Skuld av Ferdinand von Schirach

Om nu Brott var obehaglig så kryper det i mig att läsa Skuld. Man blir oundvikligen otroligt illa berörd av innehållet i novellerna som i flera fall handlar om sexuellt utnyttjande och det är svårt att väja för den nattsvarta möjligheten att detta är, som också hävdas, berättelser based on a true story. Läste senast igår i Aftonbladet om sexturismen i Thailand som fortfarande frodas och jag mår lite sämre därtill. För det spelar egentligen ingen roll huruvida om, eller i hur stor utsträckning, von Schirachs noveller är sanna, bara vetskapen att de skulle kunna vara det ger mig kalla kårar och är de det inte så finns det nog många utanför pärmens hårda ramar som är det. Och säkert värre ändå. Det går dock inte heller att värja för hur effektfullt det är presenterat. Igen, som med Brott, är detta små kraftfulla noveller. Trots att de blottar det allra fulaste inom oss, avskräcks inte, Brott och Skuld är två böcker jag inte kunde lägga ner mellan första och sista sidan. Efter detta krävs dock något av det ljusare slaget så mitt inre kan få lindring.

Tack Albert Bonnier Förlag för recensionsexemplar.