Mötet

En legend inom litteraturen och för mig personligen har gästat Stockholm och Internationell Författarscen för första gången på 9 år och jag var där! Jepp, inget type-o, jag fick alltså tag på biljett samma dag! Som jag ojjat mig sen jag insåg att det var slutsålt och jag saknade biljett! Drömde ju också, som ni vet, en känslomässig dröm om mannen natten innan! Så det här var onekligen ett laddat möte för mig.

New York-triologin höjde honom direkt en av mina absolut favoritförfattare och hade jag vetat då att mitt nu gulnande exemplar av boken skulle bli signerat av mannen själv hade jag nog svimmat. Han blev något av en litterär husgud hos mig, men på senare tid måste jag dock erkänna att jag varit lite sval inför hans verk. På senare tid märker jag dessutom hur jag blandar ihop många av hans böcker. Hur var det nu Orakelnatten gick? och var det i Book of Illustrations som...? osv. Ett ointresse växte sakta hos mig. Tills jag ser honom. Hooked igen. Läser just nu Invisible och gillar! och känner modet återvända och gammal vänskap rekindle. Känner att vi kan gå vidare nu, Paul och jag och mötas på "äldre dar".

Och så var det det här med signeringen... Paul såg på mig med sin berömt intensiva ögon och sa inte alls "let's get outta here" men istället "thank you" och vände sedan blicken mot nästa person i kön. Under en sekund dock så var jag tillbaka i drömmen...

Fotnot: Förvånades över att Paul Auster läspar. Inte oklädsamt, men oväntat.

Paul Paul Paul

Oj oj oj. Drömde att Paul Auster hade ett öppet förhållande med Siri och med sin sugande blick satte han klorna i mig.
 

Det hela började med att han tog emot för signering på Kulturhuset innan sitt framträdande på Internationell Författarscen. När jag räcker fram boken vill han att vi istället ska sätta oss enskilt på ett café och prata om den. Jag blir förstås överlycklig. Jag är nervös men samlad och han roas av min beundran av honom och driver flirten aggressivt ändock inte verbalt uttalat. Stämningen är minst sagt laddad. När jag så tar fram New York-triologin för att få den signerad är det istället är en roman baserad på Iron Maiden av Bret Easton Ellis (!). Pinsamt. Men han skrattar bara och säger "let's get outta here". 

I ett rus ger vi oss ut i Sthlm stad och pratar om arkitektur och små arbetarbostäder, skillnaden mellan holländska och engelska balkonger. Plötsligt lutar han sig in mot mig och det går inte längre att förneka att flirten är på allvar och säger: "Vilken tur att vi bor så nära varandra nu när jag fallit för dig". (Något åt det hållet. inte lika sappigt som det ser ut så här i skrift. Tänk på att jag är i ett lyckorus - självaste Paul Auster och jag upptäcker staden ensamma tillsammans och nu uttrycker han sin begynnande kärlek för mig!). "I love you". Jag som trodde han bodde i New York börjar nu leka med tanken att det här kanske kan bli något! Han förklarar att han fortfarande bor ihop med Siri när han är i Brooklyn men att de har ett öppet förhållande och att han också har en lägenhet i Malmö. Han försöker kyssa mig men jag börjar få dåligt samvete och erkänner att jag har en sambo och tre vackra barn och en balkong (tydligen likställt med barn i min dröm). Öppet förhållande, orden I love you så snabbt, varningsklockor ringer, men när han håller om mig stretar jag inte emot alltför mycket och njuter av den stulna kyssen.

Jag tar med honom för att visa min arbetsplats (don't ask me why). Mina kollegor blir naturligtvis avundsjuka och säger att jag kuttrar som en förälskad höna och att det syns på långa vägar! I ett virrvarr av händelser tar Paul mig ner till Malmö och här vänder drömmen och blir fantasy influerad. I Malmö allt är som en serietecknad version av framtiden. Bilar swooschar förbi på banor i luften och det regnar målade grodor. Jag blir förvånad över hur stor skillnad det är mot Sthlm. Jag har nämligen aldrig tidigare varit i Malmö (vilket är sant i verkligheten också). Paul äger en biffarm (tänk Belgian Blue) och är en fena på att räkna muskelknutar (?). En kvinnlig anställd ger mig en svartsjuk blick och skriker till Paul att hon minsann var hans favorit för inte alltför länge sedan! Hon ser sliten ut. Det är tydligt att allt han är ute efter är en hålldam och när jag försöker dra mig ur situationen visar det sig att herr Auster är en mutation med kroppsdelar av titan och ur honom väller en frätande, brandfarlig vätska fram. Min sambo dyker plötsligt upp och räddar dagen och vi flyr undan explosionerna bakom en tjock mur, hittar en flyktväg. I köpcentret på väg hem möter jag, min sambo och våra tre barn Paul som mumlar något om att jag är en tråkig liten mus som inte ville ta del av hans spännande liv. Och jag ser verkligen tråkig och musaktig ut men känner att jag fått en knäpp på näsan och lärt mig läxan att aldrig låta mig förföras av en författare igen. Jag tittar på klockan som nu är 17.50 och konstaterar torrt att han missat signeringen på Pocketshop, Sergels Torg.

"Någon" är uppenbarligen överpepp inför Paul Austers Sthlmsbesök idag och då har jag inte ens en biljett till Kulturhuset. Jag får sitta i Studio 3 och se på en skärm. Min kompis har biljett och ska ta min kopia av New York-triologin för signering. Det kanske är säkrast så... Nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa ut Invisible.

De Imperfekta

De imperfekta av Tom Rachman har hyllats i media, främst i USA där den fick en fantastisk förstasidesrecension i New York Times. Som Globe och The Mail journalisten Elizabeth Renzetti uttryckte det  “a New York Times review so glowing it might have been written by Rachman’s mother.”

Romanen kretsar kring en tidnings uppgång och fall och är därför mycket lämpligt placerad i Rom. Tidningen (som saknar namn) får representera alla dagstidningar i tryck och papperstidningens osäkra framtid. Det är smart skrivet med lätt hand och inte svårt att se att Rachman, som är utbildad journalist och har bl.a. jobbat för International Herald Tribune i Paris, har egen erfarenhet av redaktioner.

Bokens struktur är uppbyggd som en hybrid mellan novell och roman med ett kapitel för varje karaktär, från korrekturchefen Herman Cohen som beskrivs som en grammatikens tzar till ekonomichefen Abbey Pinola som råkar hamna bredvid sin nyligen sparkade kollega på en elva timmar lång flight mellan Rom och Atlanta. Mellan kapitlen får man följa berättelsen om tidningen från det den grundades på 1950-talet fram till nutid då de två parallella tidslinjerna möts. Karaktärer kan dessutom dyka upp i periferin i varandras kapitel och upplägget har liknats vid en Rubiks kub.  Som journalist kan han här dra nytta av det korta, omedelbart gripande skrivandet. På ett kapitel om ett par tiotal sidor kan han få oss att sympatisera med dessa allt annat än perfekta personer, blotta deras svagheter och visa kärnan av deras personlighet. Detta gör han samtidigt som handlingen i kapitlet kan vända två-tre gånger. I den valda formen har han inte tid att bygga upp och följa karaktärer på samma sätt som ett traditionellt romanformat tillåter men lyckas ändå få karaktärerna att kännas fylliga. Många av personerna lever kvar med en efteråt. Tricket här är att inte låta de falla in i karikatyrernas land, vilket inte hänt med ett undantag - korren i Kairo - anser jag. Han har skissats med alldeles för grov penna och känns långt ifrån realistisk vilket gör att man tappar intresset väldigt snabbt.

Till en början är det lätt att misstänka att tidningarnas ohämmade hyllningar kan ha att göra med att romanen kretsar kring tidningsredaktionen som arbetsplats och de människorna som fyller den med rubriker, korsordsflätor och dödsrunor kan recensenten lätt känna igen med ett skratt. Det här är dock inte en nischad liten historia som är skriven för journalister av en journalist utan en innehållsrik tragikomisk berättelse som många tror de allra flesta uppskattar. Förvänta dig en snabbläst, handlingsdriven, karaktärsfylld liten pärla med många lager och du blir inte besviken. Detta handlar inte så mycket om nyhetsrapportering som om människorna bakom den.

Jag läste den på svenska vilket jag sällan gör och översättningen var faktiskt riktigt bra med undantag för ett litet fel som jag, liknande Herman Cohen, ändå måste störa mig på...

Bokbloggsjerka

Så var det dags för helgens bokbloggsjerka!

Om du fick möjlighet att sätta ihop en resa som skulle gå i litteraturens tecken, vart skulle den gå och varför?

Eftersom detta inte gäller tidsresande så hoppar jag över London då dagens London inte riktigt stämmer överrens med det litterärt underbara 1800-talets London. Alltså viker jag istället av från London västerut mot grevskapet Devon istället. Min destination är det dramatiska och brooding Dartmoor där Sherlock Holmes löste mysteriet med The Hound of the Baskervilles. Vi rullar in på morgonen så dimman sveper över mooren. När vi vandrat klart kör vi runt och tittar på estates som stått mall för Manderlay i Daphne du Mauriers Rebecca. Sen bär det av mot Torquay på den engelska rivieran där The Queen of Crime herself Agatha Christie bodde och vissa av hennes fiktiva karaktärer passerade. Hercule Poirots belgiska påbrå kommer säkerligen ifrån att staden hyste många belgiska flyktingar 1915 pga av den tyska ockupation. Bor gör jag såklart på femstjärniga cliff top hotellet The Imperial Hotel, byggår 1866, som förekommer både i Peril at End House och Sleeping Murder, som för övrigt blev Miss Marples sista mordgåta. En välbesökt brittisk semsesterort sen viktoriansk tid och området har förutom bofasta Christie också välkomnat många semestrande författare. I Lyme Regis längre ner på kusten kan man t.ex. se scenerier från Austens Persuasion. Ni vet, där Louisa Musgrove får hjärnskakning! Jane beskrev platsen själv som ‘its sweet retired bay backed by dark cliffs, where fragments of low rock among the sands make it the happiest spot for watching the flow of the tide, for sitting in unwearied contemplation.’ Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att vänta, den här resan låter väldigt väldigt lockande... 

The Imperial Hotel

Cirkeloskulden tagen

Så har jag gjort det! Varit på bokcirkel alltså. Som jag beskrivit har jag av tidigare angivna skäl svårt att se mig själv som cirkelmänniska. Denna gång var det dock ett koncept som funkade för mig (cirkel + författarbesök + förläggare) samt en bok jag, innan jag visste om cirkeln, ändå var väldigt sugen på, nämligen Tom Rachmans De Imperfekta. Författarbesöket har jag redan nämnt och boken får jag rec:a senare, men cirkeln i sig bör få en egen recension eftersom det var premiär. Gillade som sagt upplägget med att man anmäler sig till ett enstaka bokcirkelmöte för en specifik bok och går på författarträff i anslutning till cirkeln väldigt mycket. Och vem vet, kanske kommer även jag att mogna in i den här formen att förhålla mig till böcker, men på något sätt är jag fortfarande kluven.

Den här gången var rolig, riktigt rolig. Kanske främst för att man kommer boken närmre när man får sitta och prata av sig om den i två timmar och mycket pga av att en representant från förlaget var där så det blev bonusmaterial som varför man valt att ge ut honom, hur han verkar vara som person och vad responsen blivit hittills i press och bland läsare. Men då läsandet i sig är en solitär sak blir det en märklig känsla när andra människor jag inte känner upplevt "samma" sak parallellt med mig. Det blir motsatsen till den där exklusiva känslan som läsandet ger. Och de ytliga analyserna i grupp, jag vet inte. Kanske några få genomtänkta riktade frågor att ställa mot materialet kan ge mer djup åt samtalet.

Som sagt ingen skugga ska falla över cirkeldeltagare eller arr:et, jag hade verkligen jätteroligt. Problemet är att jag vill cirkla med människor som förstår mina referensramar och som jag finner spännande också utanför cirkeln vilket talar emot att jag går på enstaka cirklar med nya människor varje gång. Jag inte vet vilka de är, var de kommer ifrån och vilka (andra) åsikter de har. Någorlunda bakgrundsfakta om vem som uttalar sig ger uttalandena i sig mer substans. Samtidigt vill jag undvika att cirkeln bara består av nära vänner för då blir det garanterat en Maria Montezami-cirkel med boksnack första 15 min och sen vin och snick-snack resten av kvällen. Vill ändå att boken ska stå i centrum på en bokcirkel (sort of makes sense). Hur får man ihop det? Kanske är lösningen att söka sig till en mer nischad cirkel med någon gemensam nämnare? Typ, "Hej, vi är ett gäng Moz lovers som har en bokcirkel ihop" eller "Vänstersympatisörer som läser skönlitterärt tillsammans". För det gav verkligen något extra till upplevelsen av boken att träffas IRL. Är sugen på att hoppa på någon av En bokcirkel för allas cirklar och se vad jag tycker. Hittills har valet av bokicirkelbok varit intressant. Tills dess får jag hålla till godo med alla bra bokbloggar out there för den där kollektiva känslan.

Bokalfabet

Inspirerad av Bokbloggstafetten och specifikt En full bokhylla är en rikedoms inlägg samt eftersom jag har en fabläss för listor kommer jag här med mitt eget bokalfabet. Jag blandar titel och författare om platsbristen så kräver - vissa böcker/författarskap måste bara representeras. Av samma skäl kan den svenska titeln förekomma eller den engelska ibland beroende på plats och inte vilken version jag egentligen läste. Och en och annan fuling som varken har bokstaven i början på titel eller i författarens namn förekommer. Man kan inte fila hur länge som helst, man måste hinna läsa idag också!

A – Aliide Aliide av Mare Kandre. En av de böcker man verkligen drabbas av. Det oerhört förtätade språket och den subvärld barn lever i som hon skapar, som är så bekant för oss men som man glömmer att man levt i många gånger, drog mig in från första sidan.

B – Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Minns att det började med att jag skulle tvinga mig själv att lägga en halvtimme var dag på denna för att komma igång då jag trodde som de flesta att det här skulle bli relativt tråkig läsning men ville ändå av litteraturhistoriska skäl läsa den. Slutade som en av mina favoritböcker.

C – Cujo av Stephen King får representera Kings arsenal av böcker åren 1974-1993. Var väldigt förtjust i just Cujo dock och överlag gillar jag Kings realistiska böcker samt de böcker där det övernaturliga inte helt tar över. Kingen fyllde mina hyllor för 20 år sedan. Det här var Young Adult för mig. Jag är nyligt blivit sugen på omläsning på originalspråk.

D – Den Hemliga Historien av Donna Tartt var den bok mina närmaste hållit högt medan jag inte föll som en fura. Misstänker att mycket av detta delvis beror på att översättningen skapade en distans mellan mig och boken. Minns den som kall och inte på det läskiga kallblodig-sättet utan livlös och kunde inte musta upp engagemang för den. Införskaffat den i originalspråk och planerar omläsning. Så många människor kan inte ha fel!

E – Elisabeth I av Anne Somerset. Jag har läst många böcker om just Elisabeth I, The Tudors och Henry V och Somerset och Alison Weir är två av de författare jag återkommer till här. Precis som med alla historiska böcker måste det vara en kvalité i det som presenteras och det här är en läsvärd och väl underbyggd bok.

F – Frankenstein av Mary Shelley. En fantastisk och djupt sorglig historia jag älskade och när jag många år senare läser The Terror (som tyvärr inte fick plats här) tänker jag på monstret Mary skapat och funderar på omläsning.

G – Gargoylen av Andrew Davidson. Denna står definitivt på min läslista och har så gjort sen den kom boksläppet. Är hyfsat säker på att jag kommer att gilla den så den får en svårtfylld G-plats i min lista.

H – The House at Riverton av Kate Morton var en riktigt underbar läsupplevelse för mig. Älskar upstairs/downstairs-miljön och Kate Morton har en Barbara Vine-förmåga att låta något ligga och pyra under bokens gång. Det blir spännande ur en familjehemlighetsaspekt utan att det måste användas specialeffekter som överdrivet mycket gory details.

I – Inte som andra döttrar av Nancy Spungen. Tyckte mycket om den här boken när jag var yngre och den var precis så där bladvändarlätt att läsa med en hel del fotografier insprängda vad jag minns. Skönt färgsprakande omslag som andas punk. Älskar för övrigt glossiga fotografier i biografier. Nancy och Sid kommer aldrig kommer att upphöra fascinera.

J – Middlesex av Jeffrey Eugenides är för mig en mycket fin representant för det stora med episka berättelser. Den ger en väldigt individuell röst narrativt utrymme för en berättelse som spänner över tre generationer. Den lästes under en vecka i Grekland vilket passade perfekt då huvudpersonen har grekiskt påbrå och en portion av händelserna utspelar sig där.

K – Kärlekens historia av Nicole Krauss. Nicole är Sverigeaktuell på Internationell Författarscen imorgon. Den här boken såg jag en kvinna på bussen läsa och efter jag googlat den lät det som en bok för mig. Tyvärr blev jag oförklarligt inte så förtjust. Den får ändå vara med på ett hörn som representant för mitt Peeping Tom-beteende efter andras läsande på kommunala transportmedel. Vet t.ex. att Maria i Sahara Hotnights läste Varulven nu i april.

L – Lugn bara Lugn av Kristina Lugn. Detta var i en period då jag läste (och skrev) mycket dikter, aka tonåren (såklart). Är fortfarande mycket förtjust i Kristina Lugn som person till skillnad från många andra som verkar provoceras av hennes sävlighet och missförstår den som ointelligens. De hör helt enkelt bara betoningen, inte innehållet. Minns när jag såg henne i mina young adult-år på Folkungagatan och att jag var på vippen att stanna henne bara för att få säga hur mycket jag tyckte om hennes poesi.

M – Murder on the Orient Express av Agatha Christie får representera min kärlek för Christies romaner och vad som fångade mig som ung flicka. Minns hur jag fick reda på vem mördaren var i 10 små negerpojkar innan jag läst ut den. Min första spoiler och till denna dag den som stört mig mest.

N – New York triologin av Paul Auster läste jag under en period då jag flyttat från min hemstad för gott och bodde några år i ett grannland. Sträckläste den på gräsmattor bakom kyrkor och stadshus. Tyckte då att detta var bland det bästa jag läst. Speciell också för att den rekommenderas mig av en person som inte längre finns kvar.

O – Othello av William Shakespeare. Ingen lista om mitt litterära liv utan Shakespeare. Othello är kanske inte den jag direkt tänker på då utan jag fastnade väldigt för Hamlet som läst och läst om och sett fyratimmarslånga filmatiseringar med Kenneth Branagh på repeat. Underbar dramatik! Men Othello är inte fy skam heller.

P – The Passage av Justin Cronin. En bok som jag läst parallellt med min sambo (han tog ljudboksvarienten och jag den analoga). Att få dela bok med den man tycker om var så obeskrivligt mysigt. Den här boken är dessutom en av de bästa jag läst förra året. Får lite Stephen King-vibbar av det bra slaget. Det absolut bästa är att det dessutom är första delen i en triologi så det finns mer att längta efter!

Q – Don Quixote av Miguel de Cervantes. En klassiker med de rätta ingredienserna. Inhandlades av mig i slutet på 1990-talet och står fortfarande i förhoppning att rätt tid för mig och väderkvarnarna ska dyka upp.

R – Revolutionary Road av Richard Yates. En bok som så slående beskrev något som ligger väldigt nära mig själv och den fas i livet jag är i just nu. En riktigt suburbroman med ett djupt mänskligt innehåll. Den utgör också en så precis skildring av en tidsera utan den filtrering och tillbakablick en historisk roman trots allt utgör på gott och på.

S – Saturday av Ian McEwan. Det här var den första McEwanbok jag läste och språket, språket, språket! Vilken mästare på formuleringar och stämningsskapande. Går och suger på resten av hans litterära verk som står väntande i hyllan på att plockas upp. Vill inte stressläsa hans kollektion och sedan inte ha något kvar.

T – The Time Traveler's Wife av Audrey Niffenegger. Den första och enda bok som fått mina ögon att tåras. Älskade den för det. Sedan dess har jag harbored en dröm om att någon gång få döpa en dotter till Alba. Det är det här jag menar när jag pratar om magi och realism.

U – Under det rosa täcket av Nina Björk hyllades på sent 1990-tal och visst hade den sina poänger minns jag också. Personligen är jag nog i så fall mer intresserad av feminism tidigare i (förra) seklet. Men pga brist på böcker jag läst som börjar på U får Nina ta en onödigt stor plats här.

V - Vägen av Cormac McCarthy. Precis så bra som jag förväntat mig. En långdragen apokalyptisk resa.

W - Whitman: Poems av Walt Whitman. Ett exemplar som gulnat i bladen och som jag minns luktade rökelse och pachuli. Ungdomsperioden igen. Jag är inte så mycket för modern lyrik (undantaget min förtjusning i Lugn) utan älskar 1800-tals poesi framför allt.

X – Här går jag bet...

Y – Berättelsen om Pi, av Yann Martel. Det är mycket passande att titeln är Berättelsen om Pi för det här är verkligen klassisk berättarkonst som klingar mycket symbolik och fabel utan att vara övertydlig.

Z – House of Leaves av Mark Z. Danielewski får tränga sig in på denna plats. En bok som jag som boknyfiken inte kunde låta bli på grund av sin expremeniella skrivsätt i format och struktur. Den visade sig dock ganska snabbt att (som jag ändå anat) det exprementiella fort överskuggar den underliggande berättelsen och man tappar intresset för att läsa upp- och ned och diagonalt. Har några sidor kvar att skumma igenom. Finns dock guldkorn i referenser och fotnötter.

Å – Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro står fortfarande på hyllan i väntan på att bli läst. På grund av svårigheten att hitta en boktitel på Å får den ändå vara med då den verkar vara en klockren upstairs/downstairroman för mig. Har sett filmen som jag inte älskade men tror den gör bättre ifrån sig som bok där man till fullo kan utforska konsten att säga mycket genom att säga litet.

Ä – En jävla helg av Helen Zahavi. Jaja, vet att det är en long shot men det finns ett Ä med i titeln... I mina tonår läste jag den här och älskade den. Vilken skön känsla att kunna vända offerroll mot förrövare. Får man moralpanik är detta inte boken för dig för här hejar man på Bella när hon går på sin smått aburda killing spree. Snacka om empowerment gone wild! Märker att många av mina gamla favoriter skulle jag vilja läsa om.

Ö – Öster om Eden av John Steinbeck är även den oläst av mig men älskar andra Steinbecks som ex. Möss och Människor och East of Eden står definitivt på läslistan.

Att få ihop den här listan var faktiskt svårare än jag trodde men roligt att få en anledning att reflektera över sitt bokliv.

Mildred Pierce

Tittar sällan på tv. Eller snarare den står igång som bakgrundsljud/bild men jag följer inte aktivt en tv-tablå. Och nej, jag har inga moraliska betänkligheter över att stirra in i en skärm/monitor hela dagen och någon 'ur och skur'-människa lär aldrig bli. Kanske är det för att när man nu är arbetande och inte studerande så är tiden knapp ändå och då blir det bara utvalda serier som jag följer på tider jag själv väljer via nätet. Men idag ska jag faktiskt bänka mig framför tv:n en bestämd tid. Kl 19-21 är det jag som ser avsnitt 1-2 av HBO:s miniserie Mildred Pierce på Canal+. Har inte läst James M Cains bok med samma namn som den bygger på och ofta är jag mycket rigid när det kommer till filmatiseringar, dvs att jag vill läsa boken innan filmen. Här är det dock tvärtom att det är filmatiseringen som triggat mitt intresse. Är den här bra är risken stor att jag måste kasta mig över den klassiska inspelningen Mildred Pierce - En amerikansk kvinna från the golden era 1945. Ingen kan spela komplicerad modersfigur som Joan Crawford. Vill allt sig väl avslutar jag kanske med att läsa någon av hans böcker. En annan av hans böcker (som kanske än mer känd som film med Jack Nicholson i huvudrollen. Här finns också en äldre variant från 1946.) är nämligen Postmannen ringer alltid två gånger som påstås ha inspirerat Camus att skriva Främlingen. Då jag läst Främlingen, som för övrigt i sin tur inspirerade låten Killing an Arab av The Cure, blir jag lite nyfiken. I nättidningen Tidningen Kulturen jämför Stefan Gurt de två böckerna och ställer sig frågan vad som gör att den ena anses vara ett mästerverk medan den andra räknas till skräplitteraturen och vilken av böckerna han egentligen föredrar.

På tal om tv så inser jag med frustration att Babelavsnitt på nätet bara finns tillgängliga från nuvarande säsong. Hade gärna tagit ett Babelmaraton framför datorn. Som tröst för att jag "missar" Paul Auster på Kulturhuset (tänker sitta i angränsande sal och se live-sändningen) har jag idag anmält mig för biljetter till att sitta i publiken i Babel när han kommer dit.

Bokbloggsjerka

Hakar på Annikas bokbloggsjerka literally fem i tolv. Syftet att hitta nya bloggar att följa har redan betalat sig för det var genom Lingonhjärtas inlägg jag hittade jerkan och därmed också Litteratur- och Kulturbloggen.

Veckans fråga lyder:

Har du någon du kan diskutera böcker med IRL? Berätta lite om honom/henne!

Jag har en nära person i min familj som jag definitivt kan diskutera böcker med. Dels gillar vi mycket av samma sorts böcker och dels gillar vi att prata litteratur. Vi går på Internationell Författarscen ihop och har dessutom en uttalad imaginär bokcirkel som består av oss två som aldrig blir verklighet. Så allt bokprat sker på stulna stunder på krogen och andra oorganiserade tider och platser. Det är verkligen en blessing för mig att ha någon som förstår vurmandet för böcker. Det är med lätthet det största intresset i mitt liv. Intresse känns verkligen som en underdrift. Det har mer att göra med hur jag definierar mig som person. Denna lätt maniska känsla man upplever kring böcker förstår hon. Hennes dröm har alltid varit att äga ett bokcafé i New York med något av en Shakespeare and Companyanda. Ja, ni hör. Vem bättre att dela allt litterärt med? Men visst finns det fler. T.ex. har jag riktigt tur så lockar jag med sambon på det jag läser så tar han ljudboksvarianten och jag den analoga. En semester låg vi och hade högläsning för varandra. Att dela en bok, sida för sida, kapitel för kapitel med sin allra närmaste människa är bara rent och skärt underbart!

Book Blocs

Dagen till ära vill jag bara lägga upp lite bilder av Book Blocs från studentprotesterna i december 2010. Även om detta inte är någon direkt form av libricide, egentligen precis det motsatta, förs tankarna trots det till just bokbål. Att genomdriva kraftiga höjningar av universitetsavgifter är en ideologisk fråga och här litteraturen tydligt illustrera detta. DN:s Jonas Thente tänker också på litterära bål och andra eldar en dag som denna.

Böckerna som deltog i protestmarschen i London var:

Deschooling Society – Illich
Brave New World – Huxley
Unto This Last – Ruskin
The Coming Insurrection – The Invisible Committee
Endgame – Beckett
Just William – Cropton
Negative Dialectics – Adorno
One Dimensional Man – Marcuse
Society of the Spectacle – Debord
A Room of Ones Own – Woolf
The Idiot – Dostoyevsky
Our Word is Our Weapon – Marcos
The Permaculture Way – Bell
Sense and Sensibility – Austen
Alice in Wonderland – Carroll
Waiting for Godot – Beckett

Och slutligen, så här gör du din egen Book Bloc:

På tal om Internationell Författarscen

Ska vi #prataomdet? Om ångest och känslor av att det är mitt eget fel? Ja, jag missar Paul Auster när han kommer i maj. En pinsam historia jag helst inte vill tänka på. Det var inte så att jag inte visste om det. Jag visste mycket väl att han skulle komma och när biljettsläppet var. Men det är en av dessa Alfons Åberg "jag ska bara"-moment i livet. Och plötsligt inser man att det är fullbokat. Nåja, men nu har jag lärt mig min läxa, skakar av mig och kommer definitivt sitta först på rad när Jonathan Franzen kommer i september! Tipset om du som jag också klantat till det och saknar biljett till Paul är att du har möjlighet att följa programmet direktsänt i Klarabiografen och i Studio 3. Det är fri entré och ingen förbokning, dvs inte ytterligare att tillfälle att göra om sina misstag. Jag kommer definitivt att sitta bänkad i någon av de lokalerna! Skammen lämnar jag hemma.

Internationell Författarscen: Tom Rachman

Varje gång jag går på Internationell Författarscen på Kulturhuset blir jag lika upprymd och glad. Likaså ikväll. Och full av beundran. Killen är född samma år som jag och vad har man själv åstadkommit? Ja, inte en roman i alla fall och det är inte mycket som slår det i min värld. Men då pratar vi en bra roman. Att släppa en svensk dussindeckare räknas inte. Och De Imperfekta är en bra roman. Men det återkommer jag till när jag läst ut den. Men vad jag kan säga är att den är väldigt intressant i både innehåll och upplägg. Romanen i stora drag kretsar kring en tidnings födelse och fall, mycket passande belägen i Rom, och olika personer knutna till tidningen. En annan aspekt jag tycker är roligt när man lyssnar på honom är att han är en debutantförfattare. Någon som fortfarande har en relativt ny offentlig identitet att förhålla sig till. Sen kommer applåderna och jag, som alltid, är den rodnande nörden som går fram i slutet för att få mitt ex av boken signerad men varken vågar räcka upp handen vid "frågestunden", samtala med författaren eller ens säga något till subjektet om min läsupplevelse. Detta verkar dock gälla fler i publiken än mig även om tack och lov det alltid brukar vara någon modig själ som räcker upp handen. Signeringen? "Hope you enjoy the last bit!" eftersom jag trots allt lyckas få ur mig att jag bara läst halva boken (hämtade ut den igår). Nu kan jag inte vänta på att kasta mig i säng och fortsätta med resten och Tom, jag inte bara hoppas, jag är rätt säker på att jag kommer att tycka om resterande del av boken! Recension kommer. För er som inte kunde komma ikväll publicerade DN idag en intervju med honom.

Ur askan i elden

Som en punkig aproach till Fantasy är China Miévilles bok Kraken. Den har elementen som nästan garanterar att få mig på fall. London, Natural History Museum, en intendent/konservator, en bevarad jättebläckfisk med mytiskt rykte. Det skulle kunna varit en flört med 1800-talet i modern skrud. Men så var det den där lilla detaljen om Fantasy eller New Weird om man ska vara noga med subgenre. New weird skulle nästan kunna vara min grej om man ser till den del av definitionen som menar på att det är realistic, complex real-world models as the jumping off point for creation och gärna om det har något av en dark streak. Jag är inte emot parallella sanningar eller mytiska inslag, tvärtom jag har alltid dragits till vad jag skulle kalla det metafysiska i konst exempelvis. Men här blir det lite väl slap stick för mig och även om det är intelligent, fast paced slap stick så blir det för cartoonish. Sen måste jag tillägga att jag även om jag i vanliga fall läser nästan uteslutande på engelska pga en förkärlek till anglo så upplevde jag, det delvis påhittade, språket i Kraken svårt och bidrog istället för ett rappt flöde snarare till att ytterligare skapa distans mellan mig och boken.

Som jag skrev innan så var det här inte alls vad jag förväntat mig. Ändå tog jag mig 3/4 delar in i boken - mycket slarvigt läst i slutet - innan jag tog mig i kragen och slet mig från tentaklernas grepp. Det blir inte bättre. Det kommer inte att plötsligt bli en bok du minns med kärlek. Och det är svårt att erkänna för sig själv att man inte gillar en författare/bok man haft höga förhoppningar inför. Men desto mer glad blev jag då att få, nästan förbjudet, lägga undan den utan att den var utläst och istället dyka ner i Oates-land och Blonde som jag i motsats till Kraken tidigare haft delade känslor inför och sen älska den från första stund. Vilken frihet att få vältra sig i en fragil och känslomässigt laddad miljö efter att ha vandrat en stund i Lustiga huset med talande tatueringar och hopvecklade människor i inslagna paket. Precis innan jag öppnade Kraken skrev jag i min recension om The Terror att jag inte ville utforska Dan Simmons andra böcker pga Fantasy-stämpeln men så gick jag ur askan i elden in i en full blown Fantasy freak som China. Jag måste beundra Helenas full on approach till Fantasy eftersom jag fortfarande har väldigt svårt för den genren (i bokform ska tilläggas, filmer not so much), och vill man få en bra uppfattning om vem China är som författare får man det bäst genom att se honom själv berätta om sin senaste bok Embassytown. Något jag borde gjort innan jag klickade på Bekräfta Köp. Hade jag betygsatt mina recensioner hade jag ändå inte kunnat ge boken lågt betyg för helt klart är att om New Weird är något man gillar då är Chinas roman antagligen kronan på verket. Det är bara inte min kopp te. Piruett har också läst och recenserat Kraken.

Mitt påskägg har ett tunt skal

I helgen ska jag resa norrut och då blir det mycket umgås kring mat och dryck som sig bör men i egna stunder, på planet dit och hem, vänder jag mig mot Blonde. Jag har väntat i 10 år på att läsa den. Tvekat. På ämnet, på Oates. Återkommit. Funderat. Och äntligen haft vett att ge mig hän den. Kommit endast 45 sidor in i boken och inser att den här boken kommer att få ta tid. Vill inte missa ett tonskifte, inte en nyansskillnad. Med Norma Jeane i huvudrollen krävs det samma dragningskraft som hon i verkligheten besatte och Oates lever till fullo upp till uppgiften och förväntningarna. Det känns som det går nervtrådar genom boken. Jag vet, det är alldeles för tidigt för utlåtanden men Oates har här lyckats skapa något som känns oerhört autentiskt in spirit. I slutändan vill alla tolka Marilyn genom sitt eget filter. Trots att jag endast nibblat på boken är jag redan partial till Oates' version.

2011 Pulitzer Price winner och handlingens obetydelse eller icke obetydelse

I en recension av årets Pulitzer Price Winner Jennifer Egans bok A Visit From the Goon Squad beskriver The New York Times' Will Blythe perfekt det jag menar med handlingens obetydelse för en roman. Vi, Will och jag, är rörande överens om att detta var vår övertygelse ända till vi läste vår senaste roman. I Wills fall en Pulitzer Price pärla om vi får tro honom och därmed en mycket angenäm anledning till omvärdering. I mitt - den litterära motsvarigheten till MIB. Något som fått mig att börjat tvivla på min skygglappsapproach gentemot en boks handling. Separata anledningar, same conclusion: kanske handling i vissa fall är en stor del av bokens vinna eller försvinna, trots allt. Även om jag vill poängtera att det aldrig kan vara hela kakan.

Följderna av min vägran att läsa summeringen av handling i mitt urval av bok har i mitt fall lett till att jag blivit tagen gisslan, and not in the good way, av mitt snedsteg Kraken de senaste dagarna. Har väldigt svårt att avbryta en bok så istället skummar jag igenom den mycket mycket ytligt. Vet inte varför jag gör det. Antar att jag så sällan gör snedsteg att jag är lite i chocktillstånd och har svårt att acceptera att jag verkligen inte är bergtagen av boken. Var så övertygad om att jag skulle älska den (innan jag hade helt klart handlingen för mig) och nu känner jag att åtminstone är skyldig boken att ytligt hänga med i storyn och stick it out 'til the end. Nu inför kvällsläsningen har jag dock ratat den till förmån för Blonde. En historia vars handling vi i alla fall i stort känner mycket väl. Inga halvgudar, bläckfisksekter, spionerande ekorrar, origamiskt hopvecklade skurkar, organiska pistoler ("bullits are gun-eggs") eller kommunicerande lyktstolpar där inte (hoppas jag)!

List lover

När jag går igenom listan på 1001 böcker att läsa innan du dör ser jag att facit för egen del blir 48/1001 lästa och än en gång påminns jag om stressen att läsa böcker. En angenäm stress mind you men än dock en stress. Nej, jag har ingen prestige och jag behöver inte ta mig igenom listan men faktum är att i listan finns flera böcker/författare som jag redan tänkt läsa och flertalet står hemma i bokhyllan och väntar. Detta är ju mer att se som tips på välskrivna, intressanta böcker. Det finns en anledning till att pyramiderna i Egypten är så välbesökta och att Similan islands är överexploaterat av snorklare. Det är en fantastisk upplevelse och det är säkert en stor del av nedanstående böcker också (med risk för att låta som en folkpartist som vurmar för en litterär kanon). Enligt O har också läst listan och listar sina want-to-reads.

However kan jag inte riktigt hålla med en litterär lista om rekommenderad litteratur som inte inkluderar Big Daddy Shakespeare - what's up liksom?

Sen måste jag påpeka det totalt idiotiska i att min blogg heter Abibliofobi då det obestridligen betyder ”the morbid fear of running out of books to read”. Efter att ha läst listan inser jag naturligtvis att jag absolut inte är någon abibliofob. Jag känner snarare en stark stress: so many books, so little time! Vad är den matchande diagnosen för det? Dvs att livet inte är långt nog för att läslistan skulle hinnas med. Running out of books to read? Knappast. Men ok då om vi menar att man ständigt behöveromge sig av 30 + olästa böcker hemma för att känna ett lugn... då är det väl något av en abibliofob i mig trots allt...

Viktorianskt odjur blev MIB

Som jag tidigare nämnt så har jag svårt för baksidetexten av en bok. Jag tittar alltså inte så mycket på själva handlingen som förankring till mitt val. Jag förlitar mig istället på andras (väl valda personers) rekommendationer och kritikers utlåtanden (även dessa såklart med egen källkritisk blick). Det blir dock en del överraskningar som följd till detta tillvägagångssätt.

Som nu, med Kraken av China Miéville. Jag var väldigt sugen på att fortsätta min 1800-tals stämning från The Terror. Även om jag visste att det utspelades i nutid så kan man få den känslan. Istället har jag ganska snabbt insett att jag plockat ut en litterär Men In Black med en urban Gaiman. Kanske inte helt fel, kanske måste jag bara vänja mig. Har kommit ca 100 sidor in så jag får nog ge det 100 sidor till innan jag kan helt börja tycka till. Hittills är jag måttligt road, men inte hooked. Jag vet inte när jag tänkte på MIB sist - kanske var det för nio år sedan när II:an kom ut, samma dag som jag tänker Men In Black så ser jag notisen att nu kommer III:an.. Kanske är det dags att börja modifiera mitt tillvägagångssätt när det gäller urval till att inkludera ett getöga på handlingen ändå.

Below the thunders of the upper deep;
Far far beneath in the abysmal sea,
His ancient, dreamless, uninvaded sleep
The Kraken sleepeth: faintest sunlights flee
About his shadowy sides; above him swell
Huge sponges of millennial growth and height;
And far away into the sickly light,
From many a wondrous grot and secret cell
Unnumber'd and enormous polypi
Winnow with giant arms the slumbering green.
There hath he lain for ages, and will lie
Battening upon huge seaworms in his sleep,
Until the latter fire shall heat the deep;
Then once by man and angels to be seen,
In roaring he shall rise and on the surface die.
- The Kraken, Tennyson, 1830

The Terror

Två skepp, ett fruset Arktis, sökandet efter the Northwest Passage i mitten på 1840-talet - what could possibly go wrong? En hel del visar det sig snart.

Denna historiska roman, inspirerad av Franklins polarexpedition, har jag verkligen längtat efter och var således den första jag öppnade av min senaste monsterbeställning från den engelska nätbokhandeln. Expeditionen brukar anses vara en av de största tragedierna i upptäckarresandets historia och det med god anledning. Dan Simmons målar i The Terror upp en fiktiv version om vad som hände de 129 själar ombord på HMS Erebus och HMS Terror. Och han gör det bra. Det märks att han är väl påläst och han kryddar även sagan om Terrors och Erebus redan fascinerande öde med ett övernaturligt inslag. Trots denna förvrängning tappar han inte i realism. Man riktigt känner den påträngande kölden och mörkret och monstret som rör sig på isen delar samma verklighet som frostbitna tår. Det är smakfullt levererat och på intet sätt ballar det ur à la King. Detta mycket tack vare grundliga efterforskningar (vilket den detaljerade källistan i slutet bekräftar och är uppenbart genom läsningen), som ger både trovärdighet och närvaro, samt att det övernaturliga inslaget är återhållsamt och inte dominerar romanen. De drygt 900 sidorna (kvalar definitivt in som tegelsten) gick aldrig trögt att läsa och jag upplevde inte heller att boken hade någon svacka. Istället är det en långdragen, molande spänning som i stämning passar perfekt. En arktisk expedition är ju på intet sätt en explosiv händelse utan mer ett maraton än ett sprintlopp. Möjligtvis att jag blir rastlös de sista 70 sidorna, men det ligger i min natur mer än i bokens.

Höll mig också från att googla fakta om den verkliga händelsen till efter jag avslutat boken vilket ger en bonusmaterial-känsla för den som inte riktigt vill släppa taget om expeditionens karaktärer bara för att man slagit igen boken. För den som är överkänslig för spoilers (som jag) och inte vill få hintar om innehåll som inte sker förrän 500 sidor in i boken, respektive 830 sidor in för den delen (!), gör klokt i att undvika baksidetexten (i alla fall var så fallet i min engelska utgåva). Trots mitt fina betyg till The Terror, som jag kommer att minnas som en fantastisk bokresa länge, kommer jag nog inte ge mig på någon av Dan Simmons tidigare romaner. Är inte riktigt sugen på att ge mig hän sci-fi. Det är ungefär som att jag älskade Peter Jacksons Sagan om Ringen-filmer men jag vill ändå inte bänka mig framför Bad Taste med en bunke popcorn.

Nu gäller bara att bestämma hur man går vidare. Fortsätter man i marin riktning kan man gå either 1800-tals berättarstil och Vi, De Drunknade eller fiska efter fler monster som i Kraken. Alternativt fortsätta i den historiska romanens spår och plocka Blonde eller The Forgotten Garden från hyllan. Så många val... Några tips på en bra övergång?

Höll Kraken i min hand i ett par minuter tills jag ändå bytte och ger Vi, De Drunknade en chans. Havet som gemensam faktor och sen spänner den från 1848 och framåt så kopplingen kändes rätt. För att inte tala om att Carsten stått i min bokhylla länge nu så det kändes overdue.

Uppdatering:
Öppnade Vi, De Drunknade kl.23.50 igår kväll och trött som jag var var det enda jag kunde tänka: "oj, vad liten text..." dessutom kändes berättarstilen inte lockande, snarare tillgjord. Med det sagt dömer jag inte ut den, det var bara helt fel just nu. Nej, jag längtade genast tillbaka till Kraken. Sagt och gjort i morse var det the Natural History Museum i London och en giant squid som följde med mig på motorvägsbussen till jobbet!

Tematrio: Historiska romaner

Historiska romaner är right up my alley så tack Lyran för denna tematrio. The kostymdrama of litterature helt enkelt. Mums skriker mitt hjärta! Få saker piskar upp en suggestiv stämning som en riktigt bra historisk roman.


The House at Riverton av Kate Morton är precis den typ av roman jag älskar att läsa. Upstairs, downstairs. Utspelar sig på 1920-talet. Komplicerade syskonrelationer och familjehemligheter. Ett dödsfall. Ett riktigt nöje att läsa helt enkelt.

Middlesex av Jeffrey Eugenides är en annan typisk bok för mig, ett episk släktdrama med (igen) familjehemligheter som spänner sig från massinvandringen till Amerika, över 1920-talet till 1960-talet. Minns att jag sträckläste och älskade den. En riktig kandidat till omläsning och då jag anser att livet är för kort för att hinna läsa allt vilket ger mig ångest (där av bloggtiteln) är en omläsning ett starkt betyg.

The Terror av Dan Simmons är en underbar historisk roman som använder Franklins arktiska expedition som bakgrund och inspiration med ett övernaturligt skräckinslag. Den är så bra att jag lägger upp den på min lista trots att jag har ett par hundra sidor kvar att läsa. Den är så väl skildrad och researchen så grundlig att den isande kylan kryper in i märgen och man riktigt känner vibrationerna när skeppet kränger och ger efter för isens pressande rörelser. Fantastiskt! Att jag läst den under snöfall och avfrostning av frysen gör saken inte sämre. Andra som läst The Terror är Marias bokliv, Det mörka tornet.

Jag har dock flera jag inte läst och ser fram emot så jag bjuder på en lista av förhoppningar också. Höga förväntningar och väntelistan i min bokhylla är:

Wolf Hall av Hilary Mantel (vinnare av Man Booker Prize 2009)
The Pillars of the Earth av Ken Follett
Atonement av Ian McEwan
Distant hours av Kate Morton
Forgotten garden av Kate Morton
Possession av A.S. Byatt
Blonde av Joyce Carol Oates 

Ja, listan skulle kunna göras absolut hur lång som helst känner jag.
Märker också att jag läser hyfsat flitigt äldre litteratur och biografier över historiska personer och på så sett också får mitt stora behov av time traveling tillfredsställt.

Bloglovin'

Försöker lära mig detta runt omkring bloggandet (pinga, blogglovin' etc.). Även om jag mest skriver för egen del är det roligt om man även kan ingå i ett något större sammanhang. Då jag, som jag nämnt tidigare, aldrig lyckats med någon bokcirkel får diskussionerna föras på nätet och då är det ju fördelaktigt om man kan lägga ut ett spår av brödsmulor så likasinnade hittar hit.
Följ min blogg med bloglovin'

The King of Maine

De stora namnen i min barndom/ya var Agatha Christie, Roald Dahl och inte minst the man, the myth, the concept Stephen King. Christie-böckerna stod till stor del redan i mammas bokhylla hemma, Roald Dahl lånades på bibliotek medan jag har starka minnen av längtan efter nya romansläpp à la King i bokhandeln och tunga fyrkantiga paket på julafton. Minns en varm sommar när jag var 13 år och sträckläste Det i två tjocka inbundna volymer. King utgjorde en stor del av min bokhylla på mitt flickrum. Detta lilla privata King-bibliotek - jag ägde i stort sett allt utgivet från 1974-1987 - har dock (om inte fallit i glömska) blivit kvar hos mor i en kartong på en vind.

Nu när både Helena och Fiktiviteter dammat av Kingen i sina inlägg väcks lusten att läsa honom igen. Jag kommer nog aldrig göra mig av med de nedpackade volymerna hos mor, och förhoppningsvis ska jag någon gång ta tag i att packa upp dem och ge dem den värdighet de bör ha för att ha varit en sådan stark influens i mitt läsande, men det är inte dem jag längtar efter nu. Nu känner jag mig sugen att läsa på originalspråk så as we speak håller min önskelista på Book Depository att fyllas med IT, Skeleton Crew, Cujo... Alla dessa favoriter från förr som jag nu ska få återupptäcka. Märker dock att jag vill ha dem i de 70- och 80-tals utgåvor jag läste på min tid så det får nog bli mycket nosande på antikvariat. Har svårt för nyutgåvornas sterila utseende som sätter idén om en författarserie före den individuella boken. Detsamma gäller hans författarskap. Min tilltro till det började vackla i slutet av 1980-talet och jag gav helt upp hoppet kring 1993 och aldrig återvänt till honom sedan dess. Trots att det gått nästan 20 år sedan jag bläddrade i en King-roman minns jag tydligt Kingens fabläss för uttrycket ögonen tränger ut ur sina hålor och undrar stilla om upprepandet av denna fras dominerar originalspråket också eller om det kan röra sig om saker lost in translation. Ni vet, "eskimåer har 300 ord för snö" eller som i Himlen i Bay City med den återkommande grålila himlen på svenska som på originalspråk skiftar från mauve till turquoise, violet och pervenche.

Jag har svårt att prata om King utan att nämna filmatiseringarna. En av mina all time favorite movies har sedan jag var gammal nog att våga se den (vilket var relativt ung) har varit Kubrick's The Shining. Såg filmen innan jag läste boken och där kan man lugnt säga att detta är en av de få gånger då filmen är bättre än boken.. En annan filmatisering jag sett flera gånger är The Dead Zone som är en väldigt fin skildring av Kings roman (och har den där typiskt Kingiska sorgen som underton) med älskade och briljanta Christopher Walken i huvudrollen. När Mr.Kings dock själv ger sig på att producera sina litterära verk till tv-serier och tv-filmer spårar det ur på klassiskt King-manér, vilket är i och för sig är underhållande i sig. Roligt är också att han brukar ge sig på en Hitchcock, dvs själv dyka upp i små statistroller.

Hur som helst, nu ser jag emot att återbekanta mig med the King of Maine och kanske, kanske plocka ett och annat "nytt" guldkorn (dvs 1990-tal och framåt) nu när Helena tipsat om Bag of Bones...

Paperback lover

Jag köper sällan inbundna böcker, jag gillar dem inte. Jag kan därför inte sälla mig till uttrycket hardcover worthy som Helena brukar använda även om jag förstår att hon menar om författaren är fantastiskt kan man inte vänta till paperback edition kommer ut så man spree:ar på en inbunden. Hittade följande artikel i The Guardin där man utvecklar varför den (moderna limmade) inbundna boken är subpar to packerback. Ett mjukt omslag är billigare, smidigare att ta på bussen och jag älskar hur ryggen rynkas under läsningen. Tyvärr innebär detta att man måste vänta längre för att få sätta tänderna i nyutgivna böcker. När utgivningen i "rätt" format till slut kommer finns det dock ytterligare ett problem. När man beställer böcker på engelskspråkiga The Book Depository t.ex. måste man gissa sig till vilket format på boken de egentligen menar när det står paperback. Om man ändå skrev ut de engelska motsvarigheterna till pocket, storpocket och häftad så skulle livet bli lite enklare. Nu får man gå på priset och gissa att de billigaste är pocket och sen blir det lite överraskningsmoment när man får paketet i lådan...

Tall Paper Back aka storpocket - oftast för otymplig för min smak. 
Trade paperback (TPB) aka häftad - den bästa storleken för favoritböckerna. 
Mass-market paperback - pocket. Kan vara motiverad för en lättsammare on-the-go-bok.

Spoilers

I processen att välja bok går jag nästan bara på recensioner, bokbloggares tips, andra författares blurbs osv. När jag skummar igenom inlägg/recensioner får man akta sig för spoilers så jag undviker mittenpartiet som brukar avslöja mer än önskat. Detta brukar funka bra då jag egentligen inte letar så mycket efter handling utan mer stämning, genre, tidstypisk era bland annat för att bilda min uppfattning. Aldrig läser jag baksidestexten och på så sätt avgör vad som hamnar på den långa önskelistan. Vågar inte ens läsa baksidan på den bok jag bär med mig dag ut och dag in (jag är en långsam läsare så en bok är oftast min följeslagare i veckor). När jag nu dock kommit 450 sidor in i The Terror tror jag att det är fritt fram att vända på tegelstenen och snegla på baksidan och där - och jag borde inte bli förvånad! - är anledningen till att jag inte läser baksidor: här avslöjas saker som händer way way för långt in i boken för att få kallas lockande. Regel: ligger händelsen över hälften in i boken är det en spoiler, inget annat, och borde vara straffbart. Toppar listan gör Winter's Bone där man i baksidetexten syftar till händelser som inte inträffar förrän i slutet på boken .

Och just som jag skriver detta inlägg tar jag en kort paus och kollar DN Boks recension av Philip Roths Indignation på nätet och även fast jag hoppar över det berömda mittstycket lyckas Jonas Thente ändå klämma in slutödet för romanfiguren i sista meningen utan förvarning. Straff!

Bokcirklar

Jag känner mig som en bokcirkelperson tills jag inser att jag inte alls är det. Gillar inte att läsa efter bestämda noter, vill inte disciplineras av någon annan än mig själv, har svårt att ta andras inspiration till bokval då jag tror jag vet bäst vad jag är sugen på härnäst men främst har jag svårt att införliva mig i flocken då jag läser som ett lapptäcke, den ena boken vävs in i nästa kanske i ett gemensamt tema eller som en motreaktion. Jag älskar det organiska i min typ av läsning och en bokcirkel är i slutändan alldeles för fascistoid i sin struktur för mig. Möjligtvis skulle jag göra som Maria Montazami och dyka upp med boken under armen, bjuda på vin och sedan låta samtalet flöda om allt annat än. Den enda bokcirkel jag lyckats hålla mig till är den i P1, Sveriges Radio (Anna Karenina). Kommer definitivt följa densamma för Blonde. I övrigt, möjligtvis att en nätbaserad variant skulle kunna passa mitt lynne. Någon som provat?

The Book Depository

Innan hade jag en crush på Adlibris men då jag främst läser engelska böcker har jag hittat en ny hjärtevän - The Book Depository! Billigare än svenska nätbokhandlar och gratis frakt worldwide. Den har också en funktion där de underrättar en via mail om någon bok på ens önskelista går ner i pris. Min debutbeställning blev lite av en monster sådan med delvis detta tema. Både Kraken och The Terror har hittat sin väg hem till mig. De skickar böckerna individuellt så de ryms (om det inte är en tegelsten som The Terror) i brevinkastet och man slipper hämta ut paketet på närmaste utlämningsställe även om jag förstår att många ser detta som en del av ritualen, en slags julaftonsförväntan när man får ett paketavin i lådan. The Book Depository förväntar jag mig ska förgylla mitt läsberoende for a long time to come.

Förutom monsterlitteraturen blev det följande lista. Samtliga faktiskt nya bekantskaper, många dock sedan länge på min önskelista:

The Northern Clemency - Philip Hensher (the great american novel men det är england och 1970-tal. Älskar familjekrönikor och episka romaner så jag hoppas den här levererar)
The Crossing Places - Elly Griffiths (Arkeologi + cold case senario måste ju bara vara right up my alley!)
The Janus Stone - Elly Griffiths
Becoming Strangers - Louise Dean (ett wild card som jag är inte helt övertygad om men det var bokrea vilket tillåter spontana inköp)
Thunderstorm - Erik Larson
Murder on the Eiffel Tower - Claude Izner (mord i förra sekelskiftets Paris. Mums! Och här finns det ju mer att hämta i serien om man skulle bli hooked vilket jag dearly hoppas)
The Woman In Black - Susan Hill
Blonde - Joyce Carol Oates (äntligen har jag bestämt mig för att ge mig på Oates. Det här är ett författarskap jag verkligen ber till bokgudarna att jag uppskattar då det isf finns en nästan aldrig sinande källa av böcker. Flitig dam, helt enkelt)
Sea Change - Robert Goddard (Igen, en chansning, men med beskrivningen "Set in 18th-century London, Amsterdam and Rome, this mystery involves mysterious packages, murder and financial scandal" kunde jag förståeligt inte motstå)

Sherlock + Dr Watson + Mary Judith Russell = Sant

Jag har precis börjat läsa Sherlock Holmes och börjar som sig bör med A Study in Scarlet från nådens år 1887 där Sherlock gör sin debut och där även Watson och Sherlock blir introducerade för varandra för första gången. Ser fram emot att följa deras relation och se den utvecklas vid sidan av alla härliga mord och mysterier. Då filmerna färgats så mycket av sin tid blir det också ett nöje att själv få upptäcka dessa två herrars karaktärer som möts vi också för första gången. I förlängningen måste jag ju efter jag betat mig igenom alla äventyr i kronologisk ordning kasta mig på Laurie R Kings uppföljande romaner om Sherlock Holmes fru. Det finns inget bättre än att påbörja en lång litterär resa och veta redan från början att man har allt nöje framför sig!

Söndagsenkäten del II (har man sagt I måste man säga II)

26. Favoritkokbok?
Senast jag blev riktigt inspirerad av en kokbok var Markus Samuelssons Africa on my mind: smaker, recept och intryck från hela kontinenten.
27. Mest inspirerande bok du läst i år (fakta eller fiktion)?
Inspirerande vet jag inte, men den bok som fick mig att försvinna i en helt annan värld var The Passage av Justin Cronin.
28. Favoritlässnacks?
En kopp te. Allt för fingrarna flottar för mycket. Har hängett mig åt ostkrokar emellanåt vilket både flottar och smular.
29. Nämn ett fall där hypen förstörde din läsupplevelse?
Murakami har jag fortfarande inte riktigt förstått tjusningen med. Men vet inte om det hade med pre-hype att göra.
30. Hur ofta håller du med kritikerna angående en bok?
Ofta.
31. Vad tycker du om att ge bra/dålig kritik?
Jag har nog svårare att beskriva varför jag gillar en bok, att tolka och analysera if you will, då jag gärna vill behålla den rena upplevelsen och inte sönderanalysera. Lättare då att plocka sönder en undermålig bok eller uttrycka personliga pet peeves.
32. Om du kunde läsa på ett främmande språk, vilket skulle du välja?
Franska.
33. Mest skrämmande/hotfulla bok du någonsin läst?
Jag fick lätta rysningar igår kväll av senast lästa meningen i House of Leaves innan jag slog ihop den för att sova. Har inte hunnit långt, lite skeptisk so far - men i all den distansen lyckades boken ändå ge mig chills. Ser fram emot att fortsätta ikväll...
34. Skrämmande/hotfull bok du inte vågat påbörja?
Sluta-röka-böcker.
35. Favoritpoet?
Kristina Lugn.
36. Hur många böcker brukar du ha lånade från biblioteket samtidigt?
Jag brukade låna skönlitteratur, 1-2 st, som jag sen aldrig hann läsa klart i tid. Nu lånar jag bara facklitteratur och det sporadiskt men i drösar. Senast 10+ böcker om blommor då jag blev med balkong i somras.
37. Hur ofta brukar du återlämna böcker till biblioteket olästa?
Inte numera då jag inte längre lånar skönlitt, se ovan. Men förut - nästan alltid.
38. Vilken är din favorit bland fiktiva karaktärer?
Bra fråga. Vet faktiskt inte. Den får jag klura vidare på.
39. Vilken är din favorit bland fiktiva skurkar?
Vampyrflickan i Låt den rätte komma in.
40. Vilken sorts bok tar du mest sannolikt med dig på semestern?
Tänker ta med mig Shantaram nästa gång jag reser. Tjock, så den räcker länge. Tar med ett par till för variation. Brukar ta med mig något som är relativt lättläst (dvs inte tät som Kandre, det ska vara lite flyt i läsandet) och gärna med relevans till resan. Behöver inte bokstavligt utspela sig i det landet ex. men någon koppling kan förhöja läsupplevelsen.
41. Det längsta du har varit utan att läsa?
Jag brukar få reader's block och kan gå månader utan att läsa. Som tur är var det några år sedan jag upplevde en sån svacka.
42. Nämn en bok du inte kunde/ville avsluta?
De vilda detektiverna av Bolaño. Gav t.o.m. bort den. Det händer inte ofta.
43. Vad distraherar dig lättast då du läser?
Högt ljud på tv:n eller ljud från flera ljudkällor samtidigt. Högt men diffust ljus från ex grannen. Kyla. När jag har för mycket annat i livet som gnager går det absolut inte att läsa mer än ett par rader innan tankarna vandrar iväg.
44. Bästa filmatisering av bok?
Sagan om Ringen måste det bli, men då har jag inte läst böckerna heller.
45. Sämsta filmatisering av bok?
Ojojoj. Tycker de flesta misslyckas. Blev senast besviken på Winter's Bone.
46. Den största summa pengar du spenderat i en bokhandel på en och samma gång?
På nätbokhandeln ca 900:- och dagar efter la jag till en bok så summan blev över 1000:-. Roligt att lägga monsterbeställningar men det ger såklart en bismak av ångest också.
47. Hur ofta skummar du igenom en bok innan du läser den?
Aldrig. Läser inte ens baksidan förrän jag är säker på att jag kommit så långt att det inte längre är risk för spoilers. Jag kollar dock alltid lite snabbt var nästa kapitel ligger.
48. Vad får dig att sluta läsa en bok mitt i?
Retliga huvudkaraktärer. Böcker som är rent dåliga. Är dock rätt selektiv i mitt läsande så det händer inte alltför ofta.
49. Har du dina böcker organiserade?
Nope. Eller nja, jag har de jag gillar i den öppna bokhyllan och skammen i det täckta skåpet.
50. Föredrar du att behålla dina böcker eller ge bort dem efter att du läst dem?
Jag vill behålla alla. Utom uppenbarligen Bolaño då.
51. Finns det böcker du undviker?
Svenska moderna deckare, chicklitt. Sånt Amalia ger +++ och blir omskrivet som "lättläst!". Svenska översättningar av brittiska och amerikanska författare.
52. Nämn en bok som gjorde dig arg?
De vilda detektiverna av Bolaño.
53. Nämn en bok du inte trodde du skulle gilla men gillade?
Har för vana att inte läsa sånt jag inte tror jag kommer att gilla. Livet är för kort!
54. En bok du trodde du skulle gilla men inte gillade?
Ja, då får jag väl säga De vilda detektiverna av Bolaño igen, med risk för att låta tjatig.
55. Bästa skuldfria nöjesläsningen?
All läsning är skuldfri och njutning.

Söndagsenkäten del I (en torsdag långt senare)

Bokbabbels Söndagsenkät Supreme:

1. Favoritbok i barndomen?
Astrid Lindgrens böcker. Den läsupplevelsen går inte att glömma.
2. Vad läser du just nu?
Några sidor Anna Karenina kvar som hängt kvar sen i somras. Kappläser The Passage av Justin Cronin med min sambo - han på ljudbok och jag den traditionella analoga vägen. Samt Dark Places av Gillan Flynn.
3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Inga för tillfället.
4. Dålig bokvana?
Att köpa för många böcker. Jag läser alldeles för sakta för mitt boksug. Jag är otålig i början och i slutet av en bok, den enda gång jag riktigt trivs är i mittenpartiet.
5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Ingenting.
6. Har du en läsplatta?
Nej.
7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
Jag måste nästan ha flera på gång samtidigt eftersom jag som jag tidigare skrev är en ganska otålig - dock paradoxalt nog långsam - läsare. Kan inte ägna månader åt bara en bok utan måste känna som om jag är en bokmal med en 3-4 st parallellt.
8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Inte alls, men andras bloggande är en ständig källa till att hitta nya författarskap. Faller dock för samma genre som innan - kommer t.ex. inte börja läsa YA böcker bara för att många vurmar, utan egentligen bara MER av det jag redan älskar.
9. Sämsta boken du läst i år?
Murakami är en stark kandidat. Minns inte ens titeln nu. Jo, Beatleslåten. Ni vet. Norwegian wood! Ogillar hans flummiga manligt översexualiserade approach. Har dock Fågeln som vrider upp världen i hyllan som jag ska ge mig på nån dag.
10. Bästa boken du läst i år?
Oj, svårt... Första halvan av The Passage var väldigt medryckande men årets höjdpunkt för mig har helt klart varit Ian McEwans On Chesil Beach och Saturday! The Road av Cormac McCarthy var också väldig, väldig bra.
11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Jag skäms inte att säga sällan. Jag har inte tid för sådant. Har nog med att hinna läsa allt jag har på min lista innan jag dör.
12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
Romaner med en touch av darkness på ett eller annat sätt. Språkligt fantastiska. Gärna med inslag av historik. Hög kvalité även om det rör sig om en klassisk deckare. Tips från säkra källor.
13. Kan du läsa på bussen?
Absolut! Läser en timme på bussen varje dag. Är jag mitt i ett spännande stycke läser jag till och från busshållplatsen också...
14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
Liggandes i en nedsutten soffa med en brasa i bakgrunden. Det finns inget bättre soundtrack till en god bok.
15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Jag lånar ut böcker, men vill gärna ha tillbaka dem. De är högt värdesatta i mitt hem, de är mina vänner. Att själv låna böcker gör jag sällan. Jag tänker att verkar boken så bra att jag vill låna den vill jag äga den och jag vill läsa med all intensitet och hundöron och stryka under bra citat etc. Verkar den inte så bra har jag inte tid att lägga på boken.
16. Viker du hundöron i dina böcker?
Som sagt ovan, hundöron.
17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Som sagt ovan, stryker under fantastiska meningar.
18. I studierelaterade böcker då?
Där skriver jag i marginalen, ja.
19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Engelska, engelska, engelska. Men så är också mina favoritförfattare oftast engelskspråkiga och jag vill läsa på originalspråk. Läser jag en författare vars originalspråk jag inte förstår väljer jag översättning som ligger närmast det språket, ex en tysk författare läser jag på svenska och en spansk skulle jag nog läsa den engelska versionen av.
20. Vad får dig att älska en bok?
Vackert språk. Stämning. Karaktärer.
21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Jag pratar nog allmänt varmt om böcker jag älskar så avgör mottagaren själv om det verkar vara något för den personen. Har svårt att sätta mig i andras sits och avgöra att den här kommer du att gilla!
22. Favoritgenre?
Romaner med en sorglig/mörk streak.
23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Det måste bli faktaböcker.
24. Favoritbiografi?
Läser sällan biografier.
25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Nej.