"Jo, visst är hon lik Camilla Läckberg – men Ann Rosman är snäppet vassare". Så lyder ett citat från DN:s recension av Fyrmästarens dotter. Denna mening används nu på T-banetågen för att sälja Rosmans böcker. Nja, jag vet inte om det känns så lockande! Det är ungefär som den där tv-reklamen för den där dejtingsajten där de menar att "Nej, ni ska inte träffas planera resten av ert liv tillsammans. På sin höjd ska ni bara ta en kaffe ihop så får ni se sen... typ". Alltså, hur lockande är det att gå in med den inställningen? Att ja, det är mediokert so don't get your hopes up, men du är medioker och kommer därför att nöja dig med detta. Nu har jag aldrig läst Läckberg och aldrig velat läsa Läckberg så jag är ändå inte målgruppen för Rosmans roman och jag har alltså inte läst den och därmed är detta inte en kritik mot författaren, boken eller dess läsare. Det måste bara kännas lite surt att det bästa någon sagt om din bok och ditt författarskap som kan användas i marknadsföringen är "Jo, visst känns det som ett plagiat, men ett väl utfört sådant".
Boktokig och Enligt O har läst och recenserat Anns böcker. Här är också DN:s recension i sin helhet. Kanske perfekt sommarlitteratur för någon som vill ha lättsmält deckare i närmiljö?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar