Ian McEwan på Internationell Författarscen

Åh jag kan inte tänka mig något trevligare en fredagskväll än att gå och lyssna på Ian McEwan på Kulturhuset, och då ska ni veta att jag brukar ha mycket trevliga ost- och vinfyllda fredagar! Vilket brilliant mind han är! Och witty och ironisk precis som britter bör vara. Jag var verkligen fylld av lycka när jag tog t-banan hem. Ett litet minus för intervjuaren då som i mitt tycke inte alls kunde följa McEwans glittrande samtalsflöde. Synd också att alla är så blyga för att ställa frågor, undertecknad inte allra minst. Kom hem och fortsatte kvällen med att klicka mig direkt till Youtube för att se när Richard Dawkins samtalar med McEwan, om religion. Vilken fantastisk kombo de två utgör!

Men tillbaka till Kulturhuset. Måste säga att jag ställt mig lite tveksam till Solar tidigare, med tanke på genren - en komedi, som även Ian påtalade är en svår, gruppspecifik och daterad genre - men efter högläsningen av scenen som utspelar sig på ett tåg med huvudrollsinnehavaren, en medpassagerare och en chipspåse i centrum så känner jag mig faktiskt bara positiv inför hans senaste verk. MEN mer sugen är jag dock att backtracka till de något mörkare dagarna och romaner som Cement Garden och Enduring Love, hans tidigare verk under en tid då han tydligen gick under namnet Iam McAbre. Har läst Saturday och On Chesil Beach i sommar/höst vilka både toppade betygskalan och sköt Ian direkt upp bland favoritförfattarna för mig! Balanserar nu mellan en iver att läsa hela hans repertoar nu nu nu och en lyxig känsla av att jag har större delen av kakan kvar... Måste jag nämna att jag nördigt ställde mig i kön för en signering?

Hararna och sköldpaddan

När jag läser Sharp Objects läser alla andra Dark Places. När jag hittills läst 18 böcker i år har många andra bokbloggare läst 50+ (och detta är dessutom i vissa fall föräldrar till små barn)! Hur är det fysikaliskt möjligt att läsa så snabbt? Eller hoppar man över språket och satsar på de stora dragen, dvs handlingen? Jag har försökt träna på att läsa snabbare men tycker jag tappar för mycket på vägen. Personligen vill jag stanna vid varje ord, varje meningsuppbyggnad. Många gånger vända tillbaka, läsa om meningen. Stryka under. Nu tror jag dock inte att dessa personer jag talar om läser slarvigt, vilket gör mig imponerad, lite förbryllad och mycket avundsjuk över deras övernaturliga förmåga att rapidläsa med kvalité. Tankarna för mig till Stan Lee's Superhumans. Min småputtrande läshastighet skulle iof inte göra mig så mycket om jag trodde jag skulle leva för alltid.  Men: so many books, so little time! Som det är nu får jag skumläsa recensioner för nyutgivna böcker och ducka spoilers. Lite antiklimax blir sen det att utropa "vilken debut!" två år efter utgivningsdatum. Känner att jag ständigt går med en litterär skuld, alltså inget katolskt i ordet skuld utan mer som ständigt ligga efter i ett maratonlopp. Skillnaden mellan "läst"-högen och "vill läsa"-höger växer sig större för var dag då jag upptäcker mer än fler nya böcker per år jag vill läsa än jag hinner konsumera. Debutanter som poppar upp här och var, nygamla författarskap man upptäcker som skrivit i 20 år och man nu måste backtracka till debuten och fram till dagsläget samt alla klassiker från 1800-talet och framåt man har att ta igen! Hade detta varit en fabel skulle jag kunnat luta mig tillbaka i läsfåtöljen och förnöjt förlita mig på att evolutionen gör ett giant leap med mig och tack vare en mutation kommer jag att leva till att bli 525 år och outread them all, men jag betvivlar dock som vuxen fablernas rättvisepatos. Dessutom är jag inget djur.

Bok & Bibliotek 2010

var säkert trist och tråkig och alldeles, alldeles... underbar!

Nästa år... Eller så slår man på stort och åker till London Book Fair istället! Kan nämligen inte tänka mig nåt mysigare än att kombinera ett hav av böcker med ett höstigt London och afternoon tea med scones. Mmm... tills dess får man klara sig med Internationell Författarscen och bokpaket från Adlibris. Kanske borde man lägga in en tröstbeställning på Adlibris för pengarna man "sparade" genom att inte åka på mässan?

Min självbild och jag försöker närma oss varandra

Kanske var det när bokhora länkade till gratis biljetter och bokbuss till bokmässan 2010 exklusivt för bokbloggare som bägaren tippade över. För jag insåg att jag tydligen har en självbild av att jag bokbloggar eftersom jag började fylla i anmälningsformuläret. När rutan för bloggadress dök upp kunde jag dock inte förmå mig att skriva adressen till den gamla blandbandsblogg där endast 18 st av ca 350 st inlägg var av bokrelevans. Läsningen fortsatte men det speglades alltså inte i bloggen, som sen dog ut helt. Befriar så mina få gamla litterärrelaterade inlägg från massan och startar en ny, renodlad blogg. Och eftersom min kärlek för böcker kombinerat med min dödsångest resulterat i en kraftig abiblofobi, fick det bli kronan på verket trots stämpeln av modeord anno 2008 (ja, i alla fall inom dessa nördiga bokkretsar).

Heja Grate! (2008-10-11)

Tänkte skriva ett inlägg om Grate men såg att Annina redan formulerat det jag ville säga. Dock skulle jag personligen aldrig tacka Jan Guillou för något.

http://shampoorising.typepad.com/shampoo_rising/2008/10/grattis-grate.html

Och ja, bokhora, de är snygga! Men jag tycker inte de ser svårtillgängliga ut. Jag tycker de ser ut som litterära juveler. But that's me. Roligt att det nu kommer att rassla till för Grate; alla vill läsa nobelpristagaren och det kommer att bli årets julklapp. Same procedure as last year, miss Sophie? Same procedure as every year James.

http://www.bokhora.se/blog/bokaktuellt/omslag-och-bokhyllor/2008/10/vackra-omslag-och-lite-mer-jmglc/

Oranges are not the only fruit (2007-10-29)

Så har jag då äntligen öppnat min första Winterson. Och jag börjar med hennes tidigaste. Som jag har sneglat på den och längtat!

Platt fall (2007-10-25)

"Fallhöjd"
Nick Hornby
**-

Jag önskar att 'Fallhöjd' varit mer som 'Falling down'. En historia om total uppgivenhet som utmynnar i en explosion. Frihet och återvunnen makt genom att inte längre bry sig om konsekvenser. Något tankeväckande sagt om vår vardag. Med en portion svart humor. Men liknelserna slutar vid ett snarlikt namn. Istället är det en platt historia om fyra personer vars vägar korsas på ett hustak på nyårsafton då de alla av olika skäl skall begå självmord. Karaktärerna är ytliga och tråkiga och spåniga och man skiter fullständigt i om de lever eller dör. Jag lät boken dravla på men utan vändning. Sket i sista kapitlet och än idag vet jag inte vad som hände. And I don't care. En tvåa blev det ändå för försöket till något av en historia.

Once again (2007-10-25)

"Tärningsspelaren"
Luke Rhinehart
***+

visar det sig att jag och The Cure hänger på samma bibliotek.
"Six different ways" inspirerades av boken jag just slog igen.
Heja Robert friskt humör!

Om boken: Intressant, men bitvis tråkig. Hade höga förväntningar.

Alla läser (2007-10-01)

"Snabba cash"
Jens Lapidus
***+

och så även jag. Man vill veta hur det går, inte imorgon, inte i eftermiddag utan genast! Underhållande. Inte alltid trovärdig. Karaktärernas val ofta dåligt underbyggda och blir därför obegripliga för läsaren. Dvs jag. Men tre plus innebär att jag definitivt inte ångrar investerad tid och skulle rekommendera den i höst. Om det mot förmodan finns någon människa i Sverige kvar som inte läst den.

(2007-09-23)

"Anteckningar från ett källarhål"
Fjodor Dostojevskij
*****

Dostojevskijs beskrivningar av den individuella, självreflekterande människan i källarhålet och den naturveteskapligt troende, rationella förnuftvarelsen i kristallpalatset är fantastiska. Denna lilla pärla är både absurd och komisk. Lyssnade på en ljudinspelning från 1950-talet vilket gav extra plus för en inlevelsefull inläsning.
Högsta betyg!

Tantsnuskspotential (2007-09-10)

"Tipping the velvet"
Sarah Waters
***+

"Den gode tolken"
John le Carré
**-

Boken slängde runt karaktärerna lite för mycket och storyn tog för många dramatiska vändningar för att det skulle kännas riktigt bra. Och jag var något nervös över tantsnuskspotentialen innan jag ens börjat läsa; en berättelse om en lesbisk tjej under den viktorianska eran som första sidan deklarerar att hon arbetar på en ostronrestaurang. Behöver jag förtydliga mina farhågor för klyshiga metaforer?

En bok som inte klarade sig undan klyshiga metaforer är "Den gode tolken" som jag både började och snabbt avslutade idag. Oprovocerade beskrivningar av random flickors rundade bröst fick mig bara att gäspa och stänga av. Har inte tid med några Lundelliska utbrott. Har inte tid för något Guillouskt temprament. Och tro mig - det är inte det att jag är blyg - jag har ju precis läst "Tipping the velvet" vilket är inte direkt är någon viol.

Killing an arab (2007-08-15)

"Främlingen"
Albert Camus
****

Sitter på bussen och läser min bok då jag oväntat får The Cure's
'Killing an arab' på hjärnan och plötsligt inser att den måste vara baserad på Camus klassiker! Får detta bekräftat när jag kommer hem och googlar saken. Kanske gammal möglig skåpmatsfakta för andra, men news to me.
Litteratur + brittisk 80-tals depprock = briljant kombo.

"Standing on the beach
With a gun in my hand
Staring at the sky
Staring at the sand
Staring down the barrel
At the arab on the ground
See his open mouth
But I hear no sound

I'm alive
I'm dead
I'm a stranger
Killing an arab"

Lionel Riche är far till alla barnen (2007-07-28)

Nog för att jag länge har anat att priviligerade snorungar har svårt att sätta sig in i andras situation, men trodde väl aldrig att det skulle visa sig vara så konkret som i lilla Nicole Riches fall. Hon har nu skrivit en "roman" om en flicka som adopteras som liten av en världskänd artist och hans fru. Romankaraktären Chloes liv fylls av "kändisfester, bråk med pressen och besök på rehabiliteringskliniker".

Nicole går verkligen omkring och tror att alla barn växer upp med en mamma och en Lionel Riche.

En gnällspiks memoarer (2007-07-28)

"Min farfar Picasso"
Marina Picasso
**-

Ojojoj. Hon har lidit. Ojojoj. Hon var minsann inte älskad. Det blir väldigt tjatigt trots att boken inte är mer än 167 sidor tjock. Suck. Och dessa orimliga associationer till tjurfäktning i tid och otid. Ja, vi vet att Picasso var intresserad av tjurfäkning och grekisk mytologi. Men:

"Hur många stick har jag fått ta emot på denna arena...? Hur många gånger har jag förstökt stånga mig ur den återvändsgränd jag hamnat i? Hur många plankor i skranklet kring arenan har jag krossat med mina horn? Hur många banderillas har med sina hullingar trängt in i mig, hur många dödliga stick har jag tagit emot med blodet sprutande ur lungorna?"

"Likt en tjurfäktare drev han dem till utmattning med sin pensel"

Efter Marina Picasso genomgått en 14 år lång psykoanalys har hon även kommit fram till en massa långsökta insikter. Min personliga favorit är den om hur hennes taskiga barndom manifesteras i en supersize Cola:

"Jag minns det obehag jag kände när jag blev serverad Coca-cola och popcorn i enorma bägare i Förenta staterna. Coca-colan, popcornen, de breda gatorna och enorma vidderna, skyskraporna, de stora bilarna - till och med den amerikanska himlen - framkallade så starka känslor att jag vid flera tillfällen svimmade.
Under analysen förstod jag att min fobi hade sitt ursprung i farfar. I det stora utrymme han tog i mitt liv."

Till sist stör jag mig på att hon inte ens kan stå för sina materialistiska begär, att hon måste hitta på genomskinliga djupt psykologiska hej-jag-är-ett-offer orsaker till inköpen hon gjort med Picassos arv. Inköpslista + orsak:

1. Motorcykel - till minne av sin far som en gång drömt om att få köra motorcykel.
2. Posche - samma orsak som punkt 1. för det hade han också drömt om tydligen.
3. Pälstäcke - till minne av farmor Olga. Kopplingen mellan tanten och pälstäcket är att det påminner Marina om farmor Olgas "värme och elegans."
4. Kylskåp, pälsar, radio- och tvapparater och bilar -
   fick Marina aldrig som liten av sin rike men snåle farfar.
5. Ett hus till mor - av skuldtyngda skäl ty hennes mor var alkoholiserad och dekadent.
6. Ytterligare tre bilar - en för att hämta sina barn i skolan, en för semesterresor, och slutligen en jeep som hon ofta lånar ut till sin äldsta dotter.

Överlag infantilt och narcissistiskt skrivet. Att betyget ändå landar på två stjärnor är tack vare ett par fina foton i boken föreställande farmor Olga som var rysk ballerina i det tidiga seklet 1900.

Att göra gott (2007-07-15)

"En god människa"
Nick Hornby
***+

Jag tyckte absolut den här boken hade sina poänger!
Härlig konflikthärd mellan cynism, newage och självgodhet.
Jag hade gärna sett Dr. GoodNews (från denna bok) drabba samman med Patrick Bateman (American Psycho).

En bok om böcker på cinematiskt vis (2007-07-14)

"Vindens skugga"
Carlos Ruiz Zafón
***+

Underhållande bok med film noir känsla med Barcelona som kuliss. Väl värd att läsa om man tänker läsa tio böcker i sommar. Kommer dock inte med på min tipslista om man bara har plats med tre i picknickkorgen.

Men jag är ändock glad att jag hakade på storyn trots mr. Ruiz enerverande förkärlek för kopparfärgat ljus vilket förekommer som beskrivning av solens strålar på säkert upp emot tio ggr i boken. En gång räcker. Allt annat känns beigt - inte kopparfärgat.

Med en tiger i båten (2007-07-14)

"Berättelsen om Pi"
Yann Martel
****

En skeppsbruten indisk pojke och en 225 kg tung bengalisk tiger trängs i samma livbåt. Ensamma på det stora havet driver de kring planlöst. Exakt 100 kapitel fyller denna bok med en hisnande historia i klassisk nedtecknad berättarstil som tuffar på i eftertänksam takt.

Det här var en bok som jag förväntat mig skulle vara poetisk och symbolisk - vilket den var - vad jag dock inte räknade med var att den skulle vara det på ett så konkret och realistiskt sätt.
Väl förtjänt sitt Bookerpris!

Irrelevant: Bilden påminner om min barndomsfavorit
"Tiger in a tropical storm (surprised!)"

Början (2007-06-06)

"Låt den rätte komma in"
John Ajvide Lindqvist
*****

De första meningarna av en bok är magiska. Inviten till en okänd historia. Första kontakt. De mest filade slipade orden i en bok. Men så bokens baksida - både bildligt och bokstavligt talat. Vem skriver dessa avtändande och missvisande sammanfattningar som allt som oftast bara tjänar som spoilers? Inför mina inköp bildar jag istället min uppfattning från recensioner (bra recensioner är inte synonymt med en bra bok, källkritiska ögon krävs) och så öppnar jag boken och första sidan.

Så ibland stöter man på det man söker, som i "Låt den rätte komma in", en fantastisk ovanlig melankolisk berättelse om en förort på tidigt 1980-tal, om en vampyr i Blackeberg, om en svårt mobbad kille och om kärlek:

"Blackeberg.
Man kanske tänker kokosbollar, kanske tänker knark. 'Ett anständigt liv'. Tänker tunnelbanestation, förort. Sedan tänker man inte så mycket mer. Bor väl folk där, som på andra platser. Det var ju därför det byggdes; för att folk skulle ha någonstans att bo."

Så visste jag att det här är min bok. En älskad bok. Favorit. Har redan tejpat ena sidan.

Har inte läst ut boken än, inte ens läst hälften men men då jag nu öppnade s.165 på nationaldagen och blottade en referens till det kommunistiska spöket visste jag att det finns ingen tid att spilla när det kommer till att tipsa om Ajvides briljans.

Tillägg: Det flirtas friskt med Morrissey - bl.a. syftar bokens titel på "Let the right one slip in", och även citat förekommer. Jag har förstått att han nu går fullt ut då han sitter och knåpar ihop en tjock bok om spöken som citerar The Smiths. Man messar inte med husguden Morrissey ostraffat så jag förväntar mig stordåd!

Ett självporträtt (2007-06-03)

You're The Guns of August, by Barbara W. Tuchman
Though you're interested in war, what you really want to know is what causes war. You're out to expose imperialism, militarism, and nationalism for what they really are.
Nevertheless, you're always living in the past and have a hard time dealing with what's going on today. You're also far more focused on Europe than anywhere else in the world.
A fitting motto for you might be
"Guns do kill, but so can diplomats."

Med tanke på att Mussolini dyker upp i mina drömmar är det kanske inte helt off. Jag tog Book Quiz och av svaret att döma verkar jag rätt olycklig över världens tillstånd. Nu måste jag naturligtvis läsa boken för att få veta mer om mig själv!

(2007-05-14)

Nätbokhandeln är i sanning ett Mekka. Vem älskar INTE att köpa böcker? Pocket måste det vara. De är små och lätta, behändiga att ta med överallt. De ska slitas, älskas, brytas i ryggen och tummas tills de är fyllda med hundöron och fläckiga av te. När jag var arbetslös brukade jag gå omkring med tre böcker i min väska. Utifall att. Utifall att jag slog mig ned på ett café. Utifall att jag lade mig en stund i en park. Utifall att när jag slagit mig ner på caféet/i parken jag plötsligt ändrar mitt humör och utan förvarning känner för en helt annan bok än den jag packade ner på väg ut från lägenheten. Jag får ett seriöst habegär som inte är att leka med när jag surfar runt efter böcker. Jag är dessutom periodare. Som en äkta addict. Jag är så präglad att när jag ser loggans varma röda färg mot den lugna beiga känner jag ett rus av lycka.

Med nätshoppen är det ju dessutom dubbel lycka: man får köpa ljuvliga böckerna OCH man får öppna paket. Vem gillar inte paket? Jag köper alltid på mig ett par extra böcker så jag aldrig får slut. Jag vill alltid ha minst fem olästa böcker hemma. Gärna i olika smaker; en klassiker, en fakta, en spännande, en lättsam, någon med humor. Lite som gammeldags Nickel.

Lycka är att vara sin egen sugardaddy. Att, när man känner ett boksug komma, ha ett smörgåsbord av titlar att välja bland.

Lycka är inte att titta på när pojkvännen hämtar ut sina TVÅ bokpaket och öppnar dem som om det vore självaste julafton när man själv moloket undrar om ens eget paket kommit bort på posten... Skickat ett mail (såklart) till företaget och hoppas att denna krissituation reds ut ögonaböj! Morr...

Och årets Augustpris går till Lotta för ett vackert omslag värd en bättre bok. (2007-05-05)

"Ett öga rött"
Jonas Hassen Khemiri
**
Omslag av Lotta Kühlhorn
*****

Färdig med boken när jag var det kändes knas för jag visste den hade fått fett med bra kritik. Jag tänkte Khemirikillen kör Austerknepet. Berättar om sig själv i boken. Men det funkar inte. Den var fin med värsta omslaget på framsida. Men maxat dålig är innehållet. Sen jag tittade på shunnens nästa bok och den var också värd att omge värsta tankesultanbok. Nu dom tror jag ska köpa den, flasha med flousen. Dom vet inte vem dom jiddrar med: revolutionsgussen går inte på deras säljsnack. Alla svennar köper boken för dom tror dom får äkta arabisk fullblod fast egentligen dom får mesig halvarab med flygfrisyr.

Hello my name is Stieg (2007-04-24)

"Män som hatar kvinnor"
Stieg Larsson
***

Vilket fjärde-juli-fyrverkeri av amerikaniserat trams. Kom igen, Stickan - exploderande bilar, tortyrkammare i källare och följande smeknamn: Erika tilltalas 'Ricky' och Salander (inte att förvirras med Wallander) får heta 'Sally'. På semester passar det dock alldeles utmärkt med lite trams så till nästa resa packar jag 'Flickan som lekte med elden'.

Sensmoral: Lita inte på svenska folkets jubel, detta är ingen litterär sensation.