Bokbloggsjerka

Så var det dags att igen i sista minuten vara med på Annikas bokbloggsjerka. Alltid imponerad att hon kommer upp med frågor man bara vill besvara! På veckans fråga har jag ett tudelat svar.

Om du fick bestämma: Vilka böcker skulle DU då vilja se publicerade just I DAG? 

1. The Passage Del II (The Twelve) av Justin Cronin
Planerad utgivning: 2012
och
2. The Passage Del III (The City of Mirrors) av Justin Cronin
Planerad utgivning: 2014 

The Passage var nämligen en av mina bästa reads på länge och Cronin lyckades dra in mig så mycket i hans imaginära värld att jag genast vill tillbaka och veta vad som lurar runt nästa hörn! Vem kan motstå denna episka, post-apokalyptiska vampyrtriologi? Jag bara undrar. Det dröjer alltså tre långa år innan sista delen är planerad att ges ut... Planerad filmatisering och man kan bara hoppas att den är lika köttig som boken och inte någon blodtunn variant.

Sommarplaner

Lyrans tematrio denna vecka handlar om sommarens läsplaner. Vanligtvis brukar böckerna följa på varandra som dominobrickor. Den ena påverkar valet av nästa osv. och temat är inte klart förrän efter ett par, tre böcker är lästa. Sommaren, eller i alla fall semestern, skiljer sig dock distinkt åt då man packa ner ett antal böcker som man får hålla sig till i ett par veckor. Inget utrymme för extranummer för valfrihet pga viktrestriktioner på flighterna. Här är mina sommarplaner:

1. Bokhyllans kö:
Som många andra har jag en hel del böcker olästa i hyllan som sig bör. Vill aldrig vara utan olästa böcker då de ger valmöjlighet och utrymme för dagsform när man väljer sin nästkommande roman. However har vissa stått i kö löjligt länge och dessutom bör jag spara dineros till semestern och då är bokhyllan det ekonomiskt försvarsbara valet. Missförstå mig rätt, jag vill läsa böckerna men rätt tillfälle har bara inte presenterat sig ännu. Denna sommar är ett tillfälle lika gott som något annat!

2. Följetonger
Jag har på senare tid blivit sugen böcker som har en huvudperson man kan följa. Minns mina ungdomsårs Poirot och jag har plockat några Sherlock i våras. Har införskaffat mig både tidiga Scarpetta, de första Ruth Galloway-böckerna. Gillar att förhållandet inte behöver ta slut bara för att en bok gör det. Då hoppar man rakt in i nästa!

3. Easy breezy semesterlitt.
Lättläst utan att vara litterär bukfylla. Böcker som utspelar sig på sommaren eller på exotiska platser kvalar in. Tunna böcker. Tjocka böcker.
Krav: pocket.

Reselitteratur

Idag kom mitt senaste inköp från Adlibris: Lonely Planets Indonesia. Anledning? Bokad och betald resa i helgen! Avgång: juli/augusti. Är så hysteriskt peppad! Vi åker reguljärflyg och inga boenden är bokade ännu. Halva nöjet kvar alltså. Roligaste tiden: resan spikad så man vet att det blir av men resan fortfarande så öppen så att man känner sig som en lovande ungdom med hela livet och alla möjligheter framför sig. Har surfat runt på Tripadvisor och forum men tycker alltid att det är svårt att få en snabb överblick på nätet. Jag lyckas alltid ha 130 st flikar parallellt öppna och klickar mig djupare och djupare in i labyrinten. Med en bok får man snabbt en överblick, jag gillar LP:s kartor och tips på rundresor också. Detaljer och uppdaterad info kompletteras på nätet. Det har blivit tradition att inhandla den analoga varianten av information i samband med bokad resa.

Inser att det smått vansinnigt att redan nu börja planera vilka böcker jag packa med mig då vi inte ens bokat boende eller ens bestämt vilka delar av landet vi ska besöka, än mindre aktiviteter. Att litteraturen skulle vara viktigare än kaffeplantage, kryddskogar, vilda orchidéer, vulkaner, djungeldjur och palats inser t.o.m. jag är något man får söka hjälp för så jag låter vänta med att spika lässchemat. Måste dock presentera några möjliga kandidater (ur bokhyllan. Då jag måste spara pengar till resan lär jag inte köpa nya böcker. Bra tillfälle att läsa det man har hemma alltså. Att inkludera köpeböcker till listan skulle resultera i en lista lika lång som min Adlibris-önskelista och det inlägget orkar ingen läsa. Ok, lär köpa några på flygplatsen... Vad är det som gör att flygplatser och littaratur är en sån bra kombo? Att utrönas i ett helt annat inlägg):

• Shantaram av Gregory David Roberts har jag lovat mig själv att läsa på en semester. Tror att den blir perfekt reseläsning. Tjock är den också så den räcker nog en vecka.
• The Forgotten Garden av Kate Morton har väntat i bokhyllan länge nu. Älskade läsningen av House at Riverton och har höga förväntningar på trivselläsning av Mortons andra böcker, men ni vet hur man sparar sina darlings till sist för att dra ut på nöjet. Man vill liksom ha det bästa kvar. Kanske passar dock inte Kate in på en öde ö i Indonesien utan hellre en regnig sommardag i Sverige. Eller så vill jag bara ha en ursäkt att suga på karamellen lite till...
• The Given Day av Dennis Lehane har också stått i hyllan ett tag. Läste Lehane på förra långresan så det känns passande på något sätt. Tyvärr i storpocket - kan bli en deal breaker.
• Becoming Strangers av Louise Dean - en mycket passande semesterbok med tanke på att karaktärerna är på semester i Karibien.
• The Good Doctor av Damon Galgut. Låg i hängmattan och läste Doris Lessings The Grass is Singing på förra långresan och den utspelar sig som bekant i f.d. Rhodesia (nuvarande Zimbabwe). Gillade den läsningssessionen väldigt mycket vilket får mig att tro att en bok som utspelar sig i Sydafrika ska vara en perfekt följeslagare på resan.

Ser fram emot nära tre veckors läsning med små avbrott för snorkling.

Bokbloggsjerka

Dags för bokbloggsjerka!  Veckans fråga lyder:

Vilka fiktiva karaktärer man helst skulle vilja träffa och vad man i så fall skulle hitta på?

Just nu är jag sugen på att träffa upp Henry i Time Traveler's Wife. Och vad skulle vi göra? Time travel såklart! Vore intressant och säkerligen fruktansvärt på samma gång att besöka sin egen tidslinje, men att våga snegla på mina egna klumpiga trial and errors som liten eller ta ut något i förskott är inget mitt kanariehjärta skulle klara av. Vi tar istället en mycket lättsam rutt till 1930-talets grädda där vi strosar runt bland butiker och skräddare och plockar upp the latest fashion och en flaska skumpa. Eftersom Henry inte är så road av dammode blir dagen tyvärr inte så mycket ett möte mellan mig och en fiktiv karaktär som en löjligt trevlig nöjesresa för mig. Jag utnyttjar skamlöst hans otroliga time travel-talanger och skäms lite men champagnen och minkpälsen dämpar skammen. Inser dock ganska snart att istället för att släpa på Henry kanske det istället vore enklare att hoppa rakt in i någon av (The Honourable) Nancy Mitfords romaner och hänga med någon av hennes fabulously fashionable hjältinnor!

Auster Hat Trick

(3:e inlägget i rad om the man, the myth, the concept...)

Jag har precis läst ut Invisible av Paul Auster, metafiktionens poster boy. De recensioner jag läst av boken - lyckligtvis efter jag läst ut boken - har inte varit blida. Det har varit allt från skämsroman till repulsion. Min upplevelse av boken var inte fullt lika känslomässig och definitivt mer positiv.

Invisible utgår ifrån den traditionella Auster-mallen. Det är en cinematisk dialog, kulissrealism, lätt distanserat, detektivistiska inslag (hemlig agent), en roman i romanen, manliga författare i rollistan, ett slut utan svar samt är boken injicerad med några droppar Paul Auster-DNA (scener tagna direkt ur Austers egna minnen). Lägg därtill klassiska twists and turns och en berättarteknik istället för att nödvändigtvis vara ett redskap för minska gapet mellan verklig person (läsaren) och fiktiva ligger i förgrunden och inte döljer form och struktur.

Handlingen har bitar som känns bekanta: Året är 1967. En ung man, Adam Walker, har drömmar om att bli poet och träffar ett par på en obskyr fest i New York. Det är sexuella undertoner, ett triangeldrama, ett brott. En slumpartad rad händelser som ändrar livets gång. Allt berättat i retroperspektiv 40 år senare. Manuskriptet i romanen är uppdelat i tre delar Spring, Summer och Fall. Del I är skriven i första person, del II i andra person och del III i tredje. Invisible däremot är uppdelad på fyra delar där de tre första delarna har en och samma narratör med inslag av en andra berättare för att sedan helt skifta i sista delen.

Personerna i boken är, medvetet såklart, inte särskilt trovärdiga och skapar den där skeva känslan att något inte riktigt stämmer. Rudolf Born t.ex. som ska vara en välutbildad, berest person (han är professor på universitetet) får repliker som tagna ur en hårdkokt kioskdeckare; “Your ass will be so cooked, you won’t be able to sit down again for the rest of your life”. Överlag så är boken inte något språkligt nöje i sig. Det är en rakt, enkelt berättad historia. Underlaget skall också vara ett hastigt nedskrivet manuskript vilket motiverar enkelheten. However är det Auster som håller i pennan och hade han velat hade han kunnat ändra premisserna för att tillåta ett rikare språkbruk. Det är en medvetet distanserad historia och vi inte upprörda över brottet som beskrivs som horrible eller sympatiserar särskilt mycket med huvudpersonen. Och för egen del vill jag mer kontakt med människorna som befolkar romanen. Det finns ingen vilja hos Auster att övertala oss att tro på det som påstås vilket ger romanen en lätt sval känsla.

Även om detta är bekant Auster-landskap vi rör oss i är det inte en upprepning av tidigare verk. Vad som skiljer sig är dels de specifika sexscenerna samt den sista delen i boken där berättelsen inte längre berättas av Adam Walker om Adam Walker utan istället använder Auster ovanligt nog en kvinnlig berättarröst. När det gäller sexscenerna stördes jag inte av den incestuösa kärleken mellan bror och syster. Jag tyckte till och med att det var rörande kapitel (!). Det är i min mening bland bokens starkare delar där karaktärerna är mer levande än i övriga partier. Jag kan däremot istället känna mig både blasé och irriterad över Murakamis tråkiga ständigt återkommande sex i Norwegian Wood (som jag som helhet upplevde som lost in translation) och Bolaños upprepande pojkaktigt torrporrigt juckande scener genom Savage Detectives (som jag till slut gav upp på).

Detta är en bok som delvis handlar om vad som är sant eller inte, minnets autenticitet och vi tvivlar både en och två gånger på vad som är sanning och vad som är en äldre döende mans fantasifoster. Hur sann måste man vara mot läsaren? I en självbiografisk text? Kan ett icke utagerat inre liv vara lika sant för en person som om det vore verkligt?

Manuskriptet i romanen är en tillbakablick i slutskedet av Walkers liv. Paul Auster själv beskriver att han numera är i sin fjärde årstid, vinter, och att hans kommande roman som han arbetar på nu skall handla om sitt eget åldrande vilket jag verkligen ser fram emot.

– Jag är nästan färdig, men det är otroligt svårt att beskriva boken. Jag skulle nog säga att det antagligen mer än något annat är historien om min kropp. Men det handlar inte bara om den lust och smärta och de sjukdomar som kroppen fått vara med om utan också om alla de platser som min kropp befunnit sig på genom åren.
DN 2011-05-10 

Det är något särskilt med verk som produceras i debutens driftiga dagar (New York-triologin i det här fallet) och verk som produceras med den inte längre så abstrakta tanken på döden. Som Björk en gång uttryckte det i en intervju så längtade hon till att bli äldre just för att hon var övertygad om att hon skulle bli en bättre artist efter 50. Längtar på samma, kanske lite morbida sätt, till Austers kommande vinterverk.

– Det känns som att jag har tagit steget över till en ny fas i livet nu. Jag befinner mig i årstiden vinter nu. Jag säger inte att jag är hutlöst gammal, men det är inte vår längre och det är inte sommar.
DN 2011-05-10 

Mötet

En legend inom litteraturen och för mig personligen har gästat Stockholm och Internationell Författarscen för första gången på 9 år och jag var där! Jepp, inget type-o, jag fick alltså tag på biljett samma dag! Som jag ojjat mig sen jag insåg att det var slutsålt och jag saknade biljett! Drömde ju också, som ni vet, en känslomässig dröm om mannen natten innan! Så det här var onekligen ett laddat möte för mig.

New York-triologin höjde honom direkt en av mina absolut favoritförfattare och hade jag vetat då att mitt nu gulnande exemplar av boken skulle bli signerat av mannen själv hade jag nog svimmat. Han blev något av en litterär husgud hos mig, men på senare tid måste jag dock erkänna att jag varit lite sval inför hans verk. På senare tid märker jag dessutom hur jag blandar ihop många av hans böcker. Hur var det nu Orakelnatten gick? och var det i Book of Illustrations som...? osv. Ett ointresse växte sakta hos mig. Tills jag ser honom. Hooked igen. Läser just nu Invisible och gillar! och känner modet återvända och gammal vänskap rekindle. Känner att vi kan gå vidare nu, Paul och jag och mötas på "äldre dar".

Och så var det det här med signeringen... Paul såg på mig med sin berömt intensiva ögon och sa inte alls "let's get outta here" men istället "thank you" och vände sedan blicken mot nästa person i kön. Under en sekund dock så var jag tillbaka i drömmen...

Fotnot: Förvånades över att Paul Auster läspar. Inte oklädsamt, men oväntat.

Paul Paul Paul

Oj oj oj. Drömde att Paul Auster hade ett öppet förhållande med Siri och med sin sugande blick satte han klorna i mig.
 

Det hela började med att han tog emot för signering på Kulturhuset innan sitt framträdande på Internationell Författarscen. När jag räcker fram boken vill han att vi istället ska sätta oss enskilt på ett café och prata om den. Jag blir förstås överlycklig. Jag är nervös men samlad och han roas av min beundran av honom och driver flirten aggressivt ändock inte verbalt uttalat. Stämningen är minst sagt laddad. När jag så tar fram New York-triologin för att få den signerad är det istället är en roman baserad på Iron Maiden av Bret Easton Ellis (!). Pinsamt. Men han skrattar bara och säger "let's get outta here". 

I ett rus ger vi oss ut i Sthlm stad och pratar om arkitektur och små arbetarbostäder, skillnaden mellan holländska och engelska balkonger. Plötsligt lutar han sig in mot mig och det går inte längre att förneka att flirten är på allvar och säger: "Vilken tur att vi bor så nära varandra nu när jag fallit för dig". (Något åt det hållet. inte lika sappigt som det ser ut så här i skrift. Tänk på att jag är i ett lyckorus - självaste Paul Auster och jag upptäcker staden ensamma tillsammans och nu uttrycker han sin begynnande kärlek för mig!). "I love you". Jag som trodde han bodde i New York börjar nu leka med tanken att det här kanske kan bli något! Han förklarar att han fortfarande bor ihop med Siri när han är i Brooklyn men att de har ett öppet förhållande och att han också har en lägenhet i Malmö. Han försöker kyssa mig men jag börjar få dåligt samvete och erkänner att jag har en sambo och tre vackra barn och en balkong (tydligen likställt med barn i min dröm). Öppet förhållande, orden I love you så snabbt, varningsklockor ringer, men när han håller om mig stretar jag inte emot alltför mycket och njuter av den stulna kyssen.

Jag tar med honom för att visa min arbetsplats (don't ask me why). Mina kollegor blir naturligtvis avundsjuka och säger att jag kuttrar som en förälskad höna och att det syns på långa vägar! I ett virrvarr av händelser tar Paul mig ner till Malmö och här vänder drömmen och blir fantasy influerad. I Malmö allt är som en serietecknad version av framtiden. Bilar swooschar förbi på banor i luften och det regnar målade grodor. Jag blir förvånad över hur stor skillnad det är mot Sthlm. Jag har nämligen aldrig tidigare varit i Malmö (vilket är sant i verkligheten också). Paul äger en biffarm (tänk Belgian Blue) och är en fena på att räkna muskelknutar (?). En kvinnlig anställd ger mig en svartsjuk blick och skriker till Paul att hon minsann var hans favorit för inte alltför länge sedan! Hon ser sliten ut. Det är tydligt att allt han är ute efter är en hålldam och när jag försöker dra mig ur situationen visar det sig att herr Auster är en mutation med kroppsdelar av titan och ur honom väller en frätande, brandfarlig vätska fram. Min sambo dyker plötsligt upp och räddar dagen och vi flyr undan explosionerna bakom en tjock mur, hittar en flyktväg. I köpcentret på väg hem möter jag, min sambo och våra tre barn Paul som mumlar något om att jag är en tråkig liten mus som inte ville ta del av hans spännande liv. Och jag ser verkligen tråkig och musaktig ut men känner att jag fått en knäpp på näsan och lärt mig läxan att aldrig låta mig förföras av en författare igen. Jag tittar på klockan som nu är 17.50 och konstaterar torrt att han missat signeringen på Pocketshop, Sergels Torg.

"Någon" är uppenbarligen överpepp inför Paul Austers Sthlmsbesök idag och då har jag inte ens en biljett till Kulturhuset. Jag får sitta i Studio 3 och se på en skärm. Min kompis har biljett och ska ta min kopia av New York-triologin för signering. Det kanske är säkrast så... Nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa ut Invisible.

De Imperfekta

De imperfekta av Tom Rachman har hyllats i media, främst i USA där den fick en fantastisk förstasidesrecension i New York Times. Som Globe och The Mail journalisten Elizabeth Renzetti uttryckte det  “a New York Times review so glowing it might have been written by Rachman’s mother.”

Romanen kretsar kring en tidnings uppgång och fall och är därför mycket lämpligt placerad i Rom. Tidningen (som saknar namn) får representera alla dagstidningar i tryck och papperstidningens osäkra framtid. Det är smart skrivet med lätt hand och inte svårt att se att Rachman, som är utbildad journalist och har bl.a. jobbat för International Herald Tribune i Paris, har egen erfarenhet av redaktioner.

Bokens struktur är uppbyggd som en hybrid mellan novell och roman med ett kapitel för varje karaktär, från korrekturchefen Herman Cohen som beskrivs som en grammatikens tzar till ekonomichefen Abbey Pinola som råkar hamna bredvid sin nyligen sparkade kollega på en elva timmar lång flight mellan Rom och Atlanta. Mellan kapitlen får man följa berättelsen om tidningen från det den grundades på 1950-talet fram till nutid då de två parallella tidslinjerna möts. Karaktärer kan dessutom dyka upp i periferin i varandras kapitel och upplägget har liknats vid en Rubiks kub.  Som journalist kan han här dra nytta av det korta, omedelbart gripande skrivandet. På ett kapitel om ett par tiotal sidor kan han få oss att sympatisera med dessa allt annat än perfekta personer, blotta deras svagheter och visa kärnan av deras personlighet. Detta gör han samtidigt som handlingen i kapitlet kan vända två-tre gånger. I den valda formen har han inte tid att bygga upp och följa karaktärer på samma sätt som ett traditionellt romanformat tillåter men lyckas ändå få karaktärerna att kännas fylliga. Många av personerna lever kvar med en efteråt. Tricket här är att inte låta de falla in i karikatyrernas land, vilket inte hänt med ett undantag - korren i Kairo - anser jag. Han har skissats med alldeles för grov penna och känns långt ifrån realistisk vilket gör att man tappar intresset väldigt snabbt.

Till en början är det lätt att misstänka att tidningarnas ohämmade hyllningar kan ha att göra med att romanen kretsar kring tidningsredaktionen som arbetsplats och de människorna som fyller den med rubriker, korsordsflätor och dödsrunor kan recensenten lätt känna igen med ett skratt. Det här är dock inte en nischad liten historia som är skriven för journalister av en journalist utan en innehållsrik tragikomisk berättelse som många tror de allra flesta uppskattar. Förvänta dig en snabbläst, handlingsdriven, karaktärsfylld liten pärla med många lager och du blir inte besviken. Detta handlar inte så mycket om nyhetsrapportering som om människorna bakom den.

Jag läste den på svenska vilket jag sällan gör och översättningen var faktiskt riktigt bra med undantag för ett litet fel som jag, liknande Herman Cohen, ändå måste störa mig på...

Bokbloggsjerka

Så var det dags för helgens bokbloggsjerka!

Om du fick möjlighet att sätta ihop en resa som skulle gå i litteraturens tecken, vart skulle den gå och varför?

Eftersom detta inte gäller tidsresande så hoppar jag över London då dagens London inte riktigt stämmer överrens med det litterärt underbara 1800-talets London. Alltså viker jag istället av från London västerut mot grevskapet Devon istället. Min destination är det dramatiska och brooding Dartmoor där Sherlock Holmes löste mysteriet med The Hound of the Baskervilles. Vi rullar in på morgonen så dimman sveper över mooren. När vi vandrat klart kör vi runt och tittar på estates som stått mall för Manderlay i Daphne du Mauriers Rebecca. Sen bär det av mot Torquay på den engelska rivieran där The Queen of Crime herself Agatha Christie bodde och vissa av hennes fiktiva karaktärer passerade. Hercule Poirots belgiska påbrå kommer säkerligen ifrån att staden hyste många belgiska flyktingar 1915 pga av den tyska ockupation. Bor gör jag såklart på femstjärniga cliff top hotellet The Imperial Hotel, byggår 1866, som förekommer både i Peril at End House och Sleeping Murder, som för övrigt blev Miss Marples sista mordgåta. En välbesökt brittisk semsesterort sen viktoriansk tid och området har förutom bofasta Christie också välkomnat många semestrande författare. I Lyme Regis längre ner på kusten kan man t.ex. se scenerier från Austens Persuasion. Ni vet, där Louisa Musgrove får hjärnskakning! Jane beskrev platsen själv som ‘its sweet retired bay backed by dark cliffs, where fragments of low rock among the sands make it the happiest spot for watching the flow of the tide, for sitting in unwearied contemplation.’ Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att vänta, den här resan låter väldigt väldigt lockande... 

The Imperial Hotel

Cirkeloskulden tagen

Så har jag gjort det! Varit på bokcirkel alltså. Som jag beskrivit har jag av tidigare angivna skäl svårt att se mig själv som cirkelmänniska. Denna gång var det dock ett koncept som funkade för mig (cirkel + författarbesök + förläggare) samt en bok jag, innan jag visste om cirkeln, ändå var väldigt sugen på, nämligen Tom Rachmans De Imperfekta. Författarbesöket har jag redan nämnt och boken får jag rec:a senare, men cirkeln i sig bör få en egen recension eftersom det var premiär. Gillade som sagt upplägget med att man anmäler sig till ett enstaka bokcirkelmöte för en specifik bok och går på författarträff i anslutning till cirkeln väldigt mycket. Och vem vet, kanske kommer även jag att mogna in i den här formen att förhålla mig till böcker, men på något sätt är jag fortfarande kluven.

Den här gången var rolig, riktigt rolig. Kanske främst för att man kommer boken närmre när man får sitta och prata av sig om den i två timmar och mycket pga av att en representant från förlaget var där så det blev bonusmaterial som varför man valt att ge ut honom, hur han verkar vara som person och vad responsen blivit hittills i press och bland läsare. Men då läsandet i sig är en solitär sak blir det en märklig känsla när andra människor jag inte känner upplevt "samma" sak parallellt med mig. Det blir motsatsen till den där exklusiva känslan som läsandet ger. Och de ytliga analyserna i grupp, jag vet inte. Kanske några få genomtänkta riktade frågor att ställa mot materialet kan ge mer djup åt samtalet.

Som sagt ingen skugga ska falla över cirkeldeltagare eller arr:et, jag hade verkligen jätteroligt. Problemet är att jag vill cirkla med människor som förstår mina referensramar och som jag finner spännande också utanför cirkeln vilket talar emot att jag går på enstaka cirklar med nya människor varje gång. Jag inte vet vilka de är, var de kommer ifrån och vilka (andra) åsikter de har. Någorlunda bakgrundsfakta om vem som uttalar sig ger uttalandena i sig mer substans. Samtidigt vill jag undvika att cirkeln bara består av nära vänner för då blir det garanterat en Maria Montezami-cirkel med boksnack första 15 min och sen vin och snick-snack resten av kvällen. Vill ändå att boken ska stå i centrum på en bokcirkel (sort of makes sense). Hur får man ihop det? Kanske är lösningen att söka sig till en mer nischad cirkel med någon gemensam nämnare? Typ, "Hej, vi är ett gäng Moz lovers som har en bokcirkel ihop" eller "Vänstersympatisörer som läser skönlitterärt tillsammans". För det gav verkligen något extra till upplevelsen av boken att träffas IRL. Är sugen på att hoppa på någon av En bokcirkel för allas cirklar och se vad jag tycker. Hittills har valet av bokicirkelbok varit intressant. Tills dess får jag hålla till godo med alla bra bokbloggar out there för den där kollektiva känslan.

Bokalfabet

Inspirerad av Bokbloggstafetten och specifikt En full bokhylla är en rikedoms inlägg samt eftersom jag har en fabläss för listor kommer jag här med mitt eget bokalfabet. Jag blandar titel och författare om platsbristen så kräver - vissa böcker/författarskap måste bara representeras. Av samma skäl kan den svenska titeln förekomma eller den engelska ibland beroende på plats och inte vilken version jag egentligen läste. Och en och annan fuling som varken har bokstaven i början på titel eller i författarens namn förekommer. Man kan inte fila hur länge som helst, man måste hinna läsa idag också!

A – Aliide Aliide av Mare Kandre. En av de böcker man verkligen drabbas av. Det oerhört förtätade språket och den subvärld barn lever i som hon skapar, som är så bekant för oss men som man glömmer att man levt i många gånger, drog mig in från första sidan.

B – Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Minns att det började med att jag skulle tvinga mig själv att lägga en halvtimme var dag på denna för att komma igång då jag trodde som de flesta att det här skulle bli relativt tråkig läsning men ville ändå av litteraturhistoriska skäl läsa den. Slutade som en av mina favoritböcker.

C – Cujo av Stephen King får representera Kings arsenal av böcker åren 1974-1993. Var väldigt förtjust i just Cujo dock och överlag gillar jag Kings realistiska böcker samt de böcker där det övernaturliga inte helt tar över. Kingen fyllde mina hyllor för 20 år sedan. Det här var Young Adult för mig. Jag är nyligt blivit sugen på omläsning på originalspråk.

D – Den Hemliga Historien av Donna Tartt var den bok mina närmaste hållit högt medan jag inte föll som en fura. Misstänker att mycket av detta delvis beror på att översättningen skapade en distans mellan mig och boken. Minns den som kall och inte på det läskiga kallblodig-sättet utan livlös och kunde inte musta upp engagemang för den. Införskaffat den i originalspråk och planerar omläsning. Så många människor kan inte ha fel!

E – Elisabeth I av Anne Somerset. Jag har läst många böcker om just Elisabeth I, The Tudors och Henry V och Somerset och Alison Weir är två av de författare jag återkommer till här. Precis som med alla historiska böcker måste det vara en kvalité i det som presenteras och det här är en läsvärd och väl underbyggd bok.

F – Frankenstein av Mary Shelley. En fantastisk och djupt sorglig historia jag älskade och när jag många år senare läser The Terror (som tyvärr inte fick plats här) tänker jag på monstret Mary skapat och funderar på omläsning.

G – Gargoylen av Andrew Davidson. Denna står definitivt på min läslista och har så gjort sen den kom boksläppet. Är hyfsat säker på att jag kommer att gilla den så den får en svårtfylld G-plats i min lista.

H – The House at Riverton av Kate Morton var en riktigt underbar läsupplevelse för mig. Älskar upstairs/downstairs-miljön och Kate Morton har en Barbara Vine-förmåga att låta något ligga och pyra under bokens gång. Det blir spännande ur en familjehemlighetsaspekt utan att det måste användas specialeffekter som överdrivet mycket gory details.

I – Inte som andra döttrar av Nancy Spungen. Tyckte mycket om den här boken när jag var yngre och den var precis så där bladvändarlätt att läsa med en hel del fotografier insprängda vad jag minns. Skönt färgsprakande omslag som andas punk. Älskar för övrigt glossiga fotografier i biografier. Nancy och Sid kommer aldrig kommer att upphöra fascinera.

J – Middlesex av Jeffrey Eugenides är för mig en mycket fin representant för det stora med episka berättelser. Den ger en väldigt individuell röst narrativt utrymme för en berättelse som spänner över tre generationer. Den lästes under en vecka i Grekland vilket passade perfekt då huvudpersonen har grekiskt påbrå och en portion av händelserna utspelar sig där.

K – Kärlekens historia av Nicole Krauss. Nicole är Sverigeaktuell på Internationell Författarscen imorgon. Den här boken såg jag en kvinna på bussen läsa och efter jag googlat den lät det som en bok för mig. Tyvärr blev jag oförklarligt inte så förtjust. Den får ändå vara med på ett hörn som representant för mitt Peeping Tom-beteende efter andras läsande på kommunala transportmedel. Vet t.ex. att Maria i Sahara Hotnights läste Varulven nu i april.

L – Lugn bara Lugn av Kristina Lugn. Detta var i en period då jag läste (och skrev) mycket dikter, aka tonåren (såklart). Är fortfarande mycket förtjust i Kristina Lugn som person till skillnad från många andra som verkar provoceras av hennes sävlighet och missförstår den som ointelligens. De hör helt enkelt bara betoningen, inte innehållet. Minns när jag såg henne i mina young adult-år på Folkungagatan och att jag var på vippen att stanna henne bara för att få säga hur mycket jag tyckte om hennes poesi.

M – Murder on the Orient Express av Agatha Christie får representera min kärlek för Christies romaner och vad som fångade mig som ung flicka. Minns hur jag fick reda på vem mördaren var i 10 små negerpojkar innan jag läst ut den. Min första spoiler och till denna dag den som stört mig mest.

N – New York triologin av Paul Auster läste jag under en period då jag flyttat från min hemstad för gott och bodde några år i ett grannland. Sträckläste den på gräsmattor bakom kyrkor och stadshus. Tyckte då att detta var bland det bästa jag läst. Speciell också för att den rekommenderas mig av en person som inte längre finns kvar.

O – Othello av William Shakespeare. Ingen lista om mitt litterära liv utan Shakespeare. Othello är kanske inte den jag direkt tänker på då utan jag fastnade väldigt för Hamlet som läst och läst om och sett fyratimmarslånga filmatiseringar med Kenneth Branagh på repeat. Underbar dramatik! Men Othello är inte fy skam heller.

P – The Passage av Justin Cronin. En bok som jag läst parallellt med min sambo (han tog ljudboksvarienten och jag den analoga). Att få dela bok med den man tycker om var så obeskrivligt mysigt. Den här boken är dessutom en av de bästa jag läst förra året. Får lite Stephen King-vibbar av det bra slaget. Det absolut bästa är att det dessutom är första delen i en triologi så det finns mer att längta efter!

Q – Don Quixote av Miguel de Cervantes. En klassiker med de rätta ingredienserna. Inhandlades av mig i slutet på 1990-talet och står fortfarande i förhoppning att rätt tid för mig och väderkvarnarna ska dyka upp.

R – Revolutionary Road av Richard Yates. En bok som så slående beskrev något som ligger väldigt nära mig själv och den fas i livet jag är i just nu. En riktigt suburbroman med ett djupt mänskligt innehåll. Den utgör också en så precis skildring av en tidsera utan den filtrering och tillbakablick en historisk roman trots allt utgör på gott och på.

S – Saturday av Ian McEwan. Det här var den första McEwanbok jag läste och språket, språket, språket! Vilken mästare på formuleringar och stämningsskapande. Går och suger på resten av hans litterära verk som står väntande i hyllan på att plockas upp. Vill inte stressläsa hans kollektion och sedan inte ha något kvar.

T – The Time Traveler's Wife av Audrey Niffenegger. Den första och enda bok som fått mina ögon att tåras. Älskade den för det. Sedan dess har jag harbored en dröm om att någon gång få döpa en dotter till Alba. Det är det här jag menar när jag pratar om magi och realism.

U – Under det rosa täcket av Nina Björk hyllades på sent 1990-tal och visst hade den sina poänger minns jag också. Personligen är jag nog i så fall mer intresserad av feminism tidigare i (förra) seklet. Men pga brist på böcker jag läst som börjar på U får Nina ta en onödigt stor plats här.

V - Vägen av Cormac McCarthy. Precis så bra som jag förväntat mig. En långdragen apokalyptisk resa.

W - Whitman: Poems av Walt Whitman. Ett exemplar som gulnat i bladen och som jag minns luktade rökelse och pachuli. Ungdomsperioden igen. Jag är inte så mycket för modern lyrik (undantaget min förtjusning i Lugn) utan älskar 1800-tals poesi framför allt.

X – Här går jag bet...

Y – Berättelsen om Pi, av Yann Martel. Det är mycket passande att titeln är Berättelsen om Pi för det här är verkligen klassisk berättarkonst som klingar mycket symbolik och fabel utan att vara övertydlig.

Z – House of Leaves av Mark Z. Danielewski får tränga sig in på denna plats. En bok som jag som boknyfiken inte kunde låta bli på grund av sin expremeniella skrivsätt i format och struktur. Den visade sig dock ganska snabbt att (som jag ändå anat) det exprementiella fort överskuggar den underliggande berättelsen och man tappar intresset för att läsa upp- och ned och diagonalt. Har några sidor kvar att skumma igenom. Finns dock guldkorn i referenser och fotnötter.

Å – Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro står fortfarande på hyllan i väntan på att bli läst. På grund av svårigheten att hitta en boktitel på Å får den ändå vara med då den verkar vara en klockren upstairs/downstairroman för mig. Har sett filmen som jag inte älskade men tror den gör bättre ifrån sig som bok där man till fullo kan utforska konsten att säga mycket genom att säga litet.

Ä – En jävla helg av Helen Zahavi. Jaja, vet att det är en long shot men det finns ett Ä med i titeln... I mina tonår läste jag den här och älskade den. Vilken skön känsla att kunna vända offerroll mot förrövare. Får man moralpanik är detta inte boken för dig för här hejar man på Bella när hon går på sin smått aburda killing spree. Snacka om empowerment gone wild! Märker att många av mina gamla favoriter skulle jag vilja läsa om.

Ö – Öster om Eden av John Steinbeck är även den oläst av mig men älskar andra Steinbecks som ex. Möss och Människor och East of Eden står definitivt på läslistan.

Att få ihop den här listan var faktiskt svårare än jag trodde men roligt att få en anledning att reflektera över sitt bokliv.

Mildred Pierce

Tittar sällan på tv. Eller snarare den står igång som bakgrundsljud/bild men jag följer inte aktivt en tv-tablå. Och nej, jag har inga moraliska betänkligheter över att stirra in i en skärm/monitor hela dagen och någon 'ur och skur'-människa lär aldrig bli. Kanske är det för att när man nu är arbetande och inte studerande så är tiden knapp ändå och då blir det bara utvalda serier som jag följer på tider jag själv väljer via nätet. Men idag ska jag faktiskt bänka mig framför tv:n en bestämd tid. Kl 19-21 är det jag som ser avsnitt 1-2 av HBO:s miniserie Mildred Pierce på Canal+. Har inte läst James M Cains bok med samma namn som den bygger på och ofta är jag mycket rigid när det kommer till filmatiseringar, dvs att jag vill läsa boken innan filmen. Här är det dock tvärtom att det är filmatiseringen som triggat mitt intresse. Är den här bra är risken stor att jag måste kasta mig över den klassiska inspelningen Mildred Pierce - En amerikansk kvinna från the golden era 1945. Ingen kan spela komplicerad modersfigur som Joan Crawford. Vill allt sig väl avslutar jag kanske med att läsa någon av hans böcker. En annan av hans böcker (som kanske än mer känd som film med Jack Nicholson i huvudrollen. Här finns också en äldre variant från 1946.) är nämligen Postmannen ringer alltid två gånger som påstås ha inspirerat Camus att skriva Främlingen. Då jag läst Främlingen, som för övrigt i sin tur inspirerade låten Killing an Arab av The Cure, blir jag lite nyfiken. I nättidningen Tidningen Kulturen jämför Stefan Gurt de två böckerna och ställer sig frågan vad som gör att den ena anses vara ett mästerverk medan den andra räknas till skräplitteraturen och vilken av böckerna han egentligen föredrar.

På tal om tv så inser jag med frustration att Babelavsnitt på nätet bara finns tillgängliga från nuvarande säsong. Hade gärna tagit ett Babelmaraton framför datorn. Som tröst för att jag "missar" Paul Auster på Kulturhuset (tänker sitta i angränsande sal och se live-sändningen) har jag idag anmält mig för biljetter till att sitta i publiken i Babel när han kommer dit.

Bokbloggsjerka

Hakar på Annikas bokbloggsjerka literally fem i tolv. Syftet att hitta nya bloggar att följa har redan betalat sig för det var genom Lingonhjärtas inlägg jag hittade jerkan och därmed också Litteratur- och Kulturbloggen.

Veckans fråga lyder:

Har du någon du kan diskutera böcker med IRL? Berätta lite om honom/henne!

Jag har en nära person i min familj som jag definitivt kan diskutera böcker med. Dels gillar vi mycket av samma sorts böcker och dels gillar vi att prata litteratur. Vi går på Internationell Författarscen ihop och har dessutom en uttalad imaginär bokcirkel som består av oss två som aldrig blir verklighet. Så allt bokprat sker på stulna stunder på krogen och andra oorganiserade tider och platser. Det är verkligen en blessing för mig att ha någon som förstår vurmandet för böcker. Det är med lätthet det största intresset i mitt liv. Intresse känns verkligen som en underdrift. Det har mer att göra med hur jag definierar mig som person. Denna lätt maniska känsla man upplever kring böcker förstår hon. Hennes dröm har alltid varit att äga ett bokcafé i New York med något av en Shakespeare and Companyanda. Ja, ni hör. Vem bättre att dela allt litterärt med? Men visst finns det fler. T.ex. har jag riktigt tur så lockar jag med sambon på det jag läser så tar han ljudboksvarianten och jag den analoga. En semester låg vi och hade högläsning för varandra. Att dela en bok, sida för sida, kapitel för kapitel med sin allra närmaste människa är bara rent och skärt underbart!

Book Blocs

Dagen till ära vill jag bara lägga upp lite bilder av Book Blocs från studentprotesterna i december 2010. Även om detta inte är någon direkt form av libricide, egentligen precis det motsatta, förs tankarna trots det till just bokbål. Att genomdriva kraftiga höjningar av universitetsavgifter är en ideologisk fråga och här litteraturen tydligt illustrera detta. DN:s Jonas Thente tänker också på litterära bål och andra eldar en dag som denna.

Böckerna som deltog i protestmarschen i London var:

Deschooling Society – Illich
Brave New World – Huxley
Unto This Last – Ruskin
The Coming Insurrection – The Invisible Committee
Endgame – Beckett
Just William – Cropton
Negative Dialectics – Adorno
One Dimensional Man – Marcuse
Society of the Spectacle – Debord
A Room of Ones Own – Woolf
The Idiot – Dostoyevsky
Our Word is Our Weapon – Marcos
The Permaculture Way – Bell
Sense and Sensibility – Austen
Alice in Wonderland – Carroll
Waiting for Godot – Beckett

Och slutligen, så här gör du din egen Book Bloc: