Berättartonen, stämningen och upplägget är mycket likt A Woman In Black, Susans signiture book; en melankolisk tillbakablick av en ung man som möts av något som först verkar oskuldsfullt och t.o.m. vänligt sinnat men som snart i allt mer ökande takt skall visa sig turn sinister och dreadful. En stigande hotfull stämning uppstår där huvudpersonen verkar hjälplös att förändra situationen. I både A Woman In Black och i The Small Hand är barn inblandade. Den stora skillnaden mellan de två är att The Small Hand utspelar sig i en samtid där exempelvis email existerar, men misströsta icket, Susan lyckas ändå få in det obligatoriska förfallna Edwardianska huset i kärnan av berättelsen.Det här är en ypperlig liten bok att ha till hands (pun not intended) när man känner sig sugen på en klassisk ghost story. Det känns tryggt för en abibliofob att Hill skrivit långt fler böcker än de två jag läst och glatts åt, men är osäker på hur många som kvalar in som spökhistorier, vad hon annars skriver och om de är lika bra. Hur är exempelvis är hennes crime novels? Någon som har koll på Hills hela repertoar?
2 kommentarer:
Jag har endast läst The Woman in Black, som alla verkar tokälska, och tyckte att den var sådär. Den var inte så läskig som alla säger. Filmen däremot har ju precis kommit på bio och den verkar riktigt hårresnade däremot.
Du har förresten fått en utmaning av mig, se här: http://bokmilaskogen.wordpress.com/2012/04/29/en-utmaning-i-snuvighetens-land/
:-)
The Woman In Black är för mig en 4/5. En mysig spökhistoria av kvalité helt enkelt. Skrämmande, nja... Så där håller jag med dig.
Tack för utmaning! :-)
Skicka en kommentar