tisdag 22 november 2011

Nära skjuter ingen hare, men nästan!

Eftersom jag inte läser mycket svensk litteratur och ogärna läser baksidetexter hade jag lätt kunnat missa Den Enögda Kaninen. Det var tack vare en recension på en av mina favoritbokbloggar (Dark Places, såklart!) som jag trots allt insåg att det kanske var något för mig och förstod att inte sätta ett felaktigt likamedtecken mellan spänning och deckare i det här fallet ty det här är ingen deckare och ingen kriminalroman. Mer suggestiv thriller. Jag borde såklart varit framme när den kom ut i maj då den utspelar sig under en het febrig sommar och borde såklart egentligen läsas under just en sådan för full effekt. Den kakelugnsframkallade värmen i ett svalt rum i november kan inte riktigt jämföras med den överhettade, dåsiga, nästan hallucinerande stämningen i boken.

Det är en roman om misstänksamhet, tvivel, lögner och svek. Kort handling: David återvänder till sin hemby där han tillbringar sommaren med fem barndomsvänner i ett avskilt och öde hus där de grillar, dricker öl och har sex. Det kunde varit en loj sommar i de första rusiga åren i vuxenlivet, men här förekommer också droger, död och kriminalitet. Uppskattar överlag böcker som behandlar ämnet hemåtvändandet av det mer obehagliga slaget (hello Gillian Flynn!), den där olustkänslan från småstaden man försökt skaka av sig men som aldrig försvinner. Här handlar det kanske dock mer om en flykt från en kvävande trygghet. Jag tycker mig ser vad författaren siktar på. Det skevar dock lite pga att jag inte riktigt förstår varför huvudpersonen som flyttat till Stockholm och läser filosofi (alltså handlingskraftig, hyfsat intelligent) ska tillbringa en hel sommar hemma och varför han i stort sett utan ifrågasättanden accepterar alla händelseförlopp som rullas upp inför honom och bara hänger på i apati.

Det jag gillar i boken är dock den lite drömska Donnie Darko-känslan som lurar i buskarna. Boken har beskrivits som glesbygdsnoir och det kan jag till viss del hålla med om även om det inte riktigt är någon motsvarighet till country noir:en. Svensk glesbygd är inte och kan inte vara den fattiga vita amerikanska södern. Det är lätt att se drag av Den Hemliga Historien som många, även Christoffer Carlsson själv, nämnt som referens men det är inget element som känns störande. Snarare uppskattar man den tydliga blinkningen till Tartts moderna klassiker. Jag uppskattar också elementet med David och Huset där jag drar kopplingar till House of Leaves trots att där drar man det till sin spets medan här är det en underton i historien som aldrig direkt adresseras. Jag drar även vissa paralleller till Girl in the Woods av Jennifer McMahon som också cirkulerar kring ett liknande scenario och gruppdynamiken kan liknas vid den i nyligt lästa The Likeness. Parallellerna är en hint om stämningen i boken, med det sagt kommer den dock inte upp i nivåerna på ovanstående sällskap. Något jag exempelvis inte gillade (och som jag senare läste att även Bokbabbel också påpekade) är partiet när det övergår till Snabba Cash-gangsterhandling. Hmm.... Det känns varken intressant, nödvändigt eller trovärdigt och det bryter den där känslan av vaken dröm.

Kanske borde boken kommit med en tillhörande CD att spelas upp under läsningen för här återkommer ständiga musikcitat som ett soundtrack som löper parallellt med handlingen. Tänkte precis föreslå att han sätter ihop detta till ett riktigt soundtrack på Spotify när jag ser att det är precis vad han gjort till debutboken Fallet Vincent Franke som ni hittar här. Musikcitaten, trots att de är ofta förekommande och inbakade i vad ska likna ett naturligt inslag i texten - nästan som produktplacering i filmer, sköts snyggt och berikar berättelsen snarare än bryter av eller stör den. Gillar överlag citat i böcker - Ajvides referenser i Låt Den Rätte Komma In var klockrena (ok, jag är ett Moz fan) och i Cronins The Passage inleds varje kapitel med ett citat och jag vill minnas att den käre Kingens citat alltid var träffsäkra. Jag läste i Bokbox gästblogg att Christoffer inte uppfattade att läsarna brydde sig så mycket om citat i böcker utan hoppade direkt till handlingen - tvärtom skulle jag säga! Introduktionscitaten sätter ju hela tonen för boken.

Summa summarum så tror jag fortfarande att det finns room for improvement. Gillar ju riktningen och ser potential. Jag längtar ju så efter en ny svensk fullträff! Senast jag upplevde en sådan var med (förutsägbart) Låt Den Rätte Komma In. För att det ska hända tror jag dock att språket måste utvecklas och händelserna få ta lite längre tid och karaktärerna måste bli något mer begripliga. Men generellt stärker detta definitivt min numera positivare inställning mot nutida svensk litteratur. Mer suggestivt mörker åt det svenska folket!

Tack Piratförlaget för läsex!

Andra som också läst: Dark Places, Calliope Books, Fiktiviteter, Eli läser och skriver, Bokbabbel

5 kommentarer:

christoffercarlsson sa...

Psst ... det finns ett soundtrack till Kaninen också: http://open.spotify.com/user/huddled/playlist/7fVrBHnhSM5zDjdWerbGgj

Helena (Dark Places) sa...

Åh, du refererar till flera av mina favoritböcker i recensionen! Fint! :) Girl in the Woods står dock oläst i hyllan trots att jag skrivit om den (ur ett strikt förhandspeppsperspektiv), var den bra, tyckte du?

Håller för övrigt med om att det är tonen och stämningen som gör "Den enögda kaninen". Gillade att det nästan tangerande skräck ibland, som med huset som tycks ändra färg. Mycket snyggt.

Pixie sa...

CC: Tack för tispet! Det hade jag faktiskt missat! Kommer hålla ögonen öppna för fler läsupplevelser av det här slaget. Hoppas det inte dröjer alltför länge. :-)

H: Huset som skiftar färg är faktiskt en av mina favoritinslag i boken. Riktigt, riktigt bra. Girl in the woods hade jag nog lite för höga förväntningar inför, men med din rapida lästakt tycker jag absolut att du kan unna dig en läsning av den då den har flera spännande partier jag ändå fortfarande minns och uppskattar!

christoffercarlsson sa...

en viktig del av "bakgrunden" till DEK var Bret Easton Ellis, framförallt "Less than Zero", "The Informers" och "Imperial Bedrooms". Med tanke på bloggtiteln är du garanterat bekant med dem, annars kan jag rekommendera läsning! :) Just karaktärernas rationalitet (in lack of a better word) kom i allt väsentligt från BEE-hållet.

Pixie sa...

CC: Jag måste säga som Erold i Robinson 2002: "Skämmes ta mig fan". Till mig själv that is. För jag har inte läst BEE:s hela produktion. Jag har endast (som alla andra) läst American Psycho (som jag älskade men trodde var en one-off), men haft Less Than Zero på min att-läsa-lista sen sekelskiftet. Har inte haft anledning att tro att BEE är the whole package - until now. Intrigued och lägger samtliga titlar till julönskelistan! Kanske klarnar intentionen, eller lack there of, av karaktärerna efter detta. När jag ändå har dig på "tråden", från en person (moi) som överlag har svårt för översättningar: är du inte bara lite nyfiken hur din text kommer att te sig på andra språk?