett litet hum kan jag avslöja att Cassie, som numera jobbar på Dublin’s Domestic Violence Unit, kallas till en mordplats och när hon ser offret förstår hon varför. The blurb:

‘I knew her from somewhere, I’d seen that face a million times before. Then the whole world went silent, frozen, darkness roaring in from the edges and only the girl’s face blazing white at the centre; because it was me, blue-lipped and still, with shadows like dark bruises under my eyes.’

Nå, säg mig att ni inte fick rysingar av det? Det är två (2!) meningar, people, av bokens 700 sidor. Detta är en must-read.

4 kommentarer:

Sockerkaka sa...

Jag vill ju så gärna läsa den här! Ett problem bara: jag var så sur på French efter In The Woods att jag bestämde mig för att aldrig läsa något mer av henne. Den var så bra, så bra men ... slutet..! Du vet säkert vad jag menar. Ja, jag är ganska konservativ på det sättet. Bryt ett par av genrens regler - okej, det kan t.o.m. vara intressant, men bryt för i helsike inte ALLA! Tror du den här kan vara något för mig ändå? ;)

Pixie sa...

Jag gillar Tanas nytänkande sätt och tycker att det är välkomnat i en annars kanske lätt sliten genre. Polisthrillers kan bli något tradiga och jag tycker att det här är briljant. Men när det gäller t.ex. tv-serier som bryter outtalade överenskomna dealar mellan skapare och konsument kan jag bli väldigt upprörd så jag förstår dig.

Som sagt, det finns ett parti i The Likeness, också det mot sluttampen, som jag blev besviken på men det var inte så fatalt.

Jag har svårt att säga läs, läs, läs eftersom man har så olika ingångspunkter och pet peeves men gillade du In The Woods förutom att du aldrig skulle läsa Tana igen ska du absolut ge The Likeness en chans. ;-)

Själv längtar jag till Faithful Place och hoppas att hon bok för bok finslipar sitt craft. Hitills har jag mentalt gett henne 4+ på båda böcker och jag vill verkligen kora henne med en välförtjänt 5:a. Först måste jag bara läsa ut en massa andra fina vänner, såsom The Forgotten Garden. Stackars mig! ;-)

Sockerkaka sa...

Som sagt - jag VILL ju läsa! Det låter så lovande, här i din recension och överlag på bokbloggarna så verkar just den här vara mest omtyckt av Frenchs böcker hittills. Och nu när jag VET så kanske det inte blir en lika stor besvikelse ifall jag får rubba på mina principer lite grann och njuta lite av en okonventionell deckare...

Åh så jobbigt! ;) Själv måste bestämma om jag ska börja med The Help eller Sharp Objects imorgon på min lediga söndag. Det blir ett svårt val! Får se vilken som passar humöret bättre.

Pixie sa...

Åh, sharp objects är en liten firecracker till läsning och en bok man inte glömmer i första taget! The Help har jag dock inte läst.