Så har den äntligen landat i brevlådan: Brev av Sachs-Celan som jag upptäckte tidigare genom en recension i DN. Hade det inte varit för andra redan uppbokade aktiviteter ikväll hade jag dykt rakt in i den! Sneglade lite, men den som känner mig vet att jag vill upptäcka en bok långsamt blad för blad och inte tjuvkika, inte ens på baksidetexten. Men den här boken kan jag gärna vända på då man där möter, istället för en text, en presentation i bild motsvarande framsidan men med Paul Celan som pryder omslaget istället. Med en poet som nykrönad Nobelpristagare känner jag mig minst sagt inspirerad att låta språket stå i förgrunden framför who-dunnit-mysterier och låta den enda handlingen vara återberättade verkliga skeenden och högspänd poesi ta plats i vardagskorrespondensen. Livet är som alla vet så mycket större än att välja rätt pensionsfond men få kan fånga detta flyktiga något på papper. Ni ser, jag är redan partisk till fördel för damen som tittar tillbaka mot mig och jag har en känsla av att hon inte kommer att göra mig besviken. Må morgondagen komma snart så jag kan öppna denna efterlängtade smällkaramell! Till dess får hon bida sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar