 |
| Le Pont Mirabeau |
"Käre diktare och kära människa".
Det är en intesivt rörande liten samling brev har jag spenderat lördagen med. Det startar högtravande och ängsligt och fortsätter (efter bekräftelse och besvarad beundran) än mer febrigt och beroende. I brevväxlingen mellan Nelly Sachs (Stockholm) och Paul Celan (Paris) ligger minnet av judeförföljelsen som en ständig ångest och färgar tonen svart. "Hon blir inte av med bödlarna: deras nätverk har flyttat in i henne" skriver Cullhed i sin recension på DN. Korrespondensen löper under flera år och Nellys sjukdomstillstånd leder till inslag av paranoida vanföreställningar. Flera av breven är in fact skrivna från Beckombergas sjukhus där Nelly blir intagen i längre perioder. Celan led även han av förföljesemani och genomgick flera elchocksbehandlingar. Jag är naturligtvis svag för denna typ av folie à deux och dess dramatiska konsekvenser syns säkerligen inte fullt i dessa, förvånandsvärt korta, brev men man får definitivt en inblick i den starka kopplingen mellan dem. Som Nelly Sachs uttrycker i ett av breven: "mellan Paris och Stockholm går smärtans och tröstens meridian”. Hade det inte varit för två faktum - sjukdomsbilden och Nazityskland blott 10 år i det förflutna - skulle kanske dikterna av den tyska judinnan i exil kanske låta aningens pretantiösa, men när man tar del av hennes privata ord i dessa brev tvekar man inte på att det är istället är hennes outhärdliga sanning. Men här finns även otroligt mycket finstämdhet och tröst i vänskapens svalkande hand.
"Käre broder och vän Paul Celan,
välsignat vare det nya året för Er och Era närmaste! Ni har med Era dikter givit mig ett hem, som jag trodde att först döden skulle erövra åt mig.
Därför står jag ut här.
Er Nelly Sachs" [19] December 1959
När jag läser boken befinner jag mig på en närbelägen gata, inte mer än ett par minuter från den adress där Nelly bodde och satt och författade sina brev till Celan. En exakt kopia av lägenheten på Bergssunds Strand 23, och alla hennes tillhörigheter som donerats, finns faktiskt i ett magasin på Kungliga Biblioteket. Bilden ovan visar bron vid Le Pont Mirabeau där Paul Celan i april 1970 begår självmord genom att dränka sig i Seine blott en månad efter Nelly Sachs avlider. Paul Celan ska ha sagt att en diktare är av nödvändighet en människa som ”försöker gå på huvudet med himlen som avgrund under sig”. Nelly Sachs tilldelades Nobelpriset i litteratur 1966, vilket delades ut på hennes födelsedag.
Tidningen Kulturen har också recenserat.
Tack Ellerströms för recensionsexemplar! Ellerströms gav även ut Den stora tidlösan - Dikter i urval av Paul Celan i år.
  |
| Paul Celan, 1938 och Nelly Sachs, 1910 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar