Här har jag spenderat timmar med Väggen av Marlen Haushofer (1963), och mer än stundtals identifierat mig med ensamheten. Jag arbetar nämligen ofta allena med ljudboken som enda sällskap. Det händer till och med att detta detta ensamarbete resulterar i ett nynnande, ibland ett högt resonerande med mig själv (något jag inte är stolt över men kan erkänna). Jag har inga kor, hundar eller katter som umgänge under arbetstid, men låt oss helt enkelt säga att personen i Väggen förutom denna samling djur ovetandes haft mig som trogen följeslagare - tills nu. Mitt i radioföljetongen, eller snarare mitt i mitt följande av radioföljetongen för jag har inte lyssnat i realtid, så kan man inte komma åt avsnitten längre på SR:s hemsida. Möttes häromdagen av ett besked att 21 april var det slut på det "roliga" (rolig är nog det sista ord man skulle använda att beskriva denna bok). Halvvägs. Och plötsligt, och ironiskt, känner jag mig ännu mer isolerad. Mycket retligt. Tyvärr gav detta ett antiklimax som inte direkt låter sig översättas till pepp att genast inhandla/låna boken. Surt sa räven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar