Ur askan i elden

Som en punkig aproach till Fantasy är China Miévilles bok Kraken. Den har elementen som nästan garanterar att få mig på fall. London, Natural History Museum, en intendent/konservator, en bevarad jättebläckfisk med mytiskt rykte. Det skulle kunna varit en flört med 1800-talet i modern skrud. Men så var det den där lilla detaljen om Fantasy eller New Weird om man ska vara noga med subgenre. New weird skulle nästan kunna vara min grej om man ser till den del av definitionen som menar på att det är realistic, complex real-world models as the jumping off point for creation och gärna om det har något av en dark streak. Jag är inte emot parallella sanningar eller mytiska inslag, tvärtom jag har alltid dragits till vad jag skulle kalla det metafysiska i konst exempelvis. Men här blir det lite väl slap stick för mig och även om det är intelligent, fast paced slap stick så blir det för cartoonish. Sen måste jag tillägga att jag även om jag i vanliga fall läser nästan uteslutande på engelska pga en förkärlek till anglo så upplevde jag, det delvis påhittade, språket i Kraken svårt och bidrog istället för ett rappt flöde snarare till att ytterligare skapa distans mellan mig och boken.

Som jag skrev innan så var det här inte alls vad jag förväntat mig. Ändå tog jag mig 3/4 delar in i boken - mycket slarvigt läst i slutet - innan jag tog mig i kragen och slet mig från tentaklernas grepp. Det blir inte bättre. Det kommer inte att plötsligt bli en bok du minns med kärlek. Och det är svårt att erkänna för sig själv att man inte gillar en författare/bok man haft höga förhoppningar inför. Men desto mer glad blev jag då att få, nästan förbjudet, lägga undan den utan att den var utläst och istället dyka ner i Oates-land och Blonde som jag i motsats till Kraken tidigare haft delade känslor inför och sen älska den från första stund. Vilken frihet att få vältra sig i en fragil och känslomässigt laddad miljö efter att ha vandrat en stund i Lustiga huset med talande tatueringar och hopvecklade människor i inslagna paket. Precis innan jag öppnade Kraken skrev jag i min recension om The Terror att jag inte ville utforska Dan Simmons andra böcker pga Fantasy-stämpeln men så gick jag ur askan i elden in i en full blown Fantasy freak som China. Jag måste beundra Helenas full on approach till Fantasy eftersom jag fortfarande har väldigt svårt för den genren (i bokform ska tilläggas, filmer not so much), och vill man få en bra uppfattning om vem China är som författare får man det bäst genom att se honom själv berätta om sin senaste bok Embassytown. Något jag borde gjort innan jag klickade på Bekräfta Köp. Hade jag betygsatt mina recensioner hade jag ändå inte kunnat ge boken lågt betyg för helt klart är att om New Weird är något man gillar då är Chinas roman antagligen kronan på verket. Det är bara inte min kopp te. Piruett har också läst och recenserat Kraken.