Appropå Den Enögda Kaninen som jag recenserade häromdagen. Det var ingen som reagerade på hur snabbt det gick? Det gjorde jag! Granted att jag ägnade en hel dag åt den men 460 sidor mellan en morgon och en kväll är unheard of för en sköldpadda som jag! Har tidigare både beklagat mig över och in awe beundrat andras (de mytomspunna Snabbläsarnas) förmåga till att i övernaturlig speed ta till sig litteratur, som om de bokstavligt behövde den för att leva, och grämt mig över mig egen oförmåga. Tänk att för en gångs skull få uppleva en berättelse från topp till tå på en och samma dag. Att få sänkas ner helt i en värld och inte komma upp för luft förrän det nått klimax och sagan är slut.
Hur gick det då till undrar ni? Kanske andra sköldpaddor undrar om jag kommit över någon ny hemlig teknik framtagen av militären? Har jag helt enkelt kollat synen och skaffat bättre linser? I wish, för då skulle denna framgång gå att applicera på alla framtida böcker, men nej. "Felet" ligger istället i att jag normalt sett trivs bäst när jag frotterar mig bland sidorna på böcker som Anna Karenina. Jag läser dessutom gärna på engelska. Eller inte 'gärna', utan nästan uteslutet. Måste dock nämna att jag har inga problem med att läsa på engelska. Jag har bott i engelsktalande länder tidigare och anser mig hyfsat flytande på språket så det anser jag inte vara den största orsaken till mitt normalt långsamma läsande.
Det är så här att: jag älskar språket. Jag är hands down mer intresserad av språket och stämningen än handlingen. Är nästan ointresserad av handlingen i förhållande till språk och ton. Det är inte så att språket i exempelvis 1800-talsromaner eller prisvinnande litteratur är svårt, inte alls. Det är bara oftast väldigt mättat. Även svenska böcker kan för mig ta veckor att läsa ut. Jag säger bara kära Mare Kandre! Men det är klart oundvikligt att direktkontakten till sitt modersmål leder till betydligt accelererad läsfart (om vi talar om allt annat än Kandre). Är språket dessutom alltså inte så tätt och bearbetat utan boken är mer handlingsdriven och inte en tegelsten ja, då är t.o.m. jag en snabbläsare!
Här vill jag förtydliga för er som vill utropa 'bourgeois reader' eller 'book snob'! Jag går inte på vad som anses vara litteratur för de fina salongerna, jag går på det jag gillar. De två kan ibland sammanstråla, men herregud det finns väl en anledning till att något ansetts vara en klassiker - det kanske faktiskt ligger något i rykterna om kvalitet? Måste faktiskt också säga att jag är en tjej som gillar blandband och lösgodis. Det ligger alltså mycket i variationen för mig. Ser kvaliteter i både Haneke och en Julia Roberts-rulle. Inte för att säga att Kaninen är en Julia Roberts-rulle. Och inte, bara för min ovilja att likna Kaninen vid en Julia Roberts-rulle, heller ser jag ner på Julia Roberts-rullen. De är bara olika flavours, vissa är explosiva och korta och andra räcker längre.
Sen måste jag som den eviga sanningsägare jag är inflika att 460 sidor danskt band Kanin inte motsvarar 460 sidor storpocket då det var färre text per blad och just i det här fallet även rätt mycket dialog vilket gör det glesare mellan raderna. Någon snabbläsare blir jag nog aldrig, men en sköldpadda får väl njuta under en dag av tanken på att vara en kanin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar