Ruth Galloway skulle ha gillat midsommar tror jag. En högst pagan ceremony med fallisk symbolik. Jag har nu avslutat den andra boken om Dr Galloway, The Janus Stone. Och jag måste säga att det är en värdig uppföljare till debuten, The Crossing Places. Det är stämning, lättsam läsning och krämen läggs på karaktärerna. Ruth har syltat in sig i ett nytt brott, hon är i fara - igen (som jag nämnt tidigare undrar jag hur många böcker detta kan pågå) - och som vanligt syltar hon in sig i svårigheter även privat. Jag gillar även det här - igen. För mig passar det att läsa en lättsam historia nu på sommaren och det är mycket tillfredsställande att få snabba resultat så att säga. Visst gissar man mördaren relativt snabbt och uppdagandet av sanningen och mördaren uppvisar små, små krystade partier här och där. Det är inget mästerverk, men jag kan nästan lova att de flesta finner det underhållande. På en personlig not kan jag säga att jag finner undersöknings- och analysmetoder inom arkeologin fascinerande och intressant (kemi, vetenskapliga metoder) och baksidan på det myntet är att jag är rätt ointresserad av den primitiva arkeologin itself. Jag har alltid varit pro den civiliserade världen (i nordeuropeiska termer 1500-). Särskilt nordisk arkeologi (förutom vikingarna) är ytterst tråkig. När romarna byggde ett samhälle med lagar och discipliner med konst och arkitektur som (inte bara fysiskt) står sig än idag satt vi literally och gnagde på våra egna fingrar vid härden. För att inte tala om Asien och arabvärlden långt innan dem. Men mest irriterande finner jag ändå den new-age kult som Cathbad (druiden) representerar. Det blir lite för homeopati och 'Det Okända' för mig. Cathbad själv har inte svårt att förena dessa två världar, men jag tycker inte det känns helt trovärdigt att ha en gedigen utbildning inom vetenskaplig metodik och kemi, arbeta i vetenskapens högborg (ett analyslab på ett universitet) och samtidigt på fullaste allvar tro på magi och springa runt i lila slängkappa. Jag köper det inte! Men förutom mina då högst personliga tics kan jag knappt vänta på att få läsa den tredje boken i serien. Den står dock ännu inte i min bokhylla - än ska jag tillägga! Glad midsommar på er alla - druider och vetenskapsmän alike!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar