The Moonstone som jag fick hem härom dagen och känner mig extremt peppad inför är ju författad av den korte, närsynte mannen med de färgglada (!) kläderna, 'as if playing a certain part in the great general drama of life', Wilkie Collins, också känd som 'the sweetest-tempered of all the Victorian novelists'. Hur vet jag då att han hade ett oproportionerligt stort huvud för sin kropp och att trots detta och andra fysiska short-comings ansågs väldigt attraktiv av kvinnorna i hans närhet? Jo, den 1 mars i år utkom nämligen Peter Ackroyds biografi över honom. Jag har inte läst den men kan avslöja att jag antagligen kommer att klicka hem denna någon gång under året.
Ackroyd har naturligtvis också skrivit om Wilkies life-long friend, en certain mr Charles Dickens, som utkom i januari i år. En vän han stod så nära att han blev kallad 'The Dickensian Ampersand'. Ampersand betydande et-tecknet. Kanske den vackraste symbolen i vårt skriftspråk men vem vill vara en mere symbol, förutom då kanske 1990-tals Prince? Vill man läsa mer om denna ojämlika vänskapsrelation kan man plocka upp Lillian Nayders bok: Unequal Partners.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar