De två saliga

En bok jag har svårt att släppa är De två saliga av Ulla Isaksson, för övrigt en fantastisk titel (se föregående inlägg).  Så svårt in fact att jag recenserar och rekommenderar den långt efter jag läst den. Jag läste den nämligen för snart 10 år sedan och den fastnade verkligen inombords. Den dyker upp i mina tankar nu och då. Boken handlar kort om Viveka och Sune och berättas bl.a. genom läkarjournaler och brev för att beskriva »Fall 263«. Viveka lider av paranoida vanföreställningar och drar med sig Sune bit för bit in i sjukdomen tills äktenskapet långsamt förvandlas till en folie à deux. Jag har aldrig sett tv-filmatiseringen av Ingmar Bergman från 1986 med Harriet Andersson och Per Myrberg i huvudrollerna, vad jag vet, och vet inte om jag vågar. Jag har inte heller läst om den. Jag kanske blir besviken och jag gillar att gå och tänka på den som en alldeles, alldeles speciell läsupplevelse.

De två saliga är inte bara en idroman som vibrerar av kraft, den är också en modernistisk roman med ett levande förhållande till berättandets möjligheter. Den torra fallbeskrivningen förvandlas till ett prisma. Vivekas sagor släpper in myten på sjukhuset. Till journalen läggs nya perspektiv, inskjutna i varandra som spegelbilder och ringar på vattnet. (ur Leif Zerns förord)

»Isakssons ögonblickligen fängslande roman om »Fall 263« - ett symbiotiskt äktenskap med starka drag av tvång, projicering, lidelse och paranoia.«
- Anna Hallberg, Göteborgs-Posten

»[D]et här är en asbra bok. Helgjuten. Ett stort grepp och
samtidigt avskalad och koncentrerad.«
- Sara Villius, Expressen

Bokbloggsjerka

Helgens bokbloggsjerka ställer frågan:
Vilken bok har den mest fantastiska titeln enligt dig?

Instinktivt svarar jag The Terror, The Passage, Saturday, Spill och inser att jag älskar korta titlar med lite tyngd. När jag målade var det så jag betitlade mina målningar också. Av alla korta titlar måste väl ändå Atonement krönas som vinnare eller i alla fall hamna väldigt långt upp på listan. Titeln är precis lika vacker som den gröna klänningen i filmatiseringen. Men då jag inte någonsin skulle beskriva mig som konsekvent så älskar jag även vissa längre titlar: The Tenderness of Wolves, The Timetraveler's Wife, The Decline and Fall of The British Empire. Ska jag nämna en svensk titel förutom Spill får det bli Döda Vita Män. Den hamnar inte jättehögt upp på listan men väl värd en omnämning för proviniensens skull.

Tillägg: inser naturligtvis så här i efterhand att de långa titlarna väldigt väl korresponerar saker i övriga livet jag älskar, dvs kontraster (tenderness/wolves, timetraveler/wife, decline/empire). Jag älskar att bära en silk slip med tjocksockar och kofta och kan inte få nog av det vackra och äckliga i naturen och 17/1800-tals trädgårdar och zoo där man försökt tämja det vilda. Se där! Man är tydligen mer konsekvent än man tror...

Vad ligger din läspuls på?

Enligt O:s enkät som kom i ett inlägg tidigare i månaden tyckte jag summerade rätt bra hur jag är som läsare. Det var också intressant att ta del av andras svar. Har länge känt mig som en outsider i bokbloggssfären pga att min stora aptit på böcker inte ger utslag i hur många böcker jag hinner med på ett år. Ex hos Fiktiviteter får jag något av en bekräftelse på saker jag länge misstänkt: att snabbläsarna skummar oftare och läser överlag tunnare böcker än jag gör. Jag måste därför, som Aidan Chambers, vara mycket selektiv i mitt läsande. Bara böcker jag är övertygad om kommer att berika mitt liv signifikant kommer igenom nålsögat. Ingen onödig tid får spillas läsandes böcker som inte håller måttet. Det kan vara underhållning, men det måste vara kvalitativ underhållning.

Hur är du som läsare?
Snabb / Långsam
(Den första frågan kommer direkt åt en nerv: so many books, so little time! Ogillar starkt att jag är så långsam men ser samtidigt inte hur jag skulle kunna läsa snabbare och samtidigt hinna njuta!)
Läser alla ord / Skummar en del
(Ok, det har hänt att jag har skummat genom ngt parti, det gäller dåliga böcker, men detta är i extrema undantagsfall)
Gillar långa beskrivningar / Hoppar över det som inte får handlingen framåt 
(För mig är bokens handling inte dominant. Minst lika mycket läser jag för språket och stämningen. En lång scen i Saturday om ett parti squash som skulle störa andra, specifikt min sambo, är för mig the tell tale sign av en great writer)
Kommer ihåg detaljer / Kommer ihåg i stora drag
Undviker tjocka böcker / Läser gärna tegelstenar
Tycker om tunna böcker / Tycker tunna böcker ofta saknar något
Idealboken är på mindre än 400 sidor / Idealboken är på mer än 400 sidor
Tjuvkikar på slutet / Läser aldrig slutet förrän boken är just slut
Väljer efter omslag /Skiter fullständigt i ytan
(Bild tagen från filmatiseringen får absolut bottennapp. Vägrar köpa ett sånt omslag)
Läser baksidestexter / Undviker baksidetexter
(Är nästan fobisk när det kommer till detta. Har dock bättrat mig då det visat sig att jag trott att jag ska läsa något 1800-talsinspirerat och hamnat mitt smack i en fast paced urban SF)
Väljer boken efter rekommendation / Vill helst välja själv
(Tar definitivt dock tips av guldtipsare i bokbloggsvärlden)
Rekommenderar ofta böcker till andra / Rekommenderar sällan böcker
(Oerhört källkritisk varför jag inte lyssnar till allmänna rekommendationer gör också att jag finner det svårt att rekommendera böcker till andra. Jag berättar dock gärna om boken och vad jag själv tyckte men sällan säger jag att jag tycker att en viss person bör läsa en viss bok)
Hör det jag läser i huvudet / Hör aldrig det jag läser
Gillar ljudböcker / Gillar inte ljudböcker
Läser främst böcker i en genre / Gillar att variera min läsning
Läser alltid på svenska / Läser på flera språk
(Läser tvärtom nästan aldrig på svenska. Läser få svenska författare och aldrig översatt litteratur på ett språk jag kan läsa i original)
Är bra på att komma ihåg böcker jag har läst / Glömmer lätt både titlar och författare
Skriver upp det jag läser / Skriver inte upp det jag läser
Läser varje dag / Läser mer sällan (nästan)
Tycker läsning är avslappnande / Tycker läsning är ansträngande
(Nästan för avslappnande. Somnar alltid med näsan i en bok)

Shakespeare and Co

Av alla titlar att köpa på det anrika Shakespeare and Company i Paris föll valet till slut på  
The Likeness av Tana French. Ni vet, uppföljaren till In the Woods som jag tyckte så mycket om. På ett sätt ville jag gå därifrån med en Susan Hill eller en klassiker, kanske t.o.m. fransk. En riktigt bra faktabok hade också varit klockrent, och jag tittade lite på Emperor of all Maladies av Siddhartha Mukherjee. Det absolut utopiska valet hade dock varit en bra biografi om Marie Antoinette. Men nu blev det Tana som fick äran att stämplas av den blå stämpeln. För det är ju inte bara en souvenir att ånjutas vid hemkomst utan också något man vill bläddra i direkt och just då hade jag suget efter en modern spänningsroman och den där känslan av att veta vad man får med en uppföljare, karaktärer man redan har ett förhållande till. Har inte hunnit så långt i den - det var ju tid som gick åt åt att äta anklevermousse, musslor och ankbröst också - men det jag läst gör ingen besviken om man som jag gillade "ettan".

Promenerade också genom Jardin du Luxembourg till den charmiga Tea and Tattered Pages där en grönögd huskatt lounge:arde slött på bokhögarna och jag sprang på skylten "Unattended children will be sold as slaves" på hyllan mellan C och D på fiction. Det är en kanske inte välkänd bokhandel, den ligger lite off, men den var rar och ägaren var gammal och trevlig. Hyllorna fylls av begagnade pocketböcker och när jag stod där försökte jag desperat komma på någon bok som utgått och jag sökt länge. Kom därför naturligtvis inte ihåg en enda sådan titel och gick därifrån tomhänt. Så här i efterhand kan jag säga att det kanske inte är en affär jag varmt rekommenderar, men det var ändå ett lite mysigt ändock kort besök.

Bland boquinisterna hittade jag heller inte något att ta med mig hem, men här handlar det som så ofta om ekonomi och ekonomi. Jag hade inte råd och pga att jag inte hade råd åkte jag med RyanAir med endast handbagage med en viktrestriktion på 10 kg och fler böcker än guideboken, Tana och den katalog jag köpte om Versaille i Versaille hade fått bägaren/bagaget att rinna över.

Tillägg: inser precis att den Bloglovin'-symbol jag valt är Eiffeltornet. Vad kan jag säga: I'm in love with Paris, aren't we all? 

Boktitlar säger allt

Den här enkäten hittade jag hos Dark Places och måste såklart haka på! Den härstammar från Bokbabbel med en revival hos Bokstävlarna. Frågan i fet stil, svaret en boktitel som finns i bokhyllan. Enkelt och roligt!

Hej! Bonjour tristesse (hemkommen från Paris idag!)
Vem är du? Smoke and Mirrors
Hur önskar du att du kunde vara? Elisabeth I
Vad gör du helst en ledig dag? Om konsten att läsa och skriva
Beskriv ditt favoritdjur? Fierce Friends: artists and animals, 1750-1900
Hur ser du ut? Blonde
Beskriv ditt humör i dag. The Forgotten Garden
Vad är viktigast i ditt liv? Den vidunderliga kärlekens historia
Vad är helt oviktigt för dig? Främlingen
Beskriv en plats du trivs på. The Road
Beskriv något du tycker är vackert. Versailles
Vad längtar du mest efter just nu? Maken
Vad längtar du inte alls efter? Winter's Bone

Paris/Versailles i oktober

Så bär det då äntligen av till Paris! Vilka böcker tar jag med mig? Svar: en (1) - Lonely Planet Paris  lånad på Kungsholmens Bibliotek. Nu ska jag istället leva en romankaraktärs liv i fyra dagar. Père-Lachaise, Eiffeltornet, Notre-Dame, Jardin du Luxembourg, Versailles, Shakespeare & C:o. Här ska nibblas på ostar och smuttas på champagne. Här ska ätas moules marinières. Det är oktober och inte lika myllrigt (annat än av höstlöv) vilket passar min sinnesstämning perfekt. Här ska strosas genom eftermiddagarna i krispigt kall luft för att sen värma sig på ett café med Vin Chaud. Tänkte ladda med Midnight in Paris och eventuellt slinka in på Grand Palais och se Steinutställningen. Jag packar sidenklänningen, en LBD, kavajen, högklackat och lågklackat, underklänning och sidenmorgonrock, mysiga yllestrumpor och koftor samt trenchcoat och smala svarta jeans. Ja, det mesta går i svart/vit färgställning. Och så ska jag rulla upp håret i pincurls ikväll. Lycka är en minisemester mitt i vardagslunken.

Fotnot: Obviously smög jag in meningen om guideboken för att få peta in hela inlägget som egentligen har mindre med en bokblogg att göra. Yeay! This girl is off to Paris! <3

Once a decade

Jag har bara läst en bok av Jeffrey Eugenides: Middlesex. Jag har alltså inte läst The Virgin Suicides som säkerligen många andra gjort (jag har sett filmen, vilket kanske inte säger så mycket egentligen). Men Middlesex var en så underbar läsupplevelse (på en semester i Grekland, mycket passande) så jag blir mycket glad när jag inser att han utkommit med en ny bok, nämligen The Marrige Plot. Ännu gladare blir jag när det första jag möter om boken är citatet:
"There is no happiness in love, except at the end of an English novel." Anthony Trollope.
Följ upp det med key words som Jane Austen, George Elliot, Darwinist, Christian mysticism så förstår jag att jag har en kryddig multi-layered Eugenides precis som jag hade hoppats på.

I en intervju i The Daily Beast om den nya romanen hittar jag ett citat av Jeffrey:
“I don’t think people can really write autobiography,” Eugenides said. “I think it’s innately fraudulent. When you try to describe your own life you inevitably fictionalize it and change things. So it always has seemed more honest to me to write fiction than to write memoirs.”
vilket påminner mig starkt om något Jonathan Franzen sa på Internationell Författarscen om att det han inte kan bearbeta öppet eller inte riktigt kan nå eller lösa eller vill titta på inom sig själv är lättare att behandla i en roman än i en självbiografi. Jag är benägen att tro att romanen blir bättre tack vare att författaren injicerar lite av sin egen DNA i den.

Även om det kliar i det gamla köpefingret ska jag lugnt sätta upp den på önskelistan och kanske låta detta bli en perfekt bok till nästa semester. Det har ju funkat att resa ihop för mig och Jeffrey tidigare. Och med tanke på att det tar 10 år mellan romanerna är det ingen brådska direkt.

Braspremiär

Så har det äntligen hänt. Säsongens första brasa är tänd. Kakelugn är som jag många gånger upprepar bokens bästa vän. Värmen, det flammande ljuset och monotona men varierade sprakandet är den bästa bakgrunden till en god bok att sjunka in i. Har svårt att läsa i en helt steril ljudmiljö. Kanske är det därför jag har så svårt att läsa på hotellrum. Det finns liksom inga av de där vanliga av mig oavsiktliga bakgrundsljuden. Visst kan man sätta på tv:n men det känns så - krystat. Nej, då är det bättre att lyssna på sambons knapprande på datorn, kaffekvarnens malande, ett samtal i en mobil, tv:n som lämnats på. Men kan ni tänka er ett bättre soundtrack till litteratur än en brasa? Inte jag. Jag brukar referera till den perfekta brasan som en litteraturbrasa och syftar då inte på bokbål.

Jonathan och håret

När alla andra var på bokmässa gick jag på Internationell författarscen och såg Jonathan Franzen. I år var jag inte helt såld på tanken på mässan och med Franzens "uppträdande" var jag inte alls uppriven att missa Göteborg. Inget ont om Tyskland men skulle mässan någon gång fokusera på The British Isles skulle jag hänga på låset.

Kort om Franzen på scen: ett gråare och yvigare hår får man leta. Det var faktiskt det första som slog mig. Sen att han hade en mycket pojkaktig charm och pendlade mellan någon slags nervositet/introvert och amerikanskt/publikfriande. Tyckte hemskt mycket om honom och samtalet även om jag (hör och häpna) har lite svårt för intervjuaren som alla andra verkar älska, Daniel Sandström från Sydsvenskan. Om ni läst tidigare inlägg har ni sett att jag mycket olämpligt är inne i en höstsvacka vad gäller min läsning och att lyssna på Franzen gav mig (tillfälligt) lusten tillbaka. Så är det alltid med dessa kvällar. Jag blir lika upprymd av dem som att gå och se en konsert och det räddar alltid en annars grå vecka!

Något jag missade dock var vilken månad det var och insåg ett par dagar innan kvällen att oj, det var oktober inte november och jag höll på med The Forgotten Garden inte Freedom. Kastade mig således på Franzens hyllade verk som och hann ca 200 sidor in i den innan det var dags. Typiskt! Den hade jag förbeställt så den kom exakt när den släpptes och så har den, som jag så ofta gör - på gott och ont, fått stå i hyllan och "mognat" och så blir det tjurrusning genom den istället. Hmm.. Nåväl, 200 sidor är lagom långt för att uppskatta och hänga med i diskussionerna och tillräckligt långt för att slippa spoilers, thank god. Kommer att förutom ett sug att läsa mer Franzen (Freedom är som alla förstår väldigt bra hittills) ett tips om Independent People han gav som läsvärd. Enligt honom den enda boken han gråtit till om jag minns rätt!

Hittar ingen bild som korrekt avbildar hårväsendet vi i publiken möttes av men tycker att bilden där vinden tar tag i kalufsen får representera dess yviga karaktär.

Fotnot: Nästa bok blir en bok av essäer. "Farther Away: Essays" utkommer i maj 2012 och ges ut av Farrar, Straus & Giroux.

Read more: http://www.ctv.ca/CTVNews/Entertainment/20111006/franzen-book-essay-111006/#ixzz1aK5ICn2o

Diagnos: boklättja

Det fina med jerkan (se föregående inlägg) är att man upptäcker nya bokbloggar. Jag hittade följande enkät hos Monika, en fellow boktokig (men så där lagom boktokig om man ska gå efter hennes enkätutfall). Testet visar om du är bokberoende och hur illa ställt det egentligen är.

1. Har du någon gång köpt en bok du egentligen inte har råd med?
Ja. Började handla på Book Depository (inte endast men delvis) pga att där kan man inte handla på faktura utan måste ha pengarna "cash" så att säga. Gick lätt överstyr med Adlibris. Måste tillägga att jag inte är shopoholic när det gäller andra saker, ex kläder.

2. Har du någonsin ljugit om hur mycket du har läst?
Nej. Är notorisk sanningsägare.

3. Händer det att du tänker på den bok du läser när du är på jobbet, i skolan eller liknande?
Ja, i stort sett dagligen.

4. Efter att du läst klart en bok känner du att du snabbt måste hitta nästa bok att läsa?
Ja. Jag längtar efter det momentet 3/4 delar in i den pågående boken vilket gör min inställning till läsande ibland lite ambivalent. Jag njuter av en bok medan jag tänker på nästa. Har ofta 4-5 st böcker på gång samtidigt varav ca 3 st aktiva.

5. Har du efter att ha läst klart ett kapitel en längtan att återvända och läsa mer?
Ja, alltid.

6. Läser du ofta långt in på nätterna?
Nej, läser bäst på förmiddagen, men kunde jag skulle jag. Somnar alltid med nosen mellan två sidor så om frågan handlar mer om dedikation och läsa så länge man kan hålla sig vaken än hur kvällspigg man är så är svaret Ja, jag läser in i det sista.

7. Läser du någonsin längre än planerat?
Ja, gärna på stulna stunder som på lunchen. Bara 5 min extra... Ibland tar jag långa bussvägen hem.

8. Har du någonsin läst för att fly från oro eller problem?
Nej, för mig är detta helt omöjligt då huvudet bara snurrar runt runt och jag kan läsa samma mening 30 ggr. Önskar jag kunde fly, men jag läser bäst när jag mår som bäst.

9. Får gräl, besvikelser eller frustration dig att vilja gå och läsa?
Nej. Snarare blir jag arg för att det förstör hela min läsdag. Jag har mycket svårt att skaka av mig gräl etc och även efter ett förlåt tar det tid för mitt inre att lägga sig och slappna av nog för att släppa in en fiktiv värld.

10. Har du någonsin en önskan att fira framgång med några timmars läsande?
Ja.

Har du fler än 8 st JA så är du mycket bokberoende och bör söka hjälp/gå med i Bokberoendes planerade bokcirkel och göra ditt beroende till något mer.

6.5 poäng. Jag är tydligen helt avtrubbad och mitt "beroende" är egentligen bara ett kokett sätt att beskriva ett lätt vurmande.

Höst innebär jerka

Och för mig är detta höstens första bokbloggarjerka. Denna gång lyder frågan:
Läser du helst bokserier eller föredrar du fristående böcker eller kanske en mix av båda?

Det är faktiskt först i år jag upptäckt bokserien. Egentligen har jag bara läst en enda tidigare vad jag kan minnas och det är att jag följt Agatha Christies Poirot (och enstaka Ms Marple). Jag var ingen Isfolket-läsare (vilket var stort i min ungdom), inte heller var jag en typisk flickrumsläsare (Jane Austen, Kulla-Gulla, Anne på Grönkulla) - min lillasyster slukade dock dessa typ av böcker. Jag har inte hakat på vampyrrusningen heller och hårdkokta deckare har intresserat mig föga. Men i år har jag läst flera böcker med uppföljare och märker vilken treat det är att inte helt behöva säga adjö. Hittills har det alltså blivit:

Heartsick - första boken i en serie där vi får följa en av bokvärldens most twisted characters; seriemörderskan Gretchen Lowell

The Janus Stone, The Crossing Places - arkeologi, saltängar, mysrys och allas vår Ruth, en antihjälte de flesta skulle vilja dela en kanna te med.

In the Woods - Grådassig miljö med barndomens olust och även här mord med arkeologiska inslag där jag förstår att man får följa en av huvudpersonerna in i nästa bok.

Murder in the Eiffel Tower - en serie jag dock inte känner mig lockad att fortsätta trots element som borde vara klockrena för en sån som jag.

Nåväl, tillbaka till frågan: jag vurmar dock fortfarande för de fristående böckerna där en klassiker bär sig själv. Serier framstår för mig mest som underhållning, även om underhållning också kan vara av kvalité och en klassiker också kan vara underhållande. En fulländan roman ger dock så mycket mer. Men jag säger som jag brukar säga till mina prentantiösa ateljévänner back in the day som envisades med att bara se konstfilmer om helgerna: "Ibland behöver man en Julia Roberts-rulle!" Och det står jag fortfarande fast vid.

Fåfängan vs intellektet 1-0

Och så kom det äntligen, lässuget! Fann mig själv sjunka behagligt in i The Forgotten Garden i frisörstolen och då jag förutom klippning också färgade så blir det en ensam stund under värmekåpan i ca en halvtimme. Det var som om när jag naglats fast i stolen och var tvungen att sitta still med lite annat att göra än att läsa så lossnade allt och nu vill jag bara fortsätta hemma! Så, undrar ni, vad kan då vara problemet? Jag vet inte hur ni har det men hemma vill jag läsa liggandes (i soffan, i sängen) och nu har jag en fab hårstyling som jag inte kommer att kunna få till igen (som alltid efter ett besök hos frisören - man är nöjd i en dag) och vill inte förstöra den inför fredagskvällen. Så - vad vinner? I detta nuet fåfängan... Jag hör någon viska I-landsproblem.

Flatliner söker finna gnistan i Paris

När alla andra bullar upp med megabeställningar på Book Depository eller Adlibris på hösten och ökar sitt läsande till max sjunker mitt oroväckande lågt. Snart går jag in i koma. Efter Jonathan Franzen på Internationell Författarscen tog läslusten fart (den kvällen) och sen flatline... Träningen går minst lika trögt. Där jag var peppad för två-tre veckor sen är jag nu uttråkad och provocerad, bitter och arg på min otillräcklighet.

Nu stundar dock en lång weekend i Paris och även om jag inte kommer att läsa mer än guideboken där så hoppas jag att allmänhumöret stiger och att det romantiska, drömmande, gotiksmyckade Paris ska smitta av sig på mitt läsande när jag kommer hem. Trött i fötterna av att vandra runt i staden, jakten på la belle epoque, förnöjd och mätt på champagne, musslor, châteaus, pain, ost (!), kyrkogårdar, trädgårdar. Då hoppas jag att jag sjunker ner i den slitna fåtöljen hemma och öppnar en bok. För att hjälpa stämningen på traven ska jag beställa hem lite ved tills dess.

Trots läströtthet har dock bokhyllan ökats med tre nya böcker på senaste tiden, dock ej skönlitterära. Det är istället tre gedigna utställningskataloger jag är extremt peppad på att läsa (vid annat tillfälle såklart): en om modernistiska kvinnor bl.a. Tyra Lundgren, en om Lee fucking Miller och slutligen bombastisk prolitärkonst i Peredvizjniki, en utställning jag längtat efter i ett år och inte ännu sett. Där som med böcker - jag vill dra ut på nöjet och vänta och längta.

Fotnot: Tillägger att jag är inte avdomnad inombords. Kärleken till böcker falnar aldrig. Det är själva akten att läsa som plötsligt känns som sit ups.

Lennart och språket

Jag har inte sett debattprogrammet som Lennart Holmlund, kommunalråd (S) i Umeå, refererar till i sitt inlägg. Det behöver jag inte för att förstå att han kritiserar en kritiker för att vara elitistisk. Med Lennarts språk undrar jag dock vad han anser vara elitistiskt i det här sammanhanget. Någon som inte lovordar Mankell bara för att han är populär? I inlägget (för den som förståeligt inte orkar läsa) anser han att "självklart är det konsumentmakt som gäller". Han verkar av inlägget att döma dela åsikt med vår kulturminister, eller var det underhållningsminister hon ville kallas? Jag är inte för någon kanon men är allergisk mot att det enda värdet kultur skulle betinga är det ekonomiska värdet och inställningen "kvantitet över kvalité" (inte för att för den sakens skull säga att något folkkärt inte också kan vara kvalitativt). Personligen är jag mer intresserad av recensioner än försäljningslistor som säger mig föga. För övrigt tog det en stund och ett par omläsningar innan jag förstod att "resseset" i Lennarts inlägg syftade till ordet "recensent"...

Skrämmande att det är Lennart och hans kompisar som får leda Umeå som Kulturhuvudstad 2014. Jag bävar. Lennart vill bl.a. att sponsorpengar kommer in till ett konstverk (förslag på skulptur av Anthony Gormely genom Galleri Andersson) utanför det nya kulturhuset som planeras. Citat från Lennarts blogg:

"Fastighetsägarna i centrum borde kunna vara med då det skulle förgylla utemiljön i vår stad och ge ytterligare besökare och självklart borde ma nkunna ragga ihop sponsorpengar till en sådan attraktion. Vattnet ger ju mycket energi och energin för Umeå skulle öka betydligt. Vi måste se om inte detta går att förvärkliga för det skulle sätta Umeå på världskartan
Tänk vad läckert men med 6 företag och organisationer som går in med sex mille var kunnat detta lösas" Ev. stavfel Lennarts egna. (Bloggförf. anm.)

Det är bara det att politikerna samtidigt vill riva k-märkta hus för att bygga detta nya kulturhus. Detta togs bl.a. upp i P1 och SvD. Om du inte orkar lyssna på hela programmet i P1 kan jag avslöja att Lennart säger sitt ca 03:27 min in i programmet. Och för den som inte orkar klicka på länken eller spola i programmet kan jag citera: "...och jag är så jävla glad, för att vara riktigt ärlig, att inte Umeå ser ut som det gjorde när jag flyttade hit 1959! ... en liten byhåla...". Hjälp för sådana inskränkta egocentrerade politiker som inte kan skilja på vad han vill som privatperson och att han som tjänsteman respresenterar de som bor i kommunen. Jag säger till honom som en norrlänning en gång sa i Robinson: "Skämmes, ta mig fan!"

Fotnot: Vad jag vet är Lennart inte dyslektisk och vad jag hånar är, trots vad rubriken föreslår, framför allt innehållet bakom hans ord och hade även så gjort hur rättstavade de än hade varit.

Pausfågel

Så har den då kommit, lika säker som en höstförkylning, jag har insjuknat i en lässvacka. Tyvärr. Boken jag läser, en mysig Kate Morton, är inte undermålig alls. Ingen skugga faller på henne. Tvärtom levererar den precis vad jag hoppats på. Så varför är det så svårt att komma igång? Jag är så degraderad att jag vid ett tillfälle tittade på MTV-producerade program (16 & pregnant) and loving it! Ibland har jag dessa svackor och har lärt mig att inte stressa över det, men det är inte desto mindre trist när allt jag egentligen vill är att sluka böcker. Hösten är ju synonym med högsäsong på läsning. Ni vet all about it; kurandet, brasorna, filten, regnet. Gör ett nytt försök i helgen och ser om jag kan hitta den där rätta stämningen mellan sidorna som gör att man bara förlorar tid och rum en liten stund.

Fotnot: ville hitta en fin pausfågel och när jag googlade lämplig bild hittade jag den perfekta bilden (ovan) och klickade in mig på den tillhörande sidan med tanken "I vilket sammanhang har den här bilden visats? Måste vara någon likasinnad och klok person som vet vad livets fina består av". Low and behold! Bilden jag klickade på ledde mig rakt in i ett äldre inlägg från, japp! min egen blogg! ;-) En gammal, blandad blogg och jag hade glömt att jag använt bilden tidigare. Great minds think alike! Especially if it's actually the same mind. Inlägget handlade för övrigt om ett inköp jag då nyligen gjort av en kupol med 22 st fåglar från sent 1800-tal. Still my pride and joy.

A woman in black - igen

Nej, jag är inte den skarpaste bevakaren av kommande produktioner, releaser osv. Förstår inte hur folk får nys om allt som händer! Har missat både en och annan spelning t.ex. bara för att inse
"Va, spelade de i stan?! Varför visste jag inte om det här?" när jag läser recensionen dagen efter. Recensionen som för övrigt naturligtvis alltid deklarerar att det var "årets spelning, ni borde varit där, första gången han uppträder i Stockholm på 8 år" osv osv. You get the idea.

Nämnde teateruppsättningarna från 1980- och 1990-talet i mitt inlägg om The Woman in Black nyligen (det är ungefär så seg jag är att plocka upp "nyheter") och då hade jag såklart ingen aning om att den nu filmatiseras och kommer på bioduken 3 februari 2012. Blev medveten om detta när jag läste ett inslag på Inky Fingers blogg om det. Daniel Radcliffe är jag lite tveksam till, men annars ser det mycket, mycket lockande ut. Den här ska jag självklart se! Vet att många ogillar att se film baserad på bok med invändningar som att karaktärerna inte alls lever upp till de i boken (eg. ditt huvud) men personligen älskar jag i allmänhet att se filmatiserade böcker. Note: älskar att se, men tycker (såklart) uteslutande alltid att boken är bättre än filmen! Men jag ser det inte som en ersättning utan som extramaterial, ett bonustrack. Och att få dra ut på upplevelsen ännu längre utan att för den sakens skull behöva läsa om boken, ja det kan bara vara ett plus! Har som långsamläsare nämligen sällan utrymme för omläsningar. So many books, so little time...
Men, och det här är viktigt!, det är ett 2-step-program där den kronologiska ordningen är orubblig:

1) läs boken
2) se filmen

Winning!

Jag fuckade upp med biljetter till Franzen på Internationell Författarkväll men som en katt med nio liv landade jag på fötter igen. Från att vara slutsålt öppnade sig plötsligt en glimma av ljus och två biljetter stod mirakulöst till förfogande! De greps direkt och jag är back on track - som vanligt. För ett par år sedan skulle jag flyga till Paris och höll på att missa planet med 1 minut. Höll på att missa, men gjorde det inte. Samma sak när jag skulle flyga från Rom till Stockholm och vaknade opackad när taxin stod utanför dörren och tutade, men det gick bra där med. Som det gjorde med Paul Auster-biljetterna som var slutsålda och som jag sen lyckades landa. Som det gjorde med Jonathan Franzen. Som gör att jag aldrig, aldrig lär mig och är och förblir en lucky slacker.

Bountiful books

Precis som en fantastisk bok förtjänar fantastiska pärmar förtjänar fantasiska volymer en fantastisk inramning. Watch it and weep! Här är en länk till en sammanställning av 13 fabulösa bibliotek. Vilken är din favorit? Mitt val faller på Strahov Monastery Library i Prag som inkluderar The Philosophical Hall (1779) och The Theological Hall (1670)! Svårt att eftersträva för egen del på en total boyta av 29 kvm och betydligt färre böcker... But a girl can dream, can't she?

En bok som hade allt och inget

Dåtidens kritiska röster kallade Eiffeltornet a "truly tragic street lamp"

Året är 1889, det är världsutställing i Paris och invigning av Eiffeltornet. Mitt i pompan och ståtet sker ett mord, och efter ett par dagar ett till. Snart har man flera mordoffer som alla verkar sammankopplade och som samtliga dött under märkliga omständigheter. Men fallet tystas ner i rädsla för dålig publicitet kring världsutställningen. En ung bokhandlare och amatörfotograf misstänker foul play och bestämmer sig för att gräva djupare på egen hand. Det handlar om systrarna Liliane Korb and Laurence Lefèvres bok Murder on the Eiffel Tower som de skrivit under psydonymen Claude Izner. 

Se där: alla byggstenar för en fantastisk bok. Jag hade på förhand förstått att det rörde sig om en lättsam historia men inför semestern tänkte jag att det kanske var ett plus. Men det här var lättsamt till gränsen till trist. Det fanns inget djup i varken persongalleriet eller mordhistorien i sig. Victor Legris, som huvudpersonen heter, är platt presenterad, frustrerande velig och mesig, utan mening eller rikning och frankly rätt korkad. Det rör sig alltså inte om några charmiga mänskliga svagheter. Här är det väl lämpligt att jag lägger in en *spoileralert* för när det kommer till självaste "utredningen" som han gör och de mordfall som han självmant ålagt sig att lösa så måste jag säga att han inte lyckas med någonting. Han gissar hejvilt på vem mördaren kan vara och utesluter dem en efter en (allt efter som de faller offer för den riktiga mördaren) och lyckas inte ens pricka rätt förrän han står inför mördaren som avslöjar sig själv sekunden senare. Mycket svagt.

Tidsperioden, en världutställning, exotiska resor till Borneo och Java (jag har ju själv nyss rest runt i Indonesien), en konsthandel, en bokhandel, kvarter i Paris där jag själv vandrat och sötman av mord. De enskilda ingredienserna är som de finaste råvaror från kolonialismen. Men det hjälper inte, tyvärr, och jag lämnar den här boken utan avsikt att följa Victor Legris vidare in i Père-Lachaise, Montmartre eller Marais vilket faktiskt gör mig lite upprörd. Jag ville så gärna att det här skulle vara alldeles, alldeles underbart. Det bästa med boken är istället bokens tre sista sidor, en bilaga, med rubriken A Few Historical Notes on the Universal Exposition of 1889 där man får en liten summering av världutställningen. 

Det är mer än troligt att Murder on the Eiffel Tower kommer att doneras till arbetsplatsens allmänna bokhylla där jag häromdagen hittade The Historian - en annan (gissar jag) lättsam bok med en lockande plotline. Förhoppningsvis blir jag mer förtjust i den. Någon som läst Kostova?

Oups I did it again!

Så hände det som inte fick hända: min lättsamma inställning till Kulturhusets Internationell Författarscen har än en gång bitit mig i rumpan. Förra gången var det jag som lät Paul Auster-biljetten glida mig ur händerna och nu är det Jonathan Franzen som är slutsålt. Varför gör jag detta mot mig själv? Det följer samma mönster: jag går in på Kulturhusets näthandel och ser till så det finns biljetter kvar, meddelar min kompis att vi bara MÅSTE gå och att vi ska köpa biljetter - i helgen, nästa vecka, imorgon. Aldrig NU. Och sen är det alltid för sent. Förra gången löste det sig ändå. Jag fick tag på en Auster-biljett trots allt. Trots att jag vet att det är antagligen rock bottom och en faktiskt missad författarscen som är det enda som skulle bryta min lättja kan jag inte annat än att önska för ett andra mirakel; att någon där ute har biljetter till övers av någon outgrundlig anledning...

Spökhistorier - andra försöket

Susan Hills The Woman in Black var allt som Ghost Story inte var. Jag rös och mös från s.1. Vilken vacker liten pärla denna bok är! Det var så roligt att öppna boken och nästan bli rörd över det fina språket. Stämningen infinner sig omedelbart och det är inget mindre än en klassisk spökhistoria. Det är ett välslipat verk och med sina blygsamma 176 sidor innehåller den inte ett överflödigt ord. Detta är minst sagt ett absolut måste för den spökhistorieälskande läsaren! Boken uppfördes som pjäs på Londons teaterscen i slutet på 1980-talet och fick oerhört genomslag. Den spelas än idag och nästa gång jag är i London måste jag gå. Själv såg jag en omarbetad version för 10 år sedan i Umeå, En kvinna i svart av Profilteatern, där handlingen förlagts till Norrland. Även den spelas fortfarande. Båda har det länge kvar dock innan de når The Mousetraps fantastiska track record med 59 år på Londons teaterscen.

Mörkrädd läsning

Jag får börja med att säga att jag är väldigt attached till mina böcker, bra som dåliga. Har t.o.m. svårt att släppa ifrån mig böcker jag bedömt så usla att jag inte ens läst ut dem. Det är alltid roligt att ändå ha dem som en referens i hyllan och en pixel i den större bilden som är mitt läsande. Det finns dock gånger då jag ändå tänkt att det här är inte sunt och försökt ge bort böcker. Detta slutar oftast i att jag ångrar mig. Vi ska ner på "Djävulen bär Prada"-nivå för att jag ska betrakta boken som tillfällig underhållning att slita och slänga som en Metro.

Ghost Story börjar i nutid och jobbar sig bakåt för att lager för lager avslöja vilka händelser som leder fram till situationen boken startar i. Långsamt, långsamt leds vi in i historien med tydliga anspelningar men Straubs karaktärer talar inte ur skägget förrän långt in i boken. Vill minnas att jag noterade s.450 när jag var riktigt tillfredställd att jag fått alla detaljer till det som man antytt sedan första sidan. Och det är inte ett "who-dunnit"-scenario där det handlar om en upplösning som man vet och uppskattar kommer i slutet, vi pratar om grundförutsättningarna för huvudkaraktärernas beteenden och val och därför blir Straubs "säga A men inte säga B"-beetende bara frustrerande. Det är som att se första säsongen av "Lost" och ständigt få en massa ledtrådar men undanhållas svaren tills det är för sent och man tappat intresset. Det blir långt, mastigt och för att vara ärlig mer än flummigt, även om jag också förstår att en spökhistoria måste bygga på ett visst mått öppenhet. Less is more skulle jag vilja råda Peter. Kändes som om det saknades redigering, en grop som även hans vän och kollega Stephen King är ökänd för att ramla i gång på gång. Det fanns ett glimmer av hopp, vissa bitar var intressanta, men det tappades bort i helheten. Jag ska erkänna att jag skummade igenom sista halvan av boken och om det är något positivt jag ska säga så är det väl att det första kapitlet ändå drev mig till att ändå vilja veta hur allt börjat och inte lägga ifrån mig boken till förmån till Susan Hills The Woman in Black som vid det här laget lockade något oerhört.

Jag ville verkligen gilla Peter Straubs Ghost story. Jag ville känna vibbarna från Stephen Kings bästa dagar, slutet av 1970-talet. Men inser att det hade varit bättre att gå direkt på originalet istället och göra det jag länge tänkt - en omläsning av Kingens bästa på engelska. I besvikelse lämnade jag istället Straub i baren på ett litet resort på en liten Indonesisk ö utanför Lombok och hoppas på att någon annan strandläsare uppskattar den bättre. Själv plockade upp The Decline Fall of the British Empire på flygplatsen i Bali och såg mig inte om.

Tana French - en ny favorit

Så läste jag då ut Tana Frenchs In the Woods innan resan som planerat. Det var kärlek vid första ögonkastet. Minns inte vilken bok jag läste innan men minns att när jag öppnade första sidan på In The Woods kände jag mig hemma igen. Möjligtvis var det min tid med Ruth Galloway som hade luckrat upp stämningen med ett enkelt språk och en, förlåt, lite banal storyline. Don't get me wrong, jag älskade att hänga med Ruth och det var så där mysigt som det bara kan bli med en rå våt kyla i grunden och en handstickad tröja i ull, en varm kopp te i en Wedgewood-kopp och en brasa men jag saknade språket och en tätare berättelse. Det fick jag hos Tana.

In the Woods fokuserar på två händelser, en mordutredning i nutid och en incident tjugo år tidigare då två barn spårlöst försvann. Även om största delen av boken kretsar kring polisens utredning finns här mycket utrymme för att bygga karaktärer. Tana blottar deras imperfektioner och deras relationer slutar ofta i någon form av besvikelse. Stämningen i boken är klart uppgiven vid tillfällen och utan att säga för mycket får inte alla frågor fullständiga svar och det är inte riktigt klart hur nästa bok kommer att se ut. Har dock förstått att vi får återse en av huvudkaraktärerna, Cassie, i alla fall i The Likeness och jag är definitivt spekulant på att köpa hem den snarast för att få fortsätta leva i Tana Frenchs värld.

På en ytligare not måste jag dock, som den inbitna estet jag är, inflika att stackars Tanas författarporträtt inte kommer att rankas högt i min imaginära laminerade lista av favoritförfattarporträtt.

Goda böcker

Hemma från Indonesien drömmer jag om att få äta den balinesiska maten igen. Bl.a. åt jag en fantastisk grön papaya sallad med räkor och en underbar balinesisk BBQ-sås. Restaurangen vi åt på var helt underbar också och det blev en kväll jag kommer minnas länge. Som tur är har ägaren till just den restaurang vi åt på publicerat kokböcker om den balinesiska maten. Jag ska bara skriva klart det här inlägget sen går jag direkt till Book Depository och klickar hem Bali Unveiled: The Secrets of Balinese Cuisine. Nu.

Tillägg: ...bara för att upptäcka att den var slut både på The Book Depository och Adlibris. Istället fick det bli Step by Step Cooking Balinese. Jackpot vore att hitta recepten till rätterna vi åt. Nästa vecka får jag veta om de finns med i boken.

Men innan vi åker...

har jag tänkt läsa ut In the Woods av Tana French. Med en sommaraptit för död och en läggning för välformulerade meningar var jag hooked från första sidan! Har endast läst 1/6 av boken och stannade hemma idag enbart för att viga dagen åt att avancera mitt sidantal på rätt sida om balansen läst-oläst. Vore retligt att släpa med sig 600 sidor bok till andra sidan jordklotet för att jag har 100 sidor kvar - samtidigt kan man ju inte släppa karaktärer sådär, det är ju som en high five left hanging. Så otrevlig kan man inte vara mot en favorit. Dessutom handlar det om en mordutredning som antagligen inte ser sitt slut förrän sista sidorna. Vem kan lägga sådant åt sidan? Nej, det återstår bara en lösning: att shapeshifta till en snabbläsare (normalt sett är jag en hopplös långsamläsare). So, so long for now. Jag har ett boktåg att hinna med called In the Woods!

På en orelaterad not kan du följa Böcker x 3 som fyller år idag och firar med ett riktigt inläggskalas med ett inlägg i timmen under hela dagen! I know I will.

Semesterlistan

Jag kan knappt tro att det bara är en och en halv vecka kvar innan vi åker! Vita stränder och hängmatta, tunna klänningar, bikini och stråhatt. Vi ska utforska öarna runt Komodo och när skymningen faller mötas av tiotusentals flygande hundar. I det klara cyanfärgade vattnet bor vilda delfiner och sköldpaddor. Endast ett fåtal utvalda böcker får äran att läsas i sådana miljöer. Det ställs naturligtvis krav på en sådan bok. Igår kväll tog jag således ut en hög olästa böcker från hyllan; kände på dem, bläddrade lite för att avgöra textstorlek och få en känsla från texten. Processen blev inte långdragen. Jag gick på magkänsla och applicerade mottot: Utgång = Hemgång, dvs har du hamnat i "ratad"-högen så är det kört! De jag behållt på listan kan fortfarande bytas ut mot andra nya kandidater eller helt sonika utebli. Ingen bok kan vara säker innan den lagts ner i väskan och checkats in. Även omfång och vikt spelar in då vi kommer att resa lätt. Men jag känner mig så pass tillfreds med de jag står inför nu att jag kan publicera någon slags preliminär lista i alla fall. Och de nominerade är:

Sommarenkät

Jag får som Böckerx3 vänta i två veckor tills jag kan ropa: SEMESTER! Längtar så och det är också orsaken till att det blivit lite väl få inlägg på senare tid, mycket fritid har investerats i att hitta boende och boka flyg etc. Men här kommer i alla fall sommarenkäten:

Om du för en dag fick hoppa in i en bok, och leva där- vilken bok skulle du välja?
Ja, eftersom dagen ägnats åt ett Game of Thrones maraton, avsnitt 4-10 avklarade och sedan dess har jag inte kunnat släppa den världen måste jag svara: Song of Ice and Fire-serien.

Vilken bok ska du börja på härnäst?
Jag ska precis gå till hyllan och lägga ihop en fin hög till ledigheten för att avgöra om där finns luckor och isf har jag precis tid på mig att fylla på med en nätbeställning. Har nödbörjat på The Brief Wondrous Life of Oscar Wao som låg nära till hands.

Hur får du oftast boktips?
Bloggar och Twitter är mina huvudkällor.

Det är filmen ”Day after tomorrow” på riktigt och för att inte frysa ihjäl måste du hålla liv i elden. Vilka böcker offrar du till brasan?
Svenska dussindeckare.

Aliens/robotar/en sekt tar över världen och bannlyser alla böcker utom en. Vilken tycker du ska vara den bok som sparas och varför?
 Vilken orimligt svår fråga då alla vet att ingen bok kan fylla upp det tomrummet. Först tänkte jag en tegelsten som räcker länge men ännu viktigare kan vara att den har flera lager och nyanser ergo tål en eller flera omläsningar men ska nå ut till många samtidigt. Landade på Bröderna Lejonhjärta eller Mio min Mio.  

Jultomten hälsar på dig och säger att det aldrig mer blir någon jul om du inte skriver in dig själv i en bok. Vilken bok vill du vara med i och vad gör du därinne?
Jag skriver in mig i Game of Thrones och tar helt sonika en tron!

Din favoritförfattare åker limo/skateboard/pulka förbi dig. Givetvis springer du efter. Vem är författaren och vad frågar du?
Det får bli Agatha Christie i en limo och jag frågar om jag får hoppa in och om hon bjuder på en creme de menthe?

Om du skulle skriva en egen bok- vad skulle den handla om?
Det måste bli en historisk roman, definitivt ett mord eller en tro det eller ej något fantasy based. Vore roligt att bygga upp en egen värld.

Vilken typ av böcker behövs det fler av?
 Fler böcker/pjäser/sonetter skrivna av Shakespeare, tyvärr har det tåget gått.

Finaste budskapet från en bok du har läst?
Hoppla, kommer inte på något på rak arm men gillar symboliska, slå-på-stora-trumman, lätt bombastiska teman som nämnts snabbt här ovan (med karaktärer som Ofelia och Hamlet).

To Kindle or not to Kindle?

Jag åker snart på semester och har sedan länge börjat planera vilka lucky books som ska få följa med till Indonesien. Jag ska vara borta i 2,5 v och tänker att 4-5 böcker ska räcka. Men man vet ju aldrig... Och optimalt vore dessutom att ta med minst det dubbla så man kan välja efter humör och dagsform. Lösningen på detta är naturligtvis att packa hela bokhyllan. Lösningen på hur du packar hela bokhyllan och ändå klarar bagagevikten på max 10 kg är Kindle. I grund och botten är jag dock en paper lover, men det finns uppenbarligen situationer där det digitala valet makes sense. Helst skulle jag vilja ha hela mitt bibliotek både i digital och analog form. Vore fantastiskt att kunna söka i och cross-referera böcker. Jag brukar alltsom oftast stryka under extra minnesvärda meningar och citat i mina analoga böcker och digitalt hade det varit så mycket enklare att exempelvis se på exakt vilka ställen i boken som X nämns. Detta betyder alltså att jag vill ha dubbla exemplar av (nästan) alla böcker jag äger och vill äga, men kan inte motivera att det ska kosta mig det dubbla, eller som i vissa fall det tredubbla. Kikade t.ex. på tredje boken om Ruth, The house at sea's end, häromdagen och jag som älskar pocket/häftat är van att betala de tillhörande priserna - inte inbundet. E-boken jag suktade efter kostade mer än en inbunden (pocket $6-7, inbunden $13, ebook $18.85) och då jag föredrar pappersvarianten ser jag bara hur mycket pocket jag får för pengarna. Så vi får se hur det blir med mitt digitala förhållande till böcker i framtiden. Någon som äger Kindle och kan vittna om läsupplevelsen?

In trouble again

Ruth Galloway skulle ha gillat midsommar tror jag. En högst pagan ceremony med fallisk symbolik. Jag har nu avslutat den andra boken om Dr Galloway, The Janus Stone. Och jag måste säga att det är en värdig uppföljare till debuten, The Crossing Places. Det är stämning, lättsam läsning och krämen läggs på karaktärerna. Ruth har syltat in sig i ett nytt brott, hon är i fara - igen (som jag nämnt tidigare undrar jag hur många böcker detta kan pågå) - och som vanligt syltar hon in sig i svårigheter även privat. Jag gillar även det här - igen. För mig passar det att läsa en lättsam historia nu på sommaren och det är mycket tillfredsställande att få snabba resultat så att säga. Visst gissar man mördaren relativt snabbt och uppdagandet av sanningen och mördaren uppvisar små, små krystade partier här och där. Det är inget mästerverk, men jag kan nästan lova att de flesta finner det underhållande. På en personlig not kan jag säga att jag finner undersöknings- och analysmetoder inom arkeologin fascinerande och intressant (kemi, vetenskapliga metoder) och baksidan på det myntet är att jag är rätt ointresserad av den primitiva arkeologin itself. Jag har alltid varit pro den civiliserade världen (i nordeuropeiska termer 1500-). Särskilt nordisk arkeologi (förutom vikingarna) är ytterst tråkig. När romarna byggde ett samhälle med lagar och discipliner med konst och arkitektur som (inte bara fysiskt) står sig än idag satt vi literally och gnagde på våra egna fingrar vid härden. För att inte tala om Asien och arabvärlden långt innan dem. Men mest irriterande finner jag ändå den new-age kult som Cathbad (druiden) representerar. Det blir lite för homeopati och 'Det Okända' för mig. Cathbad själv har inte svårt att förena dessa två världar, men jag tycker inte det känns helt trovärdigt att ha en gedigen utbildning inom vetenskaplig metodik och kemi, arbeta i vetenskapens högborg (ett analyslab på ett universitet) och samtidigt på fullaste allvar tro på magi och springa runt i lila slängkappa. Jag köper det inte! Men förutom mina då högst personliga tics kan jag knappt vänta på att få läsa den tredje boken i serien. Den står dock ännu inte i min bokhylla - än ska jag tillägga!


Glad midsommar på er alla - druider och vetenskapsmän alike!

Många böcker i luften

En av de bästa sakerna med mitt jobb är att min arbetsplats ligger i en kranskommun. Jag kan alltså se fram emot ca 45 min t-bana/buss enkel väg varje morgon. Detta innebär minst en "gratis" timme ostörd (nåja, beroende på medpassagerare) läsning varje dag! I förrgår hände dock det som inte får hända: jag glömde min påbörjade bok på jobbet. Räddningen var att jag har en sprillans ny mobil att leka med annars hade jag nog försökt sova bort tiden. "Problemet" var att senare på kvällen hade jag inget att läsa och "måste" (stackars mig!) plocka en ny bok från hyllan. This, folks, is why you always ALWAYS carry more than 10 unread items of literature in your bookshelf. Man vet ju aldrig vad man kommer att vara sugen på! Jag, vars påbörjade bok numera på jobbet var The Janus Stone, valde att fortsätta på samma tema: ruggig spänningshistoria med kvinnlig huvudrollsinnehavare med följetongspotential, aka den första boken med Kay Scarpetta. Härligt! I vanliga fall brukar jag känna ett sug mot bokhyllan trots redan utlovat engagemang till en bok och sneglar på gräset som tycks grönare på andra sidan. Ingenting är så lockande som en färsk förstasida i en efterlängtad bok, så jag var inte ledsen! Detta var dock en diptykutgåva med både första och andra romanen om Scarpetta i storpocketformat, så igår när jag åter ska göra min resa är jag på nytt utan bok (Scarpetta alldeles för stor och tjock för min sommarväska) och jag fick på nytt vara otrogen. Detta plus att jag har ett par, av olika anledningar, outlästa böcker sedan tidigare att avsluta (we were on a break!) så nu läser jag tydligen fem (5) böcker samtidigt. Brukar som mest jonglera tre. Hur många har ni på gång parallellt?

Någon som också nyligen drabbats av abibliofobi är Dark Places.

Boktolva

Jag hängde aldrig med på boktolvan men känner att jag utan medveten riktning är på god väg ändå, dvs läsa en för mig tidigare oläst författare i månaden under årets gång. Hittills i år har jag bekantat mig med följande "nya" författare. Vissa har jag sneglat på i 10 år, andra nya ansikten och endast några månaders bekantskap:

Tom Rachman
Joyce Carol Oates
Elly Griffiths
Graham Greene
Dan Simmons
Johan Hakelius
Richard Yates
China Miéville

Följande har jag planer på att läsa i andra halvlek:

Mircea Cărtărescu
Jonathan Franzen
Claude Izner
Sadie Jones
Tana French
Helen Dunmore
Susan Hill
Stef Penney

Ser verkligen, verkligen fram emot det här läsåret som börjat så fantastiskt bra i just denna kategori!

Säsongsavslutning: Bokbloggsjerka

Så var det säsongsavslutning på Annikas bokbloggsjerka. Frågan lyder:

Vilken bok är den bästa du har läst den senaste månaden?

Även om Ruth Galloway och jag blivit goda vänner och jag nu är inne på min andra Elly Griffiths deckare med henne i spetsen (pausade för att skriva detta inlägg) så kan jag ändå inte undvika att svara Blonde av Jocye Carol Oates på Annikas fråga. Den hängde med mig under några veckor och jag kommer att för alltid att tänka på Oates version av Marilyn varje gång jag ser henne. Detta var det allra första jag läst av Oates och jag hoppas hon håller lika hög kvalité i sina andra verk för Blonde var på många ställen ett mästerverk! Särskilt barndomsskildringen var utsökt skriven. Boken fick mig sugen på att läsa någon biografi och ta reda på fakta om hennes liv, kanske se om några av hennes filmer. Samtidigt känner jag mig väldigt mätt på Marilyn just nu och är ändå rätt glad att vi tagit en paus.

Arkeologiskt rysmys

Jag läser aldrig svensk krim. Det är en genre som intresserar mig ytterst lite. Jag läste första delen av Millenium-triologin vilket förvisso var underhållande semesterlektyr, men varken mer eller mindre. Jo förresten, jag gillar äldre svensk spänning á la Sjövall/Wahlöö. Men när det kommer till engelska deckare så är jag såld! Jag som anglofil uppväxt på Poirot och Miss Marple älskar stämningen i brittiska deckare, nya som äldre. Jag har dessutom av olika orsaker bra kunskap om analysmetoder inom det arkeologiska fältet (no pun intended) så när jag fick nys om att det fanns en forensic archeologist solving crimes out there så tvekade jag inte. Till saken hör också naturligtvis att den rekommenderats av boktipsdrottningen Helena. Köpte både debuten och uppföljaren på en och samma gång utan att ha provläst en mening. Så övertygad var jag att detta skulle bli en treat. Och det blev det verkligen. Jag blir lika förtjust som mina fellow bokbloggare Dark Places, Ooofbok, Bokbabbel,  Calliope books (som recenserade den igår) i kompromisslösa Ruth Galloway med sin övervikt och sina katter.

Handlingen är kortfattat: en osteolog (arkeologisk benexpert) blir indragen i en potentiell mordutredning när en fynd av människoben uppdagas i Ruths närområde, saltängarna där hon bor. Ett försvunnet barn blir till två och Ruth finner sig mer och mer involverad tills hon inser att hon inte kan lita på någon. Överlag är det en tunn bok, 300 sidor, och särskilt tunn kändes den när jag precis lagt ifrån mig tungviktaren Blonde, eller som den beskrevs i P1:s bokcirkel: en roman i storleken D-kupa. Blev lite nervös i av lättvikten - att historien inte skulle ha tid att utvecklas och bli komplex - och till viss del var mina farhågor besannade, lite tunt är det. Det är inte handlingen i sig som är den stora behållningen här. Men tro mig när jag säger att det gör ingenting då mysfaktor och karaktärer mer än kompenserar detta. Jag njuter även i smyg över lättvikten då en sengångsläsare som jag för en gångs skull kunde få känna vindens sus i håret när jag kastade mig framåt i historien och fick tillfredsställelsen att klämma en bok på ett par dagar! Språket flyter och det är en bladvändare. Överlag har boken en underliggande ton av den där typiskt brittiska torra, lätt syriliga humorn som passar så bra in på en svartklädd mullig ensamboende arkeolog och jag spinner av välmående som en av Ruths katter! Det finns tillfällen då jag blir lite irriterad på Ruth som trots uppenbar normal intelligens ibland reducerar sig själv till en blondin i en skräckfilm ("Men gå inte ner i källaren när du vet att mördaren lurar i mörkret! Vänd dig om, vänd dig om!") genom att ständigt upplysa både den ena och den andra om detaljer i polisutredningen och var exakt hon kommer att befinna sig när hon ska ligga lågt. Hon är dock förlåten.

Behöver jag nämna att jag redan plockat fram The Janus Stone ur bokhyllan? Har verkligen längtat efter att följa en karaktär i en bokserie, vilket också var en av mina sommarplaner! Lite nervös blir jag dock och undrar hur detta ska hålla i längden. Det finns i dagsläget tre böcker om Ruth. Hur många mordutredningar kan hon bli involverad i utan att det blir krystat. Lite som hur många mord kan ske under en mans livstid i Midsomer utan att man logiskt börjar misstänka Barnaby?

Copycat

"Jo, visst är hon lik Camilla Läckberg – men Ann Rosman är snäppet vassare". Så lyder ett citat från DN:s recension av Fyrmästarens dotter. Denna mening används nu på T-banetågen för att sälja Rosmans böcker. Nja, jag vet inte om det känns så lockande! Det är ungefär som den där tv-reklamen för den där dejtingsajten där de menar att "Nej, ni ska inte träffas planera resten av ert liv tillsammans. På sin höjd ska ni bara ta en kaffe ihop så får ni se sen... typ". Alltså, hur lockande är det att gå in med den inställningen? Att ja, det är mediokert so don't get your hopes up, men du är medioker och kommer därför att nöja dig med detta. Nu har jag aldrig läst Läckberg och aldrig velat läsa Läckberg så jag är ändå inte målgruppen för Rosmans roman och jag har alltså inte läst den och därmed är detta inte en kritik mot författaren, boken eller dess läsare. Det måste bara kännas lite surt att det bästa någon sagt om din bok och ditt författarskap som kan användas i marknadsföringen är "Jo, visst känns det som ett plagiat, men ett väl utfört sådant".

Boktokig och Enligt O har läst och recenserat Anns böcker. Här är också DN:s recension i sin helhet. Kanske perfekt sommarlitteratur för någon som vill ha lättsmält deckare i närmiljö?

Sommar, sommar, sommar II

Så är den annonserad, listan på sommarpratare i P1. Följer Vixxtorias exempel och listar vilka jag personligen planerar lyssna på! Samma regel gäller här; fetstilat är intressant med motivering. Kommentarer på de jag antagligen inte lyssnar på där det känns motiverat.

JUNI
Mark Levengood gillar ingen i paret Levengood/Gardell särskilt mycket men i privata uttalanden har Gardell många poänger. Levengood säger mig ingenting.
Torgny Lindgren - författare från Västerbotten, ett måste för en norrlänning
Clara Lidström - från Umeå
Göran Gudmundssom - byggnadsvård ligger mig varmt om hjärtat
Jason ”Timbuktu” Diakité – har en mysig röst och förhoppningsvis lite bra musikval. Är det för mycket att hoppas på Jag sköt Palme?
Maria Wetterstrand - alla älskade Maria under valet. Lite för lite bit i henne för min smak.

JULI
Thomas Johansson - hoppas på lite juicy anekdoter från förr
Henke Larsson - idrott och jag attraherar inte varandra
Beate Grimsrud - en författare jag vet mkt lite om men kan vara intressant
Nanne Grönvall - förkroppsligar det där jag inte gillar med allt som heter schlager
Ville Virtanen - har ett band med Finland känner jag och antagligen kommer att lyssna
Sylvia Schwaag Serger
Sven Nylander - igen: idrott...
Karin Broos
Jonas Jonasson
Freddie Wadling - ingen motivering needed
Carl-Gustaf Wachtmeister
Gustaf Hammarsten
Dilsa Demirbag-Ste
Lars-Eric Aaro
Ulf Brunnberg
Ann Petrén - verkar var en intressant person
Carl Bildt - nej
Anna Kåver
Martin Fröst
Monika Nyström
Sara Stridsberg - utan att läst henne har hon trots allt min uppmärksamhet
Fredrik Gertten
Babben Larsson - underhållande och bitsk
Jan Carlzon
Lars Ohly - politik som fortfarande är intressant
Pia Sundhage
Kjerstin Dellert - känner släktskap. jag har 21 uppstoppade fåglar.
Claes Hultling
Olof Wretling - en till Umeåit och medlem i anrika Klungan!
Helena Bergström
Barbro Lindgren - känns självklart

AUGUSTI
Birgitta Ohlsson
Leif Mannerström - älskade Leif och den älskade maten
Alice Bah Kuhnke
Owe Wikström
Patrik Sjöberg - årets Annika Östberg. Sverige kommer att lyssna, and so will I.
Yukiko Duke - för att hon heter 'Snöbarn'
Håkan Juholt - ok då, för att ha lite samhällskoll
Vicky von der Lancken
Daniel Adams-Ray
Cecilia Forss - döden, döden
Barbro Osher
Johan Wester
Cecilia Uddén
Karl Ove Knausgård - för att få en uppfattning om jag kommer att gilla hans böcker eller bör undvika dem.
Ubah Musse
Ann Olivecrona - för det exotiska Afrikas djur
Bengt Palmers - en nyckelperson i svensk nostalgi
Gina Dirawi
Petra Marklund
Ghita Nørby
Leif GW Persson - för antingen blir det konspirationsteorier eller så somnar han. Otroligt kunnig bakom en fasad av skoltrött alkis.

Inser att min lista skiljer sig något från den på Snowflakes in the rain med vissa högoddare gemensamt. Kul! Listan på SR med introduktioner hittar ni här.

Sommar, sommar, sommar I

Nämnde i förra inlägget att jag följer P1:s bokcirkel. För oss trogna P1-lyssnare är det självklara denna årstid att följa sommarpratarna kl.13 varje dag. I sommar tänker jag varva sommarpratarna med Detektiverna. Det kan antingen bli mycket tramsigt med tanke på tävlingsmomentet eller riktigt bra med tanke på att det är ett av mina favoritämnen: klassisk ond bråd död. Föredragsvis i engelsk tappning: Agatha, Sherlock. Imorgon avslöjas det förövrigt vilka som gästar årets Sommar i P1. Har ni några högoddsare eller någon gammal favorit? Från förra året minns jag Annika Östbergs program vilket jag verkligen uppskattade och bottennappet Per Holknekt (grundare till modeföretaget Odd Molly vilket för mig är även det ett bottennapp). Han framstod för mig som otroligt osympatisk och självcentrerad.  I år hoppas jag som vanligt på en bra blandning av författare, vetenskapsmän/kvinnor och ällmänt intressanta livsöden - ingen nämnd, ingen glömd.

Blonde - The Misfit

Så har jag då äntligen läst boken jag ställt mig skeptisk till i 10 år. Skeptiskt till formatet fiktiv biografi eller bio-fiction, subjektet jag i slentrian och stor portion avundsjuka avfärdat som våp, författarinnan som jag misstänkt producerar mer kvantité än kvalité och alla andras praise. Jag är personen som började lyssna på Kent 10 år senare t.ex. Andras hype kan få mig att backa. Jag kan dock ändra mig och här är jag glad att jag gjorde just det. Blonde är en fantastisk skildring av en gäckande ikon. Lika mystisk nu som då. Lika mystiskt efter 750 sidor uttömmande text JCO-style. Men vilket stort psykologiskt porträtt! Efter detta har jag svårt att inte känna att det här är så nära sanningen man kommer. Sanningen i detta fall inte praktisk faktisk dialog utan kärnan av den komplexa varelse Norma Jeane/Norma/Marilyn måste varit. Inte för att det spelar någon roll bara det känns sant i sin kontext, som är det med all litteratur. Skapa gärna ett Narnia eller ett Mordor, men även i den världen finns regler och sanningar och logik man måste hålla sig till. Även om det är just fiktiva regler, sanningar och logik.

Vad kan då sägas om boken som inte sagts innan? Den börjar med en fantastiskt skicklig skildring av en långt ifrån lycklig barndom som sedan ligger som stomme för det som komma skall. Frånvarande föräldrar och fosterhem (i boken får ett hem symbolisera de i verkligheten närmare 10 av vad jag förstått som det egentligen handlade om), barnhem, sökandet av en mansfigur, missbruk och psykisk ohälsa och den okritiska glorifiering av Hollywood som bidrar till berättelsens och huvudpersonens sagoliknande kvalité. Berättartekniken flyter snyggt mellan de olika delarna och förändras också för att passa innehållet. Vi rör oss från barnet till flickan till kvinnan i alla hennes skepnader. Berättarröster kommer och går och det finns ett mycket passande drömskt stråk blandat med brutal realism genom hela boken. Om Blonde har Jeanne Moreau sagt 'Oates' precise and inspired writing is close to witchcraft' och jag kan inte annat än att hålla med. Detta är en drabbande roman inte många som öppnat den undankommer utan att bli berörd eller åtminstone börjar hysa ett visst mått beundran och respekt för författarens skills!

Den som inte läst Blonde behöver inte läsa följande stycke (spoiler alert!). Den del jag först ville utelämna är figuren som vi lär känna som the sharpshooter men även här är Joyce så skicklig i sin skildring av honom så jag kan inte helt skiljas ifrån honom (är han en galen stalker som tror han har ett uppdrag eller är det ett faktiskt politiskt mord?). Jag tyckte hans roll i boken störde lite eftersom det var så tydligt att hennes öde var sealed med eller utan hans medverkan men jag har accepterat att han får symbolisera alla de konspiratoriska rykten och det frågetecken som uppstår när en ikon dör vid tidig ålder. En ikon som dessutom haft samröre med Presidenten själv. Jag förstår varför man tar med den biten. Jag hade bara inte saknat den.

Parallellt med läsningen har jag också följt P1:s Bokcirkel, eller nåja, kring sista kapitlet lyssnade jag på samtliga avsnitt i rad, vilket jag varmt kan rekommendera. Har även följt den med Anna Karenina och planerar göra detsamma när jag, om jag, tar mig igenom Fågeln som vrider upp världen. Är inte såld på Murakami men vill ge hans mest omtalade bok en chans trots allt. Det lönade ju sig med Oates, big time!

Avslutar med att säga att jag definitivt är intrigued nu och vill läsa mer av JCO. Vilken tur då är jag där har en aldrig sinande källa! Ska nog dock beträda Oates-land med lite försiktighet. Som Kingen har nog Oates också både highs and lows i sin portfölj och jag kommer att följa upp med de säkrare korten som The Gravedigger's Daughter,  Bellefleur, We Were the Mulvaneys och The Falls. Några andra tips på Oates eller några jag ska undvika?

Läsramar

Jag har problem med fri läsning. Har alltid undrat varför jag inte bättre utnyttjar ibland långa lediga dagar åt att läsa. Kollar tv-serier, nätshoppar och gör allt annat än att läsa. Så får man ett sms av sambon: "Kommer hem om 1 tim. Kan du sätta igång en disk så lagar vi mat sen?" och vips! vill jag bara läsa läsa läsa i en rasande takt. Läser som bäst på tidsbegränsade tillfällen som bussen till jobbet, lunchen medan om jag t.ex. ska spendera några nätter på hotell själv på tjänsteresa (all tid i världen att läsa) så går det liksom inte. Kommer inte in i boken och blir rastlös. Märkligt fenomen. Nån annan som lider av samma symtom och behöver begränsningar, ramar och disciplin för att kunna helt hänge sig åt böckernas underbara värld och släppa den verkliga?