Strindberg Schmindberg

August Strindberg, 100 år sedan han dog, yawn... Dickens fyller för tusan 200 år i år! DET är något att fira! Förlåt, Strindberg fans. I adore Fröken Julie och han hade ett stormigt inre liv som gjorde sig rätt bra på duk. Jag älskar att han hade en "instabil period i Paris" och en "Infernokris", experimenten med alkemi är också roande, men får vi inte alla känslan av att han också ville vara olycklig? Strindberg var lite emo, förlåt, ego. Och jag har ingen sympati för honom när det kommer till the ladies either.

”	Nu har jag piskat henne så att hon blifvit en samvetsgrann mor, och nu vågar jag lemna barnen åt henne, sedan jag afskedat pigan, med vilken hon supit och horat!	„
— Strindberg i ett brev till Edvard Brandes 1888

Now there, children, jag vet också att det inte är personen bakom utan hans verk vi hyllar och jag erkänner gladeligen att jag inte är den mest belästa på August, jag har främst läst (och sett) hans pjäser - Fröken Julie har jag lyssnat på/sett/läst säkert ett tjugotal gånger - men jag måste ändå ge poängen till Dickens. Och därför är det min uppmaning till mig själv att ta detta ytpperliga tillfälle i akt och läsa lite Dickens i år. Jag kanske inte går så långt som att deltaga i några bicentenary events men ett eller annat verk skall jag nog unna mig. Är man inte alltid sugen på Great Expectations? Miss Havisham är ju en av litteraturens bästa karaktärer! Önskar jag kunde som Franzen svara på frågan Oprah ställde honom “Have you read Dickens?”: “Yes. All of them.” Det kan jag alltså inte, men det är ingen tävling (or so they say).

Rule Britannia!