Brev

Jag har alltid varit lockad att läsa brevväxlingsböcker. Att få krypa tätt inpå och leva nära någons relation, ja nästan som tredje hjulet, att vara flugan på brevpapperet - för mig verkar det oemotståndligt. Främst har jag väl spanat på den mellan Gustav III och Katarina den stora, men det har aldrig blivit av. Så läste jag den här övertygande recensionen om korrespondensen mellan Nelly Sachs och Paul Celan och kände att det här måste jag bara läsa! Citaten ur korrespondensen hettar till i texten som ex när de skiljs åt i Paris (!) 1960 skriver Nelly: ”Att skiljas är så svårt och av-sked ett iturivet ord, av vilket en del blev kvar på stationen.” eller (ur recensionen) 'De har det tyska språket, det judiska arvet och minnena från Förintelsen gemensamt. Inte undra på att de kände behov att dra upp vad Sachs kallar en ”smärtans och tröstens meridian” mellan Paris och Stockholm.' Hon säger också till Paul att ”Er skulle jag vilja skydda mot Er egen sorgsenhet”. Alla egna ord känns överflödiga och malplacerade.

Jag har aldrig läst varken Nelly Sachs eller Paul Celan och inte heller hade jag tidigare hört talas om dem. Kanske kommer jag genom deras brev även upptäcka deras poesi, eller så visar det sig att deras ord är som bäst när de är privata.

Litteratursommelier

Så var det då äntligen helg! En öppnad flaska kallt vitt vin och en god bok, kan det bli bättre? Personligen måste jag säga att jag har lite svårt att läsa och dricka vin samtidigt. Oftast blir det att jag börjar dricka vin, blir röksugen, måste lyssna på en låt, kommer på att senaste Top Model-avsnittet har kommit, ser det, dricker mer, ringer en vän, kommer på att varför sitter hon där och dricker vin och jag här: vi borde dricka vin tillsammans, hon kommer över, vi poppar musik, vardagsrummet blir ett dansgolv osv. osv. Jag blir helt enkelt väldigt rastlös av vin och då hamnar boken på efterkälken. Jag har dock konstigt nog inga problem att läsa till ett par glas Champagne. Jag förknippar Champagne så starkt med lyx och badkar och brasor att jag bara känner en inre ro av ett glas bubbel. Tack och lov kom Livets Goda idag med den glada nyheten idag att ryskt mousserande inte längre benämns som Champagne. Det blir liksom inte Champagne bara för att man kallar det för Champagne. Det är lite som när reklam måste prångla ut att något är "Exklusivt!", då kan lita på att det är en dussinvara. Allt detta prat om Champagne gör mig otroligt sugen på ett glas, drack nämligen bara ett (1!) glas i Paris, #fail på det. Mitt bästa tips på "fattigmansChampagne" som ändå är äkta vara är André Clouet. Slår många dyrare flaskor på fingrarna, en riktig publikfriare! Snygg flaska är det också måste en inbiten estet som jag bara inflika. Ett bra tips på ett vardagsvin om man som jag nu inte har Champagne till hands varje dag annars är det naturligtvis drycken alla borde dricka alltid (och misstolka mig inte att tipset är ett substitut, detta är helt ett fristående tips): något som kan hålla ner min sprallighet något så att jag kan läsa till eftersom det är endast 8,5% alkoholhalt är ett trevligt Vinho Verde. Jag föredrar ISKALL Casal Garcia som har en bra bubblighet eller mousse som man skulle säga om Champagne.

Jag älskar mat- och vinkombinationer, skulle gärna gå en sommelierutbildning bara för att kunna para ultimata smaker hemma själv, och undrar om ni har några bra pairings när det gäller litteratur och vin? För jag misstänker att jag inte är ensam om att vilja hitta den perfekta kombon här? Är det Amarone och en tät suggestiv thriller, sherry till en Kate Morton eller ett dessertvin som Sauternes till en biografi? En klar kombination är i alla fall en crème de menthe eller en crème de cassis när man läser en Agatha Christie (specifikt Poirot). Den senare förekommer i:

1. Agatha Christie, Dead Man's Mirror, 1986, s 184.
2. Agatha Christie, The Clocks, 1963, s 145.
3. Agatha Christie, Hercule Poirot's Casebook, 1984, s 320.

Trevlig helg, bon voyage (in i bokens värld) och skål!

Fotnot: Ordet Champagne förekommer 9 gånger i det här inlägget (11 med fotnoten). Jag vill poängtera att jag inte på något sätt är sponsrad av Champagnedistriktet. Tyvärr. Call me!

Bokbloggarkärlek i höstmörkret

Hade redan påbörjat ett inlägg om varför jag älskar bokbloggar och så fick jag en glad överraskning i kommentaren till mitt senaste inlägg som gjorde att jag bumpade upp temat till status: akut! Inte nog med att jag hittar de flesta (bästa) tips på böcker på fellow bokbloggar, jag får också min inspiration och reflektion kring böcker av just bokbloggar och, eftersom jag inte är aktiv i bokcirklar, även diskussion om och kring böcker. Kommentaren var en award från Beas bokhylla och den gjorde mig löjligt glad. Bara för det simpla faktum att förutom ovannämna saker älskar jag också bokbloggares beredskap att omhuldra och älska andra booklovers' bloggar. Inte för att man "ska" stötta varandra utan för att man helt enkelt älskar läsande och att man uppskattar ett komplement till de stora tidningarnas litteraturkritiker. Jag har en till sak att tillägga och det är att genom awarden hittade jag fram till en blogg jag tidigare inte läst och nu har jag en helt ny blogg att upptäcka! I hennes/deras andra utvalda kommer jag dessutom säkert hitta fler bloggar att gilla. Awarden kommer med följande enkla instuktion:

1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personerna som gav er Awarden och länka till bloggarna.
3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra

Jag valde att ge awarden till följande bloggar med motivering:

• Dark Places: Min bokbloggarröst i natten. Min go to person när det kommer till suggestiv litteratur. Tips jag litar till som andra litar till orakel. Så nära mig i tycke och smak som jag tror jag kan hitta utan att vara tvilling, som för övrigt är något av ett key word för denna erfarna bloggerska. Inte för intet som hon kallas boktipsardrottning.
• Calliope Books: Stil och litteratur rolled into one. The perfect combo.
• Annikas litteratur- och kulturblogg: En aldrig sinande ström av inspiration att se på ditt läsande och dina böcker från en ny vinkel med hennes fantastiska jerkor!
• Bokstävlarna: Dark och romantiskt. Igen, en oemotståndlig combo.
• Bokföring enligt Monika: Ett förfriskande nyktert förhållande till recensioner, möjligen due till en systemutvecklaryrkesbana. Här ställs det upp i första mening, sista mening, baksidestext och egen kommentar. Den egna kommentaren är dock definitivt infilterad av personligt tycke och har man inte hittat hit ännu tycker jag man ska mer än ta sig en titt!

Fortsätt blogga och jag kommer att fortsätta läsa! Glöm inte att också läsa Beas Bokhylla! Jag tackar så ödmjukast.
/Xoxo

Boken - en fattig flickas bästa vän

Efter äventyret i Paris har jag mycket syndande to repent, ekonomiskt i alla fall. Detta gör mig inte ledsen. Det börjar bli kyligt ute, vem vill vara ute och sprätta pengar då ändå? Vi har kakelugn hemma och jag har en hylla fylld med spännande nya bekantskaper som väntar på just sådana ekonomiskt regniga dagar skall inträffa. Jag har dessutom sju (!) påbörjade böcker som också vill ha uppmärksamhet. November kanske blir månaden när jag äntligen läser ut Anna Karenina eller får stänga locket på den bråkiga House of Leaves som jag helst vill lägga bakom mig men inte kan låta vara oläst till slutet. Långa timmar av läsande kräver dock sin proviant och jag har tänkt lyxa med att göra mitt eget chai-te. En liten treat till mig själv för att jag kommer att vara så ekonomiskt kysk och duktig. Tänker dessutom investera i en bit cheddarost att nibbla på. Sen är det bara på med yllesockarna och ge mig iväg in i böckernas värld. Bra för plånkan, bra för sinnet, bra för läst/oläst-balansen i hyllan. Längtar.

De två saliga

En bok jag har svårt att släppa är De två saliga av Ulla Isaksson, för övrigt en fantastisk titel (se föregående inlägg).  Så svårt in fact att jag recenserar och rekommenderar den långt efter jag läst den. Jag läste den nämligen för snart 10 år sedan och den fastnade verkligen inombords. Den dyker upp i mina tankar nu och då. Boken handlar kort om Viveka och Sune och berättas bl.a. genom läkarjournaler och brev för att beskriva »Fall 263«. Viveka lider av paranoida vanföreställningar och drar med sig Sune bit för bit in i sjukdomen tills äktenskapet långsamt förvandlas till en folie à deux. Jag har aldrig sett tv-filmatiseringen av Ingmar Bergman från 1986 med Harriet Andersson och Per Myrberg i huvudrollerna, vad jag vet, och vet inte om jag vågar. Jag har inte heller läst om den. Jag kanske blir besviken och jag gillar att gå och tänka på den som en alldeles, alldeles speciell läsupplevelse.

De två saliga är inte bara en idroman som vibrerar av kraft, den är också en modernistisk roman med ett levande förhållande till berättandets möjligheter. Den torra fallbeskrivningen förvandlas till ett prisma. Vivekas sagor släpper in myten på sjukhuset. Till journalen läggs nya perspektiv, inskjutna i varandra som spegelbilder och ringar på vattnet. (ur Leif Zerns förord)

»Isakssons ögonblickligen fängslande roman om »Fall 263« - ett symbiotiskt äktenskap med starka drag av tvång, projicering, lidelse och paranoia.«
- Anna Hallberg, Göteborgs-Posten

»[D]et här är en asbra bok. Helgjuten. Ett stort grepp och
samtidigt avskalad och koncentrerad.«
- Sara Villius, Expressen

Bokbloggsjerka

Helgens bokbloggsjerka ställer frågan:
Vilken bok har den mest fantastiska titeln enligt dig?

Instinktivt svarar jag The Terror, The Passage, Saturday, Spill och inser att jag älskar korta titlar med lite tyngd. När jag målade var det så jag betitlade mina målningar också. Av alla korta titlar måste väl ändå Atonement krönas som vinnare eller i alla fall hamna väldigt långt upp på listan. Titeln är precis lika vacker som den gröna klänningen i filmatiseringen. Men då jag inte någonsin skulle beskriva mig som konsekvent så älskar jag även vissa längre titlar: The Tenderness of Wolves, The Timetraveler's Wife, The Decline and Fall of The British Empire. Ska jag nämna en svensk titel förutom Spill får det bli Döda Vita Män. Den hamnar inte jättehögt upp på listan men väl värd en omnämning för proviniensens skull.

Tillägg: inser naturligtvis så här i efterhand att de långa titlarna väldigt väl korresponerar saker i övriga livet jag älskar, dvs kontraster (tenderness/wolves, timetraveler/wife, decline/empire). Jag älskar att bära en silk slip med tjocksockar och kofta och kan inte få nog av det vackra och äckliga i naturen och 17/1800-tals trädgårdar och zoo där man försökt tämja det vilda. Se där! Man är tydligen mer konsekvent än man tror...

Vad ligger din läspuls på?

Enligt O:s enkät som kom i ett inlägg tidigare i månaden tyckte jag summerade rätt bra hur jag är som läsare. Det var också intressant att ta del av andras svar. Har länge känt mig som en outsider i bokbloggssfären pga att min stora aptit på böcker inte ger utslag i hur många böcker jag hinner med på ett år. Ex hos Fiktiviteter får jag något av en bekräftelse på saker jag länge misstänkt: att snabbläsarna skummar oftare och läser överlag tunnare böcker än jag gör. Jag måste därför, som Aidan Chambers, vara mycket selektiv i mitt läsande. Bara böcker jag är övertygad om kommer att berika mitt liv signifikant kommer igenom nålsögat. Ingen onödig tid får spillas läsandes böcker som inte håller måttet. Det kan vara underhållning, men det måste vara kvalitativ underhållning.

Hur är du som läsare?
Snabb / Långsam
(Den första frågan kommer direkt åt en nerv: so many books, so little time! Ogillar starkt att jag är så långsam men ser samtidigt inte hur jag skulle kunna läsa snabbare och samtidigt hinna njuta!)
Läser alla ord / Skummar en del
(Ok, det har hänt att jag har skummat genom ngt parti, det gäller dåliga böcker, men detta är i extrema undantagsfall)
Gillar långa beskrivningar / Hoppar över det som inte får handlingen framåt 
(För mig är bokens handling inte dominant. Minst lika mycket läser jag för språket och stämningen. En lång scen i Saturday om ett parti squash som skulle störa andra, specifikt min sambo, är för mig the tell tale sign av en great writer)
Kommer ihåg detaljer / Kommer ihåg i stora drag
Undviker tjocka böcker / Läser gärna tegelstenar
Tycker om tunna böcker / Tycker tunna böcker ofta saknar något
Idealboken är på mindre än 400 sidor / Idealboken är på mer än 400 sidor
Tjuvkikar på slutet / Läser aldrig slutet förrän boken är just slut
Väljer efter omslag /Skiter fullständigt i ytan
(Bild tagen från filmatiseringen får absolut bottennapp. Vägrar köpa ett sånt omslag)
Läser baksidestexter / Undviker baksidetexter
(Är nästan fobisk när det kommer till detta. Har dock bättrat mig då det visat sig att jag trott att jag ska läsa något 1800-talsinspirerat och hamnat mitt smack i en fast paced urban SF)
Väljer boken efter rekommendation / Vill helst välja själv
(Tar definitivt dock tips av guldtipsare i bokbloggsvärlden)
Rekommenderar ofta böcker till andra / Rekommenderar sällan böcker
(Oerhört källkritisk varför jag inte lyssnar till allmänna rekommendationer gör också att jag finner det svårt att rekommendera böcker till andra. Jag berättar dock gärna om boken och vad jag själv tyckte men sällan säger jag att jag tycker att en viss person bör läsa en viss bok)
Hör det jag läser i huvudet / Hör aldrig det jag läser
Gillar ljudböcker / Gillar inte ljudböcker
Läser främst böcker i en genre / Gillar att variera min läsning
Läser alltid på svenska / Läser på flera språk
(Läser tvärtom nästan aldrig på svenska. Läser få svenska författare och aldrig översatt litteratur på ett språk jag kan läsa i original)
Är bra på att komma ihåg böcker jag har läst / Glömmer lätt både titlar och författare
Skriver upp det jag läser / Skriver inte upp det jag läser
Läser varje dag / Läser mer sällan (nästan)
Tycker läsning är avslappnande / Tycker läsning är ansträngande
(Nästan för avslappnande. Somnar alltid med näsan i en bok)

Shakespeare and Co

Av alla titlar att köpa på det anrika Shakespeare and Company i Paris föll valet till slut på  
The Likeness av Tana French. Ni vet, uppföljaren till In the Woods som jag tyckte så mycket om. På ett sätt ville jag gå därifrån med en Susan Hill eller en klassiker, kanske t.o.m. fransk. En riktigt bra faktabok hade också varit klockrent, och jag tittade lite på Emperor of all Maladies av Siddhartha Mukherjee. Det absolut utopiska valet hade dock varit en bra biografi om Marie Antoinette. Men nu blev det Tana som fick äran att stämplas av den blå stämpeln. För det är ju inte bara en souvenir att ånjutas vid hemkomst utan också något man vill bläddra i direkt och just då hade jag suget efter en modern spänningsroman och den där känslan av att veta vad man får med en uppföljare, karaktärer man redan har ett förhållande till. Har inte hunnit så långt i den - det var ju tid som gick åt åt att äta anklevermousse, musslor och ankbröst också - men det jag läst gör ingen besviken om man som jag gillade "ettan".

Promenerade också genom Jardin du Luxembourg till den charmiga Tea and Tattered Pages där en grönögd huskatt lounge:arde slött på bokhögarna och jag sprang på skylten "Unattended children will be sold as slaves" på hyllan mellan C och D på fiction. Det är en kanske inte välkänd bokhandel, den ligger lite off, men den var rar och ägaren var gammal och trevlig. Hyllorna fylls av begagnade pocketböcker och när jag stod där försökte jag desperat komma på någon bok som utgått och jag sökt länge. Kom därför naturligtvis inte ihåg en enda sådan titel och gick därifrån tomhänt. Så här i efterhand kan jag säga att det kanske inte är en affär jag varmt rekommenderar, men det var ändå ett lite mysigt ändock kort besök.

Bland boquinisterna hittade jag heller inte något att ta med mig hem, men här handlar det som så ofta om ekonomi och ekonomi. Jag hade inte råd och pga att jag inte hade råd åkte jag med RyanAir med endast handbagage med en viktrestriktion på 10 kg och fler böcker än guideboken, Tana och den katalog jag köpte om Versaille i Versaille hade fått bägaren/bagaget att rinna över.

Tillägg: inser precis att den Bloglovin'-symbol jag valt är Eiffeltornet. Vad kan jag säga: I'm in love with Paris, aren't we all? 

Boktitlar säger allt

Den här enkäten hittade jag hos Dark Places och måste såklart haka på! Den härstammar från Bokbabbel med en revival hos Bokstävlarna. Frågan i fet stil, svaret en boktitel som finns i bokhyllan. Enkelt och roligt!

Hej! Bonjour tristesse (hemkommen från Paris idag!)
Vem är du? Smoke and Mirrors
Hur önskar du att du kunde vara? Elisabeth I
Vad gör du helst en ledig dag? Om konsten att läsa och skriva
Beskriv ditt favoritdjur? Fierce Friends: artists and animals, 1750-1900
Hur ser du ut? Blonde
Beskriv ditt humör i dag. The Forgotten Garden
Vad är viktigast i ditt liv? Den vidunderliga kärlekens historia
Vad är helt oviktigt för dig? Främlingen
Beskriv en plats du trivs på. The Road
Beskriv något du tycker är vackert. Versailles
Vad längtar du mest efter just nu? Maken
Vad längtar du inte alls efter? Winter's Bone

Paris/Versailles i oktober

Så bär det då äntligen av till Paris! Vilka böcker tar jag med mig? Svar: en (1) - Lonely Planet Paris  lånad på Kungsholmens Bibliotek. Nu ska jag istället leva en romankaraktärs liv i fyra dagar. Père-Lachaise, Eiffeltornet, Notre-Dame, Jardin du Luxembourg, Versailles, Shakespeare & C:o. Här ska nibblas på ostar och smuttas på champagne. Här ska ätas moules marinières. Det är oktober och inte lika myllrigt (annat än av höstlöv) vilket passar min sinnesstämning perfekt. Här ska strosas genom eftermiddagarna i krispigt kall luft för att sen värma sig på ett café med Vin Chaud. Tänkte ladda med Midnight in Paris och eventuellt slinka in på Grand Palais och se Steinutställningen. Jag packar sidenklänningen, en LBD, kavajen, högklackat och lågklackat, underklänning och sidenmorgonrock, mysiga yllestrumpor och koftor samt trenchcoat och smala svarta jeans. Ja, det mesta går i svart/vit färgställning. Och så ska jag rulla upp håret i pincurls ikväll. Lycka är en minisemester mitt i vardagslunken.

Fotnot: Obviously smög jag in meningen om guideboken för att få peta in hela inlägget som egentligen har mindre med en bokblogg att göra. Yeay! This girl is off to Paris! <3

Once a decade

Jag har bara läst en bok av Jeffrey Eugenides: Middlesex. Jag har alltså inte läst The Virgin Suicides som säkerligen många andra gjort (jag har sett filmen, vilket kanske inte säger så mycket egentligen). Men Middlesex var en så underbar läsupplevelse (på en semester i Grekland, mycket passande) så jag blir mycket glad när jag inser att han utkommit med en ny bok, nämligen The Marrige Plot. Ännu gladare blir jag när det första jag möter om boken är citatet:
"There is no happiness in love, except at the end of an English novel." Anthony Trollope.
Följ upp det med key words som Jane Austen, George Elliot, Darwinist, Christian mysticism så förstår jag att jag har en kryddig multi-layered Eugenides precis som jag hade hoppats på.

I en intervju i The Daily Beast om den nya romanen hittar jag ett citat av Jeffrey:
“I don’t think people can really write autobiography,” Eugenides said. “I think it’s innately fraudulent. When you try to describe your own life you inevitably fictionalize it and change things. So it always has seemed more honest to me to write fiction than to write memoirs.”
vilket påminner mig starkt om något Jonathan Franzen sa på Internationell Författarscen om att det han inte kan bearbeta öppet eller inte riktigt kan nå eller lösa eller vill titta på inom sig själv är lättare att behandla i en roman än i en självbiografi. Jag är benägen att tro att romanen blir bättre tack vare att författaren injicerar lite av sin egen DNA i den.

Även om det kliar i det gamla köpefingret ska jag lugnt sätta upp den på önskelistan och kanske låta detta bli en perfekt bok till nästa semester. Det har ju funkat att resa ihop för mig och Jeffrey tidigare. Och med tanke på att det tar 10 år mellan romanerna är det ingen brådska direkt.

Braspremiär

Så har det äntligen hänt. Säsongens första brasa är tänd. Kakelugn är som jag många gånger upprepar bokens bästa vän. Värmen, det flammande ljuset och monotona men varierade sprakandet är den bästa bakgrunden till en god bok att sjunka in i. Har svårt att läsa i en helt steril ljudmiljö. Kanske är det därför jag har så svårt att läsa på hotellrum. Det finns liksom inga av de där vanliga av mig oavsiktliga bakgrundsljuden. Visst kan man sätta på tv:n men det känns så - krystat. Nej, då är det bättre att lyssna på sambons knapprande på datorn, kaffekvarnens malande, ett samtal i en mobil, tv:n som lämnats på. Men kan ni tänka er ett bättre soundtrack till litteratur än en brasa? Inte jag. Jag brukar referera till den perfekta brasan som en litteraturbrasa och syftar då inte på bokbål.

Jonathan och håret

När alla andra var på bokmässa gick jag på Internationell författarscen och såg Jonathan Franzen. I år var jag inte helt såld på tanken på mässan och med Franzens "uppträdande" var jag inte alls uppriven att missa Göteborg. Inget ont om Tyskland men skulle mässan någon gång fokusera på The British Isles skulle jag hänga på låset.

Kort om Franzen på scen: ett gråare och yvigare hår får man leta. Det var faktiskt det första som slog mig. Sen att han hade en mycket pojkaktig charm och pendlade mellan någon slags nervositet/introvert och amerikanskt/publikfriande. Tyckte hemskt mycket om honom och samtalet även om jag (hör och häpna) har lite svårt för intervjuaren som alla andra verkar älska, Daniel Sandström från Sydsvenskan. Om ni läst tidigare inlägg har ni sett att jag mycket olämpligt är inne i en höstsvacka vad gäller min läsning och att lyssna på Franzen gav mig (tillfälligt) lusten tillbaka. Så är det alltid med dessa kvällar. Jag blir lika upprymd av dem som att gå och se en konsert och det räddar alltid en annars grå vecka!

Något jag missade dock var vilken månad det var och insåg ett par dagar innan kvällen att oj, det var oktober inte november och jag höll på med The Forgotten Garden inte Freedom. Kastade mig således på Franzens hyllade verk som och hann ca 200 sidor in i den innan det var dags. Typiskt! Den hade jag förbeställt så den kom exakt när den släpptes och så har den, som jag så ofta gör - på gott och ont, fått stå i hyllan och "mognat" och så blir det tjurrusning genom den istället. Hmm.. Nåväl, 200 sidor är lagom långt för att uppskatta och hänga med i diskussionerna och tillräckligt långt för att slippa spoilers, thank god. Kommer att förutom ett sug att läsa mer Franzen (Freedom är som alla förstår väldigt bra hittills) ett tips om Independent People han gav som läsvärd. Enligt honom den enda boken han gråtit till om jag minns rätt!

Hittar ingen bild som korrekt avbildar hårväsendet vi i publiken möttes av men tycker att bilden där vinden tar tag i kalufsen får representera dess yviga karaktär.

Fotnot: Nästa bok blir en bok av essäer. "Farther Away: Essays" utkommer i maj 2012 och ges ut av Farrar, Straus & Giroux.

Read more: http://www.ctv.ca/CTVNews/Entertainment/20111006/franzen-book-essay-111006/#ixzz1aK5ICn2o

Diagnos: boklättja

Det fina med jerkan (se föregående inlägg) är att man upptäcker nya bokbloggar. Jag hittade följande enkät hos Monika, en fellow boktokig (men så där lagom boktokig om man ska gå efter hennes enkätutfall). Testet visar om du är bokberoende och hur illa ställt det egentligen är.

1. Har du någon gång köpt en bok du egentligen inte har råd med?
Ja. Började handla på Book Depository (inte endast men delvis) pga att där kan man inte handla på faktura utan måste ha pengarna "cash" så att säga. Gick lätt överstyr med Adlibris. Måste tillägga att jag inte är shopoholic när det gäller andra saker, ex kläder.

2. Har du någonsin ljugit om hur mycket du har läst?
Nej. Är notorisk sanningsägare.

3. Händer det att du tänker på den bok du läser när du är på jobbet, i skolan eller liknande?
Ja, i stort sett dagligen.

4. Efter att du läst klart en bok känner du att du snabbt måste hitta nästa bok att läsa?
Ja. Jag längtar efter det momentet 3/4 delar in i den pågående boken vilket gör min inställning till läsande ibland lite ambivalent. Jag njuter av en bok medan jag tänker på nästa. Har ofta 4-5 st böcker på gång samtidigt varav ca 3 st aktiva.

5. Har du efter att ha läst klart ett kapitel en längtan att återvända och läsa mer?
Ja, alltid.

6. Läser du ofta långt in på nätterna?
Nej, läser bäst på förmiddagen, men kunde jag skulle jag. Somnar alltid med nosen mellan två sidor så om frågan handlar mer om dedikation och läsa så länge man kan hålla sig vaken än hur kvällspigg man är så är svaret Ja, jag läser in i det sista.

7. Läser du någonsin längre än planerat?
Ja, gärna på stulna stunder som på lunchen. Bara 5 min extra... Ibland tar jag långa bussvägen hem.

8. Har du någonsin läst för att fly från oro eller problem?
Nej, för mig är detta helt omöjligt då huvudet bara snurrar runt runt och jag kan läsa samma mening 30 ggr. Önskar jag kunde fly, men jag läser bäst när jag mår som bäst.

9. Får gräl, besvikelser eller frustration dig att vilja gå och läsa?
Nej. Snarare blir jag arg för att det förstör hela min läsdag. Jag har mycket svårt att skaka av mig gräl etc och även efter ett förlåt tar det tid för mitt inre att lägga sig och slappna av nog för att släppa in en fiktiv värld.

10. Har du någonsin en önskan att fira framgång med några timmars läsande?
Ja.

Har du fler än 8 st JA så är du mycket bokberoende och bör söka hjälp/gå med i Bokberoendes planerade bokcirkel och göra ditt beroende till något mer.

6.5 poäng. Jag är tydligen helt avtrubbad och mitt "beroende" är egentligen bara ett kokett sätt att beskriva ett lätt vurmande.

Höst innebär jerka

Och för mig är detta höstens första bokbloggarjerka. Denna gång lyder frågan:
Läser du helst bokserier eller föredrar du fristående böcker eller kanske en mix av båda?

Det är faktiskt först i år jag upptäckt bokserien. Egentligen har jag bara läst en enda tidigare vad jag kan minnas och det är att jag följt Agatha Christies Poirot (och enstaka Ms Marple). Jag var ingen Isfolket-läsare (vilket var stort i min ungdom), inte heller var jag en typisk flickrumsläsare (Jane Austen, Kulla-Gulla, Anne på Grönkulla) - min lillasyster slukade dock dessa typ av böcker. Jag har inte hakat på vampyrrusningen heller och hårdkokta deckare har intresserat mig föga. Men i år har jag läst flera böcker med uppföljare och märker vilken treat det är att inte helt behöva säga adjö. Hittills har det alltså blivit:

Heartsick - första boken i en serie där vi får följa en av bokvärldens most twisted characters; seriemörderskan Gretchen Lowell

The Janus Stone, The Crossing Places - arkeologi, saltängar, mysrys och allas vår Ruth, en antihjälte de flesta skulle vilja dela en kanna te med.

In the Woods - Grådassig miljö med barndomens olust och även här mord med arkeologiska inslag där jag förstår att man får följa en av huvudpersonerna in i nästa bok.

Murder in the Eiffel Tower - en serie jag dock inte känner mig lockad att fortsätta trots element som borde vara klockrena för en sån som jag.

Nåväl, tillbaka till frågan: jag vurmar dock fortfarande för de fristående böckerna där en klassiker bär sig själv. Serier framstår för mig mest som underhållning, även om underhållning också kan vara av kvalité och en klassiker också kan vara underhållande. En fulländan roman ger dock så mycket mer. Men jag säger som jag brukar säga till mina prentantiösa ateljévänner back in the day som envisades med att bara se konstfilmer om helgerna: "Ibland behöver man en Julia Roberts-rulle!" Och det står jag fortfarande fast vid.

Fåfängan vs intellektet 1-0

Och så kom det äntligen, lässuget! Fann mig själv sjunka behagligt in i The Forgotten Garden i frisörstolen och då jag förutom klippning också färgade så blir det en ensam stund under värmekåpan i ca en halvtimme. Det var som om när jag naglats fast i stolen och var tvungen att sitta still med lite annat att göra än att läsa så lossnade allt och nu vill jag bara fortsätta hemma! Så, undrar ni, vad kan då vara problemet? Jag vet inte hur ni har det men hemma vill jag läsa liggandes (i soffan, i sängen) och nu har jag en fab hårstyling som jag inte kommer att kunna få till igen (som alltid efter ett besök hos frisören - man är nöjd i en dag) och vill inte förstöra den inför fredagskvällen. Så - vad vinner? I detta nuet fåfängan... Jag hör någon viska I-landsproblem.

Flatliner söker finna gnistan i Paris

När alla andra bullar upp med megabeställningar på Book Depository eller Adlibris på hösten och ökar sitt läsande till max sjunker mitt oroväckande lågt. Snart går jag in i koma. Efter Jonathan Franzen på Internationell Författarscen tog läslusten fart (den kvällen) och sen flatline... Träningen går minst lika trögt. Där jag var peppad för två-tre veckor sen är jag nu uttråkad och provocerad, bitter och arg på min otillräcklighet.

Nu stundar dock en lång weekend i Paris och även om jag inte kommer att läsa mer än guideboken där så hoppas jag att allmänhumöret stiger och att det romantiska, drömmande, gotiksmyckade Paris ska smitta av sig på mitt läsande när jag kommer hem. Trött i fötterna av att vandra runt i staden, jakten på la belle epoque, förnöjd och mätt på champagne, musslor, châteaus, pain, ost (!), kyrkogårdar, trädgårdar. Då hoppas jag att jag sjunker ner i den slitna fåtöljen hemma och öppnar en bok. För att hjälpa stämningen på traven ska jag beställa hem lite ved tills dess.

Trots läströtthet har dock bokhyllan ökats med tre nya böcker på senaste tiden, dock ej skönlitterära. Det är istället tre gedigna utställningskataloger jag är extremt peppad på att läsa (vid annat tillfälle såklart): en om modernistiska kvinnor bl.a. Tyra Lundgren, en om Lee fucking Miller och slutligen bombastisk prolitärkonst i Peredvizjniki, en utställning jag längtat efter i ett år och inte ännu sett. Där som med böcker - jag vill dra ut på nöjet och vänta och längta.

Fotnot: Tillägger att jag är inte avdomnad inombords. Kärleken till böcker falnar aldrig. Det är själva akten att läsa som plötsligt känns som sit ups.