onsdag 9 november 2011

Lost in generation


Idag satt jag i en carpool på väg till jobbet när kollegorna i baksätet började diskutera böcker, och närmare bestämt omslag. Den ene bar på en bok med (om ni känner mig vet ni att detta är en av mina pet peeves) en bild från filmatiseringen som omslag. Den andra kollegan, i 60-årsåldern, drar då en parallell till Franzens Freedom som enligt henne var ett förskräckligt omslag med "nån slags fågel" (en Cerulean Warbler if I may). Hon menade på att den inte alls stämde överens med hennes, eller egentligen allas, förväntningar på boken. Det handlade inte så mycket om innehållet utan mer om digniteten som Den Stora Amerikanska Romanen. Personligen tycker jag är detta ett av de finaste omslagen bland de böcker jag äger och tycker att omslaget har symbolisk tyngd samtidigt som det är ett etstetiskt stark bild. Misstänker att hon förväntat sig något i stil med Steinbecks America and Americans från 1968. Detta måste jag säga är ett drabbande vackert omslag och enligt mig har det dessutom ett litet somethin' somethin' gemensamt med Freedoms naturomslag bara i en annan tappning. Jag måste ändå utgå ifrån att hon läst Freedom och då måste även hon se att även om den benämns som Den Stora Amerikanska Romanen är det inte samma litterära stil eller språk som tidigare 1950- och 60-tals författare (såklart) och därmed passar ett detta "modernare" omslag bättre. Bakgrunden är förövrigt ett nordiskt, för att vara exakt finskt, landskap vilket också spelar på huvudpersonens och även Franzens egna nordiska rötter. Omdömet var att det såg ut som en kioskroman och här måste jag undra om det är ett generationsglapp av stora proportioner och att damen i fråga är ur synk med tiden lite grand. Som förmildrande omständighet kan jag nämna att vi båda jobbar på en traditionstyngd institution så denna osynk med nutid kan därmed anses vara en yrkesskada.

2 kommentarer:

Sockerkaka sa...

Är det månne den lite kitschiga touchen som skrämmer? Landskapsmåleri och så en fågel på det kan ge lite sådana vibbar. Själv tycker jag det är snyggt! Jag gillar kitsch också, men det är inte alls sådär glasklar kitsch i det här fallet tycker jag.

Borde förresten läsa!

Pixie sa...

Jag har svårt för ren kitsch, men många av de saker jag älskar och adore ligger nog på gränsen av vad andra skulle uppfatta som kitsch. Lustigt, ordet och stilen har nästan helt slutat användas de senaste 5-10 åren. Jag hoppas samma öde kommer "shabby chic" till mötes. Den verkar dock lite mer seglivad.