I väntan på Alan

Har inhandlat biljett till nästa veckas Internationell Författarscen. I rampljuset denna gång: Alan "The Line of Beauty" Hollinghurst. Bäst att skynda läsa The Stranger's Child med andra ord, en lovande historia med tyngd, knappt 600 sidor med 1913 som backdrop. Ett underbart spontaninköp på en resa. Kanske innebär det läslycka att den är "född" på en flygplats. Sådana böcker har i allmänhet ett extra lyster om sig tycker jag. Det gör ju inte saken sämre att vedeldningen i kakelugnen börjat och kläder i ull och silke kommit fram ur garderoben.

Och boken börjar bra, mycket bra - som en BBC-filmatisering av ett kostymdrama, så där snyggt och värdigt. Där finns the estate såklart (navet i mången god historisk roman, här vid namn "Two Acres"), poeten, coming of age-kvoten fylld av en 16-årig Daphne, en tidslinje över decades och en händelse som kommer prägla familjen utlovar baksidetexten.

Fler som beger sig till Kulturhuset på torsdag? För de som inte tänkt tanken kan jag locka med att med kampanjkod ALAN kostar biljetterna bara 100 pix istället för normala 150.

The uncommon reader

Det är något grovt fel på ordningen i världen när sambon läser Gone Girl - en Flynn - innan mig! Han är nämligen ingen storläsare, det blir ett par böcker (och då menar jag bokstavligen 1-2) per år! Han har dessutom även lyckats tjuvstarta The Twelve utan min tillåtelse. Ok, vi började samma dag men han startade på förmiddagen när jag var ute på ett ärende och eftersom han är ljudboksläsare och jag en fullkomlig sköldpadda när det kommer till analog läsning - men föredrar den formen och vill inte byta - kommer han definitivt ligga steget före och, gud förbjude, få veta slutet innan mig! Idag har jag haft möjlighet att läsa ikapp men tröttheten av en förkylning sitter i och jag vill helst sova. Har jag tappat stinget? Jag hoppas inte det, jag hoppas det är en tillfällig förlamning due to frostnätter.

Ett febrigt brott

I min jakt på bra svenska böcker - jag har som bekant historiskt varit underwhelmed av Sveriges utbud - har jag lyckligtvis hittat fram, via fellow bokbloggare, till Feberflickan av Elisabeth Östnäs. En mörk historia i bite size-format på nätta 128 sidor. Skönt tycker jag, min kärlek till tegelstenar till trots.

Många har redan nämnt bokens släktskap till Lizzie Borden, bl.a. Mats "Cirkeln" Strandberg i sin blurb på baksidan och det är mer än en rättvis jämförelse. Boken skuggar fallet, nästan utan avvikelser: duvorna, matvanorna, magsjukan, apoteket - listan kan göras lång. Detta är inte bara inspirerat av det fascinerande fallet från 1890-talet, det är ett regelrätt försök att krypa in under skinnet på Lizzie genom att skapa Luna. Bara detaljer skiljer fiktion från fakta, såsom just namnen - Lizzie/Luna, Bridget/Birgit. Och jag mer än förstår fascinationen med Lizzie Borden och lockelsen att spinna en roman runt henne.

Vi bjuds direkt in i kärnan av händelsen utan att riktigt veta exakt vad den händelsen är, men vi anar. Snart inser man att bokens berättarjag lever i en verklighet som antagligen skiljer sig från vår och det är inte helt behagligt att lämnas ensam med henne. Det opålitliga och suggestiva rimmar extremt bra med vad jag brukar gå igång på överlag och jag är glad att hitta en svensk författare som gör ett ordentligt försök fånga denna flyktiga stämning. Är dessutom oerhört förtjust i eran (sekelskifte 1800/1900) och den framträder tydligt i den detaljerade omgivningen utan att förvandla boken till ett kostymdrama. Denna omgivning som förövrigt befinner sig i ett mycket passande och väl beskrivet förfall. Flera gånger stannar jag upp och myser, eller ryser, vid en god formulering.

Det är dock något litet extra som fattas mig för att det ska lyfta till briljanta nivåer à la A judgement in Stone av Ruth Rendell, något som jag inte kan sätta fingret på. Tänkte någonstans i första tredjedelen av boken att det här är väldigt bra men också att jag väntade på att det skulle lyfta eller skifta snart, vilket det på ett sätt gjorde när fler personer klev in på scenen men inte på det sätt jag hoppats. Jag vill inte brodera ut för mycket här med tanke på de som inte ännu läst boken utan nöjer mig med att säga att trots min giriga längtan efter en fullpott som inte infriades så förstår jag hyllningarna och rekommenderar den varmt till alla de - som jag - gillar litterärt mörker. Personligen hoppas jag på att nästa alster kan det lyfta det lilla extra jag behöver för att också kunna jubla, för det vill jag ju.

Om man efter läsningen fått mersmak och känner sig modig kan man ta in på Lizzie Borden Bed and Breakfast (som ja, drivs i Huset) som kör den välkomnande slogan: Where everyone is treated like family...

Andra som läst är Swedish Zombie, Bokmilaskogen, Fiktiviteter, Lingonhjärta och Tidningen Kulturen.

Stort tack till  Columbi Publishing för recensionsexemplar!

Effektiv studieteknik

Trots att jag älskar ämnet jag läser och överhuvudtaget allmänt törstar kunskap så är jag inte den bästa, ok jag är rent ut sagt sämst på, att disciplinera mig själv. Är en alldeles för stor livsnjutare, min egen curlingförälder och skyggar därför måsten, även trevliga, som elden. Jag lyxade därför till det igår med både ädla bubblor, flertalet trevliga ostar och förbjuden frukt - anklever - och inte en sida läst. Idag tar jag mig i kragen tänkte jag och smet direkt iväg på föredrag där jag lärde mig en massa om helt andra saker. Nu är det truely panik om jag ska hinna läsa 500 sidor idag+imorgon och ytterligare ett par, trehundra må+tis, smälta it all för att sedan kunna redovisa det på ett snyggt sätt på onsdag. Studietaktiken jag anammar för att inte stray från böckerna är att ha tv:n på som sällskap (utan ljud) men bara köra operationstv och akutendokumentärer. Sprutor och blod är, trots min förkärlek för spänningslitt och skräck, något jag absolut inte klarar av så så fort jag känner mig lockad att bryta och fastna i ett tv-program tittar jag upp och möts av ex en kvinna vars hand är nästan helt avhuggen av hennes man som attackerat henne med matchete och blickan tvingas bort/ner i kurslitten igen. Det är lika effektiv som en elstöt vid bad behaviour. Det gäller att ha självkännedom och förekomma sina svagheter. Säger hon och sitter vid bloggen och hänger... Ja, fast efter flera timmars akademisk korvstoppning måste man ta en paus. Tv:n visar dock fortfarande nån som tappar tänder så efter inlägget blir det näsan i boken igen. The Twelve? Såg jag inte röken av vilket känns som en märklig blessing.

Läshelg med en twist

Har en hel helg av läsning inplanerad, underbart tänker ni, however är det enbart studier som gäller! Men en överhängande tenta nästa vecka är det ett absolut måste och med alla utandsresor har jag faktiskt inte öppnat en enda bok av studielitteraturen nu har känslan av måstet stegrat till nära nog panikångest! Lugnar mig själv med vetskapen att det finns omtentor. MEN för att försvåra situationen ytterligare har jag idag fått en avi om att The Twelve har lagts på lådan med destinationen mitt hem. Dyker den upp imorgon så har jag ett svårt beslut att ta: antingen helt ignorera den och låta den ligga ensam i mörkret i postens uthämtningslokal (otänkbart) eller hämta ut barnet som sig bör (det enda rätta och värdiga) men låta den ligga och glimra i ett hörn utan att lockas öppna första sidan (vilket vi vet är inkörsporten till nästa sida och nästa). Beslut, beslut. Kanske dyker den inte upp och då är det lugnt. Men vem vill hoppas på nåt sånt?

Jerkajubileum

Nu när jag är tillbaka vid rodret igen måste jag värma upp med en jerka. Enligt Lyran så är det den 100:e så det är bara att gratta! Jag uppskattar alltid en anledning till en stunds litteraturgrunnande på helgkvisten. 

Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?

Jag måste erkänna mig rätt ointresserad av Nobelpriset i litteratur. Varför? Ja, kanske för att det sällan har stor relevans på mitt läsande. Det leder sällan till att jag hittar nya favoriter just där mer än andra ställen som andra prisutdelningar och bokbloggsinlägg. Därför har jag inte kollat upp Mo Yan ännu och vet därför inte om det är något som lockar. Det var inget namn jag hört innan men så är jag inte så inläst på asiatisk litteratur.

Då tyckte jag att det var långt mer spännande med vem som skulle få Nobelpriset i fysik efter det bekräftats att man (med stor säkerhet) funnit Higgs partikel, ”Guds partikel”. DET kallar jag spännande! Nu blev det ju inget i år tyvärr men vi får hoppas på nästa år.

I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

Jag har en önskelista på Adlibris och en på Book Depository och de innehåller 350 st titlar vardera. Kan tillägga att jag inte adderat Mo Yan någon av de listorna. Eftersom jag bor lite snålt tilltaget i kvadratmeter har jag dock inte mer än ca 70 st olästa hemma. De har tillsammans med lästa titlar spillt ut ur bokhyllan och staplas nu på golvet upp till fönsterbrädan där högen fortsätter. Bodde jag generösare skulle de förökas lavinartat med skräckblandad förtjusning. Älskar nämligen att ha olästa framtida favoriter framför mig eftersom the anticipation inför en läsning oftast är halva nöjet samtidigt som jag vill sluka alla olästa böcker exakt samtidigt.

Oktoberfest

Men what the -! Här vänder man bokbloggarvärlden ryggen en dryg månad och så har jag helt missat att det släppts en pinfärsk Morton - The Secret Keeper - och en ny Susan Hill! Skämmes ta mig fan! Litteraturomvärldsbevakningen hos mig har uppenbarligen legat på ett pinamt låg nivå och det straffar sig direkt. Båda alster verkar tack och lov troget följa grundreceptet för en klassisk Morton respektive Hill och det kliar ordentligt i det gamla adlibrisfingret. Känner för att kickstarta den kalla säsongen med en ordentlig oktoberfest i den digitala varukorgen.

På tal om Hill, någon som läst Simon Serrailler-serien och kan lovsjunga eller avråda? Har bara läst hennes fristående. Vet att jag ställt frågan förr men utan lycka. Det här lilla paketet såg bara så lockande ut även om det naturligtvis är slutsålt just nu...

Nobel Schmobel

I veckan gjorde jag min fjärde och sista utlandsresa inom 1,5 månad. Mycket hotell och lite läsande alltså. Men desto mer konst, konst, konst och kultur! Detta har inneburit en hel del bokinköp som till 99% består av konsthistoriska böcker och utställningskataloger. Men det enda skönlitterära inköpet är stort nog: The Twelve av Justin Cronin! Har väntat i två år (!) på den och äntligen klickat hem vad jag hoppas blir en riktig förflyttning in i Cronins postapokalypiska värld! Att jag älskade The Passage är ett understatement! I mitt universum är denna release långt mer spännande än Nobelpriset i litteratur.

Mitt danskort är fullt

Ville bara stanna och vinka mellan destinationer. Har inte gett upp på varken blogg eller läsandet men september månad är bara en sån där fulltecknad tid där jag förutom arbetar heltid och studerar 75% även reser tre ggr utom landet och en inom, under loppet av fyra veckor. Kan dock avslöja att jag påbörjat The Stranger's Child av Alan Hollinghurst (ni vet, The Line of Beauty-killen) och att förutom att den har precis rätt tidigt-sekelskife-(s)känsla har en gedigen omkrets och ett frestande omslag. Återkommer om detta när jag återvänt från - wait for it - Paris! :-)

Festen är över

Jag vill inte vara pessimist, men kära vänner - sommaren är slut, festen över. Det är ingen fara, det kommer en höst med raggsockar, filtar, varma koftor, litteraturbrasor att kura upp vid med en god bok. Det är nu min läsning tar fart! Under sommaren har jag alltså inte kunnat röra i en bok. Jag är lite speciell, jag vet, jag läser som bäst mellan A och B: på tåg, t-banan, på trottoaren när jag bokstavligen går mellan två platser. Så snart jag är ledig och har lugn och ro går läsningen desto trögare.

Med kvällskylans ankomst har jag dock nu läst klart den bok jag påbörjade innan mitt sommaruppehåll: Krogen (L'Assommoir) av Émile Zola och vilken fantastisk bok det är! Inte läst på originalspråk, tyvärr, men översättningen måste varit spot-on för språket var precis så bra som man bara kan önska sig mellan två pärmar.

För den som inte läst Zola är han socialrealism, humor och svärta. Det är omfattande beskrivningar och detaljerade skildringar. Krogen innehåller rikligt med dråpliga situationer och tragikomiska karaktärer. Och så går det utför såklart, vilket i och för sig inte är så konstigt när man skriver om en förfriskad arbetarklass i 1800-talets Paris. 

Krogen är en fristående del i släktsagan om Rougon-Macquarts och den första i serien jag läser. Ser att den efterföljande från 1880 heter Nana - vilket är en av Krogens romanfigurer, fast i den förekommer hon lite i periferin - och blir genast sugen på att plocka upp den! Känns som Tana Frenchs grepp fast 130 år tidigare. Som matfantast är jag också väldigt pepp på att läsa Hallarna. Överhuvudtaget älskar jag Paris och 1800-tal så put the two together och vi har här ett vinnande koncept som jag kan återkomma till igen och igen. Hurra för Zola!

Off the radar

När de flesta planerar enorma sommarhögar av böcker och njuter av en säsong som innebär att läsningen går in i årets högsta växel - går min i dvala. Återkommer så snart jag har kämpat mig upp ur lästorkans kvicksand och har något att rapportera.
Over and out.

Lite söndagshumor

Som skeptiker misstänker jag genast att det är en hoax och att bilden är manipulerad men här kan man se att den finns listed som en retailer för Oxford University Press. Perhaps en golden oldie men den fick mig att le denna söndag.

Efterlysning

Den unge Linné, Prins Eugen Waldemarsudde.
Bild lånad av Carl Eldhs Ateljémuseum

Den 29 maj läste jag i DN:s kulturdel om en kommande bokutgivning i år som skulle samla all offentlig konst i Stockholm. Tyvärr skrev jag inte upp varken titel eller förlag och mina sökningar på nätet ger inga resultat. Är det någon som känner igen detta och vet vilken bok jag menar? Jag blev så glad när jag läste om den och kände att det här måste jag bara införskaffa! Har verkligen längtat efter en samlad redogörelse för Stockholms statyer, tunnelbaneutsmyckningar etc.

2. En bok som...

… har med en tid jag saknar att göra.

Blir nästan lite illamående om jag tänker på barndomen, för den var precis som i Astrids böcker: läskig, magisk, sorglig, underbar, viktig, storslagen, oförutsägbar, rolig. Det var spännande att befinna sig ett nykläckt stadium där världen fortfarande var något nytt att förstå sig på och klara sig i, samtidigt som jag ändå är oerhört lättad över att vara vuxen trots att energin sinar, åren rusar fram, sommarlovet inte längre existerar och julafton tappat sin charm. Men vad jag definitivt saknar är hur böcker greppade tag i en och särskilt då Astrids böcker! Kom ihåg att jag seriöst funderade som liten att skicka henne ett brev och berätta hur bra jag tyckte att hon var. Det brevet skickade jag aldrig men får jag egna barn skall jag definitivt fylla deras bokhyllor med hennes böcker!

Welcome to the jungle

A doomed expedition

A Victorian-minded explorer - "mad and manly" - ger sig 1925 in i hjärtat av Amazonas för att söka mytomspunnen försvunnen civilisation of legends and rumours, never to return. Vem älskar inte en doomed expedition à la Victoriana? (Hello!) Det är en tid av utforskande av världens alla hörn, från Antarktis till Sydamerika: för kartläggning, äventyr, exploatering, berömdhet, odödlighet. David Grann försöker i The Lost City of Z utreda vad som egentligen hände Lt. Colonel Percival Harrison Fawcett och hans party som endast bestod av hans älste son med kamrat. Detta leder även David in i den täta djungeln i expeditionens spår. Fawcett var en man's man och britt ut i fingerspetsarna. Jag älskar citat som (om kannibalism): "Starvation blunts one's finer feelings". Han såg på fellow expeditionsmedlemmar som drabbades av diverse skador, parasiter och sjukdomar som svaga och föraktade dem öppet. Själv var han i mångas och egna ögon immun mot djungelns faror och kunde inte misslyckas. Så länge som ett 20-tal år efter försvinnandet är hans fru fortfarande övertygad om att vilken dag som helst kommer han återvända och knacka på dörren. Det här är en bok fylld med spiritualism, exotism och besatthet i en välskriven redogörelse av insamlade fakta och myter om sökandet efter Z, ett nytt El Dorado.

Jag älskar naturligtvis det här, det passar mig som hand i handske, och efter att ha läst om ett par vintriga expeditioner förlagda under denna era var det härligt att byta temperatur till en svettig, tryckande och grön wilderness. Brad Pitt har köpt filmrättigheterna men jag vet inte om produktionen startat eller när den planeras vara klar.

Litterära referenser: expeditionen inspirerade bl.a. Arthur Conan Doyle att skriva The Lost World. Handlingen i Evelyn Waughs A Handful of Dust sägs bygga delvis på Fawcetts försvinnande. I Indiana Jones and the Seven Veils hjälper en fiktiv Percy Indy. Percys son Brian Fawcett - som inte följde med på expeditionen - sammanställde brev och annat skriftligt från far i boken Exploration Fawcett. Jag mötte Lassie i sammanhanget: Ian Flemmings (daddy of James Bond) bror gav sig ut på en räddningsexpedition efter Fawcett.

Percy Fawcett - a total bad ass

1. En bok som...

… har med något som finns i vårt kylskåp att göra.

Bild lånad av Who Cut the Cheese?

Det här är första delen i den femtonaktade utmaningen. Den som känner mig vet att jag älskar ost. Den vet också att jag älskar ostaffären Androuet. Och den bör veta att jag har ett signerat exemplar av Världens bästa ostar och vinerna därtill som är skriven av Vincent Lefevre från Androuet och Håkan Larsson. I mitt kylskåp har jag förnuvarande Brillat Savarin, en fransk klosterost tillverkad av mjölk från rosmarinsbetande getter samt en hård ost med svart tryffel. Har dessutom just bett sambon köpa hem Gruyère Réserve. Och det är måndag. (Detta är naturligtvis förutom de vanliga färskostarna och hårdostarna samt både buffel- och ko-mozzarella).

Utmaningssugen

Jag såg följande utmaningen hos Enligt O som i sin tur plockat upp den från Tina O och jag blev lite sugen på att haka på. Det gäller att skriva om 15 böcker utifrån nedanstående lista:

I följande ordning presenteras en bok som…
1 … har med något som finns i vårt kylskåp att göra.
2 … har med en tid jag saknar att göra.
3 … har med en ovana jag har att göra.
4 … har med något jag ser fram emot att göra.
5 … påminner mig om min barndom.
6 … har med en onödig sak som gör mig ”lycklig” att göra.
7 … har med en plats jag vill till just nu att göra.
8 … har med något nödvändigt ont att göra.
9 … har med en blomma jag tycker om att göra.
10 … har med något uppifrån att göra.
11 … har med en semesterresa jag har gjort att göra.
12 … har med en sak jag aldrig ska göra att göra.
13 … påminner mig om min ungdom.
14 … har med idag att göra.
15 … gör mig glad.

Tv-serie-maraton

En bokbarriär

Det finns en maskin som bevakar oss alla ständigt, analyserar insamlad data och förutspår vem som kommer befinna sig i en farlig situation med dödlig utkomst. Regeringen sållar informationen i två delar: relevant (national security) och irrelevant (civila). Två män som av världen tros vara döda, Harold och John, tar sig an de irrelevanta fallen och har gjort det sin livsuppgift att hindra att oskyldiga drabbas. Jag vet att den är töntig med banala tekniska inslag, men jag är hooked på Person of Interest. Gillar dessutom de litterära inslagen i tv-serien. Som i avsnittet 'Baby Blue' då av en oväntad händelseutveckling de två herrarna (huvudpersonerna) plötsligt har en liten baby att ta hand om och skydda. I brist på annat får de använda böckerna i deras privata bibliotek och stapla i en cirkel för att fungera som playpen (ses till höger i bild). Och i näst sista avsnittet sitter John och läser den snygga utgåvan av Crime and Punishment, Random House utgivning från 1956, jag önskar jag ägde - översatt 1914 av min favoritöversättare Constance Garnett.

På tal om litteratur och tv-serier har jag precis sett samtliga avsnitt (hittills) i andra säsongen av GoT. Epic! Älskar att vänta och sedan köra en maratonsittning en regnig helg. Imorgon får man avnjuta sista avsnittet. Har inte läst böckerna men funderar starkt på att läsa nästa bok i ledet! För vem kan vänta till nästa säsong? Visst följer tv-säsongerna böckerna - dvs säsong 1: A Game of Thrones, säsong 2: Clash of Kings etc?

Läskramp tvingar fram brott mot kardinalregel

Jag var inne i ett underbart läsflyt när jag bara ville läsa ALLT, ALLT, ALLT och sen blev det boende på hotell i veckan ensam. Rena rama döden för mitt läsande. Hur skall jag komma igång igen? Dels har jag en recensionsbok som jag känner press att läsa.  Inte för att jag inte vill, den verkar hur bra som helst och jag har själv bett om den, men känslan av att jag har ett åtagande stressar mig när jag har läskramp. Sen har jag ett flertal andra böcker som är påbörjade men ingen lockar just nu. Jag vill inte bara tuffa på genom några tröga sidor och hoppas att det lossnar. Jag vill njuta av mina böcker. Jag tror inte heller att lösningen är att börja ytterligare en bok vid sidan av de fyra, fem jag redan läser. Jag har inga YA-böcker hemma och längtar inte heller efter att läsa en sådan annars hade ju det kunnat kicka igång läsandet kanske med tanke på att de brukar vara lättsmälta och snabblästa.

Nej, jag har bestämt mig för att bryta kardinalregeln "boken först, filmen sen" är den bästa medicinen. Läser nämligen Dorothy L. Sayers första bok för tillfället och var helt övertygad om att hon skulle vara right up there bland andra favoriter. Helt övertygad, inga tvivel. Har nu läst en bra bit in och är inte charmad av debonair Lord Peter Wimsey och har inte heller kommit särskilt bra in i mordgåtan heller. Kom precis på att jag har lånat BBC-filmatiseringen av serien av en kollega och har således Strong Poison, Gaudy Night och Have His Carcase hemma på DVD. Kanske kommer jag in i stämningen och blir sugen på att läsa klart Who's Body? efter det. Det är inte utan att det tar lite emot att gå emot sina principer men ibland måste man vara lite okonventionell för att bryta ett dåligt mönster! Dessutom passar mord utmärkt på en söndagkväll.

Har ni några bra husmoderstips mot läskramp?

Mission Impossible

Hotellnatt 1.
Är på resande fot på en av de notoriska tjänsteresorna vilket i normala fall innebär rena rama ökenlandskapet vad gäller läsning. Tog med tre böcker för att försäkra mig om att om andan föll på skulle jag ha rätt bok till hands. Så har jag äntligen öppnat en bok. Det går inte snabbt men jag har i alla fall börjat. Avbryter för ett avsnitt av Person of Interest. Boken: Haren med bärnstensögon av Edmund de Waal. Antal sidor lästa: 8. Har inte ens kommit igenom förordet, men jag misströstar ej. Nästa kväll hoppas jag kunna fortsätta vår begynnande vänskap!

Hotellnatt 2.
Hemkomst sen. Somnade ifrån PoI igår. Gör nytt försök. Somnar igen. Inte en tanke på läsning.

Hotellnatt 3.
Upprepar mönstret från föregående natt.

Snart ger jag upp och skiter i att packa med tunga böcker på mina tjänsteresor. Kanske är det enda som till slut får läslusten att vakna.

Ändrad relationsstatus

Adlibris och jag har gått från "In an Open Relationship" till "It's Complicated". Efter fadäsen med bokcirkelnsboken som kom så sent och mitt bouncande tillbaka samt deras utsträckta hand (se kommentar på Hytter näven-inlägget) så har jag än en gång beställt en bok - som inte dök upp. Ok, fine att den (igen) är slutsåld och att det skedde i samma stund som jag klickade köp (det står trots allt Vi reserverar oss för eventuell slutförsäljning i orderbekräftelsen) men varför får man (igen) inga besked (som utlovats skall ske: se kommentar på tidigare inlägg)? Nu gick jag själv in för att kolla vad som händer och sker (bearbetas? skickad?) under mitt konto och ser orderstatus: "Avbeställd av Adlibris". Varför inte skicka ett mail med info samtidigt som de avbeställer ens order? Jag kanske verkar picky men vi är många boknördar som bara trampar och väntar och längtar efter vi klickat köp så ett par dagar hit eller dit gör skillnad.

Passande nog handlar helgens jerka om detta med nätbokhandlar -
Många beställer sina böcker från Bokus eller Adlibris. Har du andra tips på internetbokhandlar eller liknande där man kan få tag på böcker till åtkomliga priser?
- och jag måste säga att jag på senare tid nästan helt övergått till The Book Depository eftersom jag främst läser engelska titlar ändå och de har både fri frakt, schyssta priser, snabba leveranstider samt att jag uppskattar deras Editor's top picks och Our book recommendations. Utöver det (om man vill) kontaktar de en så fort någon av böckerna på ens önskelista droppar i pris - vilket de gör hyfsat ofta - och de kör regelbundet drives med exempelvis 10% rabatt på hela ordern. Använder numera Adlibris nästan uteslutande för de få svenska titlar om år jag köper. Bokus har så fult utseende på sin hemsida så den undviker en estet som jag och Amazon är bara förvirrande med sitt "vi säljer ALLT"-koncept.

Missade tåget

Jag hade sett fram emot att följa med på resan till Sydafrika med Bokmania och alla andra på surftåget. Så ringer en vän som precis återvänt från London och allt är som bortblåst! Once again har "riktiga livet" intervened och tur är väl det! Att man har ett sånt också menar jag. Hoppas alla som dock hoppade på det digitala tåget hade en trevlig resa. Hoppas det kommer fler chanser!

Jerk(a): Dan Simmons

Hög tid för jerka:

Upptäckte du någon ny författare under förra året som du kan berätta lite om?

Förra årets absoluta höjdpunkt i den littterära delen av mitt liv var The Terror av Dan Simmons. Dan Simmons hade jag innan inte ägnat mycket tanke då jag uppfattade honom som en Sci-Fi-författare. Nu vet jag bättre. Även om Sci-Fi fortfarande är hans backbone så att säga så har han ägnat vissa böcker åt horror. Har för inte så länge sedan på inrådan från Helena även inhandlat Drood i ära av Dickens-året med höga förväntningar!

Men nu var utmaningen inte att berätta om böckerna utan om författaren. Något jag blev besviken över att snubbla över på nätet var att många inlägg pekar på att Dan Simmons har rätt högervridna och trista åsikter. Jag hittade bland annat den här kommentaren på Dans egna forum angående 9/11 (hela tråden kan du läsa här):

Dan S. comments: 

Last autumn, in writing FLASHBACK (my near-future, early 2030's, dystopian novel that I'm finishing only this week), I described the large mosque that had gone up right next to the site of the still-not-rebuilt-in-the-future World Trade Center site and thought that I was being too cynical.

I've learned that in such areas of current political cupidity, one can't be too cynical. We have incubated generations of progressive-intellectual-trained multiculturalists who are so completely inclusive of all other cultures, mores, values, and political viewpoints that they have no soul, no core, and no values of their own. And who seem incapable of seeing evil for what it is.

On Cinco de Mayo, the DENVER POST had a long, orgasmically happy feature article about thousands of Hispanic primary-level elementary kids from various city schools being transported to a huge city auditorium to hear a dance, song, narration celebration of Mayan and Aztec cultures (their historic cultures, they were told.)
Celebrating the Aztec culture? Inculcating Aztec values to American kindergarten kids? The educators have lost their minds.

Where was the City of New York and the families of those murdered on 9-11-01 when that obscenity of a mosque was granted the right to build anywhere near Ground Zero? The last thing those doomed men, women, and children heard on those three hijacked airliners before they died was their killers triumphantly shouting "Allahu Akbar!" What's wrong with us?
DS

Edited by Dan Simmons (05/11/10 11:00 AM)

Hade jag orken att läsa hans enormt långa inlägg på sin hemsida skulle jag säkert få en helhetsbild av vem Dan Simmons egentligen är. Det är en ork jag dock bara lägger på hans romaner. Tog mig dock igenom introduktionen till 20-årsjubileumsutgåvan av Carrion Comfort vilket var en enda lång harang om hur det praktiskt gick till när han skrev/gav ut boken (inklusive kostnader, nedlåtande beskrivning av hans kvinnliga publisher - som var kort, fet och blek och hade på sig osmickrande kläder etc - samt en massa klapp på egen axel). Är Dan inte en right-winged creepazoid (som Stephen King skulle sagt) så slår han mig åtminstone inte som en särskilt sympatisk och ödmjuk människa.

Tur att jag kan skilja bok från författare!

Jag, Ingemar Stenmark

Självporträtt

Har fått någon typ av overload i hjärnan och svingar vilt åt höger och vänster med mitt läsande. Kastat mig på Émile Zolas Krogen (som kom härom dagen), samtidigt som jag öppnat Dorothy L. Sayers Whose Body? och Belinda Bauers Finders Keepers. Läser även aktivt Stephen Kings 11.22.63 som legat och vilat lite på senaste tiden. Har i vanliga fall ett par, tre stycken böcker parallellt men det brukar lösa sig naturligt - så fort man kommit in i en av dem ordentligt fortsätter man bara med den tills den är utläst. Vill nu genuint läsa samtliga ovanstående böcker lika mycket att det resulterar i ett hetsigt slalomläsande. Det värsta är väl att jag samtidigt även sneglar på fler böcker vid sidan om (Tana French, Elly Griffiths). Har hamnat i ett girigt läsande som känns långt ifrån rogivande. Hä bar å åk!

Tillägg: Glömde ju att jag även är begravd i The Lost City of Z av David Grann...

Som en boll kommer jag tillbaks till dig, Adlibris

Och så tar det inte lång tid så är jag på det igen. Pratade med syster på telefonen och hon bad om tips på bra romantisk bok i vår. Jag kunde inte annat än att gå in på nätbokhandeln och handla En Dag, presentförpackad och skicka iväg med en liten hälsning. Vilken fantastisk liten funktion när man bara vill göra någon glad. Kostar näst till ingenting att överraska med en pocket och jag gillar att man kan välja presentpapper och lägga till några personliga ord.

Nu håller vi bara tummarna att hon gillar den också. Har ännu inte träffat någon som inte är lyrisk så jag är inte orolig. Dessutom är hon exakt den generationen och kommer, förutom relationsskildringen, älska tidsreferenserna! Adlibris, allt är förlåtet!

The gift that keeps on giving

Hytter med näven åt Adlibris!

En besviken Zola

Tänkte vara med på Nationalmuseums bokcirkel imorgon då de läst och diskuterar Émile Zolas Krogen. 'De' säger jag eftersom jag beställde boken för flera veckor sedan och paket kom - idag! En dag innan bokcirkeln. En bok på över 500 sidor. Really?! Det säger sig ju självt att en långsamläsare som jag inte kan se ett David vs Goliat scenario här, bara en stor skrattande Goliat. Så gick det med den bokcirkeln! ¡Ay, caramba! Adlibris! Not ok.

Sinister, Strålande, Shirley

Dang! That's how you do it! På ca 30 sidor lyckas Shirley Jackson bygga stämning, öka tempo och leverera ett fantastiskt slut samtidigt som novellen The Lottery (1948) är jam-packed med symbolik. Något jag inte går in närmare på här för de som ännu inte läst The Lottery. Det är svårt att tala om något av så litet omfång utan att avslöja för mycket. Jag överlåter det till Shirley att själv introducera er till sin värld. Jag kan bara lyfta på hatten i beundran.

Har länge velat läsa Jackson och detta var min första kontakt med henne. Om hon bemästrar en novell på detta exemplariska sätt ryser när jag tänker på vad hon kan vara kapabel till inom ramen för en roman, ex The Haunting of Hill House. Jag ryser alltså innan jag ens har boken i min ägo. DET måste vara the mark of a true genius!

Min första pekbok

aka Min första ebook på touchscreen: The Killing Circle av Andrew Pyper

Det här borde vara min kopp te, it ticks all the boxes: struggeling författare ☑, skrivcirkel ☑, oförklarliga olyckor ☑, seriemördare ☑. Men enter Sandman och det blir lite för cartoonish för min smak, too much bogeyman. Cartoonish kan funka, tänk Tiny Wife eller Gaiman, men då måste man ta det hela vägen. Det här kändes varken hackat eller malet pga att vi skall undra hela tiden om det är eller inte är något övernaturligt bakom morden. Det blir inte heller skrämmande eller läskigt vilket är synd eftersom det är lite den thrillen man vill ha när man blockar upp en bok i kategorin mordhistoria. Det är som att köpa en biljett till en berg-och-dal-bana och upptäcka att det är Nyckelpigan.

Huvudpersonen känns lite avskärmad och lågt i energi. Det som känns avskärmat är på samma gång det grepp jag brukar gilla i böcker: ett drömskt förhållande karaktärerna emellan, just för att de är så övertydligt karaktärer i en fiktiv värld och författaren spelar ut det medvetet. Samma ton kan man hitta hos främst Paul Auster men också i Dennis Lehanes Patient 67. Alltså inte att böckerna liknar varandra som i "har du läst xxx se även xxx", men att berättelsen - det narrativa i sig - har ett egenvärde. Det här är helt enkelt storytelling. Jag förstår anti-hero grejen men tycker att det dämpar stämningen genom att man som läsare ställs något utanför boken och tittar in. Det tar udden av nerverna.

Det som ändå får mig att i hyfsat snabb takt vända blad är bl.a. fina referenser till läsning, skrivande, narrativ och karaktäruppbyggnad. "It’s because we’re both readers. Not by passion necessarily, but by character. Observers. Critics. Interpreters." Stundtals glimrar formuleringar till ordentligt.

Eftersom jag inte dras med i den sk suspensen (som jag tycker boken saknar) är strukturen en fördel. Boken är uppdelad i fyra delar vilket ändå bryter upp, fångar mitt intresse på nytt och accelererar berättelsen, del 2 är bättre än del 1 osv., samt vändningar som kommer och överraskar med jämna mellanrum. Intressant blir det när det skiftar till rädsla och besatthet och man som läsare börjar misstro de flesta, inklusive berättarrösten. Något som får mig att tänka på the opening statement i In The Woods av Tana French: "What I am telling you, before you begin my story, is this - two things; I crave truth. And I lie." Gillade The Guardians så jag hade ännu högre förväntningar på denna med tanke på den litterära flirten vilket eventuellt bidrar till den något svala recensionen.

Summeringen: Jag tycker det är veligt. Pyper har både velat äta kakan och ha den kvar och ambivalensen mellan det övernaturligas vara eller icke vara lämnar mig som läsare lite frustrerad.

Cute Overload: Cat Edition

The Mid-Sentence

Hittade The 25 Most Awkward Cat Sleeping Positions som jag bara inte kan låta bli att dela. Bara för att det är söndag och när jag varit på festligheter och baluns dagen innan så brukar jag förutom pizza crave:a cute animal babies. Innocent och soothing. Har tyvärr inga egna djur att gosa med så jag får nöja mig med youtube-videos etc. Jag håller inlägget bokrelaterat genom att en av positionerna heter The Librarian och att det är väl dokumenterat att katter och litteratur är starkt länkade till varandra.

The Librarian

Polarskräck i vårens sista köldknäpp

Peary Artic Expedition, 1909

Eftersom jag fullkomligt älskar expeditioner på svårframkomliga, ödsliga platser på jorden förstod jag genast att Dark Matter av Michelle Paver var en bok för mig. Året är 1937 och en grupp engelsmän beger sig till Nordpolen för att göra mätningar över ett års tid. Behöver jag nämna att denna, som alla, expeditioner från denna tid är doomed? En arktisk ghost story som tillsammans med vackra haunting fotografier som ackompanjerar berättelsen gör mig väldigt, väldigt nöjd och jag spinner som en katt genom hela läsningen. Något enkel, jag gillar ju som bekant mastodont-The Terror, men stort pluspoäng som sagt för det visuella inslaget. Hon kunde inte ha hittat en bättre plats på för att låta det okända, mörka krypa närmare. Det är isolerat, det är evig natt vintertid och cabin fever lurar runt hörnet. Det finns en ständig påminnelse om ens dödlighet och annars harmlösa vardagliga situationer kan i Arktis innebära fara på liv och död.  Det är alltså inte svårt att känna sig liten och obetydlig; det är människan som är det onaturliga inslaget i den miljön.

Det finns många aspekter av den här historien jag älskar: klasskillnaderna, frågan om det verkligen är bättre att känna till allt eller om genom att bara nämna det onämnbara framkallar det?, männens relation till varandra, männens relation till djuren - i detta fall främst de huskys de tar med på expeditionen och hur man måste hålla sig till en rutin - hur icke signifikant eller funktionslös den än må vara - för att försöka behålla sin sanity.

Jag imponeras av Michelle Pavers research inför boken som gör att beskrivningarna av miljön känns autentiska, man riktigt känner den påträngande, bedövande kylan och hur ögonen sakta vänjer sig vid det svagt månupplysta mörkret. Vilket i sin tur leder till att Jack Millers - huvudpersonens - reaktioner och tankar blir trovärdiga. Vilket i sin tur leder oss till att se det Jack ser. Den är inte terrifying, men den är creepy och chilling på det där sätt som sig bör med spökhistorier.

Nu blir man givetvis sugen på andra böcker i genren polarskräck, ex. Last Rituals av Yrsa Sigurdardottir, White Heat av M.J. McGrath, At the Mountatins of Madness av H.P. Lovecraft, Victim of the Aurora av Thomas Keneally och icke-fiktiva redogörelser som The Worst Journey In the World om Robert Falcon Scott's ill-fated expedition till sydpolen och The Greely Arctic Expedition.... Den som inte ännu läst The Terror av Dan Simmons har juvelen kvar!

Men först har jag tänkt kasta mig in i nästa doomed expedition - The Lost City of Z i det djupaste, mörka Amazonas...

Challange accepted!

Tänkte när jag gick till Annikas sida för att kolla helgens jerka att vad det är blir skall jag ta tillfället i akt att applådera hennes kreativitet och sitt kontiuerliga förmåga att få mig att reflektera och ägna, ibland långa, inlägg åt en fråga. Och så handlade frågan passande om just bokbloggsutmaningar! So here it goes:

Brukar du delta i bloggutmaningar och i så fall vilka? Finns det någon utmaning du saknar men som du själv inte orkar/vill/kan dra igång?

Jag följer alltså mer eller mindre slaviskt jerkan. Den tillför något till mitt läsande genom att få mig att titta i backspegeln och se vissa böcker ur ny vinkel. Stor applåd till Annika för hennes alltid engagerande frågor! Ibland hoppar jag också på Tematrion.

På andra plats på utmaningar kommer enkäter. Enkäter, enkäter, enkäter. Jag är en sucker för enkäter! Sån är jag utanför cybervärlden också. Jag fyller exempelvis gladeligen i SL:s utdelade kundundersökning på bussen och fastnar oproportionerligt länge på frågon som har en skala på 1-5 där 5 är "håller med fullständigt" och 1 är "håller inte med alls" till SL-kvinnan kommer och nästan rycker enkäten ur handen på mig.

Utmaningar jag gillar men kanske inte följer är läsutmaningar typ Läs Dickens i år (Oups! Det var visst en jag själv hittade på riktad till mig själv) eller Klassikersommar eller Strindberg osv. Mycket enkelt: jag läser inte på det sättet. Jag låter den ena boken leda mig till nästa så jag har mycket svårt att i förväg bestämma vad jag ska läsa. Det närmsta jag kommer en läsutmaning är att jag i alla fall försöker sia om vart den röda tråden kommer leda mig i boktolvan, men det är inget jag sedan följer - kollar den i efterhand mer som ett facit för att se hur det gick! Att följa en läsutmaning är för mig som att göra en årsbudget (vilket jag inte gör) - då blir det ju aldrig några överraskningar! Läsning skall aldrig vara en plikt. Antar att det beror på att jag läser så långsamt så om en läsutmaning tar ca 5 böcker i anspråk så är det en ganska lång läsperiod för mig med ett snitt på ca 2/mån. Läser man 5/vecka förstår jag att man kan hoppa på en här, en där.

Det finns nog ingen utmaning jag direkt saknar vad jag kan komma på förutom att jag saknar jerkan så fort den har sommaruppehåll...

Book spine poetry

Nästan som eleverad kylskåpspoesi är Nina Katchadourians projekt Sorted Books.

What is art?, 1996/2008

A day at the beach, 2001

Primitive Art, 2001

Choo choo train

Bild från Bokmania

15 maj är det äntligen dags för en litterär tågresa igen. Jag hade ju otur med den om Rumänien så jag hoppas allt fungerar bättre nu när vi reser till Sydafrika. Arrangör är FritzStåhl och det är Ivana från Bokmania som är lokförare. Böcker som tas upp är bl.a. Agaat av Marlene van Niekerk och Deon Meyers Den sista safarin. Anmälan kan du göra här. 100 platser finns i vagnen.

Stephen Kings 1 maj -tal

Tax Me, for F@%&’s Sake!

Trött på högerns bullshit

Och Kingen being Kingen, använder han uttryck som "creepazoids" när han ska beskriva Tea Party-högern eller meningar som "The majority would rather douse their dicks with lighter fluid, strike a match, and dance around singing “Disco Inferno” than pay one more cent in taxes to Uncle Sugar.". Hela artikeln.

Q & A

Utmaningen med 11 frågor har således landat vid min tröskel, tack vare Sofia i Bokmilaskogen och Sigrid Drakhjärta. Jag älskar att svara på en enkät! Men med regler som "skicka vidare till 11 andra bloggare" är jag övertygad om att de flesta redan fått utmaningen så jag skickar den inte vidare men alla är naturligtvis välkomna att svara på mina frågor längst ner om enkätsuget kommer på! Lägg i så fall en länk i kommentarsfältet (som jag hoppas skall fungera nu) så jag hittar inlägget.

Sofias frågor:

1. Finns det någon bokkaraktär som du skulle vilja vara?
Elizabeth Bennet - smart, vacker och får sitt lyckliga slut.

2. Vilken är den bästa klassikern?
Det finns många men Anna Karenina tar hem pokalen pga sitt språk och världslitteraturens bästa opening line.

3. Vilken av de författare som har fått Nobelpriset genom tiderna är din favorit?
Jag har inte läst majoriteten av Nobelpristagarna så att välja någon känns lite orättvist. Några jag läst och tyckt om är dock Doris Lessing och John Steinbeck.

4. Har du någon fobi?
Jag har fobi för spetsiga saker riktade mot mig. Helt ärligt måste jag vrida exempelvis ett smörpaket i 45 graders vinkel ifrån mig om smörkniven är riktad med skaftet mot mig. Och spindlar, men det ser jag mer som en logisk överlevnadsinstinkt än en fobi.

5. Vilken filmatisering av en bok är den bästa enligt dig?
Stanley Kubricks filmatisering av Stephen Kings The Shining. Hands down!

6. Har du något nostalgiskt bokminne?
Alla böcker jag läst på semester. Middlesex i Grekland, The Grass Is Singing i Thailand och Heartsick i Indonesien exempelvis.

7. Vilken tv-kanal tittar du mest på?
Kunskapskanalen, National Geographic, History Channel.

8. Vilken är din favoritplats i en bok?
Pratar vi geografisk plats har jag en faiblesse för svår och isolerad terräng, ex Antarktis eller Amazonas. Gärna i anslutning till en sekelskiftesexpedition.

9. Sämsta boken du läst hittills i år är..?
Det blir The Lovely Bones av Alice Sebold. Ingen riktig kalkon mest sämst hitills.
 
10. Bästa boken du läst hittills i år är..?  
One Day av David Nicholls, faktiskt. Faktiskt säger jag eftersom det inte är dessa lättsamma kärlekshistorier jag brukar falla hårdast för.

11. Brukar du lyssna på musik när du läser? I så fall, vilken sorts musik? 
Jag lyssnar inte på musik direkt men älskar bakgrundsljud när jag läser. Särskilt någorlunda monotont malande. Bland det bästa som finns är om sambon kollar något på datorn med lagomt burkigt ljud eller favoriten: spelar tv-spel. Då rör det sig även på samma monotona malande sett i ens visuella periferi.

Sigrids frågor:

1. Har du någon låtsasvän?
Eh...nej.

2. Vilken insekt är du mest lik till beteendet?
Flugan som är rädd för spindeln (se svar på fobier i Sofias frågor ovan).

3. Vart ligger världens mest fantastiska plats?
Jordens alla korallrev.

Korallrev utanför Fiji

4. Hur skulle din gravsten se ut?
Något romantiskt från Père-Lachaise.

5. Vilket är det finaste trädet?
En flerhundraårig gammal ek.

The Old Oak, Jules Dupré, c 1870

6. Finns spöken?
Nej. Tv-serier som 'Det okända' provocerar mig. Spöken i litteratur finns dock och är toppen!

7. Om du fick välja mellan att kunna flyga och kunna andas under vatten, vad skulle du välja?
Flyga.

8. Är du kär i någon?
Ja.

9. Ljus eller mörker?
Fysiskt ljus, känslomässigt mörker.

10. Om du fick förmågan att resa i tiden, vart skulle du resa först?
La Belle Epoque.

11. Om du fick uppfinna en egen djurart, hur skulle den se ut?
Någon viktoriansk fusion (ni vet, gris med gåsvingar typ).

Mina frågor, up for grabs!:

1. Kan du redan nu sia om din bästa läsupplevelse 2012 (redan lästa och ännu inte utgivna)?
2. Läser du flest nya eller äldre böcker?
3. Vilken författare du är nyfiken på?
4. Vilka ämnen läser du helst om?
5. Vilken är den bästa naturskildringen i en bok?
6. Vilken är den bästa stadsskildringen i en bok?
7. Brukar du läsa och gå samtidigt (inte ljudbok)?
8. Vilken bok tror du inte går att filmatisera med ett lyckat resultat?
9. Vilken tid på dygnet är ultimat för läsande?
10. Om du kunde leva i en bok, vilken skulle det vara?
11. När du inte läser gör du helst...vad?

En till klassisk Susan Hill

Innan man nämner något om allas älskade gothic ghost sagas övergång till bioduken måste vi acknowledge att ja, det är Harry Potter i huvudrollen. Jag säger inte ens Radcliffe för för världen är han Harry, har ett spö och en blixt i pannan. Så går det när man ringar in sig själv från tidig ålder i många år och har sådan genomslagskraft. Med det sagt förstår jag inte varför man valt honom för det här? Jag förstår däremot varför han ivrigt hoppat på eftersom det här är en fantastisk chans att bryta sig ur Hogwarts starka kedjor, men vem som utropade "honom skall vi ha!" på bästa Ferdinand-på-julaftonsrikiska förstår jag som sagt inte. Men jag anser att han klarar pressen bra, särskilt då så mycket hänger på hans soloperformance. Jag hade nog föredragit någon annan men det var över mina förväntningar för Daniel/Harry. Filmatiseringen av Susan Hills The Woman in Black är rätt ordentligt mycket läskigare än originalet som är mer krypande och stämningsfull. Vid ett tillfälle skrek jag rakt ut! Men även om detaljer ändrats känns den otroligt autentisk och nära bokens andemening. Jag förstår inte riktigt varför man ändrar slutet som känns abrupt, förutsägbart och förvirrande på en och samma gång. Slutligen tycker jag inte att the woman herself är lika bra gestaltad som i boken. Men förståeligt är det svårt att casta ett spöke. Klart sevärd dock trots mina invändningar.

En klassisk Susan Hill

The Small Hand av Susan Hill levererar redan från första kapitlet. Mr Snow är antikvarie, specialinriktad på sällsynta, högst värdefulla volymer och har klienter med exklusiva samlingar. På väg hem från en av hans affärsresor kör han in på fel väg vilket blir början på en rad händelser som kommer att förändra allt.

Berättartonen, stämningen och upplägget är mycket likt A Woman In Black, Susans signiture book; en melankolisk tillbakablick av en ung man som möts av något som först verkar oskuldsfullt och t.o.m. vänligt sinnat men som snart i allt mer ökande takt skall visa sig turn sinister och dreadful. En stigande hotfull stämning uppstår där huvudpersonen verkar hjälplös att förändra situationen. I både A Woman In Black och i The Small Hand är barn inblandade. Den stora skillnaden mellan de två är att The Small Hand utspelar sig i en samtid där exempelvis email existerar, men misströsta icket, Susan lyckas ändå få in det obligatoriska förfallna Edwardianska huset i kärnan av berättelsen.

Det här är en ypperlig liten bok att ha till hands (pun not intended) när man känner sig sugen på en klassisk ghost story. Det känns tryggt för en abibliofob att Hill skrivit långt fler böcker än de två jag läst och glatts åt, men är osäker på hur många som kvalar in som spökhistorier, vad hon annars skriver och om de är lika bra. Hur är exempelvis är hennes crime novels? Någon som har koll på Hills hela repertoar?

Måltider ur världslitteraturen

För oss historybuffs till boknördar som även älskar att äta finns det en thrill i att försöka ge sig på att laga mat ur världslitteraturens historia. Hittade boken till vänster - Måltider ur världslitteraturen av Ernst Nathorst-Böös - på Kokboksantikvariatet. Här kan man läsa om och laga rätter ur Émile Zolas Krogen eller Tolstojs Anna Karenina. Antikvariatet innehåller som namnet föreslår uteslutande kokböcker. Mycket underhållande! Inget är en sådan bra tidsmarkör som en kokbok, tänk bara sjuttiotalets brunt on brunt action med en försvenskad exotism - Flygande Jakob, really?! - eller det tidiga 2000-talets ständiga ruccola. Jag får fortfarande be min lokala pizzeria att snälla inte slänga en knippa senapskål på min pizza vilket han gör ändå, oavsett mina pleadings, oavsett pizza, oavsett vad som står på menyn. Jag rekommenderar att gå in på kategorin Sallader och förfasas över åttiotalets - smalmatens glory days - trista salladshysteri med ett upplägg à la tallriksmodellen av burkmajs, gurka och isbergssallad. Minns fortfarande de gryniga, kylskåpskalla bifftomaterna som gjorde att jag inte åt tomat i någon form (ok då, ketchup) till jag var i mitten av 20-års ålder och smakade solmogna tomater i Italien och äntligen förstod varför tomat inte är ingen grönsak utan en frukt! 2010-talet kommer naturligtvis go down in history som LCFH-decenniet och det mättade fettets revanch.

Jag blev lovad dvärgsex

Helgens jerka var enkel:

Vilken är den mest uppseendeväckande bokbloggs-rubrik du kommer ihåg?

Enligt O lade upp ett inlägg med rubriken ovan för inte alltför länge sedan. I vanliga fall brukar jag illustrera mina inlägg med en visual. Det hoppar jag över denna gång...

Avskuren från världen

Här har jag spenderat timmar med Väggen av Marlen Haushofer (1963), och mer än stundtals identifierat mig med ensamheten. Jag arbetar nämligen ofta allena med ljudboken som enda sällskap. Det händer till och med att detta detta ensamarbete resulterar i ett nynnande, ibland ett högt resonerande med mig själv (något jag inte är stolt över men kan erkänna). Jag har inga kor, hundar eller katter som umgänge under arbetstid, men låt oss helt enkelt säga att personen i Väggen förutom denna samling djur ovetandes haft mig som trogen följeslagare - tills nu. Mitt i radioföljetongen, eller snarare mitt i mitt följande av radioföljetongen för jag har inte lyssnat i realtid, så kan man inte komma åt avsnitten längre på SR:s hemsida. Möttes häromdagen av ett besked att 21 april var det slut på det "roliga" (rolig är nog det sista ord man skulle använda att beskriva denna bok). Halvvägs. Och plötsligt, och ironiskt, känner jag mig ännu mer isolerad. Mycket retligt. Tyvärr gav detta ett antiklimax som inte direkt låter sig översättas till pepp att genast inhandla/låna boken. Surt sa räven.

Vindpinat och kargt

Så har jag då fastnat i timmar iklädd mjukisbyxor med en Ruth Galloway i handen igen. Jag dras in i den enkla, mysiga stämningen omedelbart. Handlingen är som vanligt lite trist (den här gången är det misstänkta krigsförbrytelser - yawn!) och när jag läser The House at Sea's End har jag redan lämnat och till stora delar glömt detaljerna av mordutredningarna i ettan och tvåan. Jag föredrar motiv som har större känslomässig attachment - exempelvis ett gammalt hederligt passionerat mord, långt mer intressant än detta. Vissa karaktärer är dessutom alldeles för stereotypa à la Salander, exempelvis druiden Cathbad som jag har så svårt för, fast jag motvilligt måste erkänna vinner mark i längden. Alla mina invändningar kände jag ju dock till redan innan eftersom detta är en blueprint på Griffiths två tidigare romaner i serien. Så varför återkommer jag? Och gladeligen?

Först och främst ÄR jag svag för den arkeologiskt tekniska biten trots att jag struntar blankt i allt som slutar med -ålder (Brons-, Järn-, Medel- osv. Tacka vet jag Renässans, Edwardian, Gustaviansk tid osv). Men sen är det naturligtvis något alldeles särskilt med relationen mellan Ruth och Nelson som jag bara inte kan motstå. Jag är svag för det här buttra men varma, tyst komplicerade och krassa förhållande. Fristående är de mindre strålande, dessa två. Jag slås ibland av hur spåniga de är trots sina yrkesroller som man/jag ändå förknippar med viss intelligens. Hur kan man berätta för en uppenbart direkt eller indirekt involverad person var man ska leta och vad man letar efter?! Men så älskar jag stämningen i det karga, gråa, regnstänkta landskapet - vem kan tänka saltmarsh och inte känna sig lite frusen och varm inombords på samma gång? Sen cooar jag minst lika mycket över Kate som karaktärerna i boken gör. Genialt drag av Elly! Känner jag mig själv rätt så kommer jag klicka hem bok nr 4 snart. Jag tar det för var det är och plockar russinen ur kakan kan man nog sammanfatta mitt förhållande med denna bokserie kort. And loving it. Trots allt.

Pemberleys mörka sida

Sofia i Bokmilaskogen tipsar om ett haunted Pemberley i The Awakening (egentligen Lyme Park, f.ö. vem skulle inte vilja ha sin wedding reception där?!) och jag blir då så illa tvungen att nämna den nyutkomna Death Comes to Pemberley av P.D. James. Har ännu inte läst någon zombie-Pride&Predjudice och där känner jag mig inte så lockad, men ett mord på Pemberley känns bara helt oemotståndligt! Har dock inte läst P.D. James innan - tror att det här rör sig om samma svarta-vitrinskåps-effekt som Ruth råkat ut för. Jag är inte så rigid när det gäller Austen, har exempelvis aldrig heller läst henne (!), bara sett otaliga film- och tvproduktioner, så görs det här bra så kan jag nog luta mig tillbaka och njuta. Nyckeln till framgång är väl här att lyckas med Elizabeth, Mr. Darcy, Jane och Bingley. Känns de som klippdockor faller nog hela konceptet. Någon som redan hunnit läsa och kan ge en fingervisning till om det här är 'bra eller anus' för att använda Filip & Fredriks gamla uttryck (f.ö. är inte de pojkarna less på sig själva snart?)?