fredag 11 november 2011
The Forgotten Book by Kate Morton
Skyndade hem igår från jobbet och insåg för sent att jag glömt... you guessed it, boken! Har 1,5 tim pendlingsväg t.o.r. mellan hem och arbetsplats och behållningen jag har är att det är en timmes ostörd läsning om dagen. Dessutom hade surfgränsen för månaden på mobilen nåtts och jag kunde därför inte heller roa mig med att kolla FB, följa Twitter, spela Wordfeud, läsa tidningen på mobilen eller för den delen skriva detta blogginlägg på färden. On top of things är jag inte på den arbetsplatsen idag (har flera) och får därför leva utan The Forgotten Garden i helgen. Trist indeed. Tur då att jag läser flera böcker samtidigt så jag får trösta mig med säg Freedom istället. Men visst är det retligt att inte kunna läsa den man är inne i just nu!
Hur kan man lämna en bok på jobbet? tänker ni. Det är ju som att glömma ett barn på dagis. Problemet är att jag har en nättare handväska nowadays och det är ju fint men rimmar illa med min tegelstensfetish. Stegen i processen blir då som följer: jag håller boken i handen från hållplatsen till arbetet och lägger sedan ifrån mig den vid min datorplats och när gå-hem-klockan slår jämt då lämnar jag skyndar jag mig iväg och boken blir kvar. Hade det inte varit för att de utrymmen jag jobbar i automatiskt larmas på vid en viss tid skulle jag kunnat vända när jag upptäckte misstaget, men det gick inte. Den är i alla fall i säkert förvar över helgen kan man lugnt säga.
Nu tror du säkert att lösningen är enkel: lär av dina misstag och köp större väska. Men vad ni inte förstår är att jag kan inte handle en stor väska! Vi är som två skenande tåg mot frontalkollision, väskan och jag. Jag skulle nog stoppa ner hela lägenheten i den och aldrig hitta min bok ändå. För nuvarande innehåller bl.a. förstoringsglas, indonesisk valuta i olika valörer, amerikanska dollar, myggmedel, passet och en karta över Versailles trädgård. Knappast en reflektion av mitt vardagliga liv direkt. Jag har t.o.m. en snäcka plockad på en strand på andra sidan jordklotet i botten. Jag är en hopplös saksamlare som absolut inte bör ha större utrymmen till förfogande.
Etiketter:
Kate Morton
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar