Bokens bästa vän: lammskinnet

Heaven on earth. (Bilden lånad från www.skinnwille.se)

Alla känsliga veganer kan blunda nu. Detta inlägg är nämligen ohämmat skrivet i dyrkan av ett dött djur. För att dra av plåstret på en gång så att säga kan jag även avslöja att det hänger ett rådjurshuvud hemma på väggen och jag äger också uppstoppade exotiska fåglar i en glaskupa från sent 1800-tal. Just hemkommen från en tjänsteresa österut har jag nu med mig hem ett otroligt vackert lammskinn som inhandlades på en mysig julmarknad där det serverades Glühwein och svart korv. Har sedan hemkomsten varit helt besatt av detta molnmjuka skinn. En livslång dröm har nämligen gått i uppfyllelse och jag kan officiellt bekräfta att ryktena är sanna; den ultimata läsupplevelsen är liggandes på en fäll framför en eldstad (i detta fall i form av en kakelugn). Nu vilar skinnet under en knappt 3 meter hög gran jämte halmbocken. Inser att jag utan tveksamheter kommer att äga ett flertal skinn i livet då jag såg så många fina att jag knappt kunde bestämma mig. Valet föll tillslut på ett långhårigt cremefärgat men jag vill definitivt ha ett brunlockigt också. Och ett gråvitt. Och ett svart. Och varför inte två av varje så man kan lägga ut dem som på bilden ovan? Seriöst, sådan varm trivsel som jag känner när jag vaknar på morgonen och sätter ner mina nakna fötter på ullen, som mest känns som päls så fin är den, är så nära barndomens trygghet man kan komma.

Det omöjliga valet.  (Bilden lånad från www.houseofhedda.com)