Jag hör till de få (vad det verkar i alla fall) som inte kunde bry mig mindre om en boks omslag och jag har verkligen försökt förstå varför så många älskar omslag så mycket att de faktiskt köper en bok enbart för att den har ett omslag som de gillar. Hör du till dem? Vilket är i så fall ditt favoritomslag i dag? Dela med dig av en bild och förklara vad det är som gör just detta omslag så speciellt.
Om du ställer dig på min sida: berätta varför du inte ägnar bokomslag någon större uppmärksamhet.
Som inbiten estet måste jag öppna detta inläggssvar med ett typiskt omslag, The Outcast, som skulle få mig på fall och locka till impulsköp (och har gjort det, närmare bestämt på en flygplats i England). Det förmedlar historisk roman, England, sorg och den symboliska storhet och tidlöshet som är naturen. Jag brukar säga att jag har en inneboende 1800-talsdam i mig och ja, jag är en väktare av bildkonstens skönhet. Jag är exempelvis fortfarande helt förkrossad att jag missade utställningen The Cult of Beauty på V&A. Det betyder inte ytlig. Det betyder inte innehållslöst. Snarare tvärtom skall innehållet berikas och fördjupas av bilden. Jag läser nästan aldrig baksidetexten som oftast är platt, saklig och alldeles för avslöjande. Snarare kan en bok banaliseras och felaktigt representeras av en sådan text, men en bild... En bild kan förmedla skärpedjupet i boken. Exempel på hur fixerad jag är av en vacker utsida så kostar det mörka omslaget av The Swan Thieves 2,5 ggr så mycket som det ljusa (båda paperback). Gissa vilken jag skulle go for every time?
9 kommentarer:
Jag bryr mig varken om baksidetexter eller omslagsbilder särskilt mycket (även om de självklart hjälper till att bilda en första uppfattning om vad boken handlar om). Mest gillar jag att snabbt ögna igenom de första sidorna för att se om språket och stilen passar mig.
Omslag kan nämligen lura en totalt. Till exempel ÄLSKAR jag bokomslaget i ditt inlägg (Den utstötte). Den lyser upp i vilken bokhylla som helst och stjäl all uppmärksamhet från de andra stackars böckerna. Det är så fina färger, kläder (lagt hår och byxorna uppdragna under armhålorna, yay!), 40-talsvibbar, ett stort träd. Allt bara utstrålar ömhet och "detta är en bra och gripande bok". Tyvärr avskydde jag själva innehållet och blev således superbesviken. :( Eller för att ta ett helt annat exempel: pocketomslaget till Vredens druvor av Steinbeck. Ser skittråkigt och deprimerande ut, men boken var helt makalöst bra. Likaså det inbundna omslaget av Gargoylen. Grådaskigt och tråkigt, men väldigt bra innehåll.
Jo, det är lätt att boken är bättre i ens huvud än i verkligheten. Jag har faktiskt fortfarande The Outcast oläst så den står på hyllvärmelistan som ska läsas i år. Synd att den enligt dig inte håller måttet. Läste ett annat utlåtande tidigare idag om att den inte hade mött förväntningarna. Synd för omslaget utlovar som sagt massor! Kanske nu när jag sänkt mina förväntningar så tycker jag ändå att den är läsvärd. Eller inte. Äsch, nu blev jag så nyfiken att den bumpas upp i läselistan.
Självklart det svarta! Jag köper ganska ofta böcker efter omslag, speciellt på ställen som flygplatser där köpen är lite mer spontana.
Jag tycker förresten både om innehåll och omslag i The Outcast.
Åh, jag tror inte jag skulle klara mig utan baksidestexten, men du har rätt i att ibland är den lite för avslöjande.
Det är klart att det är det svarta! :-) Och roligt att höra att The Outcast kanske inte blir någon outcast i min hylla trots allt. Måste hoppa på den snarast för att få veta! Älskar spontana köp på flygplatser, det hör liksom till. I vanliga fall förlitar jag mig på betrodda källor och "gillar du den här kanske du även gillar" för tips. Men jag väljer ALLTID det snyggaste omslaget om det finns flera även om den kostar mer. Läser inte ens på baksidan förrän jag är minst halvvägs genom boken och då läser jag ca halvvägs ner. Hela baksidetexten vågar jag läsa först i slutet eller rent av efter jag läst klart.
Det svarta så klart! =) Jag läser nästan alltid baksidetexten, vare sig jag vet vad boken handlar om eller ej. Vet inte varför egentligen, för du har ju faktiskt rätt i att de oftast är lite för avslöjande..
Omslaget spelar absolut roll. Framför allt stör det mig när omslaget på boken föreslår ett patetiskt Harkeqin-innehåll fast det egentligen rör sig om en bok som är välskriven och bra.
Sandra
Kate Morton verkar drabbad av dåliga svenska omslag som ser lite så där chic-lit:iga ut. Helt missvisande.
Skicka en kommentar