1. Aliide Aliide av Mare KandreEn av, om inte The, bästa svenska roman jag läst! Det är inte bara en barndomsskildring, den fångar som ingen annan den magiska, suggestiva, ibland skrämmande känslan av att vara barn. Som att gränsen mellan vad som är verkligt och vad som är inbillat inte är helt tydlig. Förtätad. Underbar. Mörk.
2. Blonde av Joyce Carol Oates
Ingen barndomsskildring per se, men den delen som är barndomsskildringen i början av boken är den bästa delen och gjorde att jag genast kastade mina 10 år gamla förutfattade meningar åt sidan och hoppade på the love wagon som resten av den läsande världen redan var på!
tyckte jag också skildrade känslan av att vara barn oerhört träffsäkert. Detta utspelar sig dessutom i den tidsperiod jag själv växt upp och därför var detta extra slående. Sen är det en grym bok av många fler anledningar!
2 kommentarer:
Låt den rätte komma in har jag precis läst nu. Äntligen. Jag måste verkligen hålla med dig om barndomsskildringen där. Otroligt träffsäkert.
Ååå hoppas du gillade Låt den rätte. Jag tyckte enormt mkt om den.
Skicka en kommentar